Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Publicerad: 2011-07-20 23:07, Uppdaterad: 2011-11-02 15:11
Vad vill centerrörelsen med sitt parti idag? Den frågan är svår att svara på, även för mig som haft flera förtroendeuppdrag. Ledningen vill luckra upp arbetsrätten, medan många gräsrötter är vänsterorienterade. Det skriver Jonathan Lindborg, som hoppade av till S i år.
Var medlem i Centerpartiet mellan 2007 och 2011 och var tidigare vice ordförande i Centerpartiets ungdomsförbund i Skåne, samt kandiderade för partiet i de allmänna valen till kommun, region och riksdag. Har även haft vissa förtroendeuppdrag för partiet, i både kommun och kyrka. Valde att byta till Socialdemokraterna den 13 april i år.
När Centerpartiet, dåvarande Bondeförbundet, grundades 1913 hade partiet en tydlig plats i svensk politik. Partiets politik präglades tydligt av det som kallas för nordisk agrarianism, det vill säga en politik som huvudsakligen går ut på att tillvarata jordbruksbefolkningens värderingar och intressen och som är svår att klassificera enligt den klassiska vänster- och högerskalan. Partiet var kort och koncist ett intresseparti för jordbruket och landsbygdsbefolkningen.
Vad vill centerrörelsen med sitt parti idag? Den frågan är svår att ge ett kort och klart svar på. Även för mig som har varit vice ordförande i Centerpartiets ungdomsförbund i Skåne, medlem i Centerpartiet och CUF mellan 2007 och april 2011, kandiderat för partiet i de allmänna valen 2011 och dessutom haft vissa förtroendeuppdrag i partiet inom både kommun och kyrkan.
Det är inte svårt att berätta vad partiledningen vill. De vill ha ett tydligt liberalt Centerparti med omfattande uppluckring i arbetsrätten, skattelättnader för företag och tydligt fokus på företagande och entreprenörskap. Att däremot tala om vad centerrörelsen i sin helhet och gräsrötterna - alltså medlemmarna och lokalpolitikerna - vill är betydligt svårare. Under min tid i Centerpartiet upplevde jag en tämligen splittrad rörelse där en del var att betrakta som solklara socialister i mina ögon. Ständigt motstånd mot privatiseringar, sänkningar av kommunalskatten och principiell tveksamhet inför utförsäljningar av kommunal verksamhet. Diskussionerna pågick i både mindre och större skala och det blev betydligt för undertecknad att så här var det i flera kommuner och inte bara något jag personligen har upplevt. Många av medlemmarna ville fokusera på att likt förr värna landsbygden och att hela kommunen skall leva, samt vara ett parti för den lilla människan i motsatt till partiledningens visioner om att Centerpartiet ska bli Sveriges liberalaste parti. Det är också ett faktum att Centerpartiet ofta har samarbetat med Socialdemokraterna i kommunerna och även detta fördes det diskussioner om, men där uppfattningen alltjämt var att samarbetet överlag fungerade bra med dem i kommunerna.
Min uppfattning är att en stor del av centerrörelsen tillhör tydligt vänster på den politiska vänster- och högerskalan. Centerpartiet är ett splittrat parti som har svårt att ena rörelsen åt ett håll. Stureplanscentern och marknadsliberaler dominerar och styr partiets rikspolitik, vilket också visat sig leda till betydande medlemstapp, i synnerhet i Skåne, där jag var verksam.
Har partiet någon plats i svensk politik? Jag tycker inte det. Vi har idag fyra allianspartier med en politik som står väldigt nära varandra ideologiskt och analysen efter valet var tydligt. Väljarna hade svårt att urskilja de enskilda partierna och valde att rösta på Moderaterna om de var alliansväljarna men var tveksamma på vilket av partierna de skulle rösta på. Centerpartiet profilerade sig i huvudsak på jobb och företagande och till viss del miljö. Striden om att vara det parti som stod för jobb och företagande vann tvivelöst Moderaterna och miljö fick inte stor plats i valrörelsen. Den platsen kan Miljöpartiet med Gustav Fridolin i spetsen sägas ha fått. Med partiledningens mål att Centerpartiet ska vara Sveriges liberalaste parti är partiet påfallande likt Moderaterna och har en omöjlig strid framför sig som det omöjligt kan vinna. Moderaternas varumärke är för stark. Samtidigt vill en stor del av gräsrötterna ha ett parti som sätter den lilla människan i fokus och som värnar landsbygden. Något rent landsbygdsparti kan inte sägas ha någon plats i svensk politik idag. Människor röstar inte utifrån var de bor och alla partier har frågor som ska locka landsbygdsbor, särskilt kommunalt. De besvikna gräsrötternas väg går således inte heller att ta för partiet, men är det realistiskt för partiet att fortsätta kampen om den tydliga liberala profilen?
Maud Olofsson kommer att avgå och en het kandidat är den marknadsliberale Annie Johansson, som tillsammans med dåvarande CUF-ordföranden Fredrick Federley var de som kraftigt liberaliserade CUF med åsikter såsom att införa plattskatt och ha en stark profil på företagande. Med henne lär kampen om den liberala profilen med Moderaterna fortsätta. Detta när partiföreträdare har gått ut i media och sagt att de vill att partiet lämnar allianssaarbetet. Splittringen är total.
Centerpartiet ligger nära fyraprocentspärren i opinionsmätningarna. Framtiden för partiet med motstående intressen som splittrar partiet och med vägval som ger inte partiet ett berättigat värde som eget parti. Enligt min mening är det dags att slå ihop sig med Moderaterna, som har i stort sett identiska ståndpunkter som centerledningen, och så får de vänsterfluerade besvikna gräsrötterna göra som jag och byta till Socialdemokraterna.
Centerpartiet väljer ny ledare i en öppen process. Bör det bli ministern Anna-Karin Hatt, stjärnskottet Annie Johansson eller outsidern Anders W Jonsson?

Som grönt mittenparti kan Centerpartiet lyfta

Vi vill lyfta värderingar och principer i svensk politik

Centerpartiet måste välja bort miljövänsterns lösningar

Låt inte Centerpartiet dö som världens rikaste parti

Sverige behöver två gröna partier

Tvångskvotering av föräldraförsäkringen strider mot Centerpartiets värderingar

”Värnamoliberalismen” är de slutna rummens politik

Lööfs Värnamoliberalism är Gnosjöandans politiska gren

Annie Lööf i ledningen helt rätt för Centerpartiet

Medierna utsåg Annie Lööf till ny C-ledare

Omdömeslöst av C-kandidat att hylla Ayn Rand

Fp-politiker: Därför borde Lööf leda Centerpartiet

Ryktena om Centerns död är betydligt överdrivna

Sverige behöver en näringsminister som inte föraktar industrin

Centern måste fokusera på frågor där M saknar trovärdighet

Centern måste inte välja mellan Stureplan och landsbygden

Centern måste stå för det goda livet

Centerpartiets framtida vägval

Centerns förflutna knappast brunare än någon annans

Centerpartiet: Bitterhet, trovärdighet och nystart

Centerpartiet har förbrukat sitt förtroende
Centerpartiets hyckleri om frihet


En grön, frihetlig utrikespolitik

Ett frihetligt manifest för centerpartiet

Bratsen kring Stureplan har tagit över Centerpartiet
Service-Learning en pedagogisk modell för anställningsbarhet

Borgerliga väljare vill ha valallians inför 2010

"Alliansregeringen bäst i världen på klimatpolitik"

Centern begår kontraktsbrott mot miljön

Centern ersätter den mörka högern

Har regeringen en dold agenda, Maud Olofsson

Stockholmscentern: Rätt att tjäna pengar på vård, skola och omsorg

Centerpartisterna är inte längre trovärdiga miljöpolitiker
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




14 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Det var taktiskt fördelaktigt att gå fram under en gemensam plattform under namnet Alliansen.
Men frågan är om det inte på lite längre sikt var en hierarkiri för småpartierna (c) och (kd).
De suddade ut sin profil mera än de större partierna. Varför skulle man då rösta på dem? Det blev ju ingenting kvar.
Det var fördelaktigt för dem på så sätt att de hade stor chans att vinna valet och få maktskifte i landet 2006. Allianssamarbetet inför valet 2010 gynnade emellertid bara Moderaterna.
Ja harakiri menade jag förresten. Hur som helst, undrar om det inte är själva den breda plattformen som underminerade de borgerliga småpartierna.
Traditionellt minskar, vill jag minnas, småpartiers stöd under regeringsinnehav mer än större partiers.
Utsträcker man ett nära samarbete uttryckt som en gemensam valplattform till och med under valrörelsen så kanske detta ofördelaktiga för småpartierna till och med stärks.
När de inte längre kan särskiljas från det stora partiet så finns ingen anledning att avvika från normen (rösta på moderaterna).
Intressant och bekräftar vad jag som utomstående uppfattar alliansen som ett verktyg för moderaterna där de andra partierna knappt märks av och fogar sig för det större partiet. Den självständiga politiken blev bort kompromissade i jakten på val segern vilket gjort deras väljare besvikna. Värt att notera att KD också har liknande kris.
Enda chansen för centern att överleva är att bli ett redan etablerat light alternativ till SD. Fattar man inte det förtjänar man att åka ut. Vilken man förmodligen kommer göra. Nyliberalismens attraktionskraft utanför Stockholms innekretsar och i drogliberala chatteringar är trots allt snudd på obefintligt.
Vi har idag 8 partier i Riksdagen som är mer eller mindre vänster.
KDU har gjort en del trevare till att föra KD åt ett mittenhåll, men frågan är om PK-nissarna i huvudstyrelsen fattar att det finns 20-30% av väljare som inte känner sig hemma i något parti idag?
Vad vill centerrörelsen med sitt parti idag, frågar den aningslöse skri-
benten, som gått från C till S. Tja, de vill precis som sossarna;
Ha ännu mer öppna gränser inom EU.
Dra ner Sverige ännu djupare i EU fiaskot.
Ta hit ännu fler flyktingar.
Blunda ännu hårdare för den växande kriminaliteten.
Sådant vinner varken C eller S röster på, och inte Alliansen heller, för
den delen. Ilmar Reepalus Malmö, och Anders Lagos Södertälje är
väl talande exempel på S-politik, och lysande exempel på tigande
centerpolitik.
Maud Olofssons katastroftal i Almedalen är ett annat bra exempel på
svenska politikers strutsmentalitet. Gråtande och hulkande säger
Maud till sina väljare; "Vi ska ta hit fler flyktingar, för vi har ju bara
varandra". Där försvann ytterligare 1,5-2 % centerväljare, rakt i famnen
på den betydligt mer begåvade Åkesson.
Maud Olofssons blatanta uttalanden om att "Sverige byggdes inte av svenskarna, det var folk utifrån som byggde Sverige" var nog ett av hennes största felsteg. Att nedvärdera sitt folk (och sina röstare) på det sättet straffar sig.
Att hon därtill vill se Sverige som ett nybyggarland är ytterligare ett steg i hennes eget fall. Sverige behöver ingalunda några skattefinansierade nybyggare. Sverige behöver möjligen kompetent folk men då kan man ju undra hur moraliskt det är att dränera sämre lottade länder på deras intelligentia. En massimport av utomeuropeiska analfabeter går inte att skyla över med tjusiga ord som nybyggare.
I Sverige förutsätts man redan kunna läsa, åka rulltrappa, kunna cykla och ha minst en gymnasieexamen för att främja samhällets utveckling.
I sitt Almedalstal erkände Maud att "invandringspolitiken är vår mest misslyckade politikområde", varpå hon grät en skvätt - ett faktum som givetvis aldrig hade kunnat erkännas om hon inte skulle avgå. De politiker som sitter kvar vidhåller att:
a) vi har ingen massinvandring (trots siffror som påvisar Europas största inflöde),
b) den är inte dyr utan lönsam (en lögn Maud upptäckt som låg till grund för hennes uttalande ovan i detta stycke)
c) det är svenskarnas fel om invandrarna inte anpassar sig för svenskarna är rasister (typisk räddningsplanka för politiker och Expofolk).
Att Maud så öppet föraktar sina väljare inom jordbruksnäringen genom att säga att de inte var de, utan "nybyggare" som byggde Sverige, kan få som konsekvenser att Centern helt sonika dör ut. Just de landsbygsröstare som tidigare varit Centerns ryggrad känner sig förrådda av sådana famösa uttalanden.
Denna påklistrade godhet som Maud vill uppvisa, är falskare än en ostämd fiol. Detta hyckleri är dessutom grundat på okunskap och en vilja att framställa sig själv som en "godhetsprofet".
Läs svidande kritik av dessa godhetsprofeter, som aldrig själva bor bland resultatet av sin politik, här: www.korta.nu/jc
"Med partiledningens mål att Centerpartiet ska vara Sveriges liberalaste parti är partiet påfallande likt Moderaterna och har en omöjlig strid framför sig som det omöjligt kan vinna"
Är moderaterna liberala? På vilket sätt då?
Ja, Conny T, M har gått från det konservativa till det liberala i sitt förnyelsearbete, sk. "nya arbetarpartiet", och hamnar därför enligt min slutsats i samma högerträske som C vill vara i nu. M har lyckats med det medan C mest gör bort sig när de försöker överglänsa M.
Är det utifrån vänsterträsket och proletärerna du resonerar?
@Doktor Eleph@nt #1, måste säga att hierarkiri faktiskt är ett briljant nyord i sammanhanget för att förgöras via total underordning. Fungerar, hierarki + harakiri.
Du har rätt. Centern har inte längre någon plats i politiken, därför att de svikit sina egna värderingar, landsbygden och småföretagare.
Med tanke på Mauds längtan/trånad efter" nybyggare", tänker jag rösta på SD 2014:-)
Det är bara och lägga ner!