Syndikalisterna

Johan Rönnblom om Syndikalisterna

Antiliberalt att vilja inskränka föreningsfriheten

Publicerad: 2011-07-21 07:07, Uppdaterad: 2011-11-02 15:11

Folkpartisten Ragnar Arvidsson för fram ett förslag om att inskränka rätten att gå med i en fackförening. Han vill att bara ett fack ska vara tillåtet och att en domstol ska bestämma vilket. Det är skrämmande att en medlem i ett påstått liberalt parti kan komma på en sådan tanke.

94 millningar
4 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

33-årig civilingenjör från Skärholmen

Ragnar Arvidsson upprörs över att om det finns flera fackföreningar på en arbetsplats, så kan en av dem hota med strejk, förbättra villkoren för sina medlemmar och därför växa.

Ja - och vari ligger problemet? Det är ju just detta som är fackföreningarnas existensberättigande, att förbättra villkoren för sina medlemmar. Arvidsson oroar sig över att strejkerna ska driva företag i konkurs. Det kan naturligtvis hända, men om det gör det är det en katastrof för de anställda, så varför skulle de ge sig in på något sådant? Strejkhotet är i praktiken starkt självreglerande: det skadar alltid de strejkande och/eller deras fackförening mycket svårt. Den som strejkar får ingen lön, och en liten fackförening, som de Arvidsson oroar sig över, har inte möjlighet att bygga upp några enorma strejkkassor.

Det är mycket förbryllande att se hur förment liberala debattörer oroar sig över möjligheten att företag skulle kunna tvingas i konkurs på grund av konflikter med fackföreningar. Att företag går i konkurs är tråkigt, men det är en grundbult i vårt ekonomiska system. Vare sig det beror på vikande marknad eller mördande konkurrens så finns det i en marknadsekonomi ingen garanti för att en aldrig så kompetent och hårt arbetande företagare inte kommer att drabbas av en konkurs. Det är extremt sällsynt att företag går i konkurs på grund av strejker och när så är fallet beror det vanligtvis på att de anställda behandlats på ett sätt som inte är gångbart på den svenska arbetsmarknaden. Arvidsson oroar sig över ett problem som inte existerar.

Något som i så fall är betydligt vanligare är att företag tvingas slå igen på grund av att någon välfinansierad konkurrent slår undan benen för verksamheten genom att dumpa priserna och leverera med förlust tills konkurrenten ger vika. Det kan vara kebabrestauranger eller mejerier, men det är svårt att inte känna med de näringsidkare som kämpar hårt och driver verksamheten skickligt, men tvingas slå igen på grund av att någon med mycket pengar utövar den makt som detta medför. Men aldrig ser vi några liberala debattörer vilja begränsa näringsfriheten för att stoppa sådana fasoner - trots att detta är en strategi som till skillnad från att strejka ihjäl ett företag kan vara både ekonomiskt rationell, förekommer i praktiken och drabbar sunda och välskötta företag.

Arvidsson oroar sig över fackföreningar som strejkar för mycket. Men det finns ett omvänt problem - fackföreningar som strejkar för lite, misslyckas med att förbättra medlemmarnas villkor och därför inte har något existensberättigande. I ett fritt samhälle måste det vara upp till var och en att välja att bli medlem i det fack som bäst representerar lönearbetarna. Systemet är självreglerande och det vore inte bara odemokratiskt utan dessutom onödigt att låta domstolar tala om vilket fack vi får och inte får vara med i.

Johan Rönnblom (28 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/38122

4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Mycket bra skrivet!

Permalänk | Anmäl #1 viktor boström, 2011-07-21, 08:32

Folkpartiet är inte liberalt, men bra skrivet ändå.

Permalänk | Anmäl #2 Christoffer Jonsson, 2011-07-21, 09:41

Bra artikel

Permalänk | Anmäl #3 Doktor Eleph@nt, 2011-07-21, 10:39

På senare år tycks antalet oseriösa arbetsgivare ha blivit fler. Arbetsmarknaden har blivit mer oöversiktlig. Om LO-fackförbunden inte mäktar med att stävja missförhållanden och lagbrott på alla fronter så är en följd av det att löntagare organiserar sig på annat sätt, kavlar upp ärmarna och gör det som måste göras.

När alternativa fackföreningar växer och vidtar åtgärder så kan det skapa en del oro på arbetsmarknaden. Det gjorde det även i fackföreningarnas begynnelse. Att skapa drägliga arbetsvillkor kostade på både för arbetstagare och -givare.

Sverige blev med åren ett föregångsland gällande arbetar- och anställningsskydd, medbestämmande, semester, sjukersättning m.m. Detta utan att företagen drevs till ruinens brant. Tvärtom. Kollektivavtalsmodellen blev så framgångsrik att inte ens sittande regering vill frångå den till förmån för reglering genom lagstiftning.

Ifall de fria fackens aktivitet skapar för stor osäkerhet för arbetsgivarna skulle detta emellertid kunna leda till att en borgerlig regering vill frångå den svenska modellen och lagstifta på olika sätt. Detta skulle i sin tur kunna leda till att LO och en röd regering vill motverka detta genom att lagstifta mot fria fackföreningar, alt. rätten att strejka fritt m.m.

Om de fria fackföreningarna, såsom t.ex. Syndikalisterna, driver en politisk agenda, som går utöver engagemanget för löntagarnas rättigheter så är det en komplicerande faktor. Det betyder att fler fackföreningar kan väntas växa fram med varierande politiska agendor vid sidan om arbetsrättsliga frågor.

LO driver också politiska agendor som går utöver arbetsrätt. Så sent som i februari uteslöts ännu en medlem ur Transportarbetarförbundet för att han är aktiv i Sverigedemokraterna. Andra förbund som har uteslutit aktiva sverigedemokrater efter valet är bl.a. Vårdförbundet och Kommunal. Som anledning till det hävdar man att medlemmarna inte skulle dela fackföreningarnas värdegrund. Det påståendet är förstås nonsens. Mer om det bifogat: http://www.newsmill.se/artikel/2010/10/13/uteslutningen-av-sverigedemokr...

Medlemskap i ett fackförbund handlar om att få sina rättigheter som arbetstagare tillgodosedda och att genom sitt medlemskap bidra till att även alla andra inom skrået får det. Inom en yrkeskår måste det således vara tillåtet med olika politiska uppfattningar utan att det leder till att man utesluts ur gemenskapen så att i förlängningen olika grupper måste starta egna fackföreningar. Det missgynnar nämligen alla löntagare som grupp oavsett partipreferens. Det försvagar arbetarrörelsen och gynnar de krafter som vill förstöra det som svensk arbetarrörelse har byggt upp. Både syndikalister och sverigedemokrater m.fl. är barn-barn och barn-barns-barn till de som skapade svensk arbetarvälfärd. Ingen part bör kasta bort det genom att bidra till splittring av arbetarrörelsen.

Permalänk | Anmäl #4 Johannes Brahe, 2011-07-22, 01:35