Den samhällsnyttiga forskningen måste gynnas

Teoretisk kunskap kan vara banbrytande och nyttig på många sätt och det är inte alltid uppenbart vart den leder i framtiden, i synnerhet inte när det gäller naturvetenskap, teknik och matematik. Det skulle vara intressant med en utvärdering av hur betydelsefulla de olika Nobelprisen har varit för mänskligheten. En del prisade upptäckter har ju till och med varit skadliga i förlängningen. All grundforskning bör därför ses som angelägen till motsatsen har bevisats.

Symbiosen mellan den akademiska forskningen och näringslivet kan givetvis ha sina problem men min övertygelse är att den gör båda verksamheterna betydligt mer framgångsrika än om det inte hade funnits något samarbete. Nu finns det ju en hel del forskning som inte leder till något alls utom lite intern beundran bland likasinnade och som vi kan vara säkra på endast är som vilken kulturyttring som helst. Den här forskningen är helt enkelt mindre angelägen och bör inte gynnas på bekostnad av mer "nyttig" forskning.

Mycket forskning är helt enkelt sig själv nog och den forskningen bör försöka få kulturbidrag i stället för forskningsbidrag. Att hävda att den är en gemensam angelägenhet för oss alla går helt enkelt inte och en hel del forskning är dessutom " ovetenskaplig" i den meningen att den bygger på auktoritetstänkande som ett arv från det gamla Paris. Vissa vetenskapsdiscipliner kan inte skiljas från rena ideologier eller åsiktsyttringar då inga hypoteser eller modeller någonsin försöker vederläggas i vetenskaplig mening.

Den "samhällsnyttiga forskningen" måste gynnas i någon mening när anslag ges. Se bara till att det finns ett regelverk som gör att forskningen inte korrumperas så finns det endast fördelar med ett samarbete mellan akademi och företagsvärld. Onyttig men intressant forskning klarar säkert att leva vidare på egna meriter om den är angelägen. Det samma skulle kunna sägas även om den nyttiga forskningen men där ligger det i allas vårat intresse att tillräckliga medel finns så att nyttoaspekten tillvaratas. Prioritering är viktig och bör inte ses som ett hot. Alarmisterna har nog oftast ett eget intresse av att kritisera samarbetet och det är nog inte endast omsorg om vetenskapens oberoende ställning som ligger bakom kritiken. För den skull får man givetvis inte bortse från kritiken. Den kan ju vara relevant och riktig. Mera samarbete är troligtvis av godo men forskarna måste skyddas från att bli företagens marionetter och deras integritet måste skyddas med alla medel som står till buds. I synnerhet när forskningen riskerar att styras i en viss riktning på grund av stora vinstintressen.

Dessutom är ju inte huvudelen av forskningen akademisk utan företagsanknuten och i det fallet missar ju kritiken sitt mål ändå. Flera av Nobelprisen har ju faktiskt tilldelats just den företagsanknutna forskningen. Nu går det förmodligen inte att tilldela företag några medel hur angelägen forskning de än bedriver  och där får vi väl anta att vinstintresset är tillräcklig drivkraft för att forskningen ska genomföras ändå.

Så hur ska forskningspolitiken då bedrivas? Jag tror att en strategisk utvärdering över angelägen och mindre angelägen forskning måste göras. Detta måste göras ur vetenskapligt och allmännyttigt perspektiv och inte ur politiskt och ideologiskt. Jasägare ska inte gynnas på samma sätt som nu sker. Seriös kritik mot vetenskapsdiscipliner som inte anses som vetenskapliga av övriga forskarsamhället måste tas på allvar. Det är forskarna som bäst kan bedöma vad som är vetenskap eller inte, men det är politikerna som måste försöka bedöma vad som ger bäst utdelning och resultat. Medel bör ges efter utvärdering av vetenskaplig framgång och man måste se till att skydda universitetens självbestämmande. Politisk korrekthet ska inte tillåtas påverka utan endast vetenskapliga resultat. Det kan nog vara motbjudande för många politiker att införa ett regelverk som skyddar universiteten mot dem själva och näringsliv, men det är det som behövs om inte den akademiska världen ska korrumperas helt.

Det vi kan beskåda just nu är oroväckande. I synnerhet när vissa discipliner tillåts påverka de nyttiga vetenskaperna i negativ riktning. Att ha synpunkter på  andra vetenskaper måste vara tillåtet men inte ur ett maktperspektiv, och inte om makten består i att man kan påverka tilldelningen av forskningsmedel och att man missgynnas om man inte rättar in sig i ledet och bockar och ber. Det anstår inte vetenskapen.

Kristian Fredriksson (8 artiklar)

Anmäl