Kravet på lärarlegitimation kommer inte att gynna eleverna

Som historiker skulle jag mycket väl kunna tänka mig, att vår epok i tiden kommer att gå till historien som enfaldens tidevarv. Trots att vi har kunnat skaffa oss insikt i att ideologiskt eller igenintressebaserad politik inte har förmågan att föra mänskligheten framåt så låter vi just en sådan politik styra oss.

Ett av de främsta exemplen på enfaldens tidevarv kommer dagens svenska skolpolitik att vara, vilken på intet sätt har lyckats skapa en bra skola, utan tvärtom fått den att stadigt sjunka allt djupare. Istället för att ta tillvara de resurser som finns, och använda dem på bästa vis, låter man en modern skråpolitik - anförd av lärarfacken - urholka kvalitén i skolan. Det kanske främsta exemplet på detta är skolverksrapporten "Mer kunskap för pengarna" 2004. Denna rapport kom fram till, att rutinerade lärare med många år i yrket kan göra en skola effektivare, det vill säga få eleverna att prestera bättre. Däremot tycks inte lärarnas utbildning - om de har en pedagogisk högskoleexamen - ha betydelse i sammanhanget. En skola med många formellt behöriga lärare skulle alltså inte innebära fler elever med höga betyg. Men, istället för att lära av denna utrednings slutsatser gick lärarfacken i taket och krävde att denna politiskt inkorrekta, och för deras snävt begränsade skrå så generande slutsats skulle förbjudas. Påtryckningarna blev så stora, att skolverket drog tillbaka rapporten och begravde den, som om den aldrig existerat. D v s exakt så som det skulle ha kunnat gå till i väletablerade diktaturer, där inte heller "fel" resultat får komma fram.

Detta innebär, att svensk skolpolitik faktiskt inte handlar om att handskas med verkligheten, utan istället utgår från en drömvärld utifrån politiskt korrekta tankar - som dessutom låter sig styras av egenintresseorganisationer - men däremot inte vad som är bäst för eleverna. Under mina ganska många år som formellt obehörig mellanstadielärare har jag ännu inte träffat på någon enda formellt behörig, som jag tillfrågat, som har varit av den åsikten att den pedagogiska högskoleutbildningen har hjälpt dem i rollen som lärare. Samtliga har varit klara över, att det är erfarenhet, läggning och relevanta kunskaper som gör en person till en bra lärare, inte den formella pedagogiska utbildningen. Något som också en person närstående till mig, som just avslutat den pedagogiska lärarutbildningen, uttrycker: Pedagogiken och "lärarhögskoledelen" är bara trams! Däremot har personen ifråga under vårterminen gått som timvikarie för en av vikariepolerna i Stockholm och insett, att det arbetet har lärt personen hur det fungerar, och hur man bör fungera i skolan som lärare.

Skolpolitiken har släppt principen om "meritokrati", d v s att kunskaper, meriter, skickligheter och färdigheter bestämmer positionen för individen. Istället följer man en princip om vad jag skulle vilja kalla "betygsokrati", som enbart ser till vad som står på ett betyg och som förkastar kunskaper, meriter, skickligheter och färdigheter om formell behörighet saknas. Det innebär också, att i en tid då det blir allt svårare att få studenter till den undermåliga lärarutbildningen så bestämmer man sig för att förkasta mängder av kompetens och kunskap som finns hos åtskilliga formellt obehöriga lärare, med många år i yrket, för att istället återgå till ett medeltida skråväsen. Finns det någon förnuftigt tänkande människa som verkligen tror att detta kommer att göra skolan bättre?

En annan enfaldens politik, som även många formellt behöriga lärare vänder sig mot, är den nya "lärarlegitimationen", vilken ju är själva praktsymbolen för regeringens skråpolitik. Som en insändare av en lärare i Metro uttryckte det, att lärarfacken när de inte har lyckats med sitt uppdrag att se till att lärarna har ordentliga löner istället tar till pseudoåtgärden med "lärarlegitimation". Något som, enligt samme skribent, lärarna inte har efterfrågat och som även jag funnit att åtskilliga formellt behöriga lärare bara skakar på huvudet åt.

Tror någon verkligen på fullaste allvar att - som en god vän till mig med grundskolebehörighet, som undervisat i SO-ämnen på gymnasiet i tio år - en person blir en bättre lärare av att få en formell behörighet, som han måste lägga sin sommarledighet på att plugga in? Eller att man kan plugga sig till att bli en god pedagogisk lärare? Jag har då aldrig träffat någon som jag arbetat med som varit av annan uppfattning än att detta handlar om läggning, vilja och intresse. Inom enfaldens ram ligger naturligtvis också den absurda tanken att det skulle gynna eleverna och vår skola att överösa lärarna med så många arbetsuppgifter att de inte längre har tid att kreera god undervisning. Och självklart får man inte nya lärarstudenter när alla vet att de måste genomgå en meningslös utbildning som sedan genererar dåligt betalt, utförandet av en massa nonsensarbete (som förmodligen bara finns till för att motivera tjänster för "handläggare" och andra högre upp i byråkratin) som inkräktar på undervisningskvalitén, samt få avancemangsmöjligheter. Att någon skulle tro på att en "lärarlegitimation" skulle ändra på detta måste väl ändå vara höjden av naivitet - eller cyniskhet.

Jan Björklund, de egenintressestyrda fackliga representanterna, eller någon annan representant för den nuvarande nymedeltida skolpolitiken kommer aldrig att kunna övertyga mig om, att denna politik handlar om att det ska bli bättre för eleverna, eller att kvalitén ska höjas. Något som också tydligt framgår av att många elever själva blir upprörda över att kompetenta och uppskattade lärare ska sparkas ut, bara för att regering och lärarfack vill rita en karta som inte stämmer med verkligheten. Det enda vettiga vore, att istället för att med medeltida formalitetsregler förkasta kompetens och kunskap tvärtom på ett smidigt sätt ta tillvara den. Tänk bara tanken att vi skulle ha haft en "artistlegitimation", eller varför inte en "politikerlegitimation". Hur många stora artister skulle vi då ha haft? Fast å andra sidan skulle vi kanske ha sluppit ett stort antal politiker - förmodligen större delen av riksdagen - som inte tillfört ett enda dugg för landet. Men vilka tror ni vi hade fått istället?

Ett samhälle som, vilket vårt samhälle gör, anser sig kunna förkasta meriter istället för att ta vara på dem är illa ute. Det samhället är på väg att utarma sig självt och kommer bara att hamna på efterkälken.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/38044

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

De bägge lärarorganisationerna är helt inriktade på att kraftigt få höjda löner. Det kommer de aldrig få se eftersom de är för många och oftast allmänt avlönade. Men de skall givetvis få försöka men samtidigt rullar verkligheten ifrån dom.

Permalänk | Anmäl #1 Bo Grahn, 2011-07-14, 18:54

Mycket bra skrivet!

Permalänk | Anmäl #2 Gary Novak, 2011-07-31, 00:00

Ett förslag hade varit att lärare inte längre sätter betyg utan endast undervisar eleverna och förbereder dem inför prov och inluppar. Prov och inluppar som betygssätts centralt. Och elevens betyg blir resultatet på dessa. Då skulle kvantitativ data finnas om lärarens kompetens, särskilt om man väger in elevmaterialet läraren haft att jobba med. Ihop med friskolereformen skulle det innebära att skolorna började konkurrera om bra lärare. Samt att kunskap om vad som fungerar och vad som inte fungerar växer fram.

Eleverna i sin tur skulle ha tydligare kunskapskrav att arbeta mot, betygen skulle bli nationellt rättvisa och ingen elev skulle längre behöva känna sig vara utsatta för godtycke och antipatier från en lärare, åtminstone inte vad gäller resultat.

Lärarlegitimation ser jag som en allians mellan Lärarhögskolorna som vill se om sitt eget hus och politikerna som vill kunna garantera att lärare är ideologiskt renläriga.

Permalänk | Anmäl #3 Martin A, 2011-09-09, 16:09