Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Publicerad: 2011-07-13 12:07, Uppdaterad: 2011-11-02 15:11
PR-konsulter som stått på avlöningslistan för den ena parten i en facklig konflikt har nu skrivit en bok och en Newsmillartikel för att misstänkliggöra det stridande fackförbundet. Det är helt i sin ordning juridiskt, men är det särskilt trovärdigt? Det skriver Mattias Irving, redaktör på tankesmedjan Seglora smedja.
Mattias Irving är skribent, samhällsdebattör och redaktör på tankesmedjan Seglora smedja.
När Pettersson och Silberstein skriver på Newsmill är det en mycket enögd bild som målas upp. Det är smått fascinerande att dessa författare har lyckats skriva en hel bok på ämnet Syndikalisterna, utan att ens ha läst på om den välkända Bernskonflikten.
Eller är det av rent propagandistiska skäl som man så kategoriskt avstår från att berätta att de städare som Bernskonflikten handlar om, själva förtäljer om inhumana arbetsvillkor? Varför nämns det inte att städarna i själva verket har varit anställda av Berns i flera år men sedermera slussades runt i en serie av bemanningsföretag med lösare anställningsskydd, för att de skulle kunna suspenderas i en evig provtidsanställning, utan rättigheter?
För den nyfikne kan jag även berätta att Berns enligt syndikalisterna systematiskt försökte att göra sig av med fackanslutna arbetare. Det kallas ”union busting” och är ett vanligt fenomen på andra håll i världen, där människors rättigheter kränks på daglig basis. Berns har inte bemött dessa anklagelser med några fakta som skulle visa på motsatsen. Istället för att ta ärendet till en opartisk domstol ägnar man sig istället åt att misstänkliggöra sina meningsmotståndare, nu med hjälp av de båda PR-konsulterna Pettersson och Silberstein.
Konflikten med Berns har en större dimension, nämligen att stora företag i restaurangbranschen har satt i system att utnyttja arbetskraft. Den som inte tror att sådant pågår i Sverige idag är välkommen att påminna sig om de senaste årens avslöjanden av vad som händer i såväl bygg- som bärplockar-, eller varför inte städbranschen.
Vid en första läsning låter det kanske graverande för syndikalisterna när författarna påstår att man, närmast oprovocerat, har ställt restauranger i blockad. Men när man tänker efter, är det egentligen särskilt konstigt att denna bild framträder, när det bara är restaurangägarna själva som får komma till tals i artikeln? Är det inte ett minimikrav i en informativ artikel att redogöra för vad båda parter i en konflikt anser? Annars bidrar man inte till folkbildning, utan producerar bara propaganda.
Mycket riktigt så är Pettersson anställd på en PR-byrå som har anlitats av Berns själva – just för att förbättra deras image, berättar tidningen Arbetaren på ledarplats den 12 juli. Egentligen borde man kanske därför bli glad åt att det faktiskt läggs stora pengar på att avlöna folk för att misstänkliggöra SAC, istället för att bemöta dem i arbetsdomstolen. Det är i regel ett vattentätt tecken på att den egna positionen är svag när väl sakfrågorna, det väsentliga, ska diskuteras.
Vad gäller Syndikalisternas metoder för fackligt arbete så kan de säkert själva föra en bättre allmän diskussion om detta än vad jag kan. Jag vill ändå påpeka att det som nämns i Petterssons och Silbersteins artikel inte är någonting märkvärdigt, fastän de gör sitt bästa för att få det att låta så. Fackliga blockader äger rum i tid och otid, och är reglerade i lagstiftning sedan gammalt. Ersättning för arbetare som behandlats illa är knappast heller någonting som svensken i gemen skulle vilja rösta bort. Jag förvånas därför över det hätska tonläge som uppstår när dessa egentligen konventionella fackliga stridsåtgärder råkar ske under just rödsvart flagg.
Författarna gör ett stort nummer av sin spekulation att syndikalister beter sig våldsamt. Det enda beviset som de dock presenterar för att styrka en så pass hård anklagelse, är en dom i Malmö mot 25 syndikalister som ställt en sushirestaurang i blockad. Dessa informerade då om den fackliga konflikten och uppmanade eventuella matgäster att välja en annan matplats tills konflikten blev löst. Ingen anmäld misshandel, inga olaga hot. Med andra ord låter det knappast som om det vore tuffare stämning än vad det brukar vara i en vanlig svensk krogkö. När polisen kom till platsen blev det dock en konfrontation och påföljande motstånd, men inga poliser angreps. Inga slag utväxlades. Inga stenar kastades. Inga våldsamheter alltså, förutom att polisen sedan fick kritik för att de använt väldigt mycket pepparsprej, enligt SR Ekot.
Sammanfattningsvis så är steget mycket långt till de MC-gäng eller maffior som dessa lobbyister tar betalt för att jämföra syndikalisterna med. Det är för övrigt en ironisk jämförelse. MC-gäng och andra kriminella har ju hyrts in av just restaurangägare vid flera tillfällen för att driva bort SAC så att man kunde slippa få frågan prövad i en opartisk arbetsdomstol.
Om restaurangägare är ”rädda” för SAC, som Pettersson och Silberstein hävdar, eller om restauranggäster känner sig olustiga inför blockader, så är det troligen för att de alla har matats med en lång rad välfinansierade men (som jag här har visat) spekulativa artiklar om SAC:s ”maffiametoder”.
Jag vill dock för balansens skull påpeka, att arbetsdomstolen har dömt flera uppmärksammade fall till Syndikalisternas nackdel – fall där man har varit för ivrig att protestera, för tuff i sina förhandlingar, eller tagit arbetstagarens parti alltför snabbt. Det finns arbete att göra här, och jag försvarar inte på något sätt de tillfällen då lagens gränser överträds. Jag konstaterar dock att det är en risk som uppstår först när man driver fackrörelse på en ideologisk grund, och inte bara som affärsidé.
Jag betraktar inte mig själv som just syndikalist, men jag följer utvecklingen på svenska arbetsplatser och ser hur arbetsrätten långsamt och försåtligt urholkas. Därför är jag glad att det finns fackförbund som inte drar sig för att synas på gatorna och vågar stå på sina medlemmars sida. Ibland blir det fel, men det är sannerligen inte upp till avlönade lobbyister eller restaurangägare att avgöra detta. Låt oss därmed inte glömma alla de gånger då det blir rätt, och där SAC framgångsrikt har hjälpt enskilda människor att få upprättelse och rättvisa, i ett tyvärr allt mer hårdnande svenskt arbetslivsklimat.

Syndikalisternas agerande är ett hot mot kollektivavtalen

Arbetsgivarnas försvarare har bristande kunskaper i konflikter

Antiliberalt att vilja inskränka föreningsfriheten

Arbetsdomstolen borde avgöra tvisten - inte medierna

Lagen måste ändras för att minska Syndikalisternas makt

Fakta tycks sekundärt för Syndikalisternas försvarare

Vi socialdemokrater har alltid varit i konflikt med Syndikalisterna

Historiskt att köpta sossar bekämpar organiserade arbetare

Syndikalisternas metoder liknar MC-gängens utpressning
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




13 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Tankesmedjan Seglora är väl ett bra exempel på hur djup krisen är i den svenska kyrkan. I ett Lutheransk samfund är dom ungefär vad Trotskisterna var inom socialdemokratin. Dvs en inriktning som inte riktigt hör hemma där.
De som tillhör Seglora smedja kommer dock inte att uteslutas ur Svenska kyrkan på det sätt som skedde med de Trotskisterna som uteslöts ur (S) i början av 80-talet.
Och det beror på att så många präster och biskopar är så vilsna så dom ser inte eller låtsas inte se vad som är fel.
Tex så har man inom Segloras sida och på många andra håll i den Svenska kyrkan valt att avveckla den Lutherska arbetsmoralen ur sin lära. Den Lutherska arbetsmoralen är en central komponent i den Evangelisk-lutherska läran och den ska egentlige inte gå att avveckla för den som vill kalla sig Lutheran.
Mattias Irving du tappar själv i trovärdighet genom att du undviker att bemöta några av de viktigaste påståendena i Pettersons och Silbersteins artikel. Om syndikalisterna hade rent mjöl i påsen så låt dem visa upp vart pengarna som de driver in tar vägen. Du säger att du inte betraktar dig själv som Syndikalist men du är uppenbarligen en utav deras största sympatisörer. Det finns många synpunkter på svensk arbetsrätt och alla har rätt att försöka driva opinionsbildning för få den förändrad men inte med vilka metoder som helst. Syndikalisterna lever kvar i en gammal förlegad världsbild där varje entreprenör och småföretagare är en kriminell utsugare. Det finns säkert dåliga arbetsgivare lika väl som det finns dåliga arbetstagare. Tyvärr gör dagens lagstiftning och system att det är svår att bli av med både dåliga arbetsgivare och dåliga arbetstagare.
#1 Lars Johansson,
denna artikel skriver jag som enskild debattör. Jag undertecknar inte med Seglora smedja som avsändare. Dina jämförelser med Trotskismen känns inte särskilt relevanta för Seglora smedjas tämligen tillbakalutade politiska arbete.
#2 Fundamentus,
Varför i hela fridens namn begär du att jag ska berätta vad som händer med pengarna inom Syndikalisterna? Jag har ingen aning. Det får de själva berätta. Jag sympatiserar med facklig kamp, för jag tror på många av arbetarrörelsens ideal, och jag utmanar den som är så hågad att försöka misstänkliggöra mig för den sakens skull.
Jag har redan skrivit att Syndikalisterna bäst kan redogöra för sina metoder själva, och har därför begränsat mig till att analysera och kommentera det som Pettersson och Silberstein hävdar.
Det krävs nämligen inte en syndikalist för att kunna konstatera att det är dålig stil att kalla någon utvald grupp med människor för grovt kriminella, utan att kunna producera några bevis för detta.
Irving, Läs vad jag skriver innan du får utbrott. Jag skrev att syndikalisterna bör redogöra för vad pengarna tar vägen. Jag håller med dig att det är dålig stil att kalla en grupp för kriminella utan bra bevis men det är just vad Syndikalisterna gör mot småföretag och entreprenörer. Man skall vara rädd om de fackliga rättigheterna. Om man driver saker i absurdum så förlorar man legitimitet i de lägen då kanske blockader och liknande aktioner verkligen behövs. Det är lite som att "ropa på vargen" några gånger för mycket.
#4 Fundamentus,
Först menar du att jag tappar i trovärdighet för att jag inte berör ett ämne som jag inte kan, eller åtminstone inte bör skriva om, därefter menar du att jag får ett utbrott när jag påpekar det absurda i detta. Jag konstaterar att det är lite svårgenomträngligt att se vart det är du vill komma med det resonemanget.
Jag förstår att du inte menade att skriva på det sättet, men jag föreslår att du går tillbaka och läser om din första text. Den kan tolkas mycket annorlunda från det du avsåg.
I vilket fall så menar jag också att man inte ska kalla någon för något som de inte är. Därför är jag noga med att poängtera också de fall då Syndikalisterna har förlorat sina mål (fetstilt i artikeln ovan). Att jargongen också kan bli hård i pågående konflikter, det är jag den förste att beklaga, för jag har personlig erfarenhet av hur alienerande det kan bli.
Det innebär dock inte att man har rätten att börja kalla en fackförening för grovt kriminell, samvetslös eller liknande. I fallet med inhyrda lobbyister som får betalt för att förtala facklig kamp så finns det en överhängande risk att hela samtalsklimatet förskjuts åt höger, om de får stå oemotsagda.
Tummen upp för MI
Det bästa som skrivits i fackliga frågor här på Newsmill!
Jag hade kunnat sympatisera med syndikalisterna och deras fackliga kamp, men varför är de så våldsbenägna? Så fort det är våldsamma demonststrationer, så läser man att bl.a. syndikalisterna ligger bakom. Om det är sant som media rapporterar, har de förlorat i legitimitet och kan inte ses som seriösa. Gatans parlament får ingen respekt från demokrater.
"PR-konsulter som stått på avlöningslistan för den ena parten i en facklig konflikt har nu skrivit en bok och en Newsmillartikel för att misstänkliggöra det stridande fackförbundet."
Nej, dom bara redogör för situatonen. Att misstänkligöra syndikalisterna klara syndikalisterna av bra själva.
"PR-konsulter som stått på avlöningslistan för den ena parten i en facklig konflikt har nu skrivit en bok och en Newsmillartikel för att misstänkliggöra det stridande fackförbundet."
Nej, dom bara redogör för situatonen. Att misstänkligöra syndikalisterna klara syndikalisterna av bra själva.
#9 Leif D,
Glöm inte att de är ivrigt hjälpta i detta av lobbyister och ledarskribenter. Allt som står i tryck är definitivt inte sant, eller rättvisande.
Du är givetvis berättigad till din egen åsikt, men jag vill bara påpeka att den skulle se så mycket bättre ut om du byggde den på någonting istället för att bara spotta ur dig ett två raders påhopp. Debatten mår bättre av fakta än av tycke.
Mattias Irving har stora problem med trovärdigheten. De sju städarna som Bernskonflikten gällde har ALDRIG varit anställda av Berns. För övrigt är det bara tre kvar som vill företrädas av syndikalisterna.
@Fundamentus:
Vill du alltså ha en fullständig ekonomisk redovisning för alla de enskilda fackföreningar (kallade Lokala Samorganisationer, LS) som är medlemmar i centralorganisationen SAC?
Det ska alltså samlas ihop och publiceras bara för att någon från sosselobbyist som är betald av arbetsköparsidarn vill veta hur pengarna används?
Jag kan garantera dig att ifall motsvarande krav hade ställts från en enskild syndikalist sida gentemot LO så hade det inte heller hänt någonting.
Däremot är de olika LSen demokratiska, medelsstyrda föreningar och öppna organisationer. Protokoll, årsredovisningar och revisionsberättelser finns att tillgå för medlemmarna och antagligen för utomstående också ifall man har schyssta intentioner (det kanske tom är offentliga uppgifter, så mycket vet jag inte), men ifall du vill veta så får du nog lägga den tiden på att ta reda på det själv, och inte förvänta dig att de fackligt aktiva gör det åt dig istället för att ta hand om problem på arbetsplatserna.