Häxjakten skrämde bort en hel generation män från förskolan

Johan Wettergren, bra talat!

"Sanningen var att flera feministiska grupper bara vad beredd att kämpa för jämlikhet och rättvisa när skulden kunde läggas på männen. Och då männen som ett kollektiv. Om en kvinna blev mobbad på jobbet, av sin chef t.ex., så reagerade feministrörelsen högljutt men om kvinnan blev mobbad av en kvinnlig chef så bemöttes det med tystnad. Om en man råkade illa ut så var feministrörelsen likgiltig."

P.S. Du är inte ensam. Feminsmens vidriga hydra skall bekämpas till varje pris. Lyss till Winston Churchills ord:

"We shall go on to the end, we shall fight in France,
we shall fight on the seas and oceans,
we shall fight with growing confidence and growing strength in the air, we shall defend our Island, whatever the cost may be,
we shall fight on the beaches,
we shall fight on the landing grounds,
we shall fight in the fields and in the streets,
we shall fight in the hills;
we shall never surrender, and even if, which I do not for a moment believe, this Island or a large part of it were subjugated and starving, then our Empire beyond the seas, armed and guarded by the British Fleet, would carry on the struggle, until, in God’s good time, the New World, with all its power and might, steps forth to the rescue and the liberation of the old."

Det är vad det handlar om. Heder åt din artikel.

Jag har arbetat i förskolan sedan 1985 och har aldrig upplevt det Wettergren talar om. Antar att jag har haft tur.

#1 Anders Lindfors, jag är glad att du gillar min artikel men att dra paralleller till vad Churchill sa under andra världskriget är att dra det hela för långt enligt mig. Låt feministerna stå för överdrifterna och ilskan.

#2 Jörgen Mattsson, jag har arbetat på ett otal daghem och förskolor i, Göteborg centrum, Tynnered samt Lundby. Alla daghem/förskolor va inte förgiftade av feminismen även om den fanns i bakgrunden överallt. När jag va arbetslös så sökte jag arbete hos Polia. Då träffade jag på den sista manliga vikarien som tidigare arbetat i Lundby.

#Johan Wettergren. Att travestera Winston Churchill är naturligtvis en retorisk överdrift. Dock är feminismen som ideologi faktiskt skadlig för det svenska samhället. Den som tycker detta låter överdrivet uppmanas ta del av feministen och nuvarande rektorn för Södertörns Högskolas förslag att göra om fysiken och fysikens begreppsvärld efter feministisk mall.

http://www.newsmill.se/artikel/2010/01/07/varf-r-vill-s-dert-rns-h-gskol...

Det är bara i Sverige som genusteorier fått detta genomslag.

Johan har rätt men situationen är faktiskt ännu värre.

Idag finns feministiska grupperingar som samarbetar och tillverkar falska dokument för att beskylla män för pedofili.

I tingsrättssalarna är situationen katastrofal när det handlar om relationsmål.

Jag försöker återge och berätta om detta på min hemsida som man nu med alla medel försöker stoppa med utpressning och falska anklagelser och där till och med min familj har drabbats.

John fd nämndeman i tingsrätt och migrationsdomstol

Jag kommer ihåg inför valet där Gudrun schyman och Jimmie Åkesson fick debattera på svt.Där Gudrun sa att man kan inte generalisera om invandrare som SD gör.Och han svarade men det är exakt vad du gör om män.
I ett feministiskt sverige är det helt okej att endast män blir undersökta i belastnings registret ett SD sverige är det okej att endast invandrare blir undersökta i belastnings registret.
Retoriken från feminister är exakt samma som rasisters om invandrare där man tar ut vad några få gör och gör dom till norm för hela gruppen.För att kunna skuldbelägga och diskriminera en hel grupp

#4 Anders Lindfors, Efter jag läst Olle Häggströms artikel om Antivetenskap på högskola, "Varför vill Södertörns högskola ha en vetenskapsfientlig rektor?", så undrar jag hur långt radikalfeminismen tillåts gå i Sverige. Om rektorn på Södertörns högskola varit muslim eller scientolog så hade myndigheterna reagerat för länge sen. Skrämmande.

#5 John Yakida, Jag har besökt både din hemsida samt Monica Antonssons hemsida. Rent spontant så verkar det som om du kämpar mot stollefeminismen och hon försvarar den. Måste dock sätta mig in mer i frågan innan jag tar ställning fullt ut. Det tycks som om du och Monica Antonsson haft en väldigt utdraget och hetsigt debatt under lång tid. Utveckla gärna dina åsikter, din syn på det hela.

Lade upp artikeln på min Facebooksida. Skrev följande kommentar där.....;
Känner igen diskussionen. Minns när jag var fackligt aktiv inom Lärarförbundet under senare delen av 90-talet. Minns de skräckslagna och rädda blickarna. Hur de få männen byggde egna informella nätverk för att stötta varandra. We wont back! Männen behövs inom förskolan och skolan...

Artikeln känns klockren. Författaren vet vad han talar om...

#8 Bo Sundbäck, Vid ett tillfälle så blev jag inkallad till en chef på ett daghem. Hon frågade om det va sant att jag inför personalen i fikarummet hade sagt att jag gillade småflickor. Efter jag letat i minnet en stund så kom jag fram till den händelse som hon beskrev. Jag hade i en diskussion nämn att jag gillar små flickor inte stora, då jag själv är en kort man. Den känsla av obehag det va att gå till arbetet och vara utsatt för misstankar gjorde att jag till slut inte stod ut. Jag lämnade barnomsorgen.

Utmärkt beskrivning av en könsrasistisk verklighet! Bara två saker, Nyfeminismen är ett påfund i USA, och felaktig från början.
Och: Man vet idag, att kvinnlig pedofili och incest är ett dolt problem. Men eftersom kvinnor och mammor är felfria och inte får kritiseras som kön, så drar sanningen ut på tiden i det oändliga!
Jag lurades som arbetlös in i barnskötarutbildning i sl på -70-talet. "Börja, eller ingen ersättning" var budskapet. Fann det otillräckligt och gick två år på fritiddspedagogutb (jobbigt!). Jobbade fem år, sedan gav jag upp.
Förutom att man blev utnyttjad som man, jämfört med unga outbildade kvinnor: typ "du kan gå ut och åka pulka med barnen!"
Så var fingret där. Att gå in i rökrummet när där satt två kvinnor och diskuterade var en högrisk.
Och när det inträffade någon uppmärksammad våldtäkt. Eller 8.de mars. Då hände det att jag sjukskrev mig!
Det värsta är att politiker med statsministern i spetsen, stödjer dessa tokigheter, denna diskriminering. Han som inte ens vill unna frånskilda pappor delat barnbidrag: "för det finns pappor som kan supa upp pengarnna"!
Statsfeminismen på agendan i god tid inför valet 2014!

Johan

Din spontana känsla verkar riktig.

YakiDa avslöjar det som Uppdrag Granskning och andra i Gammel media inte vågar avslöja.

Dessutom omsätter YakiDa händelserna till lättanvända verktyg som kan användas i bland annat domstols- och polisiärt arbete. .

Hej igen Johan

Jag kan redan nu berätta att YakiDa håller på att utveckla ett nytt verktyg kallat PAS = Pedofil Alarm System, där användaren utvärderar och riskbedömer utifrån en matematisk modell sannolikheten om en kvinna kommer med falska anklagelser mot en man.

Genom utvärderingen ska man t.ex. kunna placera en kvinna på en annan tjänst där hennes riskhalt inte har någon påtaglig inverkan på systemet.

Detta skulle kunna vara möjligt att implementera inom dagisverksamheten för att stärka mäns trygghet inom barnomsorgen. Om alla kvinnorna riskbedömdes kan man på så sätt förflytta dem till andra grupper.

Detta går att bedöma ifall man tittar på kvinnas karaktär, har hon langat knark, ljuger hon mycket och hur ljuger hon, hur har hon hanterat sin relation till sina barns fader, kanske sagt till barnen att pappan är död, bara för att ta några exempel som är tydliga indikatorer.

Det har aldrig gjorts någon liknande studie, men jag tror det är nödvändigt.

#6 michael lilja, Jag har i tidigare artiklar och kommentarer hävdat att det finns likheter mellan feminism och rasism. Båda grupperna delar t.ex. upp världen i 2 delar, dom goda (vi), dom onda (dom). Idag är det obligatoriskt för alla som skall börja att arbeta med barn att lämna ett utdrag ur belastningsregistret. Efter att jag lämnat barnomsorgen bakom mig, så började jag arbeta som timvikarie inom skolvärlden. Då lämnade jag ett utdrag ur belastningsregistret.

#10 Joakim Steneberg, En sak jag vill tillägga är att det på alltför många förskolor idag så pågår en vuxenmobbing som får alltför många kvinnor att sjukskriva sig. Det förs dock ingen debatt om detta då det är kvinnor som mobbar kvinnor. En sak som gjorde att kvinnorna på daghemmen tittade lite misstänkt på mig va att jag deltog väldigt mycket i barnens lekar. Jag spelade boll, lekte kurragömma eller röjde bara runt med barnen, istället för att göra som den övriga personalen, stå och prata med en kaffemugg i handen.

Johan W. Ja jag har ju sett länkar som anses visa att mobbingproblem är värre på kvinnodominerade arbetsplatser. Och det kan ju finnas mänskliga anledningar, större ovana vid yrksearbete som kön t.ex. Men genom denna skenheliga debatt, där männen får all skuld, och kvinnor inte har några nämnbara brister, så är ju möjligheterna sämre att finna orsaker och att åtgärda dem.
Män drabbas mest av media och politisk feminism.
Men feminismen är även en björntjänst mot kvinnan som kön!
Tyvärr godkände inte newsmill min artikel om statsfeminism. Men den finns på sourze, tillsammans med mina andra artiklar i ämnet.

Här är artikeln: "Svensk statsfeminism - legitimerad könsrasism"
sourze har dessvärre ändrat lite både i titeln och i texten, ett oskick som förekommer både här och där..
Artikeln är ganska lång, men bara första delen belyser tillräckligt grundproblemet idag: Manliga politikers fjäsk inför kvinnor och feminism, och odemokratiska diskriminering mot sitt eget kön! Av maktskäl, och feghet.
http://www.sourze.se/Svensk_statsfeminism_%e2%80%93_legitim_k%c3%b6nsras...

Modern svensk feminism och genustänkande förstör för både kvinnor och män, flickor och pojkar. Med sina icke-vetenskapliga tankegods har dessa ofta extrema synsätt sällan något i svenskt utbildningsväsende eller barnomsorg att göra överhuvudtaget. I den framgångsrika finländska skolan förkastar man i mycket högre grad dyligt trams och får därmed mer tid och uppmärksamhet till förmedling av faktisk kunskap.

Att inte begränsa flickor eller pojkar på individnivå pga. kön är en självklarhet för mig och det bör alltid beaktas, men att därifrån komma med snurrigt nonsens om att det inte finns biologiskt grundade skillnader i beteende mellan könen strider mot all vetenskap. Könsrelaterade skillnader i våra hjärnor startar redan på fosterstadiet. Medvetenhet om att inte begränsa pga. kön får heller aldrig ta sådana proportioner att det negativt inverkar på kunskapsförmedlingen.

Baserat på de faktiska erfarenheter man har av förövare mot barn så anser jag att det är OK om uttdrag ur brottsregister bara krävs av manliga anställda som arbetar med barn, men bara om det gäller ALLA män på ALLA förskolor. I annat fall riskerar man ett personligt och kränkande misstänkliggörande.

I viss mån är det bara rimligt att vi alla får bära oket av hur de grupper vi tillhör beter sig. Polisen kritiseras t.ex. ofta för att syssla med profilering, men sanningen är att det är nödvändigt för att nå effektivitet i brottsbekämpning. Vad som är sannolikt eller inte sannolikt måste få avgöra prioriteringar av tid och resurser.

#14, #15, Joakim Steneberg, När Ian Wachtmeister och Bert Karlsson trädde in på den politiska arenan, så skulle alla politiker bli folkliga och roliga över en natt. När Miljöpartiet klev in i riksdagen så blev plötsligt alla politiker miljömedvetna. När Feministiskt Initiativ bildades så blev nästan alla politiker feminister. Skulle Kalle Anka partiet ta sig in i riksdagen så skulle vi snart få se Musse Pigg-öron på alla politiker...

Jag har läst din artikel och tycker att den är intressant. Det är dock viktigt att inte glömma att det finns kvinnor i Sverige som blir orättvist behandlade och dom förtjänar att bli behandlade rättvist lika mycket som männen. Kan vi inte enas om det här: MÄNNISKOR förtjänar att behandlade rättvist.

#16 Peter Andersson 2, Alla som söker anställning inom skola eller barnomsorg 2011 måste visa ett utdrag ur belastningsregistret, även kvinnor. Pedofiler, manliga eller kvinnliga, skall sitta i fängelse, inte arbeta inom skola eller barnomsorg.

Visst finns det skillnader på pojkar och flickor men det är oftast inte förrän på högstadiet som som skillnaderna blir stora. Så varför behandla pojkar och flickor annorlunda?

Det är viktigt att tänka på att barn , precis som vuxna, har olika personligheter och färdigheter. Att generalisera och dra alla barn över en kam, uppdelade efter kön, etnicitet, eller hur rika deras föräldrar är otroligt naivt.

Mycket bra rutet.

Tycker det är dags att bli riktigt förbannad på våra små ynkliga systrar.
Nu får det fan vara nog säger jag.
Tyvärr Sverige är det ända landet på denna malätna planet där kvinnor driver sina feministbloggar. Gå in på en sådan och försök debattera så ser ni att dom har en intelligens som ett dagisbarn, det går helt enkelt inte. Detta genomsyrar feminismen i hela Sverige.
Så istället för att be dem sluta kasta skit på gruppen män tycker jag att vi skapar en egen rörelse som totalt diskriminerar kvinnorna i Sverige, tvingar dom in till köket igen där dom hör hemma.

Jag vill också uppmärksamma er alla, vart är kvinnorna som kämpar för jämställdhet, det brukar ju vara så många av dem när det är dags att skita på gruppen män. Det brukar krylla av dem som hurrar på skribenten när denna tagit sig modet att spy ut sig lite galla på män. Var är dom nu, jag ser då ingen här inne som håller med eller diskuterar, jag blir besviken, fast det var att räknas med, det är ju kvinnor vi pratar om.

18 Magnus Johansson666, Hemma hos mig är det oftast jag som lagar maten. Detta av två skäl, ett: det blir mycket godare, 2: jag hatar att diska. (Den som inte lagar maten diskar).

Vad har feministerna tagit vägen? Dom har kanske svårt att hitta några vettiga argument, men och andra sidan, det brukar ju inte stoppa dom...

#17 Johan Wettergren, Tack för upplysningen om vad som gäller idag om utdrag ut belastningsregistret! I övrigt håller jag med om varenda ord du skriver.

Man önskar att genusmaffian kunde förstå att allt till syvendes och sist handlar om individer. För skillnaden mellan individer är alltid större än mellan grupper.

Andersson och Wettergren. det finns ett mörkertal om kvinnlig pedofili, och incest, där tror man på ca en tredjedel kvinnliga släktingar. Men ämnet är nästan tabubelagt.
Och jag anser idag att svenska män är värst drabbade. Av media, i lagstifning, av politiker, i utbildning osv.

En fruktansvärt bra artikel!

Kan tilläggas att "genusindustrin" har kostat svenska staten 225 miljoner kr i "jämställdhetsprojekt", enl Tanja Bergkvist. Utöver detta ytterligare miljoner i forskningskostnader. Det är våra skattepengar som finansierar forskning och indoktrinering/implementering av manshat. Och samtidigt går politiker runt och tror att feminism är bra... Bergkvist driver för övrigt en bra blogg som handlar om just genusindustrin och alla de motsägelser och fel som finns inom den. Jag inte orkar länka till, men Google är en bra kompis.

#22 Maj Grandmo, Instämmer. I Sverige så delas vi gärna in i grupper varken vi vill eller ej. Antar att Statistiska Centralbyrån har en del av skulden.

#23 Joakim Steneberg, Det finns ett mörkertal om kvinnlig brottslighet som helhet. När en kvinna står åtalad för ett brott så har domstolarna i Sverige lättare att hitta förmildrande omständigheter, den kvinnliga brottslingen anses alltför ofta själv vara ett offer. Samma förmån har sällan männen.

#24 Johannes Westlund, En väldigt intressant kommentar. Vem beslutar egentligen vilka forskningar som skall få statsbidrag? Jag misstänker att det finns feminister med makt bakom kulisserna, bakom riksfeministerna Gudrun Schyman, Margareta Winberg mm. Vi skulle aldrig tillåta att en uttalad rasist skulle arbeta inom migrationsverket, men tillåter feminister att sitta som lärare och rektorer.

Jag vill passa på att tacka alla som är med och delar med sig av sina erfarenheter, kunskaper samt åsikter. Att feministerna inte vill delta i denna, enligt mig, viktiga debatt, är mig en gåta.

Jag förstår att du känner dig orättvist behandlad Johan Wettergren. Och jag håller med om att män i viss utsträckning blir diskriminerade i vårdnadstvister. Och jag håller med om att kvinnor och män är olika både psykiskt och fysiskt.

Men det finns kvinnor med mer maskulint fungerande hjärnor och det finns män med mer feminint fungerande hjärnor så alla bör bli bemötta som dom unika varelser de är. (Jag vet att detta är en utopi, vi är trots allt bara homo sapiens).

Men när jag läser kommentarerna skrattar jag nästan. Sverige verkar överbefolkat av onda kvinnor (feminister) och paranoida män. Vad jag vet så är inte ens Gudrun Schyman manshatare, hon lever med en man som hon dessutom beundrar! (Hennes egna ord i en intervju jag läste). Eller detta är kanske lögn, vad vet jag, hon kanske smyger ut i natten med alla sina onda feministvänner och offrar manliga spädbarn. På kommentarerna låter det nästan som om det skulle vara så.

Kvinnor är långtifrån felfria, vi blir också paranoida och dömer människor för snabbt. Ibland när jag ser/läser nyheterna om alla våldtäkter i krig, om pedofilnätverk (jag vet att det finns kvinnliga pedofiler också), om mänsklig slavhandel osv. blir jag också paranoid och tänker att kvinnor är förbaskat utsatta, men jag brukar alltid lugna mig med att det finns väldigt många oerhört bra män, MÅNGA fler än dom "onda".

Det är väldigt lätt för både män och kvinnor att dras med i häxjakter, vilket historien visar, grupptrycket är enormt för oss människor. Kanske var det så att kvinnor i början på 90- talet drogs med i den här pedofilhäxjakten. Precis som många män här på Newsmill tycks ha blivit indragna i någon slags feministhäxjakt.

#26

Jag säger inte att alla kvinnor är feminister och sympatiserar med artikelförfattaren, men det är sådana åsikter som kritiseras inte det kvinnliga könet. Sen är det inte newsmills manliga läsare som bedriver häxjakt på feminister, utan feministerna som bedriver häxjakt på män (läs artikeln), för att otillbörligen tillskansa sig förmåner p.g.a. sitt kön, inte sin kompetens och sina fria val. Man vill ge kvinnor som gör dåliga livs-

#26 Jenny Kristiansson, Vad är en maskulint fungerande hjärna och en feminint fungerande hjärna? Jag har aldrig skrivit och tycker inte heller att Gudrun Schyman är en manshatare. Vad hon däremot gör är att hon gärna klumpar ihop alla män till en enhet och utgår från den lilla klick män som är brottslingar. Vad Gudrun Schyman gör på nätterna har jag ingen aning om och det intresserar mig inte. Om feminismens företrädare inte kan ta en debatt om feminismens påverkan på det svenska folket, tolkar jag det som om dom inte kan försvara sina teorier.

#26 Jenny Kristiansson. Bortse från min kommentar #1 och titta istället på min kommentar #4. Det är självklart inte kvinnan som sådan och enskilda kvinnor som kommentarer kring feminismen riktar sig mot. Feminismen är en ideologi om kvinnans naturliga överordning visavi mannen, på något annat sätt kan den inte tolkas efter att sett hur den utvecklats de senaste 20 åren. Feminister nöjer sig inte med jämställdhet, man skall ha överhet.

I det fall du direkt drar slutsatsen att jag genom en sådan bestickande utsaga sitter och hatar kvinnor stämmer inte det. Jag är gift trebarnsfar, oroad såväl för mina döttrar som för min son om det svenska feministiska vansinnet får fortsätta. För övrigt kan jag tala om att allt fler högutbildade kvinnliga och manliga jurister i statsförvaltningen känner sig obekväma med de effekter som vi nu börjar skönja i spåren av denna ideologi, bristande rättssäkerhet mm.

Johan Wettergren har skrivit en utmärkt artikel rörande sina erfarenheter rörande feminism inom förskolan.

Min kommentar #4 rör utbildningssituationen på gymnasie- och universitetsnivå och hur feminismen analyserar den.

Vi går ju mot en situation där kvinnan är på väg att ta över universitetsutbildningarna. Kvinnor är majoritet på en stor mängd utbildningar, läkarutbildningen, juristutbildningen, apotekar-, veterinär- etc, etc. På gymnasiet har kvinnor genomgående bättre studieresultat. Snart utgör män bara 33% på högre utbildningar.

Det märkliga är att detta inte upplevs som en orättvisa eller ett problem bland feminister.

Utbildningar där män dominerar är dock djupt problematiska enligt svenska statsfeminister. Som beskrivs i länken #4 drar sig då feminister inte ens för att försöka ändra på fysiken för att den bättre skall passa kvinnor. Det är bara i feministernas världsbild som det är naturligt att kvinnan skall dominera i alla sammanhang.

Från den ovan refererade skolverksrapporten av Moira von Wright, förslag till förändring i läroplanen:

""En genusmedveten och genuskänslig fysik förutsätter en relationell infallsvinkel på fysiken samt att en hel del av det traditionella vetenskapliga kunskapsinnehållet i fysiken plockas bort."

Läs den här feministiska slutsatsen, gång efter annan och låt dess innebörd sjunka in. Personen som presterat denna rapport har av regeringen sedan befordrats till rektor för Södertörns högskola.

Varför skulle det inte kunna finnas områden där mannen har faktiska försteg gentemot kvinnan? Gagnar det Sverige som industrination (och finansiering av den offentliga sektorn där alla feminister verkar) om man inför en "relationell feministisk fysik" där man plockat bort det vetenskapliga kunskapsinnehållet?

Det är bara i Sverige som det här är möjligt. Bodil Malmsten skrev i DN den 14 juli rörande Frankrikes nationaldag att när någonting är fel går folk i Frankrike ut på gatan och protesterar medan man i Sverige bara knyter näven i fickan och mumlar.

Låt därför svenska män och kvinnor unisont skrika: FEMINISMEN ÄR EN VIDRIG MANSFIENTLIG IDEOLOGI!

#28 Johan Wettergren: Feminister kanske inte generellt är så duktiga på att diskutera sina teoriers inverkan och framför allt inte teoriernas sanningsgrad. Däremot är genusteoretiker drivna vad gäller att försvara sina teorier. Kan internaliserings-teorin ses som något annat än en immunisering av alla andra genusteorier? Teorin går i stort ut på att om en intervjuad kvinna (kvalitativt undersökt försöksperson) svarar "fel" så beror det på att hon antagit någon annans värdesystem (en mans) och således inte svarar utifrån sina egna värderingar.

#29 Anders Lindfors: Just detta att män (pojkar) lyckas sämre genomgående under hela skolgången har av något skäl aldrig varit föremål för närmre studier. Inte heller att det existerar ett tiotal mentorsprogram för kvinnor som vill bli chefer inom näringslivet, men inte ett enda för män ses som ett problem. Mycket märklig inställning om man säger sig arbeta för "jämställdhet". Men det mest underhållande är när genus-institutionen ska genuscertifiera alla andra vetenskapliga institutioner (detta är ett pågående arbete på några högskolor) så att dessa blir mer jämställda. De har ju själva en extrem jämställdhet. Ca 95% av alla anställda vid genusinstitutionen är kvinnor...

#26 Jenny Kristiansson.

(Jag ber om ursäkt Johan Wettergren att jag tar upp feminismen i ytterligare ett område förutom förskolan, nämligen sjukvården).

Jag har i kommentar #29 belyst feministernas totala ensidighet rörande sina analyser av utbildningsväsendet. Det är därför intressant att se konsekvenserna av deras ideologi när sjukvården skall genusanalyseras.

Vi har för närvarande en skillnad mellan män och kvinnors medellivslängd på 4.36 år i Sverige till kvinnans fördel. Då skall man betänka att denna skillnad varierat över tid. Kring förra sekelskiftet var skillnaden i medellivslängd mellan män och kvinnor drygt 2 år.

Varför är inte genusvetare, som säger sig kämpa för likhet och rättvisa mellan könen, intresserade av att minska den nuvarande skillnaden i medellivslängd?

Genusfrågor sjukvården har analyserats av genusvetaren Goldina Smirthwaite i en rapport finansierad av Sveriges Kommuner och landsting, SKL:

"(O)jämställdhet i hälsa och vård- en genusmedicinsk kunskapsöversikt", ( http://brs.skl.se/brsbibl/kata_documents/doc39045_1.pdf )

Istället för att göra en genusanlys rörande orsakerna och orättvisan att män får så mycket kortare tid i livet gör Goldina Smirthwaite analysen att det är orättvist gentemot kvinnan om inte denna skillnad kvarstår. Hon gör analysen att en minskning i skillnaden mellan könen rörande förväntat medellivslängd utgör en indikation på att kvinnorna får dålig vård!

På sid 25, avsnittet "Kvinnor, män och medellivslängd" skriver Goldina S. att:

[start citat]
"Kvinnor i Sverige lever alltså genomsnittligt cirka 4,36 år längre än män. Men medellivslängden ökar mer för män än för kvinnor. Under perioden 1991–2001 har den förväntade medellivslängden
i Sverige ökat med 2,6 år bland män och 1,6 år bland kvinnor.
Och perioden 2001–2005 medförde en ökning på 1,1 år för män och 0,6 år för kvinnor jämfört med föregående femårsperiod.

Den minskade könsskillnaden i livslängd kan delvis bero
på en förbättrad behandling vid vanliga folksjukdomar, såsom
hjärt-kärlsjukdom. Men enligt Socialstyrelsen skulle kvinnornas
relativa eftersläpning i livslängdsökningen också kunna ha att göra med faktorer som bristande jämställdhet och vårdtillgång; utvecklingstrenden vad gäller svenska mäns och kvinnors
medellivslängd, jämfört med övriga EU, väcker frågor om svenska
kvinnors levnadsvillkor samt möjligheter att få effektiv vård och behandling, skriver Socialstyrelsen." [slut citat]

I den svenska feministiska analysen är det således något fel om inte kvinnor fortsätter leva minst fyra är längre än männen.

Borde inte en rättvisande genusanalys sätta alla resurser på att försöka minska skillnaden, inte bibehålla den?

Observera att såväl Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting ställer upp och finansierar och legitimerar dessa för männen djupt orättvisa analyspremisser.

#26 Jenny Kristiansson. Ytterligare en reflektion så här i semestertider rörande maktbalansen mellan könen i statsfeminismens Sverige år 2011.

Göteborgsposten skriver i sin ledare per den 13 juli,
http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.674878-barnen-klams-i-vardnadstvist, att antalet vårdnadstvister gått upp kraftigt:

"De senaste åren har dock allt fler föräldrar valt att gå till domstol för att lösa sin vårdnadstvist. 2005 anmäldes 2 845 mål vid domstol 2010 hade de ökat till 4 301. Ingen kan med bestämdhet förklara vad den kraftiga ökningen beror på. Men att en förändrad lagstiftning 2006, som gjorde det enklare för en förälder att få ensam vårdnad, har haft stor betydelse är de flesta ense om."

Längre ner i ledaren skrivs att: "I nästan alla fall handlar det om att papporna ser sig som förlorare. Enligt Borås Tidning, får endast 0,3 procent av de barn som varit med om en separation pappan som ensam vårdnadshavare."

Vi vet också att rättsväsendet, såväl åklagare, som domare i ännu högre utsträckning kommer att besättas av kvinnor genom könsfördelningen inom juristutbildningen. Madeleine Albright, tidigare utrikesminister i USA, den kvinna som tillsammans med Hillary Clinton, nått jordklotets näst mest ansvarsfyllda och krävande position, har sagt att: "There's a place in Hell reserved for women who don't help other women."

Varför skulle inte kvinnor i långt mindre krävande positioner, exempelvis domare och åklagare (och kvinnliga nämndemän) kunna resonera på detta sätt när kvinnor som nått Albrights nivå fortfarande pratar i så kvinnosubjektiva termer?

I Sveriges 2011 kan således en kvinna förvänta sig att hon med 99.7% sannolikhet kan räkna med ensam vårdnad i det fall hon vill driva ett sådant ärende. Troligtvis är detta fullt rättvist enligt feminister. "Då de fött barnen skall de naturligtvis kunna välja."

Vi män bedriver inte någon feministhäxjakt här på Newsmill. Vi vill ändra på en ideologi vars konsekvenser vi inte vill att våra barn skall växa upp och tvingas leva med.

Vill svenska kvinnor att deras söner skall växa upp i statsfeminism? Vilka skall döttrarna bilda familj med om mannen gjorts till en systemloser?

#34. Errata till #33. För att reservera mig vill jag ändra meningen

"I Sveriges 2011 kan således en kvinna förvänta sig att hon med 99.7% sannolikhet kan räkna med ensam vårdnad i det fall hon vill driva ett sådant ärende" till

"I Sveriges 2011 kan således en kvinna förvänta sig att hon med 99.7% sannolikhet inte förlorar vårdnaden i det fall hon vill driva ett sådant ärende"

Beklagar felskrivningen.

#28 Johan Wettergren

Om skillnaderna mellan en genomsnittlig manlig hjärna och en genomsnittlig kvinnlig hjärna får du läsa dig till, orkar inte gå in på det här. Men det finns väldigt många intressanta böcker om ämnet, (läs böcker INTE internet). Min första kommentar var främst riktad mot kommentarerna och inte mot din artikel, förlåt trodde att det framgick. Och vad Gudrun Schyman gör på natten var menat som ett ironiskt skämt, trodde att det också framgick, men tydligen inte. Ska hädanefter inte skämta mer.

@ Anders Lindfors+några till

Hälsan är först och främst ens eget ansvar. Jag vet att man kan bli allvarligt sjuk trots att man lever ett sunt liv med sund kost och mycket motion. Men väldigt många blir sjuka och dör i förtid pga. ovettiga levnadsvanor. Många män i min omgivning som ännu inte fyllt 35 är lönnfeta, motionerar sällan, äter skitmat, röker och dricker mycket. Mina tjejkompisar däremot är otroligt hälsomedvetna. Jag är naturligtvis ingen expert och detta är bara vad jag sett och upplevt på ett privat plan. Men jag läser ofta artiklar som "ger mig rätt". Vad jag vill ha sagt är att om män vill leva längre så finns det mycket som dom själva kan göra. Till exempel att stressa ner, jobba lite mindre och tänka mer på sig själva och sin hälsa. Att ha ett högt blodtryck vid trettio är oerhört farligt i längden. Det är mycket positivt att män nu lever nästan lika länge som vi kvinnor för vem vill vara änka i år efter år? (opps där skoja jag till det lite igen... hujeda mig) Och naturligtvis ska alla få samma vård, varför betalar vi annars så mycket i skatt?!

Men varför inte lära av kvinnorna Anders Lindfors med andra? När vi var på botten bildade vi nätverk som hjälpte flickor/kvinnor. Varför bildar inte ni nätverk och stöttar upp pojkar/män inom till exempel utbildningsväsendet? Det finns många ensamma vilsna unga män därute som skulle behöva hjälp från vettiga män. Ett seriöst nätverk som man kan ta på allvar. Som kanske till och med skulle kunna jobba med vettiga feministiska nätverk. Eller i alla fall hämta inspiration från varandra. Det finns exempel på invandrarkillar som gått samman mot hedersvåld pga. att dom själva mådde dåligt av det. Bara ett exempel. Gör något vettigt av all frustration. Bilda stödföreningar för män som blivit av med sina barn i vårdnadstvister, kämpa för deras rätt. Det finns också en särskild plats i helvetet för män som inte hjälper andra män ska ni veta :-)

Sen verkar det som om man får stå ut med viss skit ändå. Jag är 32 år och kvinna. I alla jobbintervjuer får jag frågan om jag tänker skaffa barn, därför att en arbetsgivare förlorar pengar på att anställa mig. Och även om jag inte skaffar barn så tas det för givet. Så det är ett moment 22. Jag förstår arbetsgivaren, men jag skulle också väldigt gärna vilja ha ett jobb. Alternativet är ju att man bara är mammaledig i tre månader sen kan pappan vara hemma i tre månader så är i alla fall barnet sex månader när man lämnar det på dagis. Eller? Har inga egna barn så har ingen aning egentligen, men tål ju att tänkas på hur man ska göra för att inte försitta några chanser.

Ja ja ja jag vet att jag har avvikit från ämnet rejält i hela denna kommentaren. Ni behöver inte ens påpeka det, jag är medveten om det.

#35. Jenny Kristiansson. Mycket av det du skriver håller jag till fullo med om. Jag tycker till exempel att kvinnor är långt mer hälsomedvetna än vad män är i nuläget. Om man tittar på dagens situation så kan man misstänka att skillnaderna snarast kommer att öka då dagens 30-50-åringar uppnått ålderdomen.

Min poäng var hur skattefinansierade feministiska genusvetares rapporter analyserade dagens skillnad i förväntad livslängd. Man såg inte ålderskillnaden som något problem utan gjorde analysen att om den minskade var det en indikation på dålig vård av kvinnor. Om jag förstår dig rätt har även tidigare generationer män helt sig själv att skylla? Det är intressant att spekulera över skälen till att skillnaden i medellivslängd bara var två år kring förra sekelskiftet.

Jag tror som du att det är nödvändigt för pojkar och unga män att bilda manliga nätverk och vad som gått fel i gymnasieutbildningen och skälen till varför pojkar är så omotiverade är svårt att sätta fingret på. Pojkar ser ju inte längre några manliga utbildningsmiljöer, kvinnor dominerar från dagis till högskola.

När jag läste teknisk fysik på teknisk högskola på 1980-talet behövdes det underligt nog inte några manliga nätverk, för det fanns naturliga manliga miljöer. Vi var 95 män och 5 kvinnor i årskursen. Varför upplever feministerna dessa miljöer som så hotfulla vilka därför enligt Moira von Wright med flera skall korrigeras? Existerande manliga miljöer måste ju lyftas fram i långt mycket högre utsträckning än vad är fallet i nuläget och inte ses som något negativt.

Män är i full färd med att faktiskt försöka ändra på sakernas nuvarande tillstånd. Detta genom exempelvis som jag gör här genom att propagera för att pojkars fallenhet kommer bättre till sin rätt i skolan genom att inte försöka göra om ämnen där pojkar har naturlig fallenhet.

Vi försöker dra lärdom av kvinnornas mycket framgångsrika lobbying- och nätverksbyggande.

#36 Anders Lindfors
(Vi har fullständigt kapat den här tråden, men Wettergren ville ju ha en dialog mellan män och kvinnor (?)

Jag har svårt för att uttala mig om det här med förväntad livslängd för kvinnor respektive män, är helt enkelt inte tillräckligt insatt i ämnet. Jag vet dock att gemene man i Sverige runt förra sekelskiftet levde hårda liv. Män drack mycket och kvinnor födde många barn, bland annat. Båda sakerna sliter hårt på kroppen. Vad och hur mycket som påverkade den förväntade livslängden då har jag som sagt svårt för att uttala mig om.

Jag har heller ingen aning om varför pojkar inom grundskolan är så omotiverade. Det var likadant när jag gick i grundskolan 86-95. Det låg liksom ingen status i att vara duktiga i skolan för pojkarna, enda undantaget var gymnastiken. Vi hade ändå många manliga lärare under hela grundskolan.

Men det skulle kanske löna sig om papporna skiftades om och hade läxläsning med klassens pojkar en gång i veckan. Då skulle dom få hjälp både med att hänga med i undervisningen och man skulle få in fler manliga förebilder i skolan. Bara ett förslag. Jag kan bara referera till när jag själv gick i skolan. När vi åkte på utflykter och liknande var det alltid mammorna som fixade, skjutsade och följde med, aldrig papporna. Dom tog sig inte den tiden helt enkelt.

Och det är självklart att män behöver nätverk precis som kvinnor behöver det. Kvinnor liksom män behöver kunna tala ostört med varandra. Inte för att vinna fördelar i samhället på bekostnad av någon annan utan för att det är väldigt stärkande att kunna öppna sig helt för en annan människa som man känner samhörighet med. Jag har haft dom mest utvecklande och intressanta samtalen när jag enbart suttit med andra kvinnor och pratat. Och ja, vi pratar om så mycket mer än om män, mode och dieter ;-)

Jenny Kristiansson, jag förstod mycket väl att din kommentar om Gudrun Schyman va menat som ironi, Vad jag dock vänder mig mot är att man inte kan kritisera feminismens verkningar i Sverige utan att bli pådyvlad åsikter och överdrifter jag inte tycker eller har sagt.
"Vi har fullständigt kapat den här tråden, men Wettergren ville ju ha en dialog mellan män och kvinnor", helt rätt. Jag vill ha en sansad dialog mellan personer med olika åsikter. En av anledningarna att jag skriver artiklar är att jag vill skapa en debatt. Min artikel skall dock inte tolkas på det sättet att jag vill att män skall bli behandlade rättvist, utan att människor skall bli behandlade rättvist. Detta inbegriper givetvis även kvinnor, för att vara övertydlig.

Anders Lindfors, Det du skriver om vårdnadstvisterna är häpnadsväckande, jag visste att det fanns en slagsida till kvinnans favör, dock inte att den va så stor. Hur kan vi hävda att vi lever i ett jämställt land, om det du skriver är sant. I dom flesta familjer så är det självklart med jämställdhet. Den som är bäst på något eller/och har intresse av något, tar ofta huvudansvaret för denna sak. I vissa familjer ansvarar mannen för ekonomin i andra kvinnan och ofta så delar man på ansvaret, för att nämna ett exempel.

Jag vill tillägga att jag inte hade brytt mig om ett dugg om vad radikala feminister eller stollefeminismen tycker om mig eller andra män om det inte vore för det enkla faktum att deras åsikter påverkar mig och alla män i Sverige. Alla feminister är dock inte radikala stollar men deras åsikter drunknar tyvärr i den fanatiska och högljudda debatten som radikalfeminismen har.

Jag och Anders Lindfors har ett väldigt sansat samtal. Det är sällan man kan ha ett sansat samtal med män om dom här sakerna utan att man får höra att man hör hemma i köket eller något annat klokt. Oftast i slutet av samtalen när argumenten börjar tryta. (Återigen en egen erfarenhet).

Jag har också blivit diskriminerad i mitt yrkesliv. En gång när jag jobbade på ett danskt handelsfartyg fick jag sparken därför att 1:a styrmannen mådde dåligt av att se mig där och han tyckte inte om att må dåligt. Det hade varit likadant med den andra tjejen som jobbat där, han hade mått dåligt av att se henne där också. Så sa han faktiskt nästan ordagrant. Men jag ogillar inte stolliga machomän bara för det, trots att dom påverkar mitt och andra kvinnors liv negativt. Och jag skulle kunna nämna fler tillfällen, men detta är inte min personliga uppgörelse.

Och jag borde ha stått upp för mig själv, men man orkar inte alltid det. Vi vill bli behandlade rättvist, men så ser inte samhället ut. Men vi ÄR samhället, vi kan ändra det om vi vill. Något vi kvinnor ofta får höra när vi klagar på sakernas tillstånd är att: Jamen gör något då! Sitt inte bara här och gnäll! Åh kvinnor är så lama, så passiva osv.

Gör något Johan Wettergren! Om nu dom här stolle feministerna/radikalfeministerna/statsfeministerna och gud vet allt påverkar ditt och andra mäns liv så negativt så gör något då. Varför har jag inte hört talas om dig? Jag förstår om du inte orkar, men du verkar frustrerad nog att kunna påbörja något.

Feminismen uppstod inte för att ta tillvara på mäns rättigheter utan för att ge kvinnor rättigheter som dom inte hade då. Och nu har dom väl helt enkelt inte hunnit ställa om. Det finns ju en del kvar att göra. Så bilda din egen intresseorganisation, typ "Man till Man" eller något liknande.

Och det här med vårdnadstvister. Det brukar vara mamman som tar ut den mesta föräldraledigheten och ett av huvudargumenten för det är att dom inte har råd med något annat eftersom mannen tjänar mer än henne. (Som om det är pengarna det handlar om i slutändan). Man läser också att det är flest mammor som stannar hemma med sjukt barn osv. Jag vet inte vem som gör alla dom här undersökningarna eller hur dom görs, men dom verkar komma från skilda håll och dom kommer alltid fram till samma resultat. Tänk er nu in i domarens roll. Du sitter med två små barn som föräldrarna bråkar om. Ger domaren den parten rätt som har spenderat mest tid med barnen och tagit hand om dom mest eller ger domaren den parten rätt som har spenderat minst tid med barnen och tagit hand om dom minst? Och framförallt vem känner barnen mest samhörighet med? Förtroende är något man måste förtjäna. Och tyvärr är det ju så att historien är full av ensamstående kvinnor som tagit hand om sina barn och full av män som övergivit sina barn. Det är svårt att veta anledningarna till det, men det är lätt att konstatera att det varit så. Men nu är det andra tider och nu vill män (dom flesta i alla fall) ha lika stor rätt till sina barn, naturligtvis. Så nu måste män hjälpas åt för att det ska bli så. Precis som kvinnor hjälptes åt för att få rösträtt. Dom hade inte så många män på sin sida i början, därför att männen helt enkelt inte var intresserade av kvinnornas problem, dom hade fullt upp med sitt eget. Vad jag vill ha sagt är att inget är gratis i samhället.

fast seriöst... skyll inte detta på feminism.

åtta år har jag jobbat i kommunal grundskola och har precis som alla andra i världen blivit behandlad utifrån min personlighet. delar av min personlighet är tveklöst helt grundade i att jag råkar vara kille och växte upp som kille under 90-talet.

Men de som faktiskt tagit sig tid och uttrycka uppskattning över att jag som ung kille arbetar på en kvinnodominerad arbetsplats har gjort det ur ett feministiskt perspektiv.

Under årens lopp har jag märkt de strömingar som uppstår när uppmärksamhet fästs på pedofilianklagelser inom skola/omsorg. inte minst med tanke på att även jag arbetar i Göteborg.

man blir försiktig, rädd och arg. Det är inte alls lyckat.

men om vi pratar om faktisk motarbetning av mig som arbetstagare så är det kollegor i övre medelåldern som känner sig hotade av mitt perspektiv på arbetet vi utför tillsammans som slår hårdast. och slår alls egentligen.

kvinnor av den gamla skolan som i rent oförstånd skyddar den gamla könsordningen för att det är i den de fått status på sin arbetsplats. ett utslag av patriarkala ordningar.

som sagt; skyll inte detta på feminismen.

#39 Jenny Kristiansson, Jag anser att det du tillför i denna debatt är viktigt, du ser debatten ur ett kvinnligt perspektiv och dina åsikter är inte mindre värda än någon annans. Du diskuterar även genom genomtänkta argument och jag instämmer i mycket av det du skriver, jag ber om ursäkt för att jag inte betonat det.
Jag har gjort något för att bekämpa stollefeminismen, jag har kämpat emot den inom barnomsorgen och inom skolan. Jag har dess utom skrivit denna artikel för att försöka påverka. En sak som du dock inte tycks förstå är att jag inte vill ha organisationer som kämpar för särintressen, typ kvinnans rättigheter, invandrarnas rättigheter mm., jag vill ha en organisation som kämpar för människans rättigheter, vilket idag redan existerar. Om man bara tar ställning för den ena eller andra sidan, så går man med på att ställa den ena gruppen mot den andra. Resultatet vad som kan bli utav det har vi ju sett i Sverige, där radikalfeministerna är starkare än i dom flesta andra länderna.

Nu till vårdnadstvister, vi lever i ett samhälle där pengarna styr. Familjer skaffar sig bil och hus, eller försöker bara få pengarna att räcka månaden ut. Enligt ditt sett att resonera så är det bara genom att mäta hur mycket tid som man tillbringar med barnen som skall räknas när man avgör hur bra föräldrar man är. Att man arbetar och därigenom bidrar till barnens ekonomiska välmående skall inte räknas.
"Och tyvärr är det ju så att historien är full av ensamstående kvinnor som tagit hand om sina barn och full av män som övergivit sina barn.", först skriver du att kvinnan generellt är bättre på att se till barnens bästa, slutsatsen blir att kvinnan borde vinna oftare i vårdnadstvister, sedan när mannen förvägras att vara tillsammans med sina barn så har han övergivit sina barn. Tycker du inte själv att det finns nånting som haltar i din logik?

"Precis som kvinnor hjälptes åt för att få rösträtt.", dom som framför allt kämpade för att kvinnan skulle få rösträtt i början av 1900-talet va socialdemokraterna och då främst för att dom trodde att om lyckades så skulle dom växa sig större då kvinnorna självklart skulle rösta på dom.

#41 Johan Wettergren

Jag känner detsamma, jag gillar verkligen att prata med män eftersom det ger mig en helt annan infallsvinkel. När jag var liten trodde jag inte att män hade så mycket känslor. Min egen pappa uttryckte aldrig sina egentliga känslor, kompisars pappor gjorde det inte, mina manliga släktingar gjorde det inte osv. Det var först i vuxen ålder jag lärde känna min pappa, vilket är trist eftersom han är en otroligt fin människa. Men han arbetade, han såg till så att maten stod på bordet. Han har alltid tjänat mycket mer än mamma. Men om dom skulle ha skilt sig när jag och min bror var små och dom inte kommit överens så hade både jag och min bror valt att bo hos mamma eftersom vi inte kände vår pappa så bra då. Vad jag tror att jag vill ha fram är att pengar är väldigt viktigt, men det är nog viktigare att faktiskt spendera tid med sina barn rent fysiskt. Och när jag skrev att historien är full av män som övergivit sina barn så menade jag män som gjort det frivilligt. Det räcker att man läser om hur det var här i Malmö för inte så länge sedan. Hur det gick till i barnrikehusen etc. Men jag tror också att man kan skylla mycket på spriten, vi svenskar hade inget bra förhållande till alkohol på den tiden.

Sen det här med mänskliga rättigheter. Det är som du skriver att vi lever i ett samhälle där pengarna styr. Vi vill gärna leva i ett samhälle/värld där allas liv är lika mycket värda, men innerst inne vet vi att det inte är så. Jag behöver inte gå längre än till mig själv, jag har till exempel inte lyft ett finger för att hjälpa dom 10 miljoner människor i Somalia som håller på att dö av svält. Jag bryr mig helt enkelt inte tillräckligt mycket. Eller så är jag för avtrubbad. Men i mitt hjärta stödjer jag varje organisation och särintresse som gör mig uppmärksam på orättvisor. Jag väljer aldrig sida utan försöker ta reda på så mycket fakta som möjligt innan och går inte det så väljer jag inte sida. Till skillnad från dig så tycker jag det är bra med organisationer som stödjer olika folkgrupper och olika intressen för ingen annan lär ju göra det. Hade det till exempel inte funnits föreningar för handikappade som informerade mig om vilka villkor dom lever under så hade jag inte haft en aning, inte förrän jag själv suttit där antagligen. Jag lever ju inte i deras verklighet.

Men det här övergripande "mänskliga rättigheter" det klarar ju inte ens FN, men det är en helt annan debatt.

Det är kul du engagerar dig inom skolan, det är kul med människor som engagerar sig överhuvudtaget. Det är sådana människor jag blir inspirerad av. Även om man är helt ute och cyklar ibland är det ändå bättre att brinna för något än att bara sitta passiv.

Jag tror så här och det är helt och hållet min egen teori. Hade inte grunden varit lagd så hade inte socialdemokraterna kämpat för kvinnlig rösträtt. Strömningarna i samhället måste ha varit sådana att sd vågade satsa på kvinnlig rösträtt. Hade ingen enda av deras manliga väljare stött kvinnlig rösträtt så hade dom inte ens fört det på tal tror jag. Grunden las nog långt innan. I alla fall vad jag kunnat läsa mig till.

#42 Jenny Kristiansson, att mödrarna är närmare sin barn beror nog mycket på dom fysiska skillnaderna mellan män och kvinnor. Det är kvinnan som blir gravid, det är kvinnan som behöver hämta sig från förlossningen och det är kvinnan som kan amma barnet. Detta gör att det blir naturligt för kvinnan att vara hemma den första tiden. Det betyder dock inte att mannen inte kan eller vill vara delaktig redan från början. Detta ses dock av många som en bonus och många män får beröm för att dom "hjälper till". När min son blev kallad till barnavårdscentralen första gången så fanns det ett ps. längst ner på brevet: "Pappa är också välkommen", vilket jag tyckte va väldigt trevligt med tanke på att det va jag, och inte min flickvän, som skulle följa min son till BVC. Vid flertalet av mötena vi hade med BVC så blev jag många gånger konstigt bemött, om jag ställde en fråga till barnmorskan så tittade hon på min flickvän när hon svarade, för att ta ett exempel.

Att radikalfeminismen påverkar samhället blev väldigt tydligt för mig när jag arbetade på ett högstadium. Vid flera tillfällen så blev jag omringad av unga arga flickor som va 14, 15 samt 16 år. "Vi kvinnor har alltid blivit förtryckta av män." sa en 15-årig flicka till mig en gång. Det faktum att hon inte blivit kvinna eller att hon själv aldrig blivit förtryckt, eller kände någon som blivit förtryckt tyckte hon va oväsentligt. Så vad hade hon då fått dessa idéer ifrån?

Att kvinnor många gånger har lättare att uttrycka sina känslor betyder inte att män saknar känslor. Dom flesta män har dock ett annat sätt att uttrycka sina känslor än kvinnor. Men vem har bestämt att kvinnors sätt att uttrycka sina känslor är det rätta? Män tvingas dessutom in i en polisroll av sina respektive där vi förväntas sätta gränser och utdela straff när mamma inte orkar diskutera längre. Detta är självklart en generalisering men tyvärr alltför förekommande. Därmed blir pappan den straffande och mamman den tröstande. Om man frågar barn i vårdnadstvist vem dom föredrar att leva med så svarar dom naturligtvis den tröstande. Om kvinnan sedan fortsätter att leva som singel är hon dock tvungen att på sig en "polisroll", samtidigt som pappan nu även får en tröstande roll, det hade varit intressant om det funnits statistik på vad barnen tycker i detta läget.

Du har helt rätt att det finns och har funnits män som inte tagit sitt ansvar. Men samtidigt måste du hålla i minnet att det varit självklart att mamman skall ta hand om barnen. Jag misstänker att det finns många män som inte orkat med att inte få träffa sina barn och därför tagit avstånd till dom då smärtan varit för stor. Inte p.g.a. att dom ville, utan att dom mådde dåligt.

Det är jättebra att du tar upp den här problematiken med män på förskolor Johan Wettergren, det borde diskuteras mycket oftare. Detsamma gäller problemet pappor har att vinna vårdnadstvister.

Sedan kan jag hålla med #40 Lars Björk om att det inte nödvändigtvis måste vara feminismen som är orsaken till de här problemen. Och även om det är det, tycker jag inte det hjälper att peka ut ännu en "grupp" som skyldig för att någonting gått fel. Jag håller helt med dig Johan Wettergren; vi borde kunna ta nästa steg mot ett samhälle där alla människor har samma rättigheter (och skyldigheter) oberoende av om man är kvinna eller man, invandrare eller inte.

I stället för att hela tiden leta efter en syndabock att jobba mot, skulle vi behöva hitta ett sätt att jobba för det samhälla vi vill ha i stället.

#44 Sofia Lindholm, som man behöver man inte leta upp några syndabockar, dom söker upp dig. Det är viktigt, enligt mig, att debattera orättvisor och vad eller vem som är skyldig till att dom uppstår. Hur skall vi annars få bort dom och se till att dom inte uppstår igen? Sen kan jag hålla med om att det sällan finns en orsak till att orättvisor uppstår, utan oftast flera. Massmedias skuld till häxjakten på män inom barnomsorgen på 80-talet och 90-talet skall inte förringas. Inte heller att det inom massmedia finns en helt klar överpresentation av feminister.

#43 Johan Wettergren: Jag känner personligen igen mig i det där med att min pappa var lite polis som tog över när mamma inte orkade. Den där tröstandebiten var nog inte så tydlig för mig dock, vad jag kan minnas. En helt irrelevant men spännande iakttagelse är dock att mamma helt undergrävde sin auktoritet som förälder genom att hela tiden retirera och be pappa ta hand om konflikten. Barn funkar ju så att de testar gränser så det resulterade i att jag var mycket svårare mot mamma än mot pappa. Det blev en intressant ond cirkel helt enkelt. Jag vet inte om det var bra dåligt eller nödvändigt, men det är en iakttagelse jag gjort. Så antagligen cementeras dessa roller ganska fort också och det krävs något drastiskt för att kunna bryta det när det väl uppstått.

#31 Johannes Westlund. Det skäl till att det inte upplevs som något problem om pojkar presterar sämre än flickor ur jämställdhetssynpunkt tror jag hänger samman med att den nuvarande regeringen inte tagit avstånd från Persson-regeringens faktiska införande av statsfeminism. För Persson-regeringen fastlades ju att den svenska jämställdhetspolitiken skulle bygga på feministisk genusteori:

I den regeringens handlingsplan, "Jämt och ständigt. Regeringens jämställdhetspolitik och handlingsplan för mandatperioden", Skr 2002/2003:140 fastslås att:

"Trots en lång historia av aktivt jämställdhetsarbete präglas vårt samhälle fortfarande av en könsmaktsordning. Arbetet måste fortsättningsvis ges en mer feministisk inriktning. Det innebär att vi måste vara medvetna om att det råder en könsmaktsordning, att kvinnor är underordnade och män är överordnade, och vilja förändra den. Det innebär också att regeringen betraktar manligt och kvinnligt som 'sociala konstruktioner', dvs. könsmönster som skapas utifrån uppfostran, kultur, ekonomiska ramar, maktstrukturer och politisk ideologi."

Mig veterligt har aldrig Reinfeldts ministär ändrat denna inriktning på jämställdhetspolitiken.

Att pojkar då presterar dåligt förklaras mycket enkelt med att pojkarnas könsroll är felaktig, utgör en felaktig social konstruktion, och måste förändras (se vidare slutsatserna i DEJA), det är pojkarna det är fel på. Dessutom har de ju per definition i alla fall makten genom den rådande könsmaktsordningen.

På det sättet har en mansfientlig ideologi lagt grunden till synsättet att pojkarna skall stöpas om varför vi nu ser en pojkarnas identitetskris i den svenska skolan. Mer feminism och starkare tryck på en förändrad könsroll hos pojkarna är det fortsatta receptet.

#45 Johan Wettergren, ja tyvärr är det så idag att man som man på förskolor kan hamna ut för att bli oskyldigt "dömd" av samhället, vilket självklart är helt förkastligt. Och självklart måste det tas upp till debatt, precis som du gör.

Vad jag menar är mer att det som jag tror behövs - förutom att man diskuterar dessa frågor i forum som detta - är att man i stället för att organisera sig i specifika mansgrupper som en motvikt mot kvinnogrupper, kanske borde börja starta "människogrupper" i stället. Tillsammans organisera sig i en grupp som inte ser till endast en grupps intressen, utan försöker se till helheter, eller som du uttrycker det i texten, ser människor som individer och inte tillhörande en specifik grupp.

Människan har nog inte utvecklats så mycket sedan häxprocessens tid. Man kan väl nästan se något liknande inom idrottsrörelsen nu. Eftersom det har visat sig att några idrottsledare har burit sig illa åt så är väl alla idrottsledare pedofiler.

#47: Anders Lindfors: Jag har faktiskt läst just den passagen tidigare och tycker fortfarande att den är vansinnig. Inte underligt att analyser blir felaktiga när premisserna man använder i praktiken är slutsatsen man vill komma fram till. Slutsats före analys är aldrig en bra ordning. Genusvetare/Feminister har tyvärr en naturlig fallenhet för media verkar det som vilket gör att de är löjligt bra på att lobba igenom sina helt vrickade uppfattningar och idéer. Genusindustrin är en riktigt farlig aktör som man bör se upp med. Det finns starka ekonomiska intressen bakom alltihopa som tjänar på att genushysterin fortsätter.