Förnyelse är det enda som kan rädda vänstern

Det råder förnyelse inom svensk politik. Partiledare byts ut, språkrör lämnar och språkrör kommer samtidigt som partiernas politik ändrar inriktning och det talas tillochmed att regeringsalliansen kommer ha en medspelare mindre innan valet 2014. Förnyelse överallt, tillochmed i ungdomsleden. Överallt? Nej hos ett parti har klockan stannat. Vänsterpartiet.

Sedan år 2000 har Vänsterpartiet haft tre partiledare och när det nu talas om förnyelse i toppleden så blir det paradoxalt felt när de två kandidater som påtalats som vänsterns nya ansikten i själva verket bara är en fortsättning på den utförsbacke och idétorka som präglat den svenska vänstern i flera år.

När man tillsatte Lars Ohly som ledare för vänsterpartiet var förhoppningen att kunna få bukt med tidigare spöken i garderoben som kommunismen, få till en ny och fräshare vänster som skulle kunna attrahera nya väljare, speciellt de kommande förstagångsväljarna och i synnerhet 90-talisterna inför valet 2010.

Resultatet vet vi redan. Vänsterpartiet gjorde ett dåligt val 2006 och lyckades inte få mer än under 6% av väljarna. Två år senare ingår man i den rödgröna oppositionen som man blivit inbjuden med med armbågen och där man tillsammans med miljöpartiet och socialdemokraterna ska kunna störta det borgerliga styret. När valet 2010 är avslutat har vi fått fram många faktum. Alliansen och miljöpartiet är de partier som för den mest intressanta politiken enligt väljarna och vänstern är det partiet som för den minst intressanta. Vi har med andra ord en vänster i kris.

Vänsterpartiet behöver förnya sig och ta debatten ordentligt för att åter igen kunna lyfta sig. Med Lars Ohly har vänsterpartiet framstått som ett parti utan någon som helst form av idéer som enbart har kunnat rabbla mantran om solidaritet och gememskap samt peka på vad alliansen har gjort för fel.

Att byta partiledare är således det mest naturliga att göra i en sådan kris. Vi ser det på fler arenor än bara politiken. Går det dåligt för en idrottsklubb satsar man oftast på att byta ledarskap för att få en nytändning, samma sak inom företagsvärlden. Med skillnaden att här handlar det om att förnya sitt sätt att vara. Detta måste ske inom vänstern med.

I dagarna har Ulla Andersson och Jonas Sjöstedt deklarerat att de är intresserade av posten som partiledare för vänsterpartiet när det vankas chans till nyval av partiledare. Båda har tjänat vänstern väl och av dessa två får väl Sjöstedt ses som den starkare. Men frågan är om detta är vad vänsterpartiet behöver? Jag sållar mig till dem som säger nej.

Vad vänsterpartiet behöver är en plan på förnyelse i de egna leden samt en ordentligt utformad strategi inom sakpolitiska frågor.Vänsterpartiet måste se till att få in en ny ledare (kön är oviktigt) med ett brinnande intresse och engagemang som kan stå i en debatt och föra en argumentation mot en alliansföreträdare med egna idéer och argumen och inte rabbla mantran om klassamhället, solidaritet och om vad alliansen gör med Sverige.

Dessutom måste vänstern se till att profilera sig bättre. Att klistra dekaler på lyktstolpar och affischera jantelagsaffischer om att överklassen har fått leka länge nog kan inte ses som effektivt. Vänsterpartiet behöver komma ut bland folket oftare än vid palestinademostrationer och visa vad de står för.

Utöver detta behövs även en "nykter" politik där man driver frågor som faktiskt är frågor och inte ickefrågor. Det får ses som mer effektivt att fokusera på bostadsbrist, ungdomsarbetslöshet och skatter än huruvida man ska införa ett tredje kön eller om man ska bojkotta apelsiner från Israel på grund av att ship to gaza inte får komma fram. När man har bestämt sig för detta är det viktigt att driva dessa frågor aktivt och visa sina egna tankar och idéer istället för att fokusera på vad t.ex. moderaterna gör. För att det ska hända behövs då även en aktiv ledare som kan debatten.

Se till det förgågna först och jobba därefter. Vänsterpartiet har varit ett parti i skymundan sedan Gudrun Schyman försvann. Schyman var en karismatisk ledare som brann för sin politik och för sina åsikter och som faktiskt vågade ta debatten ordentligt. En sådan människa är precis vad vänstern behöver i kombination med en ordentlig rannsakning av sin egen politik.

Fredrik Wickbom (3 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/37899

4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Den här "förnyelsen" man talar så mycket om är fasligt mycket ett spel för gallerierna. Att förnya ett parti är som att tvätta och kamma en hund. En hund är det likafullt.

Ledarskapet för ett parti kan tillfälligt ändra riktning en liten bit men om partiet som organisation inte tror på förändringen eller sätter sig emot den så blir det ingen förändring annat än i propagandan.

De traditionella partierna har i stor utsträckning använt det rationella resonemanget för att skapa sin image men vänstern har använt statiska slagord. Fortfarande ropar de sitt "klasskamp", "solidaritet" och "rättvisa" utan att på något sätt kunna förankra dessa slagord i en reell verklighet.

Ta "klasskamp" till exempel. Då det formades under tjugo och trettiotalet fanns en kännbar verklighet i ordet. Arbetarbarnen förväntades inte ta studenten och en arbetare hade stora svårigheter att bli befordrad till tjänsteman oavsett kompetens.

I dag är "klasskamp" snarast något som får oss att tänka på ligister som kastar gatstenar på polisen och krossar skyltfönster bara för att slå sönder och förstöra.

Lika illa med "solidaritet" som en gång innebar att man höll ihop men i dag snarast betyder "du betalar för mig".

Ännu värre med "rättvisa". I dag har vi ett rättvist samhälle. Ingen lägger hinder i vägen för någon. Alla har möjlighet till utbildning och utveckling i arbetslivet oavsett inkomst. Må vara att den som haft turen att födas i ett hem med hög inkomst har mindre uppförsbacke än den som föds i en så kallad "problemfamilj".

Den enkla sanningen är att vänstern tillhör det typ av samhälle vi lämnade bakom oss med fyrtiotalet och i dag har den stöd bara av traditionella gamlingar och de som behöver skylla sina tillkortakommanden på någon sorts "borgerlig konspiration".

Permalänk | Anmäl #1 Sune Svensson, 2011-07-07, 16:38

Den svenska vänstern har redan förnyats i och med SD. Vänsterpartiernas problem är att de slutade vara lojala mot sveriges befolkning, de började älska sin egen fåfänga och sina egna ideer mer än dem vars uppdrag det var att värna. Allt ert pladder om internationell solidaritet väger lätt mot att leva som hunsad minoritet i sitt eget bostadsområde.

Men vad vet jag, ni kanske vet vad ni gör? Er allians med islam kanske ger utdelning? Hehe, man bara väntar att V börjar driva KDs gamla familjepolitik för att gynna sina islamistiska allierade :D Kanske är det som är er nich? Att ta över efter KD när de åker ut ur riksdagen? I det här landet skulle en så absurd utveckling inte förvåna mig.

Permalänk | Anmäl #2 Martin A, 2011-07-07, 18:49

Man kan inte annat än att hålla med #1 och #2.

Permalänk | Anmäl #3 Lisen Larsson, 2011-07-09, 16:06

Fantastisk analys. Hur bra kan det inte bli?

Vänstern måste alltså "förnya sig" eftersom "klockan har stannat". Ok!
Man har "uppförsbacke" och "idétorka" (det var inte bra.) Då är det ju bra med en "ny och fräschare vänster" (Helt rätt!)
Vänstern för den minst intressanta politiken (det var verkligen inte bra!?
Vänstern måste "förnya sig och ta debatten ordentligt för att åter igen kunna lyfta sig" - verkligen bra sagt! Att ta debatten ordentligt, gillade den formuleringen!

"Naturligt att byta partiledare"
Sjöstedt? Jag sållar mig till dom som säger tvär-JA.

Sjöstedt kan garanterat göra en plan för förnyelse i de egna leden, alla kan t ex få var sin röd ballong till nästa val!?,
Sjöstedt har både ett brinnande intresse och engagemang och han kan definitivt stå emot i en debatt mot Alliansen med egna idéer och argument. (Fuck kongressen, nu gäller det att kunna improvisera!)

Vänstern måste "profilera" sig mer - håller helt med om det. Det är jättetråkigt att V klistrar jantelags-affischer och tjat om överklassen och visst, det är jättetråkigt att bara få se vänsterpartister när det är Palestinademonstrationer. Det är naturligtvis mycket roligare att se vad dom står för.

Jag hatar "ickefrågor" och ser hellre en "nykter"politik och tanken på att "införa ett tredje kön" eller att inte kunna äta apelsiner gör mig tokig.

Aktivitet och aktiv ledare - you are my man!
Och Gudrun Schyman, det var tider det!

Jag är helt säker på att om V följer dessa handfasta synpunkter, så kommer man att gå som en raket i nästa val.

Permalänk | Anmäl #4 u_17443, 2011-08-09, 22:56