Centern måste inte välja mellan Stureplan och landsbygden

Centerpartiet har aldrig varit och kommer aldrig att bli något annat än ett särintresse-parti för landsbygden, bönderna och skogsägarna, sedan länge relativt svaga intressen.

Men i takt med att världen kommer att pressas av allt högre insatspriser framöver och en global matbrist så kommer intresset för Centerpartiets områden åter att stärkas.

Fokus kommer att flyttas från städernas improduktivitet och resursslöseri till landsbygdens förmåga att producera livsnödvändigheter.

Istället för en villa i stan kommer en bit skog eller åkermark att bli den nya pensionsförsäkringen.

I det läget kan Centerpartiets väljarunderlag öka dramatiskt.

En patetisk artikel, där ännu en blind centerstolle ger sig tillkänna!

I fem år har centern suttit i knäet på Reinfeldt och jollrat, samtidigt
som han helt har skött centerns politik.

Han fick Maud att sjunga flyktingvalsen, och sen fick Maud lära sg
EU-tangon. På bara några veckor var Maud en fullfjädrad körsång-
erska, och Reinfeldt lärde henne snabbt Brysselpolkan, som sen
fortsatte med den lite svårare EU:s öppna gränser hambo.

En aningslös Maud trallade glatt vidare, men allt fler väljare hörde
den falska stämsången. Maud får gå, men hennes politik kvarstår,
och snart har Reinfeldt en ny adept i knäet, som kommer att sjunga
lika falskt som Maud, och ännu fler väljare störs av stämsången!

So what, den personliga makten går före sunt förnuft och väljarna!

Jag tycker frågan är komplicerad, för hur ska du kunna dra väljare för din sak om den inte får utrymme att dryftas? Om du ingår som en del i en redan färdig politik? Som inte är Centerns utan Moderaternas?
Om Centern har ambitionen att bli ett regeringsalternativ så måste det finnas en vision om vilket Sverige vi vill ha och får med Centern vid regeringsmakten. Ambitionen måste vara att regera oxh det är uteslutet så länge man blivit ett litet kommatecken ute i periferin av moderatregeringen.
Svår situation, men angelägen.

Det är positivt att centern under Maud Olofsson blivit ett mer Europvänligt parti som är mer liberala i sociala frågor. Borta är det centerparti som röstade nej till partnerskapslagen och sa nja till EU.
Den stora missen som jag ser det är att partiet hamnat alldeles för långt till höger i ekonomiska frågor. Det är nyliberalism snarare än socialliberalism som verkar vara vägledande för centern där, det står klart längst till höger av alla politiska partier på den ekonomiska skalan idag. Detta från att ha varit ett parti för "småfolk" och med en fördelningspolitik som stod närmare socialdemokratin. Denna utveckling kommer bli ännu mer markant med Annie Johansson som partiledare. Hon är väldigt liberal i sociala frågor och väldigt långt till höger i ekonomiska frågor. Att hennes främsta inspiratörer är Margeret Thatcher och Ayn Rand är ju ganska skrämmande.

Nej Centerpartiet kan inte välja mellan Stureplan och landsbygden, Timbro har redan gjort valet och har nu tagit över partiet.

Jag är bonde och anser att Centern är ett parti vars väljarbas försvunnit. Förr var Centern och CUF folksamlare på landet, nu fungerar det inte så, nu står bönderna på randen till utrotning.

Det här är kloka ord.

Motsättningen mellan stadsbornas och landsbygdsbornas intressen är antagligen överdriven (och samtidigt blir landsbygdens väljare allt färre...)

Samtidigt blir den ekonomiska höger-vänsterskalan allt mer övertyngd i mitten, och trots att många väljare är moralkonservativa och stabilitetsträngtande ("auktoritära" enligt den politiska kompassen, eller Sjöholms beskrivning) så är vi ändå ganska många som vill leva våra liv på egen hand utan politruker som leder oss i handen.

Några av dom saker vi frihetliga motsätter oss är bland annat hjärndöd massövervakning som leder till brutalförhör av oskyldiga men fullständigt misslyckas med punktmarkering av riktiga gangsters; puckade morallagar typ förbud mot tecknade bilder på nakna barn; samt kränkande förbud av typen "ingen gårdsförsäljning av alkohol" som underkänner väljarkårens intelligens.

Som Sjöholm vet så försökte Centerpartiet inför riksdagsvalet 2006 positionera sig som ett frihetligt parti, och lockade därmed till sig röster från många väljare inklusive mig själv.

Vad som därefter hänt är att Centerpartiet har positionerat sig som svensk rikspolitiks version av aposteln Judas.

Om man (som t ex M) går till val på en balanserad ekonomisk politik kombinerad med ett löfte att inskränka hederliga människors valfrihet, så är det logiskt att man belönas med förnyat förtroende om man levererar på dom styggelser som en stor del av väljarkåren uppenbarligen efterfrågar.

Om man (som C) går till val på att föra en klassiskt liberal politik och hånskrattar väljarna i ansiktet hela vägen till ministerpostförhandlingarna så är det inte konstigt om vi röstar på något annat nästa gång.

Innan Centerpartiet gör något annat så bör det lära sig att förbittrade liberaler har väldigt långt minne. Henrik Sjöholm bör särskilt föra det budskapet vidare till stjärnskottet/
übersvikaren Annie Johansson, som inom en snar framtid antagligen kommer att ha störst möjligheter att lägga om partiets nuvarande kurs mot katastrof.