Statsvetare: Ett elitparti som M kan inte bli en folkrörelse

"Ett elitparti som M kan inte bli en folkrörelse"
Helt rätt, men det beror nog mer på okiofobi än elit.
Vår statsminister med anhang har ju vid ett flertal tillfällen uttalat sig nedlåtande mot Sverige och Svenskarna.

Tror personligen att Moderaterna är för inriktade på den ekonomiska agenda dom vill föra in och däremellan så missar dom att i mångt och mycket faktiskt är människors liv och vardag som det här kommer att påverka, om man ska bli human så måste man också tänka ur ett humant perspektiv och inte enbart se det ur det kapitalistiska perspektivet.

I och med att de högst uppsatta politikerna nuförtiden allt som oftast är broilers så blir folkrörelse- kontra elitperspektivet ointressant. Sossar och Moderater idag har mer gemensamt med varandra än vad de har med sina väljare då de alla tillhör politikerskrået. I dessa partier har politikerrollen reducerats från att vara ett förtroende uppdrag där du företrädde din klass intressen till att vara ett yrke som vilket annat.

Det är också på grund av detta som M har kunnat stjäla begrepp från sossarna såsom arbetarparti, eftersom inget av partierna längre styrs av arbetare.

För väljarna blir det mer och mer oväsentligt vem som styr då de ändå kan förvänta sig socialiberalpolitik. Anledningen till att politiken blir socialliberal bror på att det är genom en sådan politik som man når ut till ett maximalt väljarunderlag. Att sossarna har kunnat tappa så ofantligt mycket stöd beror helt enkelt på deras politiker lever så långt ifrån sina väljare att de inte har förmått att förstå vad de vill se för politik. Man har gått från att vara ett arbetarparti till ett bidragsparti vilket straffar sig när det än så länge finns mer arbetare än bidragstagare.

Så ditt påstående att ett eltiparti inte kan bli en folkrörelse kanske stämmer men det verkar ha gått alldeles utmärkt att gå från folkrörelse till eltiparti.

En märklig artikel.
"lägga beslag på ett socialdemokratiskt begrepp"
Vad är det? Vilka andra ord och begrepp är socialdemokratiska som inte får tas i munnen på någon annan?
Och vad menas med en socialdemokratisk folkrörelse. Tar det sig uttryck i hur man utser sin ledare? Var det en folkrörelse som låg bakom Juholt inträde i salongerna?
Vilken folkrörelse låg bakom att kärnkraften togs in av Erlander, utan att S-regeringen förhandlade med någon? Medlemsinflytandet som enligt författaren är viktiga värden, har vi inte sett mycket av, vare sig under Palme eller Persson. Det var ledare som slog näven i bordet. Och att vara nedlåtande mot folk är man bra på även inom S.
Och att vara nedlåtande. Minns Köttberget! (Nuder) Eller Palmes "Babianer" om en yrkesgrupp i Sverige.
Många S-skribenter har ett selektivt minne. Det verkar som om man tror att Moral, Demokrati bara finns inom S. Då har man förträngt alla mutbrott, lägenhetsaffärer, festande och lyxresor med hjälp av skattepengar. Jag minns, för ja var med i S då. För länge sedan.

ABF må vara 28 år äldre än Medborgarskolan. Men båda är folkrörelse i form av folkbildning för sina respektive partier.

Moderaterna är ingalunda ett elitparti. Socialdemokraterna är ett inte ett arbetarparti utan ett parti där de som kommer upp tjänar mångdubbelt mer än de de sägs företräda. Var en gång i tiden en folkrörelse. Är inte det idag.

Gårdagens 'sanningar' och gårdagens folkrörelse Sverige är inte samma som de idag. Inse det och gå vidare.

”Ett elitparti som M kan inte bli en folkrörelse…..Det är ett märkligt uttalande som sannolikt handlar mer om att försöka lägga beslag på ytterligare ett socialdemokratiskt begrepp”

Det märkliga här är väl i första hand ”statsvetarens” påstående om att folkrörelse skulle vara ett socialdemokratiskt begrepp.
I själva verket så har begreppet folkrörelse använts i svenska språket sedan 1797 och är således betydligt äldre än Sveriges Socialdemokratiska Arbetarparti.
I dag är ju inget av riksdagspartierna en folkrörelse. Socialdemokraterna har gjort en resa från att ha ca en miljon medlemmar till att ha cirka 100.000 vilket gör att dom numera är cirka hälften så stora som Svenska Jägarförbundet (som socialdemokratiska politiker ofta kallar ett ”särintresse” och inte en folkrörelse).
Någonstans på den resan, som kännetecknas av minskande antal medlemmar och ökat partistöd, så gick (S) från att vara en folkrörelse till att bli en skattefinansierad propagandaorganisation vilket är vad (s) och de andra riksdagspartierna är idag. .
Nu har moderaterna som mål att bli en folkrörelse. Men det kan dom inte bli säger ”statsvetaren”. Men jag menar att om dom sköter sina kort rätt så kan dom mycket väl lyckas med att bredda partiet och bli just det. Men det återstår förstås en massa jobb.
Att moderaterna kallar sig ”Det nya arbetarpartiet” handlade inte bara om att moderaterna la beslag på ett socialdemokratiskt begrepp. Av SVTs vallokalsundersökning 2010 så framgick att av dom som har ett jobb så röstar ca 50% fler på moderaterna än på (S).
Här i Stockholm så röstar bara ungefär var tionde av dom som arbetar på (S) vilket gör att det är inte orimligt att ifrågasätta om huruvida dom är ett ”arbetarparti” vilket ju var det moderaterna gjorde när dom började kalla sig det nya arbetarpartiet.

Socialdemokraterna är ett etno-rasistiskt parti för "arbetare", dvs en utvald etnisk grupp, och har aldrig varit en folkrörelse.

Moderaterna är ett parti för folk som arbetar.

Det är lite skillnad.

#9 Bo T, moderaterna är för de högavlönade. Det är stor skillnad.

The era of a 9-to-5 work week appears to be coming to an end.

Higher-level workers are increasingly being asked to put in 50 hours or more a week, effectively working an 8-to-6 work week at the very least, while lower income workers are often forced to work fewer hours but at jobs with irregular schedules, according to a comprehensive report from the Center for American Progress, which reviewed dozens of studies from the previous 30 years to understand the changing work/life struggles of the country's labor force.
http://finance.yahoo.com/career-work/article/113075/end-40-hour-workweek...

I framtiden kommer de lågavlönade att tvingas ha två jobb. Fast det är klart, det blir bara två deltidsjobb. Så det är inte så farligt. Det viktiga är att de sliter i sitt anletes svett.

The neo liberal whip is lashing out on the backs of the unemployed. It’s wearing us out with it’s constant accusations – claiming that people are too lazy to get a job, or that union influence on labour politics is keeping them out of work! The unemployed are being used as a brick in a game to keep wages down, portrayed as an embodiment of weakness and lack of initiative. Not fit for work and yet a willing spare part as we race to the bottom.

# 10 Peter H

"moderaterna är för de högavlönade"

I det senaste riksdagsvalet så röstade 50% fler av dom som har ett jobb på moderaterna än på socialdemokraterna.
Om moderaterna bara var ett parti för de högavlönade så skulle man inte vara det i säklass största partiet för de som har ett jobb. För de flesta av dom som jobbar är inte "högavlönade" (om man inte sätter gränser för "högavlönad" på en väldigt låg nivå förstås).
Moderaterna har blivit medelklassens parti.
Så här sa Mona Sahlin i en av hennes mer ljusa stunder efter valet 2010:

”Bara 22 procent av dem som har ett jobb röstade på oss socialdemokrater. Ett arbetarparti vinner aldrig val utan ett brett stöd i den arbetande befolkningen"

Det är detta breda stöd i den arbetande befolkningen som (m) eftersträvat och i hög grad lyckas få. Som svar på det så brukar socialdemokraterna måla upp bilden av moderaterna före Gösta Bohman dvs det gamla högerpartiet och så angriper man den bilden. '
Men utfallet i valet 2010 visade att väljarna inte köpte det. Att (s) alltjämt är så stort beror på att dom har ett starkt stöd bland dom som av olika anledningar inte arbetar.
I de områden där få jobbar som tex Rosengård röster långt över 50% på (S).
Vad socialdemokraterna borde göra är att satsa på de som arbetar för de som inte gör det kommer att rösta på (S) ändå.
Det var det (m) gjorde fast från andra hållet.
Man gick mot mitten och fick nya väljare men det gjorde inte att man förlorade dom gamla högerväljarna utan dom hängde med

Men säg mig, Svend Dahl, vilket parti skulle vara en folkrörelse?

Själv gissar jag Centern med tanke på att den ärkekonservativa högern såsom den revolutionsbrusade vänstern är så elitistiska så att det brakar.

Idag finns det endast en europeisk stat som man kan anse vara styrd av de elitistiska ärkekonservativa och den heter så mycket som Vatikanen.

De revolutionsberusade staterna med Sovjet i spetsen har annihilerat sig själva genom inre social och politisk förruttnelse. Men i gengäld slog Sovjet under sin tid med hästlängder som elitismens mecka alla oss andra, detta arbetarrörelsens paradis Sovjetunionen vars like man kanske kan finna i den röda enpartistaten Kina.

Den elitiska högern – den elitistiska vänstern = den elitneutrala Centern (gärna doftandes ladugård och med stövlarna i hederlig svensk mylla) och svåra än så är det inte eller? :-)

Svend Dahl,
Ännu en Socialdemokratisk valarbetare som gömmer sig under en akademisk titel. Lite falsk i min smak och framför allt inte en tillräcklig objektivitetsnivå för att få kallas forskning.

Lars Johansson är nog rätt på det. I exemplet Rosengård har (S) satsat på att sända ombudsmän och socialsekreterare istället för att aktivera befolkningen. S är att parti för bidragstagare och de som utnyttjar dem som - mer eller mindre frivilligt- hamnar i bidragsberoende. (En del har faktiskt inget annat val för sin överlevnad).
Det finns skäl att tvivla också på M ur den synpunkten. Även M har sina egna intressen att bevaka. Även M har starka korporativistiska drag. Det är detta - fulordet K - som är Sveriges förbannelse inför framtiden. ALL svensk potitisk debatt i landet borde handla om det. Men stället är allt - just nu - koncentrerat på utspel i Almedalen. Det handlar i grunden inte ett dugg om ideologiska konfliker utan om intressekamp på medborgarnas bekostnad.

Det är handlingar som räknas - inte retorik. Tyvärr är "massan dummare än summan av individerna". Alliansen har visat att det går att sänka skatter, men det har också inneburit högre personliga utgifter av typ höjd "avgift" på trafikförsäkringen. 0-summespel för individen - i bästa fall! Skattesänkningspotentialen är stor om man t.ex. avgiftsfinansierar vägar, trafikolyckor, allmän infrastruktur osv....men fungerar det?
Moderater vill sänka skatter och avgiftsfinansiera andra nyttigheter. S vänsterfalang vill ta ut höga skatter för att gemensamt finansiera samma nyttigheter. Småpartierna går in för Gud, jordbruksintressen och socialliberaler, som är lite mindre S, men ändå lite s.
Det parti, som levererar bästa retoriken vinner "massan"
Å andra sidan ser "massan" att infrastrukturen inte fungerar, äldre-/sjukvård "räcker aldrig till" m.m. Då trötttnar vi på nuvarande block och går - för en tid - in i ett annat block. När det blocket blivit för dyrt, byter vi igen!

#13 Fundamentus – Kommentar: ”Lite falsk i min smak och framför allt inte en tillräcklig objektivitetsnivå för att få kallas forskning.”

Falsk? Inte så litet heller men jag skulle snarare rubricera det som bigotta attitydproblem som förvränger objektiviteten.

Överhuvudtaget finns det ett bisarrt (man kan kalla det även perverterat) förhållningssätt till vissa aspekter som elitism, lönsamhet osv inom vänstern.

Elitism är nämligen inte alls något bannlyst fenomen bland sossarna utan tvärtom hyllar man exempelvis elitidrottsmän som halvgudar (Sahlin var inte sen att ösa sina hyllningar till svenska världsmästare efter vissa spektakulära sportevenemang, Juholts stil har vi inte sett så mycket av än). Den fysiska elitismen hyllar man helt utan hämningar med andra ord, dvs rent fysiska resurser är högst önskvärda och säkerligen med motiveringen att det ger bra reklam för Sverige och svenska folket utöver att idrottsmäns antas vara bra förebilder för ungdomar.

Däremot är den typen elitism, som Bill Gates och dito entreprenörer till genier representerar, blir inte alls hyllad som några idoler eller som bra förebilder för ungdomar. Felet är att deras elitism sitter i hjärnan av intellektuell kvalitet och inte i musklerna av fysisk kvalitet. Hjärnans resurser har trots allt betydligt bättre prognos för att kunna bli lönsamma, riktigt belönande som i fallet med Bill Gates. Som ett gammalt elitistiskt eko från en svunnen tid med högborgerlig aura har vi fortvarande kvar Nobel-priset garnerad av kunglig glans. Men kungahus har ju säkerligen inget emot varken fysisk eller intellektuell elitism lika litet som lönsamhet.

Däremot hade inte de sovjetiska kommunisterna några som helst grubblerier angående intellektuell elitism utan tvärtom! Däremot skulle extrabegåvade elevers resurser utnyttjas till kollektivets bästa, dvs riklig personlig belöning ala Gates fick naturligtvis inte förekomma.

Det perverterade uppstår av det faktum att socialdemokraterna visserligen erkänner lönsamheten som viktig aspekt för sysselsättningen, arbeten men helst ska den vara så marginell som möjligt för att partiet ska slippa ha ideologiska mardrömmar.

Tanken att Moderaterna ska bli en ny folkrörelse är märklig” skriver Svend Dahl

Men är den det? Problemet med Svend Dahl är att han inte verkar förstå att det politiska landskapet förändras. När moderaterna förkunnade att man var det nya arbetarpartiet så ansågs det märkligt men fakta är att idag så är moderaterna det i särklass största partiet bland dom som arbetar.
Vad som hände är att moderaterna såg att det uppstått en lucka i och med att (S) som den socialdemokratiske statsvetaren Stig-Björn Ljunggren uttryckte saken ”vänt ryggen mot det arbetande folket”.
(S) hade påverkats av den postmodernistiska strömningen inom vänstern som innebar en betoning minoritets- och identitetspolitik på bekostnad av klassiska socialdemokratiska linjen som innebar att man var ett brett parti för arbetare och tjänstemän. Socialdemokratisk politik handlade om Rosengård, Tensta, Rinkeby och Pride. Man var inte längre partiet för dem ”som stiger upp varje morgon för att åka till ett jobb”.
Det såg moderaterna och intog själva positionen som ”det arbetande Sveriges politiska alternativ”. Det hade Centerpartiet eller Folkpartiet kunnat göra men det blev (m) som gjorde det.

Vad moderaterna nu har sett (och inte bara dom) är att det inte längre finns något folkrörelseparti i Sveriges riksdag utan partierna av idag har blivit skattemedelsfinansierade propagandaorganisationer.
Så då satsar (m) på att gå mot positionen att vara ett folkrörelseparti genom ökad bredd och tranparens.
Det blir inte lätt men det som talar för att man faktiskt kan lyckas är att det inte finns någon annan där. (S) medlemsprognos ser illa ut. Eller som Sahlin uttryckte saken, ”jag är 53 år men en stor majoritet av partiets medlemmar är äldre än vad jag är”.
Och dom är inte 1—2 år äldre utan dom är 10-30 år äldre. Vi pratar alltså 20-, 30- och 40-talister som utgör partiets ryggrad. Dessa människor är egentligen en restpost sen den tid då (S) var ett parti med ca en miljon medlemmar. När dom försvinner så har dom inga ersättare eftersom nyrekryteringen går tungt.