Det är helt rätt väg. Det är vanliga arbetande Svenssons som betalar mest skatt i världen (möjligen efter Danmark). Jobba på, sänk skatterna för Svensson.
Att man måste kalla det "avdrag" hör till den politiska jargongen i Sverige. "sänkta skatter" är politiskt inkorrekt efter årtionden med (s) vid makten och ständigt höjda skatter.
Permalänk | Anmäl
Thomas Eliasson, 2011-07-06, 17:33
Newsmill går runt på de här annonskampanjerna utformade som skendebatter.
Köpare är allt som oftast högern och olika bolag, de kan köpa sig demokratiskt inflytande.
De illustrerar sin egen modell av demokrati. En slags företagsdemokrati under ett sken av medborgarinflytande.
Permalänk | Anmäl
Doktor Eleph@nt, 2011-07-06, 23:41
Jag har svårt att hålla mig för skratt när jag läser att moderaterna ska ge fler ”möjlighet att tjäna på de höga kapitalavkastningar som globaliseringen medför”. Sedan omkring år 2000 faller arbetsproduktiviteten inom de för människan viktiga ändliga naturresurserna med ungefär 4 procent om året. Priserna på dessa ämnen har samtidigt ökat ungefär 20 procent om året, vilket är den främsta förklaringen till den så kallade finanskrisen. Exempelvis har järnet ökar 7 gånger, koksen 5 gånger och det färdiga stålet 3 gånger. Produktivitetsfallet ligger i botten och påverkar allt i oändliga kedjor. Än så längre är det små prisökningar. Det är alltså mycket mer än ett högt oljepris som dämpar ekonomin. Naturresursernas uttömning kommer att göra folk fattigare och det har bara börjat. Det är smart av regeringen att införa investeringssparkontot med en ny skatt kopplad till värdet och som alltså betalas även om tillgångarna faller i värde. Det blir ungefär som med teliaförsäljningen.
Inget annat land har förmodligen ett näringsliv så koncentrarat till stora företag och ett så institutionaliserat ägande. Om befolkningen skulle luras att spara som moderaterna har tänkt så kommer detta bara att förstärkas. Beskattningen av eget företagande borde aldrig vara högre än inom aktier. Makthavarna vill ha det så här eftersom de få mer makt. Folket är avundsjukt. Arbete är det sista man ska ägna sig åt i det här landet.
Permalänk | Anmäl
Urban Persson, 2011-07-09, 00:02
Urban
Kan du förklara på vilket sätt prisökningen på "naturresurserna" orsakade "den så kallade" finanskrisen? Det vore mycket intressant att höra.
Och tycker du alltså att det är en dålig sak att moderaterna vill belöna sparande? Om ja, kan du utveckla varför du tycker det?
Permalänk | Anmäl
Kaj Grüssner, 2011-07-09, 06:20
Jag håller med i mycket av det som Johnny Munkhammar skrev. Det är viktigt att politiker uppmärksammar att den breda allmänheten ofta har ytterst små besparingar. Detta gör att man i princip lever ur hand-i-mun och är ytterst sårbar för negativa förändringar i både ens eget liv och världsekonomin.
Å andra sidan tycker jag även att kommentaren som Urban kom med förtjänar att tas på allvar. 2000-talet har hittills varit väldigt illa när det gäller avkastningen på de finansiella marknaderna. Själv är jag väldigt pessimistisk när det gäller de kommande årens välståndsutveckling. Detta utgör dock inget argument MOT förslaget. Motivering:
- En ekonomisk stagnation leder oftast till urholkning av penningvärdet (undantaget just fallet Japan, av anledning som jag inte tänker gå in på här). Den som satt med kontanter under perioden 1968-1983 förlorade 2/3 av sin köpkraft på bara 15 år. Därför bör reala tillgångar skydda en något mer i det långa loppet (oavsett om det är guld eller aktier i Petrobras).
- Svårare ekonomiska utsikter gör de offentliga pensionssystemen sårbara (bromsen kickar in i Sverige, medan systemet i andra länder blir insolvent). Individen och familjen måste därför förlita sig på sitt eget sparande i större utsträckning!
- De kortsiktiga utmaningarna blir tuffa för en familj vid nästa Lehman-händelse i världsekonomin. Att majoriteten då har en buffert kommer att vara av yttersta vikt (gärna en årslön, som Wibble sa en gång i tiden).
Jag anser dock att 50,000 kronor (motsvarande ca 15% av bruttolönen för en vanlig knegare) är i det minsta laget. I många asiatiska länder är det vanligt att spara uppåt 30% av nettoinkomsten. Men jag antar att reformer görs gradvis? Det finns även många andra sorters skattesänkningar som kan bli mer effektiva i sammanhanget. Exempelvis en sänkning av bolagsskatten vore positiv för småföretagares möjlighet att uppnå högre soliditet och ha en buffert för sämre tider. Generellt sett gäller dock att en stor och stark välfärdssstat faktiskt står i konflikt till den individuella tryggheten. Efter en tid tror folket att staten alltid kommer att finnas där och ta hand om dem, vilket de senaste årens turbulens i Europa har motbevisat. Vi behöver en mer solvent medelklass.
Permalänk | Anmäl
Per Nilsson, 2011-07-09, 13:38
Kaj
För att förstå något i detta svåra kan man tänka sig vad som hade hänt utan toppen i produktiviteten i naturresursernas utvinning för ett tiotal år sedan, alltså helt kontrafaktiskt. I så fall hade priset på olja, kol och koks och andra fossila bränslen, plast, gummi, cement och många industriella råvaror, kvävegödsel, järn, stål, koppar, bly, nickel, zink, uran, fosfat och mycket annat bara fortsatt neråt. Dessa ändliga resurser har i förädlingskedjans början ökat i pris hela cirka 6 gånger i absoluta tal på 10 år och främst av den fallade produktiviten. I så fall hade välståndet och till och med nivån i socialförsäkringarna bara fortsatt upp. Skatterna skulle ha kunnat vara höga utan problem. Skuldsättningen enligt Keynes teorier kunde ha fortsatt uppåt likaså. Makthavarna är korrupta och har förträngt detta. Istället har de hakat upp sig på atmosfärens sammansättning. De kommer att trycka pengar tills de blir värdelösa och kanske inte ens då förstå vad som har hänt. Det var finanskrisen och för mycket lån, säger de. Men med en natur som vore mer generös så hade ingen finankris funnits, inte än i varje fall.
Här är tydligt redovisade priser på åtta viktiga ämnen under 30 år. Notera toppen 2008. Detta är i absoluta tal (före inflation). Notera att priserna efter inflationen föll kraftigt med produktivitens ökning fram till cirka år 2000.
http://www.indexmundi.com/commodities/?commodity=crude-oil&months=360
http://www.indexmundi.com/commodities/?commodity=coal-australian&months=360
http://www.indexmundi.com/commodities/?commodity=russian-natural-gas&mon...
http://www.indexmundi.com/commodities/?commodity=iron-ore&months=360
http://www.indexmundi.com/commodities/?commodity=copper&months=360
http://www.indexmundi.com/commodities/?commodity=lead&months=360
http://www.indexmundi.com/commodities/?commodity=uranium&months=360
http://www.indexmundi.com/commodities/?commodity=rock-phosphate&months=360
Jag vet inte riktig vad moderaterna planerar inom sparandet. Men det är något jippo, som inom vissa gränser minskar skatten på sparande. I ett naturligt tillstånd utan skatter hade sparandet varit mycket högre, dels eftersom intäkter från besparingar inte hade beskattats och dels eftersom det motsatta med ränteavdrag inte hade funnits. Om folk inte skuldsatte sig upp över öronen av denna stora snedvridning så vore det konstigt. Munkhammars förslag om att ge arbetande personer socialbidrag om de sätter in lönen på ett konto som inte nås kommer inte att ändra något, utan är bara ett moraliserande trams.
Själv sparar jag i järnskrot och jag har ett par hundra ton. Det är bättre än guld eftersom det kan användas till något praktiskt. Går det riktigt illa med ekonomin så blir nog även guldet värdelöst. Om tio år är nog skrotpriset över 6 kr/kg i dagens penningvärde och då har jag kanske tusen ton. Det utvinningsbara järnet i marken motsvarar ungefär 15 ton per invånare.
När komplexiteten i samhället har nått en viss nivå så kollapsar det i grunden. Men hur är naturligtvis svårt att säga. Kanske ökar problemen exponentiellt. Det går inte att gå tillbaka till gammal teknik eftersom resurserna är så dåliga att en brytning inte blir ekonomisk. Överlevandekulturer tar över i land efter land. I bästa fall när resterna är slut återkommer något som liknar stenåldern. Det här landet med sin stora överbefolkning kommer att slås ut när globaliseringen upphör, inte minst av höga transportkostnader. Verkligt hårda tider kommer när handeln med främst livsmedel, olja och handelsgödsel får en mer politsk styrning och importen upphör.
Permalänk | Anmäl
Urban Persson, 2011-07-09, 15:59
Man kan tänka sig en hypotetisk situation med de ändliga naturresurserna växande som svampar ur jorden och tillgängliga i oändliga mängder, vilket hade gett utvecklingen och ekonomin en rejäl fart. Ju mer svårtåtkomliga och dyrare naturresurserna blir desto sämre blir välfärden. Det är dessa som ligger bakom utvecklingen och den enorma befolkningstillväxten. Hade tillgången varit oändligt stor hade befolkningen kunnat vara flera gånger större. Bromsas tillförseln så bromsas ekonomin. Men det verkar vara svårt att bevisa ett samband.
Vore det bara olja som saknades så hade det nog inte haft så stor betydelse, varken för hundra år sedan eller nu. Men när det blir brist på nästan nästan allt och ungefär samtidigt så får det förödande konsekvenser. Man kan grubbla över varför nästan allt tar slut (blir förödande dyrt) samtidigt. Men så är det.
På 70-talet innan den första oljekrisen var den här typen av tankar inte lika politiskt inkorrekta. Nu dräller det av tokar som ska rätta världen. Några forskare som kallade sig Romklubben gjorde prognoser. En uppdatering gjord 20 år senare kan fortfarande ses som relevant. Oljeproduktionen toppar enligt denna 2010. Industri och jordbruksproduktionen toppar om ett 10-tal år. Befolkningen toppar om ett 20-tal år. Ungefär så blir det. Kanske nedgången förskjuts ett 10-tal år. Om man tänker långsiktigt och sparar för livet så måste man inkludera detta. De som håller på med pensioner har en skaplig framsyn och där ser det allt sämre ut. Det enda man kan göra är att extrapolera empiriska data. Filosofiska teorier från höga herrar och lös tro och önsketänkade har inget värde.
http://www.llink.nl/uploads/tx_llprogramma/2030.gif
Permalänk | Anmäl
Urban Persson, 2011-07-09, 21:18
Urban
Jag förnekar inte prisökningen på naturresurser, men finanskriser är monetära fenomen som världen har dragits med i flera hundra år. Prisnivån på naturresurser hade högst en marginell inverkan.
Vad gäller guld vs. järn så är det nog bra att samla på sig vilka råvaror som helst. Däremot verkar du inte förstå i vad guldets värde de facto ligger. Det har väldigt litet med dess industriella nytta, utan dess lämplighet som bytesmedium. Indirekt handel kommer alltid att vara bättre än direkt handel så fort det finns mer än en handfull människor kvar på den här planeten. För att kunna idka indirekt handel behöver man ett bytesmedium och det är för denna mycket praktiska tillämpning ädelmetaller värderas.
Permalänk | Anmäl
Kaj Grüssner, 2011-07-10, 20:43
Kaj
20 USD på oljepriset motsvarar 1 procent av världens BNP (30 miljarderder fat och BNP 60 biljoner USD). Så priset 140 USD/fat under en tid 2008 motsvarande 7 procent. En rad andra ämnen toppade lika intensivt och det framgår av mina länkade diagram. Säg att alla övriga ämnen motsvarande 14 procent av världens BNP (jag har inte räknat på detta). Totalt fås 21 procent av världens BNP. Den snabba prisökningen måste ha berott på dels tidigare fallade produktivitet och dels tillfälligheter inom tillgång och efterfrågan. En stor del av prisökningarna hamnade i ett fåtal länder och företag och ”försvann” från marknaden. Det stora flertalet fick betala mer för saker och köpte mindre. Ekonomin dämpades både i näringsliv och privat.
De svenska hushållens och företagens samlade skulder, som är internationellt höga, motsvarar cirka 170 procent av BNP. En räntehöjning på 3 procent får cirka 5 procent av BNP att ”försvinna”. Kanske så mycket försvann när naturresursena toppade 2008. Om det var högst marginellt för finanskrisen kan diskuteras. Priserna och därmed effekten har sedan dess fallit något. Skulle däremot priserna under de sista 10 åren ha fallit som de gjorde under de 10 åren innan så tror jag inte att det hade kommit någon finanskris i närheten av vad som finns idag, allt annat oförändrat naturligtvis. Bensinpriset i USA hade legat på en dryg dollar med mera. Lånespektaklet i stort hade kunnat rulla på.
På lång sikt är det produktiviten (arbetad tid per utvunnet ton) som räknas för utvecklingen. Siffrorna på detta område redovisas extremt dåligt av maktapparaten i världen. I USA finns i varje fall statistik. De sista åren har produktiviten där i kolbrytningen i årstakt minskat cirka 6 procent. Många länder inom kolet ligger sämre till och därifrån finns inga siffror. Exempelvis är Kina pressat och har inget vettigt. Makthavarna har ett problem med atmosfären och ska rädda världen.
Produktivitetsfallet är alltså strukturellt och finns på nästan alla områden inom de ändliga resursena. Det verkar som om priserna har gått upp långt mer än produktivitetsfallet, vilket förmodligligen förklaras av att fördyringar på ett område ger fördyringar på ett annat, som ger fördyringsar på ett tredje. Mer material åtgår för varje mängd energi och mer energi åtgår för varje mängd material. Och så vidare. Med all sannolikhet kommer detta att leda till att globaliseringen, världsekonomin och samhället kollapsar. Enligt min mening tar det inte så lång tid och det blir ungefär som i det länkade diagrammet. Många är hjärntvättade och fast i filosofiska tankar om en omställning och har inte ens fattat vad som är orsak och verkan.
Permalänk | Anmäl
Urban Persson, 2011-07-11, 02:49
Urban
Finanskriser uppstår till följd av obalanser som i sin tur är resultatet av artificiellt låga räntor och krediexpansion. De höga råvaropriserna må ha förvärrat krisens konsekvenser, men de hade ingenting att göra med dess uppkomst. Tvärtom är de höga råvaropriserna i mångt och mycket en funktion av den expansiva penningpolitik som bedrivits de senaste decennierna.
Och i vilket fall som helst så är sparande något positivt.
Permalänk | Anmäl
Kaj Grüssner, 2011-07-11, 09:09
Kaj
Jag håller med dig om att artificiellt låga räntor och kreditexpansion har gett ekonomiska problem. Det finns stora likheter med tidigare finanskriser och bubblor. Men man kan knappast separeta vad som har gett uppkomst och vad som har förvärrat. Den överstimulerade ekonomin och naturresurserna i kombination har orsakat situationen. Om naturen bromsar och man gasar med långivning så blir den än mer artificiell. Pengarna måste oundvikligen förlora en stor del av sitt värde.
Kolmarknaden är intressant eftersom den rymmer väldigt många företag, den har obetydliga regleringar och monopol och kolet finns i många länder. Produktiviteten har följts i hundratals år. Den är lätt att förstå med parametrar som djup, skickttjocklek, grundvattenmängd, askhalt, energivärde, transportavstånd med mera. Hela tiden tas det mest lättillgängliga och bästa. Kolet används inom tillverkning som koks. På senare år har Kina och Indien trots extremt låga löner haft högre lokala priser än på världsmarknaden och börjat importera stort. Speciellt bättre kol för ståltillverkning. Detta är inget monetärt fenomen utan högst beroende av fysiken. Investeringarna ökar kraftigt och tekniken förbättras. Trots detta faller produktionen (produktiviten) per arbetad timme.
Än så längre är det småpengar i produktivitetsfallet. Snart når priserna nya rekord och då bankas konjunkturen ned. Nedgången i ekonomin får på detta sätt en hackig utveckling.
Jag har inget emot sparande. Själv är jag extremt sparsam. Jag reagerar på det moralisrande tramset och byråkratin. Det är ett löjligt jippo som makthavarna ägnar sig åt. Drogs bara ränteavdragen in så skulle spareffekten bli enorm.
Permalänk | Anmäl
Urban Persson, 2011-07-11, 12:55
Urban
Som sagt så kan råvarupriserna ges en post factum marginell betydelse, men krisen hade kommit med eller utan höga råvarupriser.
Det vore bättre att göra sparande skattefritt i stället. Avskaffa beskattningen av ränta och dividend så kommer nog sparandet att börja öka.
Permalänk | Anmäl
Kaj Grüssner, 2011-07-11, 19:56
Kaj
Visst kan man tycka att penningpolitiken är allt för expansiv, att sparande borde löna sig mer och att lånande borde löna sig mindre. Man kan tycka att det har varit så allt för länge. Men det har ingen praktisk betydelse. Människan väljer alltid det enklaste för stunden, inom rimliga gränser förstås. Det är bara så det fungerar här i världen.
På liknande sätt är det inom naturresursernas exploatering. Inte heller där bör man tänka långsiktigt. I så fall borde exempelvis takten i den statliga järnmalmsverkssamheten minskas betydligt och inte som nu ökas. Pengarna och exploateringarna bör alltid flyta på maxmalt.
Min käpphäst är att den svenska alunskiffern bör exploateras snarast för bland annat olja, uran och mycket annat. Här lär det finnas olja för 40 år med dagens förbrukning. Förmodligen blir det inget innan nästa oljekris och importproblem.
Visst kan man ta bort kapitalinkomstskatten och för en viss balans i skatternas snedvridningar göra något liknande inom arbetsbeskattningen. Men vad skulle hända då? Jo välfärdsapparaten skulle packa ihop. Men det kommer den att göra i varje fall, vilket de som räknar på pensioner och har en viss insikt om.
Det gäller bara att förtränga problemen, i varje fall om man är politiker och ska sälja sitt budskap. När lånen och räntorna för somliga hamnar långt upp över öronen så blir det många personliga konkurser och då får man trycka mer pengar så att det blir en normalisering. Och sen kan man börja om på ny kula, i bästa fall. Systemet kraschar oundvikligen och det är inget att moralisera om. Väldigt många svenskar kommer att få obetalbara bostadslån om några år.
Jag försöker alltid vara maximalt omoralisk. Låt alla skylla sig själva. Låt de fattiga svälta ihjäl. Låt knarkarna knarka ihjäl sig. De som har kvasireligioner som järnväg, vindkraft, solenergi, fjärrvärme med mera kan bara föraktas. Hållbar utveckling, finns det något mer korkat? Arbete och skattebetalande är det sista man ska ägna sig åt, åtminstone i det här landet. Den finansiella överstimuleringen har ändå vissa inslag av nollsummespel. Den enes bröd den andres död. Även med sinande naturresurser finns det vinnare.
Den politiske muppen Munkhammar vill skicka signaler om att han är moralisk och pissar i Atlanten. De som är så dumma att de sparar i banken kommer att bli blåsta när han drar igång tryckpressen. Pengarna är låsta på ett speciellt konto och kan inte kommas åt. Tjusigt. I varje fall har personen varit moralisk och sparat en slant.
De som sparar i aktier på det nya investeringssparkontot måste med fallande tillgångsvärden ha en offensiv strategi. Annars får de både förluster på ägandet och en hög skatt. Men skulle inflationen dra iväg, vilket den säkert gör, så blir nog kontot relativt sett ändå förmånligt. Skatten är ju kopplad till statslåneräntan. Regeringen verkar i varje fall veta vad den gör. Alltid något positivt.
Permalänk | Anmäl
Urban Persson, 2011-07-12, 20:13
Jag glömde de heliga älvarna i Norrland. Bör snarast byggas ut.
Permalänk | Anmäl
Urban Persson, 2011-07-12, 20:15
Som vanligt. De som har talar om för de som inte har hur de skall göra. Och ofta handlar det om skatter vilket innebär att skatterna sänks och välfärden urgröps så att när det krisar har de som inte har ännu mindre råd till det som de som har i alla lägen kommer att ha råd med. Johnny Munkhammar är inte bara riksdagsledamot utan fortsätter att vara lobbysit.
Permalänk | Anmäl
Bo Grahn, 2011-07-13, 21:58
Vad skojigt att Moderaterna värnar om sparandet. Hade Meidner fått införa sina löntagarfonder, så hade det inflytande som Munkhamma&co önskar arbetaren redan varit på plats. Nu har vi istället riskkapitalbolag som tjänar pengarna och flyttar dom utomlands.
Hur gick det till när man var emot arbetarnas inflytande genom löntagarfonder och plötsligt använder samma inflytandeargument idag, men gör tvärtom och bildar arbetsgivarfonder med löntagarnas pengar?
Dom är skojiga, dom här moderaterna. Egentligen tror jag bara att man vill ha in mer pengar i pyramidspelen. Man vill inte alls ha in arbetarnas inflytande. Jag tror Munkhammar@Co försöker luras.
Permalänk | Anmäl
u_17443, 2011-08-07, 12:16
16 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Det är helt rätt väg. Det är vanliga arbetande Svenssons som betalar mest skatt i världen (möjligen efter Danmark). Jobba på, sänk skatterna för Svensson.
Att man måste kalla det "avdrag" hör till den politiska jargongen i Sverige. "sänkta skatter" är politiskt inkorrekt efter årtionden med (s) vid makten och ständigt höjda skatter.
Newsmill går runt på de här annonskampanjerna utformade som skendebatter.
Köpare är allt som oftast högern och olika bolag, de kan köpa sig demokratiskt inflytande.
De illustrerar sin egen modell av demokrati. En slags företagsdemokrati under ett sken av medborgarinflytande.
Jag har svårt att hålla mig för skratt när jag läser att moderaterna ska ge fler ”möjlighet att tjäna på de höga kapitalavkastningar som globaliseringen medför”. Sedan omkring år 2000 faller arbetsproduktiviteten inom de för människan viktiga ändliga naturresurserna med ungefär 4 procent om året. Priserna på dessa ämnen har samtidigt ökat ungefär 20 procent om året, vilket är den främsta förklaringen till den så kallade finanskrisen. Exempelvis har järnet ökar 7 gånger, koksen 5 gånger och det färdiga stålet 3 gånger. Produktivitetsfallet ligger i botten och påverkar allt i oändliga kedjor. Än så längre är det små prisökningar. Det är alltså mycket mer än ett högt oljepris som dämpar ekonomin. Naturresursernas uttömning kommer att göra folk fattigare och det har bara börjat. Det är smart av regeringen att införa investeringssparkontot med en ny skatt kopplad till värdet och som alltså betalas även om tillgångarna faller i värde. Det blir ungefär som med teliaförsäljningen.
Inget annat land har förmodligen ett näringsliv så koncentrarat till stora företag och ett så institutionaliserat ägande. Om befolkningen skulle luras att spara som moderaterna har tänkt så kommer detta bara att förstärkas. Beskattningen av eget företagande borde aldrig vara högre än inom aktier. Makthavarna vill ha det så här eftersom de få mer makt. Folket är avundsjukt. Arbete är det sista man ska ägna sig åt i det här landet.
Urban
Kan du förklara på vilket sätt prisökningen på "naturresurserna" orsakade "den så kallade" finanskrisen? Det vore mycket intressant att höra.
Och tycker du alltså att det är en dålig sak att moderaterna vill belöna sparande? Om ja, kan du utveckla varför du tycker det?
Jag håller med i mycket av det som Johnny Munkhammar skrev. Det är viktigt att politiker uppmärksammar att den breda allmänheten ofta har ytterst små besparingar. Detta gör att man i princip lever ur hand-i-mun och är ytterst sårbar för negativa förändringar i både ens eget liv och världsekonomin.
Å andra sidan tycker jag även att kommentaren som Urban kom med förtjänar att tas på allvar. 2000-talet har hittills varit väldigt illa när det gäller avkastningen på de finansiella marknaderna. Själv är jag väldigt pessimistisk när det gäller de kommande årens välståndsutveckling. Detta utgör dock inget argument MOT förslaget. Motivering:
- En ekonomisk stagnation leder oftast till urholkning av penningvärdet (undantaget just fallet Japan, av anledning som jag inte tänker gå in på här). Den som satt med kontanter under perioden 1968-1983 förlorade 2/3 av sin köpkraft på bara 15 år. Därför bör reala tillgångar skydda en något mer i det långa loppet (oavsett om det är guld eller aktier i Petrobras).
- Svårare ekonomiska utsikter gör de offentliga pensionssystemen sårbara (bromsen kickar in i Sverige, medan systemet i andra länder blir insolvent). Individen och familjen måste därför förlita sig på sitt eget sparande i större utsträckning!
- De kortsiktiga utmaningarna blir tuffa för en familj vid nästa Lehman-händelse i världsekonomin. Att majoriteten då har en buffert kommer att vara av yttersta vikt (gärna en årslön, som Wibble sa en gång i tiden).
Jag anser dock att 50,000 kronor (motsvarande ca 15% av bruttolönen för en vanlig knegare) är i det minsta laget. I många asiatiska länder är det vanligt att spara uppåt 30% av nettoinkomsten. Men jag antar att reformer görs gradvis? Det finns även många andra sorters skattesänkningar som kan bli mer effektiva i sammanhanget. Exempelvis en sänkning av bolagsskatten vore positiv för småföretagares möjlighet att uppnå högre soliditet och ha en buffert för sämre tider. Generellt sett gäller dock att en stor och stark välfärdssstat faktiskt står i konflikt till den individuella tryggheten. Efter en tid tror folket att staten alltid kommer att finnas där och ta hand om dem, vilket de senaste årens turbulens i Europa har motbevisat. Vi behöver en mer solvent medelklass.
Kaj
För att förstå något i detta svåra kan man tänka sig vad som hade hänt utan toppen i produktiviteten i naturresursernas utvinning för ett tiotal år sedan, alltså helt kontrafaktiskt. I så fall hade priset på olja, kol och koks och andra fossila bränslen, plast, gummi, cement och många industriella råvaror, kvävegödsel, järn, stål, koppar, bly, nickel, zink, uran, fosfat och mycket annat bara fortsatt neråt. Dessa ändliga resurser har i förädlingskedjans början ökat i pris hela cirka 6 gånger i absoluta tal på 10 år och främst av den fallade produktiviten. I så fall hade välståndet och till och med nivån i socialförsäkringarna bara fortsatt upp. Skatterna skulle ha kunnat vara höga utan problem. Skuldsättningen enligt Keynes teorier kunde ha fortsatt uppåt likaså. Makthavarna är korrupta och har förträngt detta. Istället har de hakat upp sig på atmosfärens sammansättning. De kommer att trycka pengar tills de blir värdelösa och kanske inte ens då förstå vad som har hänt. Det var finanskrisen och för mycket lån, säger de. Men med en natur som vore mer generös så hade ingen finankris funnits, inte än i varje fall.
Här är tydligt redovisade priser på åtta viktiga ämnen under 30 år. Notera toppen 2008. Detta är i absoluta tal (före inflation). Notera att priserna efter inflationen föll kraftigt med produktivitens ökning fram till cirka år 2000.
http://www.indexmundi.com/commodities/?commodity=crude-oil&months=360
http://www.indexmundi.com/commodities/?commodity=coal-australian&months=360
http://www.indexmundi.com/commodities/?commodity=russian-natural-gas&mon...
http://www.indexmundi.com/commodities/?commodity=iron-ore&months=360
http://www.indexmundi.com/commodities/?commodity=copper&months=360
http://www.indexmundi.com/commodities/?commodity=lead&months=360
http://www.indexmundi.com/commodities/?commodity=uranium&months=360
http://www.indexmundi.com/commodities/?commodity=rock-phosphate&months=360
Jag vet inte riktig vad moderaterna planerar inom sparandet. Men det är något jippo, som inom vissa gränser minskar skatten på sparande. I ett naturligt tillstånd utan skatter hade sparandet varit mycket högre, dels eftersom intäkter från besparingar inte hade beskattats och dels eftersom det motsatta med ränteavdrag inte hade funnits. Om folk inte skuldsatte sig upp över öronen av denna stora snedvridning så vore det konstigt. Munkhammars förslag om att ge arbetande personer socialbidrag om de sätter in lönen på ett konto som inte nås kommer inte att ändra något, utan är bara ett moraliserande trams.
Själv sparar jag i järnskrot och jag har ett par hundra ton. Det är bättre än guld eftersom det kan användas till något praktiskt. Går det riktigt illa med ekonomin så blir nog även guldet värdelöst. Om tio år är nog skrotpriset över 6 kr/kg i dagens penningvärde och då har jag kanske tusen ton. Det utvinningsbara järnet i marken motsvarar ungefär 15 ton per invånare.
När komplexiteten i samhället har nått en viss nivå så kollapsar det i grunden. Men hur är naturligtvis svårt att säga. Kanske ökar problemen exponentiellt. Det går inte att gå tillbaka till gammal teknik eftersom resurserna är så dåliga att en brytning inte blir ekonomisk. Överlevandekulturer tar över i land efter land. I bästa fall när resterna är slut återkommer något som liknar stenåldern. Det här landet med sin stora överbefolkning kommer att slås ut när globaliseringen upphör, inte minst av höga transportkostnader. Verkligt hårda tider kommer när handeln med främst livsmedel, olja och handelsgödsel får en mer politsk styrning och importen upphör.
Man kan tänka sig en hypotetisk situation med de ändliga naturresurserna växande som svampar ur jorden och tillgängliga i oändliga mängder, vilket hade gett utvecklingen och ekonomin en rejäl fart. Ju mer svårtåtkomliga och dyrare naturresurserna blir desto sämre blir välfärden. Det är dessa som ligger bakom utvecklingen och den enorma befolkningstillväxten. Hade tillgången varit oändligt stor hade befolkningen kunnat vara flera gånger större. Bromsas tillförseln så bromsas ekonomin. Men det verkar vara svårt att bevisa ett samband.
Vore det bara olja som saknades så hade det nog inte haft så stor betydelse, varken för hundra år sedan eller nu. Men när det blir brist på nästan nästan allt och ungefär samtidigt så får det förödande konsekvenser. Man kan grubbla över varför nästan allt tar slut (blir förödande dyrt) samtidigt. Men så är det.
På 70-talet innan den första oljekrisen var den här typen av tankar inte lika politiskt inkorrekta. Nu dräller det av tokar som ska rätta världen. Några forskare som kallade sig Romklubben gjorde prognoser. En uppdatering gjord 20 år senare kan fortfarande ses som relevant. Oljeproduktionen toppar enligt denna 2010. Industri och jordbruksproduktionen toppar om ett 10-tal år. Befolkningen toppar om ett 20-tal år. Ungefär så blir det. Kanske nedgången förskjuts ett 10-tal år. Om man tänker långsiktigt och sparar för livet så måste man inkludera detta. De som håller på med pensioner har en skaplig framsyn och där ser det allt sämre ut. Det enda man kan göra är att extrapolera empiriska data. Filosofiska teorier från höga herrar och lös tro och önsketänkade har inget värde.
http://www.llink.nl/uploads/tx_llprogramma/2030.gif
Urban
Jag förnekar inte prisökningen på naturresurser, men finanskriser är monetära fenomen som världen har dragits med i flera hundra år. Prisnivån på naturresurser hade högst en marginell inverkan.
Vad gäller guld vs. järn så är det nog bra att samla på sig vilka råvaror som helst. Däremot verkar du inte förstå i vad guldets värde de facto ligger. Det har väldigt litet med dess industriella nytta, utan dess lämplighet som bytesmedium. Indirekt handel kommer alltid att vara bättre än direkt handel så fort det finns mer än en handfull människor kvar på den här planeten. För att kunna idka indirekt handel behöver man ett bytesmedium och det är för denna mycket praktiska tillämpning ädelmetaller värderas.
Kaj
20 USD på oljepriset motsvarar 1 procent av världens BNP (30 miljarderder fat och BNP 60 biljoner USD). Så priset 140 USD/fat under en tid 2008 motsvarande 7 procent. En rad andra ämnen toppade lika intensivt och det framgår av mina länkade diagram. Säg att alla övriga ämnen motsvarande 14 procent av världens BNP (jag har inte räknat på detta). Totalt fås 21 procent av världens BNP. Den snabba prisökningen måste ha berott på dels tidigare fallade produktivitet och dels tillfälligheter inom tillgång och efterfrågan. En stor del av prisökningarna hamnade i ett fåtal länder och företag och ”försvann” från marknaden. Det stora flertalet fick betala mer för saker och köpte mindre. Ekonomin dämpades både i näringsliv och privat.
De svenska hushållens och företagens samlade skulder, som är internationellt höga, motsvarar cirka 170 procent av BNP. En räntehöjning på 3 procent får cirka 5 procent av BNP att ”försvinna”. Kanske så mycket försvann när naturresursena toppade 2008. Om det var högst marginellt för finanskrisen kan diskuteras. Priserna och därmed effekten har sedan dess fallit något. Skulle däremot priserna under de sista 10 åren ha fallit som de gjorde under de 10 åren innan så tror jag inte att det hade kommit någon finanskris i närheten av vad som finns idag, allt annat oförändrat naturligtvis. Bensinpriset i USA hade legat på en dryg dollar med mera. Lånespektaklet i stort hade kunnat rulla på.
På lång sikt är det produktiviten (arbetad tid per utvunnet ton) som räknas för utvecklingen. Siffrorna på detta område redovisas extremt dåligt av maktapparaten i världen. I USA finns i varje fall statistik. De sista åren har produktiviten där i kolbrytningen i årstakt minskat cirka 6 procent. Många länder inom kolet ligger sämre till och därifrån finns inga siffror. Exempelvis är Kina pressat och har inget vettigt. Makthavarna har ett problem med atmosfären och ska rädda världen.
Produktivitetsfallet är alltså strukturellt och finns på nästan alla områden inom de ändliga resursena. Det verkar som om priserna har gått upp långt mer än produktivitetsfallet, vilket förmodligligen förklaras av att fördyringar på ett område ger fördyringar på ett annat, som ger fördyringsar på ett tredje. Mer material åtgår för varje mängd energi och mer energi åtgår för varje mängd material. Och så vidare. Med all sannolikhet kommer detta att leda till att globaliseringen, världsekonomin och samhället kollapsar. Enligt min mening tar det inte så lång tid och det blir ungefär som i det länkade diagrammet. Många är hjärntvättade och fast i filosofiska tankar om en omställning och har inte ens fattat vad som är orsak och verkan.
Urban
Finanskriser uppstår till följd av obalanser som i sin tur är resultatet av artificiellt låga räntor och krediexpansion. De höga råvaropriserna må ha förvärrat krisens konsekvenser, men de hade ingenting att göra med dess uppkomst. Tvärtom är de höga råvaropriserna i mångt och mycket en funktion av den expansiva penningpolitik som bedrivits de senaste decennierna.
Och i vilket fall som helst så är sparande något positivt.
Kaj
Jag håller med dig om att artificiellt låga räntor och kreditexpansion har gett ekonomiska problem. Det finns stora likheter med tidigare finanskriser och bubblor. Men man kan knappast separeta vad som har gett uppkomst och vad som har förvärrat. Den överstimulerade ekonomin och naturresurserna i kombination har orsakat situationen. Om naturen bromsar och man gasar med långivning så blir den än mer artificiell. Pengarna måste oundvikligen förlora en stor del av sitt värde.
Kolmarknaden är intressant eftersom den rymmer väldigt många företag, den har obetydliga regleringar och monopol och kolet finns i många länder. Produktiviteten har följts i hundratals år. Den är lätt att förstå med parametrar som djup, skickttjocklek, grundvattenmängd, askhalt, energivärde, transportavstånd med mera. Hela tiden tas det mest lättillgängliga och bästa. Kolet används inom tillverkning som koks. På senare år har Kina och Indien trots extremt låga löner haft högre lokala priser än på världsmarknaden och börjat importera stort. Speciellt bättre kol för ståltillverkning. Detta är inget monetärt fenomen utan högst beroende av fysiken. Investeringarna ökar kraftigt och tekniken förbättras. Trots detta faller produktionen (produktiviten) per arbetad timme.
Än så längre är det småpengar i produktivitetsfallet. Snart når priserna nya rekord och då bankas konjunkturen ned. Nedgången i ekonomin får på detta sätt en hackig utveckling.
Jag har inget emot sparande. Själv är jag extremt sparsam. Jag reagerar på det moralisrande tramset och byråkratin. Det är ett löjligt jippo som makthavarna ägnar sig åt. Drogs bara ränteavdragen in så skulle spareffekten bli enorm.
Urban
Som sagt så kan råvarupriserna ges en post factum marginell betydelse, men krisen hade kommit med eller utan höga råvarupriser.
Det vore bättre att göra sparande skattefritt i stället. Avskaffa beskattningen av ränta och dividend så kommer nog sparandet att börja öka.
Kaj
Visst kan man tycka att penningpolitiken är allt för expansiv, att sparande borde löna sig mer och att lånande borde löna sig mindre. Man kan tycka att det har varit så allt för länge. Men det har ingen praktisk betydelse. Människan väljer alltid det enklaste för stunden, inom rimliga gränser förstås. Det är bara så det fungerar här i världen.
På liknande sätt är det inom naturresursernas exploatering. Inte heller där bör man tänka långsiktigt. I så fall borde exempelvis takten i den statliga järnmalmsverkssamheten minskas betydligt och inte som nu ökas. Pengarna och exploateringarna bör alltid flyta på maxmalt.
Min käpphäst är att den svenska alunskiffern bör exploateras snarast för bland annat olja, uran och mycket annat. Här lär det finnas olja för 40 år med dagens förbrukning. Förmodligen blir det inget innan nästa oljekris och importproblem.
Visst kan man ta bort kapitalinkomstskatten och för en viss balans i skatternas snedvridningar göra något liknande inom arbetsbeskattningen. Men vad skulle hända då? Jo välfärdsapparaten skulle packa ihop. Men det kommer den att göra i varje fall, vilket de som räknar på pensioner och har en viss insikt om.
Det gäller bara att förtränga problemen, i varje fall om man är politiker och ska sälja sitt budskap. När lånen och räntorna för somliga hamnar långt upp över öronen så blir det många personliga konkurser och då får man trycka mer pengar så att det blir en normalisering. Och sen kan man börja om på ny kula, i bästa fall. Systemet kraschar oundvikligen och det är inget att moralisera om. Väldigt många svenskar kommer att få obetalbara bostadslån om några år.
Jag försöker alltid vara maximalt omoralisk. Låt alla skylla sig själva. Låt de fattiga svälta ihjäl. Låt knarkarna knarka ihjäl sig. De som har kvasireligioner som järnväg, vindkraft, solenergi, fjärrvärme med mera kan bara föraktas. Hållbar utveckling, finns det något mer korkat? Arbete och skattebetalande är det sista man ska ägna sig åt, åtminstone i det här landet. Den finansiella överstimuleringen har ändå vissa inslag av nollsummespel. Den enes bröd den andres död. Även med sinande naturresurser finns det vinnare.
Den politiske muppen Munkhammar vill skicka signaler om att han är moralisk och pissar i Atlanten. De som är så dumma att de sparar i banken kommer att bli blåsta när han drar igång tryckpressen. Pengarna är låsta på ett speciellt konto och kan inte kommas åt. Tjusigt. I varje fall har personen varit moralisk och sparat en slant.
De som sparar i aktier på det nya investeringssparkontot måste med fallande tillgångsvärden ha en offensiv strategi. Annars får de både förluster på ägandet och en hög skatt. Men skulle inflationen dra iväg, vilket den säkert gör, så blir nog kontot relativt sett ändå förmånligt. Skatten är ju kopplad till statslåneräntan. Regeringen verkar i varje fall veta vad den gör. Alltid något positivt.
Jag glömde de heliga älvarna i Norrland. Bör snarast byggas ut.
Som vanligt. De som har talar om för de som inte har hur de skall göra. Och ofta handlar det om skatter vilket innebär att skatterna sänks och välfärden urgröps så att när det krisar har de som inte har ännu mindre råd till det som de som har i alla lägen kommer att ha råd med. Johnny Munkhammar är inte bara riksdagsledamot utan fortsätter att vara lobbysit.
Vad skojigt att Moderaterna värnar om sparandet. Hade Meidner fått införa sina löntagarfonder, så hade det inflytande som Munkhamma&co önskar arbetaren redan varit på plats. Nu har vi istället riskkapitalbolag som tjänar pengarna och flyttar dom utomlands.
Hur gick det till när man var emot arbetarnas inflytande genom löntagarfonder och plötsligt använder samma inflytandeargument idag, men gör tvärtom och bildar arbetsgivarfonder med löntagarnas pengar?
Dom är skojiga, dom här moderaterna. Egentligen tror jag bara att man vill ha in mer pengar i pyramidspelen. Man vill inte alls ha in arbetarnas inflytande. Jag tror Munkhammar@Co försöker luras.