Fd åklagare: Strauss-Kahn inget bra exempel på falska våldtäktsanklagelser

Jag håller med Rolf Hillegren om att vi alla väntar med spänning på hur det ska gå i Assange-fallet. Det är snart aktuellt igen när domstolen High Court i London ska behandla det överklagande som Wikileaks grundare Julian Assange har lämnat in. Detta ska behandlas 12-13 juli.

För mig som har haft en mamma som blev svårt misshandlad av sin dåvarande sambo (vilket inte föll under allmänt åtal på den tiden) är det ett skämt när kvinnor anmäler hit och dit. Det har urartat på detta vis just för att generationen kvinnor efter mig har gått in i en offersituation. De tycker så synd om sig själva och är alltid förfördelade. Som om de vore barn.

Det här har att göra med mänsklighetens utveckling. Förr i tiden skulle vi absolut inte prata om det privata och det fanns ofantligt mycket att skämmas för. Den sociala kontrollen var stenhård.

Numera har detta luckrats upp och vi kan diskutera i stort sett allt, som har med privatlivet att göra. Rent kollektivt sett har många kvinnor fastnat i synen på sig själva som offer. Och juridiken har hjälpt till med detta genom förre justitieministern Thomas Bodström, som tyckte så synd om alla kvinnor.

Han insåg aldrig att han därmed försatte halva mänskligheten tillbaka till 1800-talet, att han gjorde kvinnor omyndiga om igen genom att de betraktas som barn i sexuella rättssammanhang.

Julian Assange och detta rättsfall är avgörande nu när det gäller vår syn på kvinnor och sex och hans egen moral från Australien står naturligtvis emot det som feminister anser i Sverige, där förtryckta män tror att de måste ha ett underskrivet kontrakt av sin kvinna innan de går till sängs. Vilket inte är så långt från sanningen.

Ingrid Carlqvists artikel var ju en brandfackla och som vanligt så ger Rolf Hillegren problemen rätt proportioner !
Sexköpslagen och våldtäktslagstiftningen är manshatarlagar. Det är märkligt att samtidigt som det är en våldsam översexualiseringen i vårt samhälle leder denna frigjordhet till en rättstillämpning som är omöjlig ! Magnus Hedman och Assange är ju bra exempel. Den senaste utvecklingen i fallet Strauss-Kahn i USA visar att där är synsättet ett annat. Där väger omständigheterna tungt , vilket de inte gör i Sverige ! Därför får åklagarna jobba med hopplösa ärenden och får vi ibland felaktiga domar ! Varför reagerar inte Riksdag och Regering på all den sakliga kritik som förs fram utan låter feministiska trender få styra utvecklingen ?

Madeleine Leijonhufvud - Prof emerita i straffrätt

"- Åklagare Rolf Hillegren måste bort."

"Kammaråklagare Rolf Hillegrens uttalande - om att våldtäkter där personerna känner varandra och kvinnan säger att hon inte vill men mannen kör ändå - ”mera liknar en ordningsförseelse” är ett så allvarligt övertramp att det diskvalificerar honom från åklagarfunktionen.

Åsikter må varje åklagare ha, men uttrycker han en åsikt sådan som denna och på detta sätt, så har han visat sig klart olämplig att hantera åklagarfunktionen i ett rättssamhälle.

Han säger rakt ut att han anser lagen orimlig. Han ser en hand ling som av riksdagen ansetts allvarlig nog att ge minst två års fängelse som en ordningsförse else.

Ingen människa som får se sin våldtäktsanmälan hamna på Rolf Hillegrens bord kan uppleva att anmälan blir objektivt prövad."

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/aklagare-rolf-hillegren-maste-bort_...

#3. Gunnar Mohammad. Alla som för fram synpunkter inom detta ämnesområde utsätts regelmässigt för personangrepp av det slag du just nu gör. I det fall Madeleine Leijonhufvud har åsikter på det Hillegren säger i denna artikel är jag övertygad om att hon själv är förmögen att föra fram dessa.

Vilka är för övrigt dina egna synpunkter kring denna artikel? Rätt så nyanserad och vederhäftig, eller hur?

Rolf Hillerström, du har många vettiga synpunkter. Inte minst den här om att kvinnor som anmäler, ofta hade en annan önskan om hur aftonen skulle sluta.
Vi har väl alla varit där lite till kvinns. Ångrat att vi lät en afton sluta som den gjorde, men vi rannsakade oss själva och beslutade oss för att agera bättre nästa gång, inte vara så berusade, vara mer selektiva.
Feministerna har dock itutat unga tjejer sin offerroll och istället för att ta på sig skulden själva så anmäler de en kille som enbart tog för sig av det erbjudna. Kanske inte så kärleksfullt, eller gentlemannamässigt men situationen fanns där att utnyttja och de gjorde det.
Jag menar att många anmälningar sker i eftertankens kranka blekhet, i ångesten över sitt eget misslyckade beteende.

Det är sannerligen välkommet att fler börjar diskutera och ifrågasätta vår lagstiftning ifall den inom tillräckligt rimliga ramar motsvarar den verklighet där vi människor växelverkar med varandra (även sexuellt) och där dessa allvarliga brott som våldtäkt även begås. Någonting tycks ha gått snett i alla fall.

Det kan tyckas med all rätt att Strauss-Kahn inte är något bra exempel på falska våldtäktsanklagelser. Men eftersom vi är psykologiska varelser (precis som jag hävdat i ett annat inlägg) och inte juridiska dito så är det också vanskligt att applicera andras juridiska bedömningar på något så subjektivt och intimt som sex (oberoende av dess kvalitet och hyfs) som det ändå är mellan två människor.

Och nu talar vi inte här ovan om våldtäkter som liknar vilka rån som helst, dvs gärningsmannen vill åt något som pengar eller sex och använder våld för att försöka forcera en annan människa. Detta ska dock inte tolkas som att våldtäkt är samma som rån utan att det handlar om att det är enkelt att skilja mellan rån och frivilligt lån, mellan våldtäkt och frivilligt sex. Här måste vi resonera att ingen människa med litet förstånd fortsätter umgås som ingenting hänt med rånaren eller våldtäktsmannen efteråt exempelvis.

Det som komplicerar situationen är det faktum att offret (hur tragiskt det kan vara) fortsätter att umgås och även bete sig som vän med den påstådda våldtäktsmannen och även söker dennes sällskap frivilligt efter den påstådda våldtäkten som i fallet med Assange. Psykologiskt vet vi att hjärnan visst är kapabel att fabricera även helt falska minnen eller tolka om eller omvärdera det som inträffat utan att personen medvetet vill ljuga. Då blir reaktionen precis lika traumatisk som det hade hänt i själva verket.

Vi kan även ponera att DSK har betett sig kränkande eller begått brott (allt mellan oförskämd sexism via sexuellt ofredande till regelrätt våldtäkt) så är det en stor risk att offret i så fall har bättrat på sin version för att verka trovärdigare med tanke på att hon ljugit ihop för många detaljer och gjort sin sak juridiskt ohållbar. Det kan också vara så att hennes frustration har blivit lika svår som kanske vid något tidigare tillfälle som hon blivit utsatt för våldtäktsförsök och beskrivit sin subjektiva ”upplevelse” kumulativt snarare än denna enskilda ”händelse”.

Det som också kan trigga den typen av reviderad verklighetstolkning är just masshysterin såsom pressens sensationsvärde med fördömanden och städerskornas demonstration redan innan mannen blev fälld. Och det är ju olyckligt eftersom det är hon själv som förlorar på det om hon påverkas av sådant med att börja betrakta det som den ”rätta” sanningen.

Rolf Hillegren. Tack för att du fortsätter debatten, det behövs många inlägg i frågan om vi ska uppnå bättre rättssäkerhet i Sverige, framförallt i sexualbrottsmål.

Vi är oense i frågan om hur många oskyldiga som dömts, men det är inte bara jag som misstänker att det rör sig om hundratals. Vid ett möte 19 april 2010 berättade Högsta Domstolens f d ordförande Johan Munck att en bekant åklagare ansåg att 20 % av dem som sitter i fängelse inte har begått de brott som de fällts för. Själv hoppades Munck att det inte skulle vara mer än 10 %. Men han konkretiserade vad detta innebär: det finns mellan 500 och 1000 oskyldiga i våra fängelser, och en del har fått mycket långa straff.

Något är helt snett när åklagare som Ulrika Rogland gång på gång överklagar mål där inga bevis finns, ibland inte ens någon målsägare! I det s k BDSM-målet i Malmö tingsrätt vägrade flickan medverka eftersom hon själv hade uppfattningen att inget brott begåtts utan att hon frivilligt deltagit i sexakterna. Inför hovrättsförhandlingen (som blivit uppskjuten) visar det sig att Rogland förmått flickan att ändra sin berättelse, bara veckor efter tingsrättens dom. Hur gick det till? Och varför fick den misstänkte och hans ombud inte veta detta förrän veckan innan målet skulle upp i hovrätten.

Jag har sett många exempel på fall där man till och med fått bevis för att en anklagande kvinna ljugit (bandinspelningar etc), men ändå drivit målet till rättegång och ibland även lyckats få en fällande dom. Domstolen har inte fått ta del av bevisen på lögn eller så har de t o m hjälpt kvinnan att bortförklara lögnerna. Fallet med de förfalskade förlovningsringarna i Blekinge är kanske det mest flagranta.

Det är hög tid att någon börjar granska feministåklagarna, men vem? Svenska journalister har, precis som Hillegren skriver, förstärkt det rättsosäkra läget genom sin vägran att se män som något annat än förövare och kvinnor som något annat än offer.

Den här debatten är svår men ändå ack så nödvändig. Jag tror att många män känner någon form av kollektiv skuld eller i alla fall dåligt samvete när man konfronteras med en löpsedel om någon överfallsvåldtäkt, Örebrofallen utgör ett typexempel.

Feminismen och feministerna gör sitt yttersta för att underblåsa och vidmakthålla denna kollektiva skuld. Eva-Britt Svensson skriver i den närliggande artikeln "Våldtäktsepidemin finns även bland maktens män" att:

"Det som ändå är hoppfullt är att en man som Strauss-Kahn ställs inför rätta, att händelsen uppmärksammas i media och att han ser sig under sådan press att han avgår. Trots att våldet mot kvinnor har epidemiska proportioner och sexslavhandeln med kvinnor ökar, så är det ändå att betrakta som ett framsteg att en av världens mäktigaste män ställs till svars för ett övergrepp."

medan Lars Pålsson Syll i artikeln "Dominque Strauss-Kahn är inget offer" skriver att:

"Oberoende av det slutliga rättsliga utfallet av våldtäktsmålet mot Strauss-Kahn, finns det i den här historien, liksom i de flesta andra våldtäktsmål, bara ett offer. Och det är inte Strauss-Kahn eller andra presumtiva förövare, utan de kvinnor som blir utsatta för våldtäktsförsök."

Ovanstående utgör exempel på doktrinär feminism i sin prydno, vilka dessvärre varit legio i Sverige under lång. Svensson är EU-parlamentsledamot medan Syll är professor i Samhällskunskap, båda med uttalade vänstersympatier.

Brottet våldtäkt inordnas således underförstått i en feministisk kontext, och utgör där implicit den yttersta avarten av ett patriarkalt samhälle med en inneboende könsmaktsordning.

Då feministiska teser haft ett så starkt grepp om det offentliga samtalet i Sverige har den mer nyanserade beskrivningen, vilken Hillegren ger uttryck för ovan, varit bannlyst i Svensk media.

Artiklar som konkret redogör för fall där män fallit offer i våldtäktsmål förekommer i princip inte i svensk dagspress.

Det känns därför som svensk märkligt att läsa artiklar där mannen beskrivs som ett brottsoffer, läs gärna följande artikel från USA:

"Could this be happening? A man's nightmare made real", http://www.latimes.com/news/local/la-me-accused-20110626,0,7042051.story

#8. P.S. Den som inte förstår eller vill kännas vid vilket fördefinierat medialt underläge män befinner sig i denna typ av mål bör fundera över rubrikerna "Mäns våld mot kvinnor" respektive "Kvinnors lögner gentemot män". Frekvens och förekomst i media?!

#3 Bäste Gunnar Mohammad!

Jag har aldrig sagt, skrivit, tyckt eller ens tänkt att våldtäkt inom en relation är en ordningsförseelse. Det citat du refererar kommer från en artikel som Madeleine Leijonhufvud inspirerats till sedan hon läst en intervju som gjordes med mig i augusti 2009. Vid intervjun gjorde jag det misstaget att jag nöjde mig med att den intervjuande journalisten fick läsa upp det han skrivit, varvid jag var ouppmärksam. Normalt brukar jag be att få se texten, vilket oftast leder till påpekanden. Mitt misstag ledde till en journalistisk klappjakt utan like. Vid tre tillfällen har jag utan större framgång försökt förklara vad jag avsåg, nämligen i P1 morgon, TV 4 och SVT Debatt.

Jag gör nu ett nytt försök och hoppas att du är mottaglig. Samtalet med journalisten handlade om en fråga som ofta varit på tapeten, nämligen huruvida det ska lagstiftas om samtycke vid samlag. I dagens läge är det totalt straffritt att genomföra ett samlag utan att inhämta samtycke så länge det sker utan våld, hot eller tvång. Jag spekulerade kring var straffvärdet kunde ligga för ett samlag som genomförts utan samtycke men i övrigt utan våld, tvång eller hot och taxerade det till en ordningsförseelse. Till saken hör att en sådan gärning aldrig skulle kunna bevisas.

Sammanfattning: Som ett hypotetiskt exempel upptaxerade jag en straffri gärning till en odningsförseelse. Större delen av journalistkåren och några debattörer lyckades misstolka mitt uttalande på ett sätt som fyllde tidningarna i flera dagar. Din kommentar visar att de haft stor framgång.

Jag hoppas att du har förståelse för att jag hyser en viss misstro mot journalister.

Hälsningar

#8 Anders Lindfors - Kommentar: ”Det känns därför som svensk märkligt att läsa artiklar där mannen beskrivs som ett brottsoffer, läs gärna följande artikel från USA…”?

Det är en fruktansvärd läsning!

I fallet med Gonzalez är det ju förstås med brått mod och djävulskt utstuderat som Tracy West iscensätter en brottsplats för att vinna sin kamp över sin ex.

Därutöver tillkommer de fall där kvinnan inte avsiktligt ljugit ihop en story men psyket har rekonstruerat en rationell förklaring till varför hon mår så taskigt efter att ha känt sig kränkt på grund av flera frustrerande besvikelser och misslyckanden med olika sexpartners. Upplevelser kan vara kumulativa och då kan den sista mannen i händelsekedjan få hela skulden för tidigare besvikelser.

Människans psyke kan vara mycket konstigare än vad som kommer fram i exemplen ovan och att göra juridik av upplevelser är en helt metafysisk uppgift där rimligheten kanske inte alls spelar längre någon större roll utan hur man får det hela se ut.

#7

Att Johan Munck enligt hörsägen har fått uppgiften att 20 % av de som sitter i svenska fängelser inte sitter för ett brott de har begått är inte möjligt att direkt översätta till att så många dömda för sexbrott mot kvinnor är falskt anklagade. Munck påstår inte, enligt vad som återges, att de är oskyldiga eller ens att de sitter för sexbrott, bara att de inte sitter för ett brott de begått. Ett exempel på ett sådant fall avslutades i hovrätten idag där det par som skållade, slog och högg ihjäl Abbas Rezai och lät sin son ta smällen slutligen dömdes för mordet. Sonen i sin tur som tidigare dömts för mordet men fått resning dömdes för medhjälp till mord till 1,5 års fängelse. Inte särskilt oskyldig alltså.

Lägg därtill också till det stora antal yrkeskriminella och återfallsförbrytare som sitter i svenska fängelser. Det är självfallet ett problem för rättssäkerheten om de döms för ett annat narkotikabrott än just det de har begått men det gör inte att deras antal är direkt översättbar till oskyldigt dömda sexbrottslingar. Det finns även ett antal maffiatyper på fri fot där polisen vet mycket väl vad de är för typer även om de inte har domstolsmässiga bevis. Eller ingår den svenske gudfadern också i gruppen oskyldiga män som Carlqvist vill rädda från genusmaffian?

Ska man hävda något om hur många stackars oskyldiga män som sitter i fängelse för att tjejen de hällde full med hembränt och sen satte på när hon sov visade sig vara hämndlysten och hade ”offermentalitet” så bör man också använda siffror som handlar om just dessa män, inte om intagna som helhet.

Men i övrigt kan jag bara stödja Ingrid Carlqvist kamp för att män och kvinnor ska behandlas likvärdigt i våra rättssalar. Det blir en intressant dag när män som våldtas på väg hem från krogen eller pojkar som galgas på fotbollsläger börjar frågas ut om sina sexuella preferenser och pressas på hur mycket de hade druckit, varför de hade byxor som var så lätta att rycka ner och om det inte bara var så att de bara vaknade och var lite missnöjda med hur kvällen hade förlöpt.

#12 Max, mycket bra skrivet! Ja, det kommer att bli en intressant dag verkligen!

#5 Christina Lundqvist,

"en annan önskan om hur aftonen skulle sluta."

"Vi har väl alla varit där lite till kvinns. Ångrat att vi lät en afton sluta som den gjorde, men vi rannsakade oss själva och beslutade oss för att agera bättre nästa gång, inte vara så berusade, vara mer selektiva"

Det där var nog något av det vidrigaste och sjukaste jag någonsin har läst. Nej, det har vi inte. Tala för dig själv Christina Lundqvist.

Du menar alltså att många anmälda våldtäkter egentligen bara skulle vara ångrade ligg, där man tänker morgonen efter att: "shit alltså, den killen skulle jag egentligen inte ha legat med det känns lite äckligt nu. Men ... nu vet jag! Jag anmäler honom för våldtäkt!"

Du är inte klok!

Hoppas att du aldrig någonsin kommer att få befinna dig i en position där du får en chans att bemöta någon som utsatts för övergrepp med dina avskyvärda åsikter om att offret får "skylla sig själv och kanske ska agera bättre nästa gång istället för att försöka skylla sitt eget misslyckade beteende på andra."

#13 Vilja: Nu var det ju inte några "övergrepp" i lagens mening det handlade om, utan just ångrat normalsex (vanligen på fyllan), vilket den som så önskar kan förvissa sig om i Sydsvenskans exempelgenomgång som IC refererar till: http://www.sydsvenskan.se/lund/article1503742/Har-ar-alla-anmalningar-Ho...

#12 Max: Du får gärna visa exempel på att någon förhörts om sina sexuella preferenser eller klädval eller något av det andra du anser att de som lämnar in våldtäktsanmälningar frågas ut om. Låter rätt osannolikt tycker jag, så jag gissar att du bara hittar på.

#13 Vilja Durin,

Jag menar precis vad jag skriver.
Och ovanligt är det definitivt inte. Wake up to reality Baby, livet blir inte alltid som vi tänkte, därför att vi betedde oss fel.

Men du är väl en av dem som anser att efter att ha gått med på ett one-night-stand som inte blev som du tyckte så är det bara att anmäla för våldtäkt. Det är ju därför rättssituationen ser ut som den gör i Sverige.
Och hur kan du jämföra den situationen med en regelrätt rå våldtäkt?
Det är din typ av kvinnor som gör att vi har världens flest anmälda våldtäktsfall. Ni lever i en verklighetsfrånvänd bubbla utan att ta ansvar för ert eget handlande.

#13. Vilja Durin.

Kör inte fram något tröttsamt madonna-horasyndrom visavi Christina Lundqvist, dvs att kvinnan aldrig har bidragit till situationer hon senare ångrar. I Sverige har vi en kultur där det dricks för mycket just i olika sammanhang där män och kvinnor söker partners. I samband med detta begås det misstag på alla möjliga sätt. Att mannen skall ha fullt ansvar samtidigt som kvinnan skall kunna göra våldtäktsanmälniingar för de facto dåligt sex är inte ok.

Män och kvinnor skall tillsammans arbeta mot våldtäkter, dåligt sex kommer vi att sannolikt få leva med till historiens slut.

Detta påminner mig osökt om en historia från studietiden under 1980-talet. En bakfull och skamsen studiekamrat berättade att han vaknade upp naken, tätt ihopslingrad med den styggaste kvinna han någonsin sett. Kom igen Vilja, män och kvinnor är i slutändan rätt lika. Som gift trebarnsfar med flera döttrar pratar jag realpolitik, du pratar Walt Disney och Snövit.

@ Max:

"Ska man hävda något om hur många stackars oskyldiga män som sitter i fängelse för att tjejen de hällde full med hembränt och sen satte på när hon sov visade sig vara hämndlysten och hade ”offermentalitet” så bör man också använda siffror som handlar om just dessa män, inte om intagna som helhet."

Det du skriver i citatet ovan är ett typexempel på hur debatten har förts alldeles för länge nu. Det är det klassiska feministiska skuldbeläggandet av män och offerförklarandet av kvinnor. Det är bilden av män som utan skrupler tar varje tillfälle i akt att förgripa sig på kvinnor.

Jag är 40 år gammal och har hunnit uppleva en hel del hur det fungerar när kvinnor och män möts. Inte minst under min tid på universitetet. Och jag kan säga att det knappast behövdes något tvång för att mina kvinnliga studiekamrater skulle hälla i sig hembränt och supa sig stupfulla flera gånger i veckan.

Jag var på fester där tjejer satt och diskuterade hur de brukade svälja spermier, där de kollade på porrfilm och högljutt deklarerade att de skulle ut på nattklubb och leta upp kuk. Jag hade kvinnliga klasskamrater som knullade på skolans toaletter under lektionstid. Nya killar var och varannan dag.

Bilden av den försynta lilla blomman som mot sin vilja berusas för att sedan bli besudlad av den äckliga mannen är en feministisk mytbildning som har slagit rot så hårt i Sverige att den till och med påverkar utgången i våra domstolar.

Det är hög tid att även svenska kvinnor får börja ta ansvar för sin egen sexualitet och för sina egna handlingar. Som det är idag har svenska kvinnor full sexuell frihet - men noll ansvar. Något väldigt många kvinnor har lärt sig att utnyttja.

För en man kan däremot en misslyckad romans leda till fängelse och livslång stigmatisering. Det är så sjukt att det mest liknar en absurd roman av Kafka.

#19 Joakim Johansson – Kommentar: ”Som det är idag har svenska kvinnor full sexuell frihet - men noll ansvar.”

Det är fullständigt så sant, så sant!

Det är ett fenomen som jag kallar juridisk asymmetri i resonemanget och vad det innebär ska jag förklara litet närmare.

Vi har lagstiftat att en berusad man (dock potent trots alkohol) som har sex med en berusad kvinna (bortom all självkontroll på grund av alkohol) har ansvar för kvinnans sexualitet även om hon inte talar för sin del eller yrar något som han uppfattar som välbehag. Mannen har med andra ord fullt ansvar för hennes kropp, själ (i meningen känsloliv) och välbefinnande när de ligger i samma säng med tanke på att han kan bli åtalad för våldtäkt om kvinnan senare i ångerlandets nykterhet uppfattar att sexet inte var okay.

Med andra ord så har hon absolut inget ansvar för mannens själ och välbehag (vi ska inte blanda in mannens kropp ty det känns som hädelse mot kvinnan) utan att tala om sina EGNA dito men hon har full kontroll över hans juridiska status allt efter hur själen hennes reagerar med tanke på att det går alltid motivera en våldtäktsanmälan med ett enkelt konstaterande: ”jag kände mig våldtagen”.

Så visst har du rätt.

Men det som tolkas våldtäkt i Sverige kan alldeles för ofta orsakas av svår sexuell frustration på grund av uruselt sex, ett misslyckat erotiskt möte eftersom tjejer precis som killar gillar snabba ryck: man köper grisen i säcken och reklamerar produkten med polisanmälan efteråt. Det finns bara en skillnad mellan män och kvinnor: mansgrisar får inte reklamera oberoende hur stor hans frustration än må vara.

Att man tar det stora antalet våldtäktsanmälningar med skepsis betyder ju ingalunda att våldtäkt inte skulle vara ett ALLVARLIGT brott, utan endast att de juridiska kriterierna INTE längre tycks vara i rimlig proportion till allvaret i brottet.

#19 Joacim Johansson

Vi måste nog enas om att vi i vår utgångs punkt är fullständigt oeniga.

Jag skulle snarare säga att det är ditt inlägg är ett typexempel på hur debatten har förts under allt för många år. Utgångspunkten i våldtäktsdebatten har alltför länge varit att en kvinnas kropp är tillgänglig att ha sex med fram tills det att hon säger nej eller på annat sätt börjar göra motstånd.

”Och jag kan säga att det knappast behövdes något tvång för att mina kvinnliga studiekamrater skulle hälla i sig hembränt och supa sig stupfulla flera gånger i veckan.”

Det låter väl som ett ganska roligt liv, så länge man gör det under en begränsad tid. Men att sätta på en tjej som har slocknat på soffan efter att ha gjort just det du beskriver kan aldrig vara ”en misslyckad romans”.

”Jag var på fester där tjejer satt och diskuterade hur de brukade svälja spermier, där de kollade på porrfilm och högljutt deklarerade att de skulle ut på nattklubb och leta upp kuk. Jag hade kvinnliga klasskamrater som knullade på skolans toaletter under lektionstid. Nya killar var och varannan dag.”

Härligt, det låter som fantastiska fester! Men faktum är att inget av det där spelar någon roll när en man tar sig rätten att sätta på en kvinna utan att säkerställa att det faktiskt är precis just det hon vill. Det spelar ingen roll hur många killar hon har satt på skolans toalett eller hur många drinkar och shots hon helt frivilligt har hällt i sig innan. Inget av detta ger någon människa varken mer eller mindre rättigheter att ha sex med henne. Sätter man på nio killar på fyllan så måste man ändå alltid har rätt att säga nej till den tionde.

#20 Christofer Catilan

"Vi har lagstiftat att en berusad man (dock potent trots alkohol) som har sex med en berusad kvinna (bortom all självkontroll på grund av alkohol) har ansvar för kvinnans sexualitet även om hon inte talar för sin del eller yrar något som han uppfattar som välbehag."

Visst är det så. Och än en gång; en kvinnas kropp är inte automatiskt tillgänglig för sex fram tills dess att hon börjar skrika nej eller göra motstånd. Om hon inte talar för sin del så låt bli henne!

#21 Max – Svar: ”Om hon inte talar för sin del så låt bli henne!”

Ackurat!

Men precis samma orsak som får henne förlora kontrollen inklusive talförmågan är samma orsak varför det inte alls är så självklart ens för killen. Alkohols negativa effekt på omdöme kommer inte som en blixt från himmelen utan gradvis.

Och i detta fall är det inte alls meningsfullt att jämföra alkohol med trafiken ty alkohol är ett viktigt inslag för både tjejer och killar för att kunna lätta på hämningar och göra umgänget lättare. Ingen dricker alkohol för att bli skapare i skallen.

Så jag upprepar:

Med andra ord så har hon absolut inget ansvar för mannens själ och välbehag (vi ska inte blanda in mannens kropp ty det känns som hädelse mot kvinnan) utan att tala om sina EGNA dito men hon har full kontroll över hans juridiska status allt efter hur själen hennes reagerar med tanke på att det går alltid motivera en våldtäktsanmälan med ett enkelt konstaterande: ”jag kände mig våldtagen”.

Obs det står att hon absolut inte ens har något ansvar för sin egen själ eller välbehag, varken förebyggande eller i eftertankens klokhet…ifall det inte framgår tillräckligt tydligt!

Bäste Rolf Hillegren - tack för ditt raka klargörande

När den absoluta juridiken ställs särskilt mot "den autodidaktiska relativiserande metadiskursen" då ligger missuppfattningar nära till hands - det skall gudarna veta.

Det är väl också i denna anspänning som vi finner den främsta anledningen till att yrkespraktiserande jurister i allmänhet väljer att inte delta i den offentliga debatten annat än under identitetsskydd.

Den juridiska metadiskursens begreppsbildning behärskas inte alltid av juristen likväl som den juridiska dito inte alltid behärskas av journalisten.

Argumenten bär härtill sin kraft i vem som levererar desamma och att sticka ut hakan även i gemensamt initiativ medför risk att någon enskilt i efterhand får bära hundhuvudet.

Ett obetänksamhet diskursbrott kan lätt äventyra den tänkta karriären även för kandidaten - det tar fem år att bygga upp sitt rykte men fem minuter att förlora det.

Jag uppfattar dock att du tecknade uppsåtsgränsen i skuldfrågan utifrån frånvaron av de tvingande brottskriterierna i våldtäktsbestämmelsen och förutsätter jag, jämförbarande omständigheter av hjälplöst tillstånd vilket enligt nuvarande skrivning av lagrummet mycket riktigt fritar från skuldansvar.

Madeleine Leijonhufvud menade å sin sida att skuldansvaret strikt följer på omständigheten av ett uttalat icke-samtycke från kvinnans sida.

Frågan är således i) om omständigheten att "kvinnan säger att hon inte vill men mannen kör ändå" implicerar att ett våldförande är vid handen då mannen uppenbarligen genomför samlaget mot kvinnans vilja och ii) om detta våldförande i sig är tillräckligt skäl för åklagaren att ta saken till rätten.

Mot bakgrund av vad du nu säger i kommentaren tycks ni dock båda vara överens om att handlandet från mannens sida faller inom ramen för våldtäktsbestämmelsen.

Uppenbart är det då främst den påtagliga straffvärdeskillnaden i ditt exempel och vad som följer av paragrafens straffrekvisit som kom om att påkalla den mediala uppmärksamheten - inte ett juridiskt felslut från din sida.

Det sagda implicerar enligt min mening nödvändigheten av ett tilläggsstadgande i våldtäktsbestämmelsen vad gäller ansvar för oaktsamhet och det kan inte vara några större problem att teckna en rimlig aktsamhetsnorm här.

Som en nedre straffvärdesgräns i sådant fall står din bedömning enligt min mening fram som oklanderlig, var skulle man annars hamna?

Vad gäller feministiska hänsynstagandena ställer jag mig tveksam till att dessa skulle vara otillbörliga, kvinnans rätt att i alla sammanhang själv bestämma över sin egen kropp kan numera anses ingå i det allmänna rättsmedvetandet, förstärkningen av sexuallagstiftningen de senaste decennierna har också sin
utgångspunkt i den feministiska kampen.

Avslutningsvis, varje misstanke om förekomsten av en underliggande patriakat godyckesrätt specifikt inom åklagarmyndigheten såväl som allmänt inom rättsväsendet att spilla över som hinder att sexualbrottsanmälngar inte kommer till rättslig prövning måste ur rättsäkerhetssynpunkt synas väl så noggrant i sömmarna - även medialt.

Jag hoppas jag varit tillräckligt mottaglig för dina argument Rolf - utifrån en juridisk utgångspunkt kan jag inte annat se än att du gjort en korrekt bedömning i straffvärdesfrågan.

Vänligen