SD:s inkompetens i försvarsfrågor är uppenbar

Inte det enda området där Svärje demokraterna är inkompetenta.

Vad SD tycker skiter jag egentligen i.

Men professor Agrell beskriver ju rekryteringen som ett misslyckande. Se SVD.

Svenska försvarstyrkor ska som första mål försvara svenskt territorium. En försvarsstyrka inriktad på detta mål är inte automatiskt ett "invasionsförsvar".

Det är en sammanblandning som AA gör.

Internationella insatser får inte bli en gökunge som hotar primärmålet.

Territoriella försvar är knappast förlegade, i princip alla världens stater har sådana försvar.

Har men en relativt liten befolkning, och därmed en relativt liten skattebas, stor yta att försvara, ett av Europas största länder, så är man tvingad att ha värnpliktsförsvar.

Användandet av ordet insatsförsvar markerar en sammanblandning av primära mål (försvara Sverige) och sekundära mål (internationella insatser).

Eftersom svenska försvaret idag är en organisation som tränas och rustas för krig i andra länder föreslår jag att "Försvaret" läggs ner och ersätts med en organisation som förslagsvis kan heta "attack" eller dylikt.

"Man har efter kalla krigets slut kommit fram till slutsatsen att hotbilden har ändrats från en potentiell invasion till andra, mer komplexa hot. Utan ett hot om invasion ...."

Det här vore ju roligt om det inte vore så allvarligt: våra politiker har velat lägga ner försvaret, och har därför definierat bort uppgiften att kunna värna det egna territoriet. Sedan kommer politiker från samma partier och säger att en anonym "man" har kommit fram till något, men det är ju en genompolitiserad försvarsberedning som har kommit fram till att "Sverige numera försvaras bäst i Afghanistan." Är det inte märkligt att våra grannländer, t ex Finland, Norge, Polen etc, inte har kommit till samma slutsats ?

Vad gäller uttalandet "värnpliktiga som efter 11 månaders utbildning försvinner ur systemet för alltid." så är det ju också näst intill lyteskomik: att det blev så berodde ju på att politikerna använde repövningar som budgetregulator, det var givetvis inte tänkt att vara så.

Det centern och regeringen vill ha är ett yrkesförsvar enligt amerikansk modell som ska åka runt i världen och tjäna globala kapitalismens intressen. Man investerar inte miljarder i ett försvar som ska göra utlandstjänst utan att vänta få tillbaka lika mycket i form av att landets företag kan utnyttja råvarutillgångar och liknande. Att göra civilbefolkningen en tjänst och att kämpa för demokrati är bara svepskäl. Vem tror att de styrande USA bryr sig ett jota om flickor i Afghanistan får gå i skola eller inte? Och bekämpa terrorism är också ett svepskäl...om inte USA opererade i de där länderna (i eget intresse) skulle inte talibanerna och liknande grupper slå tillbaks med terrorism på amerikansk mark.
Kontentan är att ett vänpliktsförsvar är till för att skydda sitt land och folket medan en yrkesmilitär är till för att säkra globala kapitalismens intressen i instabila tredjevärldenländer. Om det fanns någon ärlighet i politiken skulle man säga det rakt ut.

Alfred,

Bara ditt inlägg bevisar med all tydlighet att tankeförmågan hose de som är yrkessoldater inte är den bästa. Med värnpliksförsvaret fick det svenska försvaret in förmågor som annars aldrig skulle välja en soldatutbildning utan istället direkt börja läsa på universitetet. Titta bara på reservofficerarna och de positioner de idag har inom svenskt näringsliv. Du och de andra yrkessoldaterna kommer aldrig att vara i närheten av deras kompetens och förmåga. När jag var granatkastarplutonchef i en Norrlandsbrigad, så drabbades vi ibland av div missöden med våra bandvagnar - det var inte vanligt men det hände. I de flesta fall behövde vi inte kalla in mekaniker på bataljonsnivå eftersom det oftast fanns en yrkesmekaniker i plutonen. Vi hade elektriker, rörmokare, skogshuggare, bönder och så vidare.

Bataljonens underrättelseadjutand var till vardags präst i Frankrike men han missaade aldrig en repövning. På frågan om han hade några problem med att skjuta en fiende, så var svaret: Nej. Om fienden korsade den svenska gränsen så fick de skylla sig själva. Hans bordsböner var minnesvärda... Alfred, den kvalitet vi hade på soldaterna är mycket svårt att få tag på idag. De var stolta över att vara svenska soldater och de gjorde verkligen sitt bästa och det med bravur. Vilka fiender som än hade mött dessa soldater, soldater beväpnade med stridsfordon 90, pansarskott, granatgevär, kulsprutor, indirekt eld från 12 cm granatkastare, Haubits 77, Bill och TOW pansarvärnsrobotar, hade haft stora problem och hade troligen besegrats.

Det är klart att det var skillnad i kvalitet mellan de olika förbanden men varje förband hade sin uppgift och den uppgiften var med hänsyn till förbandets förmåga.

Spjutspetsen i försvaret var Norrlandsbrigaderna (5 st) samt våra mek och pansarbrigader. Till detta komm ett stort antal jägarbataljoner - Vi hade faktiskt fler jägarsoldater tidigare än s k "yrksesoldater" idag. Vilka som var mest kompetenta och "hårdast" kan du ju fundera på...

Problemet med dages försvar är att man kan inte snabbt växa i volym om det skulle behövas. Med värnplikssystemet så var det enkelt att tillföra mer materiel samt öka intensiteten i fältövningarna om ett hot tornade upp. Med dagens läge börjar man från nära nog noll. Med tanke på att dagens genuscertifierade "försvar" inte får vara för ansträngande och farligt så är det per definition värdelöst.

Tidigare var det "krigets krav" och järnvilja som gällde - detta vet inte dagens fjollor vad det är.

Jag tänkte ta och skriva något briljant men Erik Sommarfarare tog flesta orden ur munnen på mig. Som värnpliktig hade jag med mig min erfarenhet och de andra sin. Tillsammans var vi oslagbara att hitta lösningar på allehanda problem. Med en värnpliktsarmé kan vi rusta en betydande trupp för försvarskrig i tider då det blir en oroshärd i vår territoriella närhet. En liten insatsstyrka kan på sin höjd hålla några befästa punkter.

Med en värnpliktsarmé kan vi snabbt få fram stor mängd tränad trupp. Med den lila yrkesarmé Sverige har i dag så kommer det första ta flera månader av grundträning. Under tiden kommer Sverige redan vara plockat och underkuvat.

I ingressens första rad står det ”Sverigedemokraterna vill avskaffa värnplikten …” när de argumenterar för ett återinförande. Kan ju i alla fall konstatera att korreturläsarens inkompetens är uppenbar …

Ska vi ha ett försvar så ska det va för att skydda vårt eget land inte andra länder. Så lägg ner skiten helt i så fall.

#8
Håller med dig Roger men frågan är då: Vilket är värst? Korrekturläsningen kan vi ju snabbt fixa till men ett raserat försvar tar betydligt längre tid.

#9

Chilli, Som vanligt har du noll koll. Norrlandsbrigaderna använde bandvagn 206 och det var ingen tolkning - alla var uppsuttna. Du har blandat ihop detta med Infanteribrigad 66 och de användes i första hand för territorialförsvar.

Norrlandsbrigaderna var oerhört effektiva och kompetenta. Deras förmåga till stora förflyttningar i väglös terräng var unik. Vad det gäller luftvärn hade vi robot 70/90 och till skillnad mot Stinger m fl så kunde den inte störas ut. Det fanns 9 avskjutningsanordningar på brigaden och ytterligare på fördelningen. I slutet av 90-talet tillfördes brigaden 32 stridsfordon 90, 2 kompanier, och deras förmåga att bekämpa helikoprar var betydande. Deras beväpning var ju trots allt en Bofors 40 mm luftvärnskanon...

Till detta hade vi 20 pansarvärnshelikoptrar som också kunde bekämpa hovrande MI24, vi hade ca 100 Saab 105 som CAS (close air support) och de hade heller inga problem med att plocka fientliga helikoptrar. Till sist så hade vi jaktflyg med viggen som kunde ta helikoptrar.

Din illa dolda beundran för sovjetisk/rysk teknologi lyser igenom men titta på Irakkrigen så ser du hur dåligt den fungerar när den möter verkligheten. Dessutom, ryssland är ju inte och har aldrig varit ett under av effektivitet... - här ligger vi i Sverige ljusår före (undantar sossestyrda företag och organisationer).

Försvar och försvarsteknologi är uppenbart inte ditt område men å andra sidan, inget område är ju "ditt" område.

"Man misstolkar även Försvarsmaktens uppgift. Den är inte nödvändigtvis att kunna försvara vårt territorium om inget behov för det föreligger."

Skulle jag kunna få låna din magiska spåkula som vet att det inte föreligger något hot mot vårt rike inom de närmsta åren?

Det här är ett löjligt påstående, är det inte statens uppgift att skydda sina medborgare, ligger inte territoriellt försvar under FMs uppgifter? Om jag upplever att staten inte uppfyller sin del av avtalet kan jag sluta betala skatt då? Det är ju ändå så att det är bl.a löftet om beskydd som gjorde att vi bildade stater från början...

Något som missas helt i debatten när det gäller ett kraftigt Försvar är den resurs man har vid naturkatastrofer av olika slag.
Och nu för tiden verkar alla lite intensiva snöväder eller regnväder vara katastrof och då är soldater bra att ta till, och på sätt och vis en återbetalning till statskassan.

Och jag begriper inte varför det heter Försvarmakten när vi kämpar med Talibaner i Libyen och mot Talibaner i Afganistan.

Det verkar som om "vi" inte vet vilken fot vi skall stå på

#16 Chili Palmer, 2011-07-04, 16:27
"Vilken lyxarmé Erik Sommarfarare åkt om kring med, rena cirkusen, arméns dag, med uppvisningar, mot vad de flesta mött på norr-ländska breddgrader. De flesta bassar har inte åkt en meter med bandvagn, än mindre varit inne i en, i Norrlandsskyttekompanier, som länge var spjutspetsen i ÖN."

Men du talar ju i nattmössan? Har du ens gjort lumpen? Jag gjorde lumpen i lätta infanteriet i norrland och till och med vi hade en bandvagn per tropp(eller var det per grupp? Minnet är litet oklart). När vi övade mot norrlandsskytte verkade de vara helt mekaniserade.

Vidare åkte jag en del helikopter i lumpen, ca 10 helikopterlyft. Anledningen till att det inte fanns sjukvårdshelikoptrar i afghanistan var att armen inte ville satsa på att bygga om sina för utlandsuppdrag. De fungeade däremot utmärkt i norrland.

#16 Chilli,

Återigen. Din okunskap lyser igenom. Det är bra för då ser alla att det bara är dynga du sprider.

Svenska försvaret köpte in 4500 bandvagn 206 så det var inte direkt någon brist på dem. Jag vet inte hur många mil jag har tuffat omkring i en sådan men det är 100-tals mil och aldrig några tekniska problem. Bv 206 tog sig fram överallt, kunde t ex "simma" över sjöar och vattendrag. Materielen i all ära, men det var soldaterna jag var mest imponerad över. En blandning av killar från Jämtland, Medelpad och Göteborg.

MI 24or har varit omoderna i 25 år. Stora och otympliga med stor träffyta. Hur de skulle kunna uppträda över de glest bevuxna norrländska myrarna utan att skjutas ner av våra robot 70 batterier är en gåta.

Du är rolig som säger att man kan gå runt Kalixlinjen. Du verkar inte förstå att en krigsmakt som den ryska kräver vägar. Man använder vägar för att snabbt ta sig framåt. Blir man påskjuten så anfaller man framifrån och från sidorna men man behåller marschtakten. När förbandet är utmattat så avlöses man av ett utvilat förband. Artilleri används i volym. Ryskt taktik i ett nötskal. Problemet är om förbandet kör fast på vägen, dvs man kan inte bryta igenom och man kan inte heller gå runt. Då är man en "sitting duck". Det var vad moskoviterna råkade ut för mot Finland.

Du har rätt i att området inte var strategiskt värdefullt. Däremot mellansverige och södra Sverige var strategiskt värdefulla. Vad det gäller Norrland så ville moskoviterna passera genom för att kunna ta sig fram till den norska atlantkusten. Den var strategiskt viktig. Det fanns 4 vägar in i Sverige från Finland (Haparanda, Övertorneå, Pajala och Karesuando) och de var alla väl försvarade. Alla broar och vägar skulle sprängas och därmed tvinga ut fienden på myrarna - good luck russkie... Myggen och knotten hade väl sugit den sista droppen liv ur de arma kräken, de livegna trälarna...
Utöver brigaderna så fanns det 5 gränsregementen längs gränsen. Alla av brigads storlek, de hade bra pansarvärn (bla Strix) samt robot 70 luftvärn. Uppgiften var fördröjningsstrid fram till Kalix älv. Det fanns starka befästningar i varje vägskäl utrustade med stridsvagnskanoner samt att stridsvagns- och personminor skulle gödslas över området. Ett getingbo.

Det gick 10 döda moskoviter per död tysk och det säger det mesta om moskovoternas stridsförmåga. Officerarna springer bakom dem, de fega stackarna.

Mina förfäder har haft ihjäl många moskoviter, bl a i Narva 1581. Den av mina anfäder som har dödats av moskoviter är en kvinna.. en prästdotter.

Så chilli, dina anfäder och släktingar, moskoviterna, är ena fega pultroner. Livegna trälar utan initiativförmåga. Här ser du dina släktingar in action...
http://www.youtube.com/watch?v=NaaP7bQglcU&feature=related

Lite om lumpen förr
Jag låg inne 1970-1971, jag gjorde nästan 11 mån som vanlig G-värnpliktig. Min son gjorde sin värnplikt 2006 som gruppbefäl. Han har dessutom hunnit bli Afganistanveteran efter det. Jag jämförde hans utbildning med min. Inom parantes: vi hade inte ständig nattpermis och var tvungna att ha uniform på oss på regementet och de killar jag gjorde lumpen tillsammans med umgicks jag med, i princip, dygnet runt under minst 6 månader. Vi var i tjänst 7 dagar i veckan men fick permis lör-sön och fick vara ute till 24.00 på onsdagar. Det vill säga när vi låg på kasern.

Min son är utbildad på ett vapen (AK5), jag är utbildad på 5 st olika vapen (kpist, AK4, ksp 58, Miniman och grg). Sonen fick inte kasta skarp handgranat, jag gjorde tre kast. Han hade en mycket kort sjukvårdsutb, jag gjorde en vecka med ABC-första hjälpen, bår, spjälning etc. Vi fick utbildning på brandbekämpning (filtar, napalm, motorsprutor etc), sonen nada. ABC-utbildningen pågick under en vecka och omfattade sanering/varning stridsgas, mätning intensitet och dos, avseende radiak och skydd mot dessa. Jag låg ute i fält, i princip oavbrutet, från början av november till mitten april (Villingsberg Älvdalen).

Jag var en vanlig MC-ordonans men skulle kunna tjänstgöra som signalist och kabeltattare också. Fick alltså ganska så ordentlig utbildning på nät, kabeldragning och RA145. Kan fortfarande, efter 40 år, dra en "eldsignalering", "ropa" eller "skriv". Kommer till och med ihåg en hel del av anropssignalerna (ZG - zäta gustav var bestämt bataljonsstaben). Jämför det jag skriver med eran egen utbildning. Jag hävdar att nuvarande legoknektar är sämre soldater än genomsnittet från min tid och att de har en mycket sämre utbildning.

/Mc Sundelin, A9, 4:e komp under Zeke Varg. Bataljonschefen hette Malte Månsson och såg alltid förbannad ut. Regementschefen hette Claesson och var Finlandsveteran och såg kul ut i sina äppelknyckarbyxor, som han hade på sig när han kom och kollade in oss under beredskapshelgerna.
;-)

Chilli,

Martin A har naturligtvis rätt och du fel. Det är en naturlag...

Stabs- granatkastarkompanier bestod av följande:

1 stabspluton uppdelad i 2 troppar (lägg märke till att det ska vara A och inte E i ordet "troppar", moskovit)
1 spaningsplution uppdelad i två troppar om 2 grupper
2 Granatkastarplutioner
1 Underhållspluton

Och ja, 1 grupp om ca 8 man hade 1 bandvagn 206.

I min Grk-pluton hade vi 6 vagnar. 1 ledningsplutonbandvagn, 3 bandvagnar som drog varsin granatkastare (12 cm), 2 st ammunitionsbandvagnar.

Våran underrättelseadjutant var som sagt präst i det civila men inte fältpräst. Han var en stridande soldat som alla andra. Det jag ville uppmärksamma var hans hängivenhet. Han flög upp från Frankrike inför varje repmöte som vi hade vartannat år och genomförde den med glans. Sånt förstår du inte moskovit. Hur skulle du? Vi är ju svenskar.

# 20 Heder åt dig Torbjörn!

#18 Chili Palmer, 2011-07-04, 22:24
"Vad är " lätta" infanteriet ?"
Norrlandsjägarna. Det kallas lätt infanteri eftersom det ingår i uppgiften att kunna röra sig och all sin materiel till fots, det ger en lägre profil. Därför blir vapnen ynkliga, "Lätta". Jag föredrar helt enkelt termen "Lätt infanteri" eftersom den är mer beskrivande och mer generell. Den beskriver spaningsförband, tungt infanteri som förlorat sin materiel, jägarförband etcetera.

"En bandvagn per " tropp"? Tropper finns väl i vaktparaden, annars är infanterikompaniet indelat i plutoner,(40-50 man) och dessa hade möjligen en bandvagn, men vanligare en traktor."
Vi indelades i gruppar men agerade oftast i tropper, det vill säga två grupper. En tropp innehåll en kulspruta och ett grg i vanliga jägarskvadroner som man växlade om att ha. I den grupp som inte har grg så har grg-skyttarna p-skott istället. Om du inte var stab, grg eller pv robot.

Däremot hade vi inget luftvärn att tala om, vad jag vet. Men det är liksom en vinst i sig om någon sätter in sina helikoptrar mot lätt infanteri utspritt i terrängen. Lätt infanteri kan ju knappast hålla terräng och koncentreras nästan aldrig. Uppgiften är att göra det dyrt att flytta underhåll genom terrängen.

Vi hade två bandvagnsförare per grupp (10 man). Vilket får mig att tro att vi hade en bandvagn per grupp. Men vi åkte aldrig i dem utan fraktade ammunition, minor, utrustning och dylikt, beroende på övning. Generellt till ett basläger ganska långt bort från myrstråk, vägar, älvar eller annat strategiskt. Baslägret kamouflerades och säkrades noggrannt. Tropper satte ihop sina tält men plutonen var ganska utspridd, även i baslägret. Därifrån rörde man sig till fots.

Och riktigt infanteri var mer mekaniserat än vi var, mycket mer. Dom hade ju tunga vapen och riktig eldkraft.

rättelse:
Om du inte var stab, GRK eller pv robot.

rättelse
Grupper var 9 man. Det var länge sen och mitt minne är skralt.

#27 Chili Palmer, 2011-07-05, 01:39
Och det låter som du pratade i nattmössan, trots allt.

Lite förtydligande och svar
Sonen gjorde sin värnplikt på S1 i Enköping. Jag fick min utbildning på olika vapen, sambandmtrl, sjukvård, eldbekämpning och sprängtjänst (glömde det) under grundutbildningens första tio veckor. Till det kom kvällstjänst tisdagar och torsdagar och en faslig massa exersis m m. Efter grundutbildningen fick vi befattningsutb och efter ytterligare någon månad omorganiserades vi till våra resp krigsutb förband. Där blev vi till MUCK. Det hela avslutades med en tre veckor lång slutövning (KFÖ-0). Slutövningen var förlagd till Älvdalen och trakterna runt Orsa. Jag såg inte en civil människa på dessa tre veckor och gick i samma fillingar och ribbstickade undertröja hela slutövningen. Det var så jävla kallt att man sket i att ta fram den djupfrysta persedelsäcken för att byta underkläder. Skita på pinne var man dessvärre tvungen att göra. Jag är övertygad om att skiten frös till is under färden från anus till botten av latringropen. ;-)

Istället för att fortsätta modernisera ett föråldrat värnpliktsförsvar försöker man på ett radikalt sätt ersatta det med ett yrkesförsvar. Iden kanske inte är så tokig, men att helt lägga ner värnplikten och avskeda försvarsanställda som vill försvara Sverige, men inte åka utomlands, blev en riktig fadäs. Försvarspolitikerna och försvaret verkar mest ägna sig åt att implementera skrivbordsprodukter.

Ingen debattartikel om svensk militär utan det nu stående komikinslaget med kommentarer typ "vad skulle Stalin sagt om han levat". Figuren ifråga är uppenbart bitter mot svensk militär och polis och romantiserar stalintiden som ryssarnas storhetsperiod i historien. I komentarerna till den här artikeln fantiserar han om att MIG24 allt skulle kunna bomba svensk trupp som skidtolkar samt "masakrerade svenska krigare". En figur som baserar hela sitt "vetande" på ryss-kommunist-propaganda är det här tankegångar man klart kan förvänta sig.

Det mest befängda denna figur kastat ur sig( från en annan artikel ) torde vara att 30-talets stalinterror berodde på kampen mot nazismen som leddes av Stalin fast det i själva verket var antinazister och kommunister som var offren. Detta skedde f.ö. i samarbete med dom tyska nazisterna. För en figur som förläst sig på propagandablad från KGB/NKVD är åsikten kanske inte så oväntad.

Mjahapp... så var det den formidabla teknologiöverlägsenheten från forna USSR som kom på tapeten då. Jag var i Staden Lipetsk och jobbade hösten 1990. Vad jag såg där gjorde att jag insåg att våra försvarsanslag kunde halveras. De hade ett stålverk där med nästan 100.000 anställda. Stålet de producerade var att klassa som svenskt blötjärn. Hela skiten såg likadant ut, d v s en trave ointresserade typ AMS-nissar som ointresserat producerade skräp.

Det jag såg av deras krigsmakt var potatisplockande trashankar som plockade potatis för att undvika svältdöden under värnplikten. Träffade några Sovjetiska yrkesmilitärer där åxå. De var förskräckta över vad de såg från den amerikanska uppladdningen inför Kuweitkriget. Om de stora fördelarna med helikoptrar talar väl debaclet i Afganistan allt för tydligt. De sovjetiska helikoptrarna stod, som bekant, som spön i backen. Motståndet bestod av trashankar i öppen terräng, utrustade med amerikanska Stingers; Så kan det gå.

Ett praktikfall från värnplikten (repövning)
1988 gjorde jag min sista repövning i artilleriet. Vi var ett lokalförsvarsförband som ryckte in i Enköpingstraketn. De ville testa oss och hur snabbt vi kunde organisera oss innan strid. Vi var enbart 35-40 åriga gubbar som ryckte in och vi gjorde det under, så långt möjligt, krigslika förhållanden (de ville testa oss tidsmässigt). Vi startade en måndag (alla repövningskrig börjar på måndagar) med inryckning i mobförråd. På tisdag morgon var vi marschklara och så åkte vi, under fältmässighet och med LUFOR och hela konkarongen inkopplat, mot Älvdalen. Tisdagskväll var hela art bataljonen grupperad i Älvdalen (25 mil fr Enköping) och sköt sin första bataljonssalva mot en tänkt fiende. Det blir en så där 36 tim från inryckning. Nota bene! vi var ett lokalförsvarsförband. Klå det ni insatsgrodor. ;-)

I min förra kommentar föll hälften bort som kommer här istället: Rekryteringen till försvaret är om jag förstår det rätt tänkt att ske genom att vidareutbilda tidigare värnpliktiga, men administrativt strul och bristfällig ekonomisk överblick försenar detta så pass att dom sista värnpliktskullarna troligen har bundit upp sig med annat när det väl är dags. Vad jag förstår är rekryteringen inte så framgångsrik som påstås i artikeln. Även om det finns 10-20 ansökningar per tjänst är inte kvaliten på dom sökande den som krävs.

En återgång till värnplikten skulle kanske lösa rekryteringsproblemen, men då måste den som sagt ske omedelbart. Det lär inte heller bli billigt och dessutom har nog Sveriges politiker gjort utfästelser till andra länder som man inte vill bryta. Våran överförsvarsminister A.Borg kommer knappast tillåta någon större ökning av anslagen. Allt detta känner nog SD till för så inkompetenta är dom väl ändå inte. SD vill nog främst att vi ska bryta en del av våra band med dom västliga demokratierna.

När vi hade Värnpliktsförsvar så framhöll alltid politiker och höga militärer det "förträffliga med vårt värnpliktsförsvar som gav en folklig förankring och bred kompetens" . Idag så låter det tvärtom, då är det endast anställda soldater i "insatsförsvaret" som kan lösa de komplexa uppgifter som försvaret ställs inför, en märklig och besynnerlig omställning!
Själv har jag varit anställd i Försvaret i många år och sett både värnpliktsförsvar och systemet med anställda soldater, det finns inget idag som ger vid handen att det ena systemet skulle vara överlägset det andra, tiden för att jämföra detta är alldeles för kort och konsevenserna av snedrekrytering, brist på breddkompetens och inte minst brist på ekonomiska resurser för att håla ett yrkesförsvar har ännu inte exponerats fullt ut.

Denna artikel är så full av blaha att man inte vet var man ska börja. Vi har skolplikt i Sverige. Sedan försvinner de ur systemet för alltid? Vi ser tydligt att begåvningen hos våra yrkessoldater knappast är den bästa. Tyvärr men det ser inte alls bra ut. Min gamla vpl pluton har reducerats till hälften i det nya systemet och de har bara lyckats locka två personer dit. En pluton som består av två man! Låter väldigt lyckat.
Hur flexibelt, professionellt och produktivt är det? Det går inte ens åka till en annan garnison och tanka. Utan byråkratiskt krångel. Insatsförsvar, jo tjena. Askeljung bör hålla sig till stureplan och utanför både politik och försvarsmakt.
Jag vågar lova att en tidigare vpl 53 årig elektriker som blir anställd av utlandsstyrkan för utlandsmission har mer erfarenhet än en fjunig 19 åring som tagit sig genom 3 månader GMU och blir yrkessoldat.

Om man oroade sig för komplexiteten hos militära system borde man ha forsatt samarbete med Norge och Finland. Men där har vi inget inflytande för att vi inte har målsättningen att försvara vårt eget land. Så effektivitetsaspekten faller bort. Och aspekten att kunna anskafffa effektiva system billigt.

Det verkar som om försvarets högsta önskan är att vara hjälptrupper för USA vilka i praktiken är ett imperium på fallrepet. Problemet är bara att ska man stödja ett fallande imperium så blir det som att fylla ett bottenlöst hål. Bra för sysselsätningen men dåligt för skattebetalarna.

Sverigedemokraterna är till att börja med ett parti som anser att Sverige är värt att försvara. Det är det första kriteriet som ett riksdagsparti måste uppfylla.

Vår nuvarande försvarsminister är f.d. vapenvägrare och representerar en regering och en riksdag som har avvecklat det svenska försvaret. Försvarsministerns mål under 2011 är att upprätta en styrka på 6600 man som, om de ekonomiska förutsättningarna tillåter, ska växa till 50 000 man de närmaste åren.

I en krissituation så vore de svenska älgjägarna på knappa 300 000 man bättre organiserade och snabbare att mobilisera.

Jag förstår inte hur Sverigedemokraterna skulle kunna anses mindre kompetenta i försvarfrågor än Tolgfors, Reinfeldt, Olofsson, Lööf etc.? Kompetensen i försvarsfrågor finns på annat håll. I regeringsställning så delegerar man dessa frågor och ger försvarsmakten förutsättningar. Det skulle SD sköta bättre än dagens regeringen.

Ämnet var att SD skulle sakna kompetens i försvarsfrågor.

Inget är mer fel. SD:s försvarspolitiska utskott består bl a av en kommendörkapten, en överstelöjtnant, en major, en teknisk officer. Vi har vidare kompetens rörande Försvarets Materielverk. Det försvarspolitiska utskottet har kontakt med en amiral och två generaler för att känna av försvarsgrenarnas visioner och behov. Vidare med två kaptener och två löjtnanter för att känna av önskemål på truppnivå.

Så yrkessoldat från Stureplan och fd lumpare, det är kanske så att ni inte spelar i riktigt samma division som vi inom SD vad gäller försvarsfrågor.

Stellan Bojerud
Fd riksdagsledamot (SD), överstelöjtnant (pension)

Till Alfred Askeljung: Jag skall inte tala i egen sak, utan åberopa högt ansedda Wiseman´s Wisdoms omdöme om SD:s försvarspolitiska program. Andra tongångar än från CUF Stureplan.

Stellan Bojerud

Wiseman kommentar:

Sverigedemokraterna var ytterst snabba med att svara och till skillnad från många av de övriga partierna har man sammanställt svaren i en arbetsgrupp. Svaren känns militärt väl avvägda och det märks att man förfogar över en utbildad militärstrateg i det försvarspolitiska utskottet och svaren är på flera punkter mer detaljerade än övriga partiers. Man sätter tydligt den nationella förmågan i främsta fokus med en starkt ökad förmåga och vill se att Sverige binder upp reella försvarsgarantier från andra länder. En prioritering av Stockholms- och Gotlandsområdet är ur militär synvinkel rationellt utifrån dagens trånga kostym. Utan tvivel kommer ett förverkligande av Sverigedemokraternas planer att kosta betydligt mer än vad som idag avsätts som försvarsbudget och ta tid att genomföra. Sverigedemokraterna sällar sig också till de partier som vill avveckla insatsen i Afghanistan, men man håller öppet för ett NATO-medlemskap.

fredagen den 3:e september 2010 av Wiseman