Cyniskt att inte låtsas om problemet med hobbykurser

Så hur många personer finns det som är högutbildade på "hobbykurser" av den typen ni refererar till? Drar "hobbykurser" ner kvaliten på övrig utbildning? Vad vill ni egentligen ha sagt med eran artikel? Jag blir något snurrig av erat resonemang.

Ett sätt är att låta universiteten börjar fokusera på kunskap igen, inte på att få in så många studenter som möjligt. Att staten styr universiteten med pengar är mycket enklare än att styra 100.000 studenter. Man kan t.ex sluta ge universiteten pengar för hobbykurser. Folk gå på egenbetalade kvällskurser istället om de vill läsa startkurser i psykologi eller grekiska. När det gäller tyngre utbildningar som inte ger jobb (bibliotekarie, arkeolog, vad vet jag) så kan staten ha en femårsplan och betala för bara det antal platser som förväntas behövas i samhället. Man kan tyvärr inte ha en fri marknad på området "studera vad du vill gratis".

Om detta inte ordnas så kommer slutar det med att universiteten måste ta betalt av sina studenter. Det kommer att stoppa allt missbruk.

Hej! Istället för att bara fokusera på problemet med så kallade "Hobbykurser" , så kan vi lyfta diskussionen uppåt, dvs öka kvalitén på diskussionen/debatten. Det finns problem inom väldigt många ämnesområden/discipliner vid våra universitet och högskolor. Givetvis skall vi tala klarspråk om detta, och därmed vara helt öppna och ärliga. Det som behövs är att vi vågar investera i anställningsbarhet hos studenterna. Dvs, samverkan mellan akademi och arbetsmarknad/näringsliv måste få ta mer plats. Titta bara på Kanada , där de har sitt "federal student work experience program" (FSWEP) som är mycket framgångsrikt, och som bidragit till att man snabbt minskat arbetslösheten och risken för långtidsarbetslöshet efter examen. I Sverige finns inte någon motsvarighet till FSWEP, vilket är ett stort problem. Tex så hittar vi problemen inom de samhällsvetenskapliga utbildningsprogram som saknar koppling till arbetsmarknaden/näringslivet. Störst problem verkar vi hu inom statsvetenskap, där det är så teoretiskt och väldigt mycket som saknar relevans när studenterna sedan skall söka sig ut på arbetsmarknaden efter examen. Vi behöver också få in mer praktik i de längre samhällsvetenskapliga programmen vid våra universitet och högskolor. Man borde ha samma möjligheter till praktik inom statsvetenskap som man har om man läser socionomprogrammet. Sedan behöver man också satsa på professionell "jobtraining" så som man gör i både Kanada och Amerika. Det finns en mycket intressant organisation som sysslar med detta, och som har bidragit till att fler hittar in och tillbaka in till arbetsmarknaden istället för att hamna i arbetslöshet och utanförskap. Denna organisation som heter "Jobtrain" är verksam i norra California, och är mycket framgångsrik. Eftersom det inte är "tillåtet" med länkar här på newsmill, så finner man detta genom att titta in på Facebook gruppen "How to find the new jobs". Där hittar man också länkar till nya jobb runt om i världen, och information om relevanta sökmotorer för olika branscher, men även information om det här med arbetstillstånd/arbetsvisum i de fall sådant krävs utanför EU. Syftet med denna nya Facebookgrupp är att hjälpa arbetssökande att hitta arbetsgivare som nyanställer oavsätt var i världen, dvs gruppen är mycket servicemedveten och vill att fler arbetstagare och arbetsgivare skall hitta varandra och att det leder till nya anställningar. Jag ser nämligen världen som mycket större än lilla Sverige och resten av EU. Dessutom ser jag fördelen med Entry Level Jobs, vilket tillämpas i andra nationer utanför EU, tex Kanada, Amerika och Australien. Dessa Entry Level Jobs har bidragit till att minska/korta steget mellan utbildning och arbete/egen försörjning. Detta då Entry Level Jobs ofta innehåller lägre krav vad gäller arbetslivserfarenhet. Man hittar ofta Entry Level Jobs där det står klart och tydligt att - No Experience Needed och Full training provided. Detta leder till att det blir mycket lättare för ungdomar att hitta riktiga jobb istället för att hamna i utanförskap och bidragsberoende. Allt sådant här som har med jobb och arbetsmarknad hittar man på Facebookgruppen "How to find the new jobs". Det är jag som har startat denna grupp därför att jag vill hjälpa människor att hitta jobb istället för att hänvisas till bidrag. För, jag både ser och hör hur missnöjda många arbetssökande/arbetslösa är med Arbetsförmedlingen. Därför hoppas jag att denna grupp växer och utvecklas på ett positivt sätt, och målet är alltid att "fler skall ta sig in och etablera sig på den reguljära arbetsmarknaden".

Mycket insiktsfull artikel som redan kommenterats i media. Belackarna menar att man inte få dra ner på humanistisk utbildning. Det är heller inte avsikten.
Artikelförfattarna menar att man bör anpassa utbildningarna till landets behov. För närvarande är det brist inom naturvetenskap och teknik. En annan fråga är om man också bör införa fler yrkesinriktade högskolelinjer som för arkitekter och ingenjörer för att förkorta studietiderna.
Så har vi det miskade intresset för teknisk utbildning. Där får företagen skylla sig själva. De som satsar som konstruktörer belönas sämre än inköpare och administratörer och arbetsmiljön har blivit sämre med stress och korta tider.

Cyniskt är att svenskt näringsliv idag tack vare borgarregeringen får betalt för att människor arbetar hos dem. Inte ens under statarsamhället hade brukspatronerna sådana förmåner. Då var de åtminstone tvungna att ordna bostad åt arbetarna...

Alltså, jag kanske läser slarvigt, blir matad av medier som läser lika slarvig. Eller så formulerar ni er otroligt korkat själva ursprungligen (eller, kan man misstänka, får göra en ordentlig Pudel).

men, en gång för alla, de s.k, "hobbykurser" ni anser vara ett problem är av sådan ofantlig liten omfattning i vårt högskolesystem så bara genom att ta dessa som ert paradexempel idiotförklarar ni er själva. Då tror jag nog det är ett minst lika stort problem med elitister som uppdrar dig att skriva meningslösa debattartiklar.

Fölster, vi kan gärna diskutera ordet incitament. Bara man gör det på ett nyanserat sätt.

Vad blir de kortsiktiga, medelånga, långsiktiga konsekvensen av att undertrycka humanistiska studier?

Man kan begära en utförliga sådan diskussion från Svenskt Näringsliv och Fölster om man nu ska lyssna på dem.

Men det finns ju inte.

Högskolorna får incitament för godkända elever, det har inneburit att studenter godkänns som borde underkännas.

Incitament kan och har i det här fallet antagligen lett till sämre kvalitet istället för tvärtom.

När maskinisten är en klåpare som tror han är smart då kör Sverige i diket.

#6. De har nu gått från att kritisera humanoria i helhet till att kritisera hobbykurser i allmänhet till att kritisera kvaliten på samtliga former av högre studier. Så de skrev en sak men menade egentligen.....

Lite Humpty Dumpty över det hela :). Men ett bra sätt att få uppmärksamhet.

Det är ju inte kurserna det är fel på, utan att man får bidrag för att gå dem. Skrota studiebidraget och ge endast lån istället, oavsett utbildning. Då kan man dessutom höja nivån till 10.000:- i månaden så att folk slipper äta nudlar och få skörbjugg under studietiden. Det kommer att avskräcka folk från att gå utbildningar som ingen arbetsgivare är intresserad av, vilket är bra.

Alternativt kan man välja att tvinga högskolorna att begränsa antalet platser på utbildningar som inte ger arbete.

Och vad gör ni på svenskt näringsliv själva då?

Det finns nämligen en huvudanledning till att svenska akademiker har låg livslön, och det är inte skattetrycket: Låga löner!

Näringslivet tjatar om att fler ungdomar ska bli civilingenjörer, men håller ner ingångslönerna till förbannelse så fort det kommer till förhandlingar. Ericsson skryter internationellt om hur billiga svenska ingenjörer är - kanske sämst betalda i europa .Varför ska man bli ingenjör om man kan tjäna det dubbla som fastighetsmäklare, eller få samma lön som snickare direkt efter gymnasiet? En riktig stjärna till civilingenjör kan tjäna 50 000 kr efter 25 år - ungefär hälften av vad en lindrigt begåvad aktiemäklare drar in. Sluta gnäll om inkomstskatterna, som är rätt lika över Europa nuförtiden.

Och så fort det kommer en lågkonjunktur är det fram med sågen. Värst är kanske IT-branschen, som alltid är snabbast att skära ner och alltid är snabbast att gnälla om brist på kompetent personal i högkonjunktur. Det är en av kvartalskapitalismens mest irrationella sidor.

Grundfrågan är väl om skattebetalarna ska stå för utbildingen av kvalificerad personal till det privata vinstdrivande näringslivet. Det kanske är de som borde stå för kostnaden av utbilding av ingenjörer och liknande yrkesgrupper. Dock finns det en poäng inom sammhällsvetenskap och humaniora utbildas det betydligt fler än vad som finns behov av på arbetsmarkanden det är verkligen dags att varna de som drar på sig skulder för att läsa dessa ämnen att de trots en hög utbildning ändå med stor sannolikhet kommer att vara tvugna att ta ett vanligt knegarjobb, men att utbildingen de går kommer at tleda till att de får svårare att få dessa knegarjobb pga att de kommer att ses som överkvalificerade.

#11 susanna svensson

Hur tror du de svenska företagen klarar sig i den globala konkurrensen om de ska betala 5-åriga högskoleutbildningar för alla sina tjänstemän? Skulle det gå bättre för dem? Skulle det gå bättre för Sverige?
I Singapore finns de företag som betalar utbildningen för sina anställda. Men de anställda är enligt avtal tvungna att stanna i företaget minst fem år efter examen. Låter det bra?

Jo och så kan det vara ett effektivt sätt att få stopp på alla genuskurser.

Riktigt bra artikel. Ni gör ett bättre intryck än de som attackerat er. Sen tror jag att det vore mer fruktbart att begränsa mängden platser. De som då kommer in håller högre kvalitet.
Varför inte ett franskt system? Där man tar in dubbelt så många första året som det finns platser år två? Och studenterna sedan får tävla mot varandra om de platserna?

Sluta gnäll på ingenjörsbrist, när ni betalar bland europas lägsta löner. Finns ingen som hindrar er från att göra det mycket mer attraktivt att plugga i fem år för att få knega som ingenjör.

If you pay peanuts, you get monkeys.

Teknik, naturvetenskap, ekonomi – och resten

Din kolumn i dagens GP (2/7 -11) var intressant och givande. Inte minst för att den gav mig flera infallsvinklar på problemet med relationen mellan ”hobbyutbildningar” (och i förlängningen humaniora i allmänhet) och andra utbildningar med utgångspunkt (men inte slutpunkt) i Svenskt näringslivs nedslående rapport ”Konsten att strula till ett liv”.

Egen bakgrund

Som du har jag en brokig bildnings- och utbildningsbakgrund – om än i s.a.s. omvänd ordningsföljd: Jag började med att läsa matematik, fysik, kemi och matematisk statisk på Chalmers och GU. Ämnen jag fortfarande med glädje följer på en relativt populär nivå. Därefter sadlade jag om till sociologi och praktisk filosofi (främst moralfilosofi), och är nu primärt sociolog eller möjligen ”socialfilosof”. Hursomhelst är jag en ”skvader”, eftersom jag dessutom – mer eller mindre - undervisat i samtliga dessa ämnen.

Samhällets förakt för bildning i bred mening

Det är ett aber att samhället – alltsedan UKAS/PUKAS i slutet av 1960-talet och fram till idag instrumentaliserat den högre undervisningen, dvs. man har successivt alltmer betonat utbildningen på bekostnad av bildningen i vidare mening. Hur skall därför dagens tekniker, naturvetare och ekonomer (som dock är samhällsvetare - även om de tydligen inte riktigt inser detta själva) orientera sig i tid och rum? Och vilket kommer resultatet att bli? om vi inte redan nu delvis kan avläsa detta i form av politiska analyser, framtidsbilder och (tex) konsumismen.

Humanisternas förakt för teknik och naturvetenskap – eller om erfarenheter från möten med högt kvalificerade naturvetare och humanister

Här återfinns emellertid, som jag ser det, en sorts paradox. Under mina ca 35 år som akademiker har jag träffat på åtskilliga högt kvalificerade (men kanske inte så många lågt kvalificerade) tekniker och naturvetare som har åtminstone vissa rudimentära (ibland mer än så!) kunskaper om – låt oss säga – Platon, Dante, Shakespeare, Cervantes, Goethe, Lagerlöf, Södergran, Ekelöf, Allende, Szymborska, (Doris) Lessing, Oates, Lugn , Tranströmer etc. Motsatsen har emellertid (med få undantag) inte varit fallet. Bland åtskilliga humanister – och samhällsvetare – kan man ännu idag se människor le i mjugg när man kommer in på Newton, Celsius, Babbage och Lovelock (Byrons dotter!), Gauss, Maxwell, Bohr, Crick & Watson, dagens strängteoretiker och nanotekniker. Termodynamiken, relativitetsteorin, osäkerhetsrelationen osv. är och förblir på många håll föremål för skämt. Vad betyder detta?

Innehållet i GP: s kulturdel: paradox eller medveten policy

I just dagens GP urskiljer jag, förutom din hörnartikel, texter om Hemingway, Stig Larsson, Iron Maiden, musikfestivaler, kammarmusikfestivalen i Stenungsund, Niklas Rådström osv. Det enda lilla undantag jag kan finna från tendensen, är att Maja Hagermans arkeologiskt och etnologiskt förankrade ”Försvunnen värld” rekommenderas som veckans fackbok. Inte ett knyst om de allra senaste rönen inom M-teori eller jakten på Higgs partikel i CERN.

Slutsats: behovet av A-filosofi

Jag ser fram emot den dag, när filosofiämnet återigen intar sin position som något av vetenskapens paraply. Varför inte ett ”A-filosofi” i anslutning till Aktuellt eller rapport. Eller längre reportage i nämnda program om Habermas, Benhabib, Butler, Zizek eller Kristeva? Idé- och lärdomshistoria skulle nog också duga.

Med vänlig hälsning

Carsten Palmer Schale

"ingen annan värld är så förbjuden att granska som just den akademiska världen"

Och det är helt riktigt.
Ni förstår Sveriges befolkning finns inte till för att serva era polares företag. Den insikten kan komma som en chock men så är det.
Frihet, känner ni till det begreppet ?
Det är en fin sak som vi ska bevara.

Ni verkar på en marknad där folk tydligen tycker att framtidsutsikterna till att tjäna pengar på sin utbildning ger större chanser eller något så när likvärdigt om dom läser ""Älskade dinosaurier", "Myt, magi och ockultism", "Song-Writing", "Fotbollshistoria"" än att förkovra sig i ekonomi, matematik eller teknologi...

Det säger ganska mycket om hur arbetslivet inom dessa sektorer ser ut i Sverige och hur väl man tjänar på att utbilda sig idag.
Lönerna idag ger mycket liten motivation till att vidareutbilda sig för att arbeta i Sverige.

Har jobbat en del utomlands och sett att löner för i princip alla högutbildade tjänster betalas högre i andra länder utan att för den delen att "låglönejobben" betalas mindre än i Sverige. (Sjukvårdsyrken undantagna där tex läkare i Tyskland tjänar betydligt mindre än i Sverige, men mer i Norge. Att det utbildas på tok för lite läkare i Sverige är ett välkänt problem där läkarföreträdare lyckats väl med att hålla nere antalet nyutbildade läkare för att hålla lönerna uppe.)

Svenska företag är helt enkelt för snåla med att betala vad arbetet är värt. Man har vant sig med att kvalificerad arbetskraft kan fås mycket billigt i Sverige och nu ser man effekterna av detta.

Skilnaderna i ekonomiskt utfall mellan att läsa en kurs i "tomtar och troll" och tex ekonomi ger inte ett mervärde som motiverar det senare. Problemet ligger hos arbetsgivarna inte hos studenterna.

Jag är beredd att hålla med, inom vissa utbildningar finns det knappt arbete för 10% av dem som tar examen. Samtidigt skriker företagen efter spetskompetens och ingenjörer. När det saknas av dessa men finns 9x för många av den andra typen, då är det något som inte fungerar.

Bättre vägledningen behövs med tanke på att de som ingår utbildningarna betalar sina, ej avdragsgilla, lån resten av livet. Att man sedan tar sina egna beslut är en helt annan sak, men hjälp till att underbygga dem...

Ett vet man i alla fall med säkerhet. När en så unisont och desperat ramaskri uppstår från de som i stort sett vill korsfästa den som föreslog att inte alla universitetskurser ska främjas på samma sätt ....... då vet man att det finns ömma tår.

Svenskt näringslivs våta dröm är att skapa ett grått och färglöst samhälle där människor går till ett högteknologiskt ingenjörsjobb (för något annat ska väl inte få finnas?)
Efter 12 timmar går man hem läser någon bruksanvisning på en ny dator ...typ. Undrar om idrott är tillåtet?
Ett museibesök eller en stund med en skönlitterär roman eller ,hemska tanke, ett besök på en vernissage kommer väl att innebära åtminstone ett saftigt löneavdrag på ingenjörslönen...
Att utbilda sig till amanuens eller konstvetare eller skådespelare
eller att vilja läsa en kurs om fotbollshistoria ska i framtiden helst innebära att man finansierar sin utbildning själv, fast jag antar att det är studielån även i fotbollshistorian?
Jag skulle vilja rekommendera Fölster & co att besöka Peace and Love festivalen, läsa en roman av Torgny Lindgren eller gå en skrivarkurs på en folkhögskola! Då kanske man fick en annan insikt i vad livskvalitet egentligen innebär...

Sahlén & Fölster skriver i en lätt raljerande ton om "hobbykurser" och letar naturligtvis fram några kurser med namn som snarast framstår som löjeväckande. Jag har dock mycket svårt att tro att någon enbart läser denna typ av kurser och förväntar sig att det ska leda till arbete. Det slags kurser som artikelförfattarna ger exempel på fungerar snarare som komplement till andra akademiska utbildningar. T.ex. gissar jag att en kurs som "Myt, magi och ockultism" kan utgöra ett komplement till en utbildning i religionsvetenskap, eller att "Fotbollshistoria" kan vara ett komplement till exempelvis en idrottsledarutbildning.

Men, okej, visst har artikelförfattarna en poäng i att det utbildas för många akademiker inom kunskapsområden som det inte finns efterfrågan för på arbetsmarknaden. Å andra sidan tror jag att arbetslösheten bland humanister till stor del beror på en stelbenthet och inskränkthet hos många arbetsgivare, vilket kan illustreras av följande historia:

En bekant till mig som är ekonom studerade under en tid i USA och praktiserade då på en fondmäklarfirma i New York. Enligt honom hände det ofta att firman anställde personal som saknade ekonomisk utbildning, men hade annan akademisk bakgrund. Bland personalen fanns folk som hade examina inom ämnen som litteraturvetenskap, historia eller lingvistik. Arbetsgivaren resonerade så här:

Om du har en akademisk examen har du bevisat att du kan tillgodogöra dig kunskap på en relativt hög intellektuell nivå, att du kan tänka abstrakt, kritiskt och analytiskt, att du kan arbeta självständigt och ta eget ansvar, samt att du kan sammanställa och presentera information på ett vettigt sätt. Om du besitter dessa kompetenser kan du troligen lära dig en del av det vi sysslar med relativt snabbt, och därför är vi beredda att ge dig en chans. Och om du visar dig olämplig för jobbet får du helt enkelt sparken.

Denna flexibilitet och öppenhet saknas fullständigt hos svenska arbetsgivare. I Sverige tycks det (både inom det privata näringslivet och inom offentlig sektor) finnas bestämda utbildningsbeskrivningar för praktiskt taget varenda tjänst. Om du inte har exakt rätt utbildning och bakgrund behöver du inte göra dig besvär att ens skicka en intresseanmälan till en arbetsgivare.

Konsekvensen av detta blir att humanister ofta har väldigt svårt att få jobb. Men konsekvensen blir också att man inom många verksamheter tenderar att få personalgrupper där alla har praktiskt taget identisk utbildnings- och arbetslivsbakgrund. På så sätt går man miste om den kreativitet och det nytänkande som ofta sägs uppstå när människor med olika kunskaper och erfarenheter möts, och olika idéer och synsätt bryts mot varann.

Jag är övertygad om att många människor med utbildningsbakgrund inom humaniora skulle kunna bidra med mycket inom det svenska näringslivet, om bara arbetsgivarna vore öppna för att ge dem en chans!

Stefan Fölster och Malin Sahlén skriver: ”I Sverige får akademiker ovanligt liten avkastning på sina studier, näst minst bland jämförbara länder. Väldigt många högutbildade arbetar i yrken som de är överkvalificerade för.”

Detta är väl näringslivets (företagens, arbetsgivarnas) fel och inte högskolans?

Det är allmänt känt bland arbetssökanden att svenska arbetsgivare ställer orimliga krav på utbildning och arbetslivserfarenheter. Svenska företagare tycks inte längre se anställda som en investering. Och vem vill jobba för en arbetsgivare som bara tar? Den arbetssökande behöver givetvis jobb och tar det om han får det. Men han kommer inte att trivas och kommer att lämna det så fort han hittar ett annat jobb. Inte heller kommer han att bli så produktiv som han kunde ha blitt. Ingen tycker om att bli utnyttjad.

För fem år sedan hade Stefan Fölster och Malin Sahlén kallat speldesign för en hobbykurs. Jag bryr mig inte det minsta om Harry Potter. Men jag kan förstå varför någon som läser speldesign skulle vilja läsa en kurs om Harry Potter.

Skillnaden mellan Apple och (Sony) Ericsson är inte ingenjörer. Det är inte ens teknik. Skillnaden är Harry Potter. Inte Harry Potter i sig, utan det som gjort Potter till en internationell succé.

Henry Ford lär ha sagt att om han frågade sina kunder vad de ville ha så hade de svarat ”en snabbare häst”. Detta beskriver Stefan Fölster och Malin Sahlén och Svenskt näringsliv. Stefan Fölster och Malin Sahlén är visionslösa. De är oförmögna att föreställa sig en värld bortom nuet.

"The question remains though, whether AOL can overcome the reputation as a consumer-oriented business. This will determine whether Case's hopes for penetrating the e-commerce market will succeed. The Sun phase of the deal may be enough to reassure the hardcore techies who are worried about what a consumer outfit like AOL might do to the technically oriented Netscape operation."

Detta citat är från Networker Magazine, mars 1999. Citatet är förmodligen från en ingenjör eller liknande. Han har givetvis så fel som en människa kan ha. Att vara kundorienterad är inte en brist, utan en tillgång. Åtminstone när vi har att göra med människor.

Världen har inte förändrats mycket sedan dess. Samma kritik hör vi i dag om Apple.

Givetvis behöver vi fler ingenjörer. (Kanske inte. Ingenjörer kanske också kommer att förlora deras betydelse. I dag är det lätt att lägga ut specifika jobb till företag i Indien och andra ställen.) Men det är inte ett högskoleproblem. Barn som hatar matematik i grundskolan kommer inte att läsa naturvetenskaplig (eller vad det nu heter) i gymnasiet och ingenjör på högskola.

Detta är inget skolproblem, utan ett samhällsproblem. Problemet är den utbredda vetenskapsfientligheten och misstänksamhet mot högskolan och ”eliter”. Detta kommer framför allt från tokhögern, som ju har oproportionerligt inflytande i samhället.

Stefan Fölster och Malin Sahlén representerar gammalsverige. Och de är representativa för Svenskt näringsliv så bör organisationen lägga ner. Er idioti skadar Sverige.

Nu får även Amnesty sina fiskar varma. Ni följer väl debatten om Amestys vurmande för våldtäktsmän, trots andra utsagor på hemsidan?

http://aktualia.wordpress.com/2011/07/02/amnesty-talar-med-dubbla-tungor/
----------

Denna diskussion är oerhört intressant. Givetvis måste det i ett civiliserat samhälle finnas plats för humanister, en stor plats, även om många extrema yttringar av detta ämnesområde kan tyckas alldeles för esoteriska för en krass arbetsmarknad. Ett samhälle utan humaniora blir ett andefattigt samhälle. Ett samhälles allmänna bildningsgrad hänger ihop med kännedom om och kunskap i de humanistiska ämnena.

Att ungdomar går kurser för att slippa jobba tror jag mer är en möjligen förskönande omskrivning av att ungdomar går kurser för att det inte finns något jobb. 25 % ungdomsarbetslöshet tvingar många in i mer eller mindre ofrivilliga studier, för det ser bättre ut i CV än en period av arbetslöshet.

Dessutom är väl ungdomar som går en kurs i allt väsentligt mer företagsamma och initiativrika än de som väljer att slå dank på socialbidrag och urarta i bilbrännings- och stenkastningsaktiviteter?? Därför vore det kanske mer tacknämligt om SN istället gav sig på de ungdomar som ägnar sig åt kriminell verksamhet än de som trots allt förkovrar sig.

Men visst finns det kurser på högskolorna som är flumkurser. Folk ska kunna välja att gå sådana likväl, men de bör rymmas inom studieförbundens utbud. De bör inte bidragsfinansieras utan ske på egen bekostnad. All utbildning/fortbildning/förkovran måste väl ändå betraktas vara av godo jämfört med lättja eller annans samhällsomstörtande verksamhet?

En annan aspekt av universitetens förtingligande av bildningsmålen är det faktum att regeringen gjorde om finansieringen av högskolorna så att de fick mer pengar ju fler studenter de examinerade. Ett sådant system borgar inte för att en hög utbildningskvalitet bibehålls, utan utarmar på sikt systemet till att skapa populistiska kurser med förhållandevis lågt ställda krav, för att öka genomströmningen.

Som grädde på moset har ju kunskapsnivåerna i den svenska grund- och gymnasieskolan sjunkit, vilket har gjort att många universitet nödgas ge stödundervisning och i t ex moderna språk helt sonika börja med nybörjarkurser för att öht få några studenter att klara av kurserna (och därmed få de öronmärkta statsbidragen). Ett sådant "kommersialiserat" system är helt förkastligt och vi ser nu resultatet av det i den kritik som framförts av SN.

Det som är värdefullt i denna debatt är att Svenskt Närlingsliv sticker in en pinne i en välorganiserad myrstack. Denna myrstack är uppbyggd av åsikter och förgivettaganden som i sin konsensus har gått och blivit känslig för kritik. Det är därför själva ifrågasättandet är så viktigt. Det leder till diskussioner och får folk att tänka till. Vad tycker jag själv? Var står jag? Vilka fler samhälleliga parametrar kan man väga in i denna fråga?

Det finna många fler tabubelagda frågor i vårt samhälle där ett ifrågasättande skulle behövas, där folk skulle behöva sättas igång och aktivt börja fundera över vad de själva tycker, istället för att likt fisken svälja betet och ta till sig "färdigtuggade" åsikter.

Några av de i dagens samhälle svårdiskuterade frågorna är klimatförändringarna, genusparadigmets icke ifrågasatta linfiltrering i alla de akademiska disciplinerna, invandringen av bibliska mått, dess kostnader och konsekvenser, även de mindre angenäma, den alltmer påfallande vuxenmobbningskulturen som växt fram i vårt samhälle, helt i strid med det som skolan förmedlar, Sveriges ohemult omfattande kriminalitet, feminismens oförmåga att stötta de utsatta invandrarkvinnornas särskilda problematik, den obefintliga diskussionen om att Sverige har världens näst högsta våldtäktssiffror.

Det var ett axplock av frågor kring vilka det byggts upp många förgivettaganden och som är svåra att diskutera på ett balanserat sätt, då deras försvarare fått agera utan motstånd så länge att de tror sig sitta på sanningen och därmed tar sig rätten att möta ifrågasättande debattörer med skällsord.

Ett ifrågasättande sker just nu med den makt som bibliotekarier sitter på och utnyttjar som åsiktspoliser för att folk enbart ska få läsa böcker med "rätt" innehåll. Det är ett ganska skrämmande uppdagande. Här finns avslöjandet: http://affes.wordpress.com/2011/06/29/vakthundarna-pa-vara-bibliotek/

Tyvärr finns det få som vågar ifrågasätta de ovan nämnda svenska axiomen. Därför är det välkommet när någon törs bryta vallen. En journalist har t ex börjar kritisera sina kolleger för den brist på ifrågasättande som de uppvisar. Texterna finns här: www.korta.nu/jc

Vilken dagismentalitet en del visar upp! Det är väl upp till den arbetssökande att överbevisa arbetsgivaren om att man har användbar kompetens. Självklart är det svårare att sälja in exotiska ämnen som genusteori eller folkloristikk, och det måste man vara ärlig med. Det borde vara självklart att studenter får realistisk information om i hur arbetsmarknaden ser ut efter studierna. Jag är själv samhällsvetare och råder ingen att välja samma studium. För de flesta är det bättre att ta en kortare och mer praktisk inriktining. Bilda sig kan man göra på fritiden.

Till Malin Sahlén & Stefan Fölster:

1:Jag är övertygad om att studenterna själva kan avgöra om sin utbildning är ekonomiskt lönsam dvs leder till ett jobb eller inte i framtiden.

2: Akademin ska inte favorisera rent ekonomiskt lönsamma kurser och program utan borde ge humaniora och samhällsvetenskap samma status som naturvetenskapen. Humaniora och samhällsvetenskap är fundamentet i en demokrati.

3: Näringslivet borde ändra sin syn på kompetens och ge studenter med humanistisk och samhällsvetenskaplig utbildning mer jobb.

4: I varje teknisk och naturvetenskaplig utbildning borde det ingå en eller flera obligatoriska kurser i humaniora och samhällsvetenskap. Detta för att göra dessa personer samhällsnyttiga och demokratinyttiga, inte bara ekonomiskt nyttiga.

Slutsats:
Sänk inte studiemedlet för humaniora och samhällsvetenskap! Ge mer forskningsanslag, mer jobb och bättre kvalitet till dessa utbildningar istället.

Hälsningar/ Klas A.M. Eriksson