Efter utbildningen startar man eget och har sedan några hundår då man bygger upp en kundkrets, vilket en del klarar lite snabbare än andra.
I onsdags gick en repris på Uppdrag gransknings (SVT) program om svenska ungdomar som åker till Norge för att få arbete. De gör så eftersom de upplever stora svårigheter med att få jobb i Sverige. Norska arbetsgivare väljer enligt programmet gärna svenska ungdomar då de är pålitliga, duktiga och trevliga.
Med detta i minne kan man inte bli annat än förundrad när man läser nationalekonomen, tillika en av författarna till Svenskt Näringslivs rapport ”Konsten att strula till ett liv”, Marie Sahléns uttalande i Dagens Nyheter att ” vi har en verklighet där arbetslösa ungdomar studerar för att de inte vill jobba”.
När man som ung, i tider av arbetslöshet, vill göra någonting vettigt av sitt liv, kan man alltså antingen åka till Norge för att jobba eller stanna hemma och studera. Studier måste alltid betraktas som en investering och det vet vi ju att investeringar kan vara såväl kort- som långsiktiga. Detta är välbekant för varje nationalekonom.
Vill man ha snabb utdelning på sin investering kan man således välja en utbildning som ger anställning och hyfsad lön direkt efter examen. Väljer man istället en utbildning som inte garanterar detta, måste man ibland ha tålamod och vänta på utdelningen. För de flesta så kommer den, men när och hur kan vara svårt att förutse.
De utbildningar som erbjuds i fotografi, illustration och grafisk formgivning klassas som humaniora och dess studenter är därmed bland dem som Svenskt Näringsliv vill straffa ut med sitt förslag om sänkt studiemedel. Utbildningar finns på såväl högskola som yrkeshögskola och vid privata skolor. Gemensamt för alla är att de har få utbildningsplatser och det är svårt att bli antagen. Detta innebär alltså att någon överproduktion är det inte fråga om. Runt hundra individer tar varje år examen från någon av dessa utbildningar. De slantar som skulle sparas in är alltså inte mer än lite fickpengar.
Att diskriminera studenter på dessa utbildningar genom att sänka studielånet är inte någon konstruktiv metod för att snabba på processen fram till en god försörjning. Bättre är att, med studiemedelshjälp, ge dem mer kunskaper i marknadsföring och företagande.
Men förstår vi det rätt så är det inte pengarna det handlar om, utan nyttan. Har samhället eller näringslivet nytta av dessa fotografer och illustratörer? Svaret kan inte vara något annat än Ja. De är företagare som konkurrerar i en marknadsekonomi. Hade deras tjänster och produkter inte varit önskade så hade vi inte haft ca 3 600 yrkesverksamma företagare anslutna till Svenska Fotografers Förbund och Svenska Tecknare.
Helt tokig är utredningen ändå inte. De har rätt i att människor som vill arbeta, men inte får plats på arbetsmarknaden, inte skall behöva studera och låna till sitt uppehälle, om de egentligen inte vill. Man skall då komma ihåg att studenter som hellre vill jobba finner man inom alla utbildningsområden; teknik, pedagogik, samhällsvetenskap. Dock inte på de utbildningar, inom humaniora, som leder till yrken i de kreativa näringarna. Dessa studenter har gjort ett mycket aktivt val och antagits i stor konkurrens.
Vi känner inte Marie Sahlén men tror ändå att vi vet några saker om henne. Hon bor i en byggnad, större eller mindre, präglad av någon stilepok. I sin bostad har hon bilder på väggarna. Där finns också en mängd andra kulturella artefakter, prydnader, porslin och glas i köksskåpen, tyger. Hon äger böcker. Läser dem i sin soffa. Använder dator för arbete och nöje. Hon läser en eller flera tidningar. Maria lyssnar på musik tittar på tv, går på bio, teater kanske opera. Dans? Utställningar? Museer? Hon köper kläder, formgivna. Hon reser och upplever andra länders kultur. Hon har nog varit på MoMa i N.Y. sett Mona Lisa på Louvren. Hon lever i en värld som gestaltas, formas, beskrivs och tolkas för att över huvud taget få en mening. Hon lever i en värld som huvudsakligen möter henne genom bilder. Bakom detta står skapande, kreativa människor. Men det förstår hon tydligen inte. Det kan man nog kalla brist på humanistisk bildning.
Lotta Schwarz, ordförande Svenska Fotografers Förbund
Lennart Eng, ordförande Svenska Tecknare
5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Nu har jag aldrig träffat en fotograf, tecknare eller grafisk formgivare som har tillstymelse till bildning. Visst, de tittar på TV. Och de har fått sin beskärda del av genusteori. Men och? Har de läst euklides? Kan de sin machiavelli? Har de läst sin lagerkvist? Förstår de sin evolutionsteori? Har de satt sig in i newton. Not friggin hardly. Svensk Humaniora utbildar nyttiga idioter och politiska megafoner. Det är deras enda kompetensområde. Det är så "humanister" försörger sig, som politikens och journalistpartiets knähundar.
"not friggin hardly" att du är så nöjd med livet efter en sådan surkart till kommentar martin. *high-five!*
Det är ju de naturvetenskapliga, ekonomiska och juridiska läroverken som inte utbildar sina elever i att använda kompetensen ifrån humanistiska dito senare, i sina yrkesliv.
#1 Martin A, Machiavelli beskrev den politiska verkligheten i Italien på hans tid. Exakt hur är det relevant i vår tid? Och varför tror du att man inte läser honom i Humaniora?
Einsteins teori ersatte Newtons.
Detta är saker man lär sig i grundskolan och gymnasiet. Du saknar uppenbart kunskap att uttala dig i vuxenfrågor.
Lite grovt:
Om inte vårt samhälle hade haft naturvetare och tekniker, skulle vi antagligen fortfarande sitta som apor och klia varandras ryggar. Socialt och trevligt, men utan alla de möjligheter dagens samhälle erbjuder oss.
Om inte vårt samhälle hade haft humanister och konstnärer, skulle vi antagligen leva i en helt genomteknifierad och stenhårt styrd diktatur, utan några som helst rättigheter och möjligheter till individuellt uttryck, utom för en yttersta liten privilegierad elit (som likt Svenskt näringsliv inte skulle vara intresserade av det).
Vilken tråkig värld det skulle vara, om Svenskt Näringsliv fick bestämma! Fy! Och hur ser de förresten på musikundervisningen och den kommunala musikskolans insatser på detta område? Är det också "hobbyverksamhet"? Vad jag förstår har Sverige stora framgångar på den här scenen och man talar om ett "musikunder", mycket just tack vare den breda offentliga satsningen på det Svenskt Näringsliv föraktfullt kallar hobbyverksamhet:
http://svenskmusik.org/sv/tema/svenska-musikundret/
Så, inte ens ur sitt eget perspektiv torde Svenskt Näringsliv ha rätt. För tipset är väl att det är i tjänstesektorn, där humanioran säkert (också) kan omsättas i affärsverksamhet, som många nya jobb kommer att komma, eller? De klagar över matlagningskurser, men att svenska kockar hävdar sig bra i internationella tävlingar har väl inte kommit av sig själv det heller?
Man ska tro gott om sina medmänniskor, men jag ställer mig ändå frågan om en av orsakerna till att Svenskt Näringsliv angriper humanioran är, att bildade människor får överblick och perspektiv, och därmed makt över sig själva. De blir då svårare att manipulera och styra uppifrån, till exempel av politiker och stora företag. Lite som när regeringen tog ifrån flera universitet rätten att examinera företrädesvis psykodynamiskt och psykoanalytiskt inriktade psykologer för ett par år sedan. För en människa som känner sig själv, och har kunnat bearbeta både det positiva och det negativa den varit med om i sitt liv, den människan får tydligare gränser och vet när det är dags att säga stopp gentemot omgivningen.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/psykodynamisk-utbildning-har-en-giv...
Jag är så cynisk, att jag tror att det varken handlar om behovet av mera "effektiva" utbildningar för näringslivets arbetskraftsförsörjning, eller om "högre kvalitet" på psykologutbildningarna, utan att det hela är en långsiktig strategi för att ta ifrån människor de instrument de har för att definiera och hävda sig själva. Svenskt Näringsliv vill att folk ska välja "effektivare" utbildningar säger de, men "effektivare" kan ur deras synvinkel också innebära att människor ska förbli barnsligt omedvetna, med en bibehållen naiv tro på den ursprungliga "föräldraauktoritetens" välvilja. På så sätt blir de mera mottagliga för "de nya föräldraauktoriteternas" manipulationer, som politiker, företagsledare, präster, eller vilka det nu kan vara som är "överhet", kan tänkas ägna sig åt.
Kanske är saker inte så linjära och logiska som Svenskt Näringsliv verkar tro. Gunnar Ekelöf skriver om det i nedanstående dikt. Hur mycket kan den vara värd? För Svenskt Näringsliv, för dig och för mig?
"Jag tror på den ensamma människan
på henne som vandrar ensam
som inte hundlikt löper till sin vittring,
som inte varglikt flyr för människovittring:
På en gång människa och anti-människa.
Hur nå gemenskap?
Fly den övre och yttre vägen:
Det som är boskap i andra är boskap också i dig.
Gå den undre och inre vägen:
Det som är botten i dig är botten också i andra.
Svårt att vänja sig vid sig själv.
Svårt att vänja sig av med sig själv.
Den som gör det skall ändå aldrig bli övergiven.
Den som gör det skall ändå alltid förbli solidarisk.
Det opraktiska är det enda praktiska
i längden."
http://www.gunnarekelof.se/index.php?id=31
Realiteten är att det finns utbildningar som inte ger någon kompetens som efterfrågas i arbetslivet. Det är oetiskt att låtsas att all utbildning är en investing när en del utbildningar är förlustprojekt för de flesta. Visst är det trevligt med bildning men är det något samhället ska betala fullt ut för? Utbildningssystemet liknar ett pyramidspel där de som kommer sist in får betala hela kalaset samtidigt som de försäkras om att de visst har gjort ett klokt val.