Enligt massmedias jargong är jag antisemit

Personligen är undertecknad principiellt emot stening och piskning. Jag är dessutom emot brott mot mänskliga rättigheter och folkrätt i Gaza och på Västbanken i Palestina. Slutligen är jag stark motståndare mot prästerlig pedofili, våld mot abortläkare, förbud mot kondomer och sträng religiös dogmatik på det hela taget. Alltså är jag, i enlighet med den moderna massmediala jargongen, såväl islamofob som antisemit och kristofob. För övrigt, vilket åtminstone inte gör det hela lättare, är jag försvarare av djur och natur (även växter och mineraler), och därmed kritisk till förenklad och ytlig antropocentrism. Jag är med andra ord anti-humanist - också.

För att spä på det hela ytterligare betraktar jag mig som kristen humanist med starka sympatier för ekumenik och - rentav - synkretism. För många innebär detta, tydligen, att jag är en omöjlig skvader i den samtida debatten. Icke desto mindre vidhåller jag dessa mina övertygelser. Vart kan detta leda?

Politiskt till en socialliberal eller frihetligt socialistisk position. Religiöst till en odogmatisk värnare av alla likas värde och försvaret av vår nästa. Sammantaget till ett djupekologiskt och medmänskligt centrerat ställningstagande som skyr allt vad våld och förtyck heter - i alla dess former. Oavsett banéret under vilket en del proklamationer framförs. För tydlighetens skull kanske jag förresten borde deklarera att jag både är attraherad av och djupt skeptiskt mot "österländska religioner" - i synnerhet en del av dess praktiska yttringar. Helt konkret mynnar mina idéer ut i bl.a. följande frågor:

1. Varför tycks "vänstern" ha så svårt att kritisera och demonstrera mot diktaturer som Iran och Saudiarabien? Var klampas det under plakat med texten "Mot Iran och Saudiarabien!"?

2. Hur kan det komma sig, att inte hela världssamfundet gör slag i saken och faktiskt driver igenom alla FN: s och EU: s deklarationer mot Israels politik visavi Palestina?

3. Varför ser vi inte att Benedictus XVI är en naken clown?

4. Hur kommer det sig att pastor Sturmark och hans entourage får hållas?

5. Var finns kritiken mot de olika varianterna av buddhismens och hinduismens avarter?

För alla de belåtna som njuter av västerlandets nuvarande relativa frihet förefaller kanske resonemanger inte bara polemiskt, utan även torrt och akademiskt. Men den vetenskapligt mekanistiska åskådningen är farlig. Det finns ingen medelväg. Antingen har människan en fri själ och är en självständig individ eller också är hon en sorts maskin. Och i så fall har den moderna konsumistiskt inriktade maskinstaten full rätt att behandla henne som en maskin, utnyttja henne till den yttersta gränsen för hennes möjligheter och kasta henne på sophögen om den får infallet at rationalisera produktionen eller höja kapitalvinsterna.

Humanisten och rationalisten utan egentlig andlighet befinner sig i en ohållbar situation. Och hon misstar sig grundligt, om hon menar att en enbart förnuftsdyrkande humanism kan försvara ens de elementäraste mänskliga rättigheterna mot de krafter som i våra dagar är i verksamhet för att reglera eller kallt avreglera allas tillvaro, organisation och opinion.

De som hyser en dragning åt "österlandet" (ett ofta föga genom tänkt begrepp) borde rikta ögonen åt inte bara de lankesiska theravadabuddhisterna, de zenbuddistiska japanerna under 2: a världskriget eller åt alla hinduiska avlagringar i form av kastsystem, brudbränning, våldsdåd mot muslimer och sikher osv. utan också åt tingeltanglet hos vissa delar av New Age och andra, företrädesvis amerikaniserade, idéer.

Endast en åtminstone rudimentärt organiserad auktoritet, en ständigt vaksam disciplinerad styrka, ett universitet, en fackföreningsrörelse, en religiös förening, kan bjuda motstånd mot den statliga makten. Utan någon sorts tro eller övertygelse, som predikar individens frihet och ansvar, skulle frihetens källsprång snart sina. När exempelvis kyrkorna, med all den fördomsfullhet som alla institutioner av gammalt slag är behäftade med, i sin tur går in för att förtrycka, måste vi åter ta upp striden mot dem, stödda på bl.a. den tro som de själva ställvis säger sig förespråka. Och detta kommer säkerligen alltid att behövas. Ty ingen skall inbilla sig att friheten beständigt är tryggad i en värld som ständigt förändras. Men vi måste basera våra ställningstaganden på ömsesidig respekt, fördjupa den i dialog och älska varandra.

För övrigt är det min absoluta övertygelse, att frihet och gemenskap förutsätter varandra. Friheten som rättighet måste därvid vara individuell; gemenskapen baserad på självständiga sammanslutningar. Kollektiv kamp är ibland nödvändig, men den ytliga kollektivismen får aldrig förväxlas med den djupa universalismen. Genomskinliga och porösa strukturer är en annan förutsättning för ett drägligt liv för oss alla.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/37687

4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Och ändå kan all din uppräkning sammanfattas med vad du är:

"Endast ett grässtrå som finns en tid & sedna går vinden fram och du är ej till"
Eller som det står på ett annat ställe: "En rykande veke..."

I och med att du betraktar dig som kristen.

Det är vad Bibeln definierar dig sammanfattningsvis & då behöver du inte schackra med alla tillhörigheter du räknar upp...

Permalänk | Anmäl #1 Nils Stibor, 2011-06-30, 19:47

Jag är mycket positivt inställd till många judiska intellektuella (och de är sannerligen många!) samt till de delar av GT som framhäver kärleken till nästan. Jag instämmer sympatiskt med en hel bunt muslimska tänkare, sufistisk mystik, de delar av Koranen som också värnar om nästan, och en hel rad av de stora humanister inom islam som presenterat sig alltsedan 700-talet vt och framåt. Buddha har jag rentav svårt att skilja från min bild av Jesus. Kärnan i bådas budskap är kärleken och nedtoningen (utraderandet) av det egocentrerade och materialistiska begäret. Jag är humanist i den mening som exempelvis Elisabeth Rynell är det. Vad angår min egen kristendom är den mycket svår att nagla fast med hjälp av enkla och hemmagjorda krumbukter. Den förbehållslösa kärleken är för min del credo. Har jag glömt några? Ja, hinduerna, sikherna och ev. Zoroastrierna (och naturligtvis många, många fler). Kontentan är hursomhelst, enligt min mening, kritiken av intolerant fundamentalism – inklusive ateistisk sådan – och framhävandet av kärleken, medmänniskan, toleransen, respekten, ömsesidigheten osv. Min kritik mot Israels agerande i Gaza och på Västbanken riktar sig mot den sekulära (eller är den inte det?) STATEN Israel. Skall det vara så svårt att förstå?

Kort också om NEWSMILL. För tredje gången av nio har rubriksättningen – av andra än mig – orsakat problem. ”Antisemit” lyser i eldskrift. För den som bemödar sig om att ta sig igenom de få raderna i artikeln torde med all önskvärd tydlighet framgå, att jag är allt annat än reell antisemit. Inte alls! Men sådana subtiliteter och ironier som jag presenterar här må eventuellt vara svårforcerade för människor utan tolerans och sokratiskt sätt att resonera. .

Permalänk | Anmäl #2 Carsten Palmer Schale, 2011-07-01, 13:54

Jag tror inte du behöver oroa dig så mycket för att bli kallad det ena eller andra Carsten.
Skulle tro att bara ett ytterst fåtal orkar läsa ditt meningslösa uppräknande av allehanda åsikter som i stort sett varenda människa kan skriva under på.
Vore kul om Newsmill tog in artiklar som handlade om nånting i stället.

Permalänk | Anmäl #3 Tomas Karlsson, 2011-12-19, 10:56

Om det inte stått antisemitism i rubriken hade jag inte läst detta inlägg.
Om författaren är antisemit eller inte vet han givetvis endast själv.

Undertecknad judinna är dock djupt tacksam för att författaren i sin kommentar uttrycker sin positiva inställning till vissa judiska intellektuella. Själv är jag positivt inställd till många kristna intellektuella och även en del kristna ointellektuella. Däremot tycker jag det är beklämmande hur författaren i ingressen jämställer piskning, pedofili och situationen i Gaza. Enligt arbetsdefinitionen utvecklad av EUs organ (European Monitoring Centre on Racism and Xenophobia (now Fundamental Rights Agency) är antisemitism bl.a "applying double standards by requiring of Israel a behavior not expected or demanded of any other democratic nation". Att som helig sanning acceptera den ena sidans narrativ i en av globens mest komplicerade konflikter, samt att blanda ihop en politisk konflikt med individuella psykologiska avvikelser är ohederligt.

Permalänk | Anmäl #4 Noomi Berlinger-Stahl, 2011-12-20, 09:44