Ny historieforskning reviderar judarnas ställning i Karlskrona

Inför landslagsmatchen i handboll mellan Israel och Sverige som avhölls i Karlskrona 12 juni 2011 trissades stämningen upp av förväntningar. Ett nätverk av grupperingar som motsatte sig matchen kallade till demonstration, liksom en annan grupp stödjande Israel. Detta är nu inget uppseendeväckande, detta är ett vanligt scenario när staten Israel uppträder i idrottsliga- och kulturella sammanhang. Men samtidigt åskådliggjordes den felaktiga bild av staden Karlskrona som alltjämt är en muntlig tradition i Sverige. Alltsedan 1990-talet, då Karlskrona var födelseorten för Nationalsocialistisk Front och genom detta blev centrum för den nynazistiska väckelsen i Sverige, har staden förknippats med nazism. Särskilt som Helene Lööw 1990 felaktigt utpekade Karlskrona som en av tre orter i Sverige hon använde för att exemplifiera lokal nazistisk representation på 1930-talet.

Den första juni 2011 publicerade Svensk Israel-Information SNABBNYTT nr 520. I denna nyhetsförmedling kunde läsas folkpartisten Erik Svansbos blogginlägg om den stundande handbollsmatchen: "Det är inte omtanke som driver demonstranterna, det är hat. Hatet mot Israel. En häxblandning av olika hat som förenar vänstern, radikala muslimer och nazisterna. Och nu ska de alltså manifestera i nazismens inofficiella huvudstad Karlskrona. Självklart är en faktor i detta antisemitism."

Erik Svansbos blogginlägg inspirerades troligtvis av det mail som cirkulerade bland Israelvänner med kontaktuppgifter till företrädare för Karlskrona Israelkrets:

"Enligt information från Israelvänner i staden, pågår redan en ohejdad propaganda mot Israel och mot matchen. Man sprider flygblad, affischer och hat stämningar piskas redan upp. Det finns tydliga tecken på förberedelser till demonstrationer kanske större än vid tennis matchen i Malmö 2009. PGS grupper från hela Sverige planerar massiv närvaro, liksom olika muslimska, vänsterextrema och nazistiska grupperingar (nazister är starka i Karlskrona)"

Dagen före matchen, sista dagen att genom lokaltidningarna nå ut med sitt budskap, fick Pingstkyrkans i Karlskrona pastor, Ulf Sundqvist, publicerat en debattinsändare där han slutligen "välkomnar ... Israel av historiska skäl" och beskriver Karlskrona som: "en stad där antisemitismens snåla vindar emellanåt blåser".

Utan att kunna redovisa någon statistisk undersökning, men med egen erfarenhet av att ha arbetat utanför Blekinge och i samtal med andra karlskronabor som lever utomsocknes, tror jag detta axplock av röster är representativa för den allmänna bilden av Karlskrona i Sverige och det politiska läge som råder i staden, särskilt när Karlskrona kommun sedan valet 2006 är ett av Sverigedemokraternas starkaste fästen.

Med Helene Lööws forskning är det enkelt att förklara NSF:s framväxt och sedermera Sverigedemokraternas etablering, men som jag i en tidigare Newsmillartikel visat (http://www.newsmill.se/artikel/2010/05/12/helene-loows-faktafel-har-skapat-en-falsk-bild-av-karlskrona), hade nazisterna aldrig någon representation i Karlskrona stadsfullmäktige och i 1938-års kommunalfullmäktigeval var det bara 10 karlskroniter som lade sin röst på Nationalsocialistiska Arbetarpartiet. Detta tillbakavisar Helene Lööws påståenden och gör knappast Karlskrona till ett historiskt nazistiskt centrum.

Den senaste forskningen visar snarare på motsatsen. I artikeln Fabian Philip och den kosmopolitisk örlogsstaden Karlskrona, vilken under hösten 2011 kommer att publiceras i tidskriften Nordisk Judaistik, visar undertecknad att det var i Karlskrona som judarna först integrerades i det svenska majoritetssamhället, och detta redan på 1700-talet. Förklaringen finns i staden Karlskronas egenskap av örlogsstad. Och uppenbarligen var örlogsstadens specifika miljö rådande ända in på 1940-talet.

När vidare artikelns Fabian Philip och den kosmopolitisk örlogsstaden Karlskrona resultat relateras till antologin Jews and Port Cities 1590-1990, framträder bilden av örlogsstaden Karlskrona som även ett exempel på Port Jews-paradigmet.

Professor David Cesaranis forskningsprojekt om judar i hamnstäder resulterade i antologin Jews and Port Cities 1590-1990. Utgångspunkten för artiklarna är David Sorkins tes om att judar i hamnstäder i Medelhavet och Atlanten utgjorde en speciell social klass. Detta kopplas till Lois Dubins forskning om Trieste, där hon visar att det fanns en tredje väg till modernitet och emancipation för judar, nämligen hamnstädernas kosmopolitiska miljöer. Tack vare hamnstädernas toleranta och pragmatiska atmosfär, tenderade de kosmopolitiska maritima handelscentrum att erbjuda judarna social inkludering tidigare än på andra platser. Den överordnade juridiska position dessa judar åtnjöt, innebar ett distinkt trappsteg till emancipation. På detta sätt följde de sefardiska hamnjudarna en egen väg till judisk modernitet, som överskuggats och dolts i den judiska historiografin av forskarvärldens fokusering på Centraleuropa och de askenasiska hovjudarna. I denna historieskrivning har Haskalah, den judiska upplysningen, fått vara modellen för modernisering i judisk historia.

Den snabba integrationen av den till Karlskrona 1780 inflyttande judiska församlingen följer Port Jews-paradigmet som det formulerats av forskningsprojektet. Med de skillnader att, Karlskrona inte var någon sjöfartshandelsstad, staden är geografiskt belägen i Östersjöområdet och den judiska församlingen var av askenasiskt ursprung. Karlskrona tycks vara ett avvikande exempel, såväl nationellt som internationellt.

Fabian Philip och hans efterlevande uppvisade ett integrerat svenskt beteende redan vid 1800-talets ingång, genom att Philip 1811 förvärvar lantegendomen Afvelsgärde, i Lyckeby utanför Karlskrona. Adam Sutcliffe visar i artikeln Identity, Space and Intercultural Contact in the Urban Entrepôt: The Sephardic Bounding of Community in Early Modern Amsterdam and London att den judiska ekonomiska eliten i Amsterdam och London manifesterade sin integrering i respektive lokala eliter genom köp av lantegendomar och på detta sätt anamma ett högreståndsbeteende.

Rita Bredefeldt visar i Judiskt liv i Stockholm och Norden: ekonomi, identitet och assimilering 1850-1930 att den judiska gruppen i Sverige inte börjar söka sig utanför den traditionella judiska handelsnäringen genom studier och etablering inom andra näringsgrenar, förrän efter 1850. I Karlskrona var judarna etablerade lantbrukare och godsägare redan på 1840-talet.

I arbetet Presentationen av Juden i Karlskronitiskt litteratur och tryck 1829-1943, redovisas för att den antisemitiska diskurs som var förhärskande i det svenska samhället under 1900-talets tre första decennier, inte kan avläsas i Karlskrona under samma tid. Situationen är troligtvis en parallell till Kapstaden, där judarna, tack vare sin sociala ställning i lokalsamhället, undslapp stigmatisering trots att rasismen blev allt tydligare och normativ efter 1872. Detta beskrivs 2006 av Milton Shain, Richard Mendelsohn och Vivian Bickford-Smith i artikeln Testing Cosmopolitan Tolerance: Port Jews in Cape Town during the Late Victorian and Edwardian Years, i antologin Jews and Port Cities 1590-1990.

Till detta skall läggas och framhållas den utställning karlskroniterna kunde besöka under en krigsvår: "Mitt vackraste handarbete" En broderi- och dräktutställning på Blekinge Museum 20.4-8.5 1943". Utställningen dominerades av Fru Elise Rubens garderob, där 70 av hennes plagg fanns att beskåda. I utställningskatalogen finns familjen Ruben representerad på 13 av katalogens 23 sidor. Familjen Ruben var Karlskronas äldsta och mest framstående judiska familj.

Om Fru Elise Ruben skriver Thyra Malmgren: "Fru Elise Ruben, född Wolf, köpmandotter från Hamburg. Född 1861 22/8, förlovad 1880, gifte sig i Hamburg 1881 11/9 med grosshandlare Anton Ruben. De bebodde den sedan början av 1800-talet av släkten innehavda fastigheten Drottninggatan 48, Karlskrona och egendomen Afvelsgärde i Lösens socken, den senare företrädesvis sommarhalvåret. Fru Ruben avled 1933 23/2. Fru Ruben beskrives som en vacker kvinna, liten till växten och med 'nätt figur'. Hennes väsen var fint och försynt och hennes goda hjärta uppenbarade sig i den stora hjälpverksamhet för mindre lyckligt lottade, i hennes stora intresse för sådana institutioner som Barnkrubban, Barnhemmet m. fl., som hon var med att starta och på mångahanda sätt främjade. Hennes och hennes mans filantropiska verksamhet, som tagit sig uttryck i donationer av skilda slag, äro väl kända i Karlskrona.

Enskilda personer i hennes omgivning, som behövde en hjälpande hand, var hon snar att hjälpa och mot underlydande i såväl Karlskrona som på Afvelsgärde en god och förstående husmor, som ej lät klasskillnader eller andra yttre dylika omständigheter inverka på sin för den tiden vida syn. Mor till 6 pojkar skötte hon sitt hem med stort intresse, kunnighet och initiativrikedom. Hon uppehöll med grandessa, förfining och förståelse det gamla handelshusets traditioner i såväl hemmet som i stadens musik- och nöjesliv, då representerat av familjefester i stadens då många burgna handelshus, de årligen återkommande Amarantherordens baler med flera tillfällen. Hon hade böjelse för allt som var vackert, såväl i sin omgivning, som när det gällde hennes klädsel.

Hon lade gärna ner stor omsorg vid sin garderob, använde vackra diskreta färger, fina, skira, eleganta garneringar, gedigna stoffer och var ansedd som en av sin stads mest välklädda damer. De här utställda föremålen omfatta en tidsperiod från 1880 till och med 1906. De utgöra prov på en dams i fru Rubens ställning, varierande garderob och innehåller såväl underkläder, enklare klänningar och liv som större toiletter och kappor, päls och hattar m. m. De bäst bevarade och mest intressanta äro givetvis de stora toiletterna. N:ris 19 och 20, vilka, använts bl. a. å Amarantherordens baler och 'Silverbröllopsklänningen' N:o 21. Men även N:o 10, säkert en sommarklänning, tidstypisk, de äldre kapporna N:ris 52-54, från tidigare år, äro välgjorda och välbevarade representanter. Linneutstyrseln är värd sitt särskilda studium, med dess välsydda linguerier. De tidigare årens såväl kläder som linnevaror, härstammar säkerligen från utlandet (Hamburg), då däremot de senare, från omkring sekelskiftet, företrädesvis sytts hos Sofie Gröndahls Syatilier, Karlskrona, och hattarna hos Elise Jakobssons Modesalong, Karlskrona."

Då utställningen gavs i april 1943, efter det tyska nederlaget i Stalingrad 30/1 1943, skulle det gå att tolka som det officiella Karlskronas markering av sidbyte från protysk till pro allierad, men det är för tidigt. Hade utställningen skett på hösten hade en sådan tolkning varit rimlig och befogad, men även ett museum måste planera för det kommande året.

Syftet med utställningen var troligtvis tudelade. Under de svåra krigsåren med hårda ransoneringar var det för hemmafrontens moral av vikt att framhålla det som kunde produceras för hand av de knappa resurser som lokalsamhället bjöd. Att i detta sammanhang även ställa ut en av stadens förnämsta familjers kvinnliga företrädares garderob, gav de hemmavarande kvinnorna en möjlighet till verklighetsflykt och glimt av det som varit och hägrade efter kriget. Thyra Malmgrens framställning av fru Elise Ruben ger ett genusperspektiv av karlskroniternas syn på det lokala judiska inslaget. Men det judiska är inget som tillmäts någon betydelse. Istället får fru Elise Ruben stå representant för Karlskronas burgna köpmannafamiljer, dessutom invandrare kommande från Hamburg i Tyskland. Bilden som framträder, är den av ett kosmopolitiskt Karlskrona som låter en invandrad tysk judinna representera det lokala och vars kläder ställs ut för att stärka hemmafronten under det brinnande världskriget.

Nazismen har ingen historisk förankring i Karlskrona, NSF:s framväxt under 1990-talet och sedermera Sverigedemokraternas valframgångar i Karlskrona kommun står snarare att finna i ett postmodernt perspektiv, än i ett historiskt.

Forskningen om örlogsstaden Karlskrona i relation till det internationella forskningsläget om örlogsstäder är ännu bara i sin linda. Men applicerande port jews-paradigmet uppvisar Karlskrona en tidigare ej uppmärksammad svensk judisk erfarenhet och historia, vilken kan härledas till örlogsstadens specifika miljö. Forskningsläget har förts framåt och med detta blir det nödvändigt att förändra den publika bilden av Karlskronas politiska historia.

Utställningen Mitt vackraste handarbete, i relation till valresultatet 1938, visar klart och tydligt att uppfattningen om Karlskrona som ett historiskt centrum för nazism är felaktig. Farhågorna om att Karlskrona skulle överträffa demonstrationerna mot Davis Cup-matchen i Malmö 2009, visade sig också vara långt överdrivna. Ett 150-tal samlades för att demonstrera mot Israel och då var många tillresta, samtidigt som ett 60-tal supportrar välkomnade de israeliska handbollsspelarna. Kanske är detta också en fingervisning för var den allmänna opinionen står i Karlskrona.

Harry Rson Svensson (21 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/37603

7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Harry Rson Svensson verkar ha fått fel uppfattning om vari den nya militanta antisemitismen består. Det är INTE traditionella svenska nynazister som står för denna, dessa grupper verkar idag väsentligt mer i det tysta.

Inte heller är det den militanta kravallvänsterm. De är Israel-fientliga av andra skäl än traditionellt antisemitiska och har så varit länge.

Den nya antisemitismen i Sverige är i stället den som radikala muslimer odlar. Det är heller inte specifikt kopplat till Mellanösternkonflikten utan är en månghundraårig antisemistism av klassiskt slag. Man hatar helt enkelt judar.

Att islamister och kravallvänster ingår ohelig allians i sådana här sammanhang får tillskrivas vänsternd dåliga omdöme. Man borde naturligtvis ta avstånd från den och hantera sin Israelkritik på ett helt annat sätt och i helt andra sammanhang.

Permalänk | Anmäl #1 Mats Dagerlind, 2011-06-28, 16:46

Fantastiskt intressant artikel, som gräver på djupet av den svenska
nazismens ursprung.

Nu kan man bara hoppas, att Harry Rson Svensson klargör
dioxinets inverkan på centrala nervsystemet också.

Eller hur dumheten påverkar folk, så där i största allmännhet.

Permalänk | Anmäl #2 per svensson, 2011-06-28, 16:56

Blekinge är överhuvudtaget ett fantastiskt landskap. På 50-talet blev jag och min bror emottagna hos bonden Hugo Nilsson med maka Ingeborg i Häljarum varje sommar, för att vi skulle slippa vår förort i Stockholm och få njuta lite landsluft och sådan liv, som småbönderna levde.

Jag har sedan dessa både Blekinge och Karlskrona i gott minne. Det finns en ljushet och en klarhet över dess landskap, en friskhet över flottans stolthet och det goda ljusa hos de människor vi mötte där finns bevarat.

De var religiösa de här människorna precis som andra vi mötte. De ville gott för oss och andra. De gick i kyrkan och på tältmöten. Men några nazister mötte vi aldrig.

Människor är olika och det var de naturligtvis även i Blekinge. Politiken spelade inte så stor roll i människors liv. Och det gör den inte nu heller.

Permalänk | Anmäl #3 Ann Helena Rudberg, 2011-06-28, 17:51

Intressant artikel om tidigt judiskt liv i Karlskrona. Ett exempel på integration av invandrare. Man kunde tilllägga att Karlskrona tillsammans med Stockholm, Norrköping och Marstrand var de första städerna där judisk bosättning tilläts. Den judiska församlingen i Karlskrona hade sin egen begravningsplats.

Permalänk | Anmäl #4 Mose Apelblat, 2011-06-28, 18:54

Ang dumhet så behöver Per Svensson bara läsa sin egen kommentar för att förstå hur den påverkar folk.

Permalänk | Anmäl #5 Nurmela, 2011-06-28, 21:27

Varför är detta alls viktigt? För mig är nuläget och framtiden vad som kan påverkas. Sen är det ju märkligt att SD som sägs vara sprunget ur nynazism är så positivt till Israel och judarnas dominans över muslimer i området OM det skulle vara en del av antisemitismen. Jag blir istället illa berörd av hur okritiska dom är.

Permalänk | Anmäl #6 Bo Grahn, 2011-06-29, 09:12

# 5 nurmeja

Klart att min kommentar är intressant för de mer begåvade läsarna.

De ser ju, precis som jag, att artikeln är ointressant och menlös,
samt bara ett uttryck för det egna särintresset.

Sverige har i sin helhet så enorma problem, att judarna, Karls-
krona och en Davis Cup match fullständigt saknar betydelse.

Jag skulle haft mycket större förståelse, om skribenten hade
skrivit om judarnas situation i Malmö, och Ilmar Reepalus roll
i det hela. Alltså väsentligheter....du vet?

Permalänk | Anmäl #9 per svensson, 2011-06-29, 14:18