Vi har redan etiska aborter

Mycket snack utan innehåll. Extremt tunnt och ytligt. NÄSTA!

I din artikel får jag inget svar om varför 22 veckor gammal foster(barn tvingas dö ensam i sköljet.
Kallas inte detta beröringsångest.

Själv har jag ingenting emot aborter fram till vecka 12.

#1 Erik Sommarfarare, "nästa"? Vem tror du att du är?

Snacka om innehållslös. Du får nog ta och redogöra för vad du tycker är "tunnt och ytligt". Faktum är att det är det minsta man kan begära. Att inte göra så vore bevis på att du inte är ute efter en seriös debatt och att du bara är ett troll ute efter att inflammera.

Jag kan inte se hur ett modererat forum som Newsmill kan tolerera troll. Jag vet inget annat som gör det.

Kul bild.
Men om killen i trädet får syn på ett fågelbo i trädet eller när han kommer ned så får han inte att ta bort eller skada detta fågelbo eller fågeläggen om sådana finns där. Det gäller generellt och inte bara för utrotningshotade fågelarter och bygger på principen ”inte störa inte förstöra”.
Den regeln innebär att ofödda fågelungar har ett starkare rättsskydd än ofödda människobarn.
Det kanske ska vara så men jag skulle gärna vilja höra motiveringen till varför ofödda fågelungar ska ha ett starkare rättsskydd än ofödda människobarn i svensk lagstiftning.
”Vi har en abortlag som vilar mot den medicinska verkligheten och tar hänsyn till såväl fostrets som kvinnans rättigheter”. Skriver Mattias Irving. Men om människofostrets rättigheter är svagare än den ofödda fågelungens så kan man ju undra över hur det förhåller sig med den saken.
Jag har inte funderat så mycket över frågan och jag tycker inte att vi ska ändra på vår abortlagstiftning men det är en etisk fråga som vi bör kunna besvara.
Särskilt om man i framtiden får för sig att det ska vara samma lagstiftning inom hela EU-området. Då kan den gamla motsättningen mellan katoliker och protestanter komma upp till ytan igen för om jag förstått det hela rätt så har man betydligt strängare regler i vissa länder där katolska kyrkan har en stark ställning, som exempelvis Irland, Polen och Italien. Den katolska kyrkan är ju en av de starkaste abortmotståndarna i Europa. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/abort-het-fraga-i-italienska-valet_872...
Den Svenska lagstiftningen har ett starkt stöd här hemma och i Sveriges riksdag. Men om frågan skulle hamna på EUs bord så blir läget ett annat.

”Vi har redan etiska aborter” är rubriken på Mattias Irvings artikel som ett svar till Mats Dagerlind. Är då etiken att tidpunkten för abort utan medicinsk motivering är satt till 18:de veckan?

Sattes denna gräns för abort med tanke på att ett foster inte kunde fås att överleva vid en för tidig naturlig födsel vid denna vecka vilka insatser som än gjordes?
Eller var tanken att 18:de veckan var en säker tidpunkt då fostret, fast det kunde känna smärta och automatiskt reagera på den, ändå var ett embryo utan kapacitet till ”medvetet lidande”?

Mats Dagerlind skriver ”Den medicinska utvecklingen har gått därhän att tidpunkten i ett fosters utveckling då det kan räddas till livet har letat sig ner till och säkert snart också förbi den tidpunkt då sena aborter får utföras”.
Han tycks mena att kriteriet är som det första ovan. Om det skall vara avgörande är det uppenbart att vi måste krympa veckoantalet undan för undan. Den senast tillåtna veckan går mot noll tills man till sist hamnar i den katolska synen med conceptionen som gräns d.v.s. ingen abort överhuvudtaget för att bibehålla etiken.

Men är inte kriteriet för 18 veckors gränsen som i det andra fallet att en bedömning gjorts där fostret fortfarande vid denna vecka ”bara” är en ”förmänniska” med hjärna i vardande? Ett jämställande av fostret med (som mest) ett fullt utvecklat däggdjur, låt säja en griskulting för att vara riktigt grafisk.

Vid aborten dödar man alltså inte en människa utan fostrets möjlighet till att bli en sådan. Med en sådan definition bör vi känslomässigt klara abort lika bra som vi klarar menyn vid matbordet. Vi talar om två likadana organismer när det gäller medvetandet. I det ena fallet en art som vi rutinmässigt föder upp, dödar och äter.
Detta är ”den medicinska verkligheten” enligt Mattias Irving här med lite interpolering. Om vi inte accepterar detta resonemang som etiskt är vi illa ute. Visavi både djur och människor.

Mats Dagerlind är nu som alltid på demokratins och medborgarens sida. Han går i polemik mot personer som talar över huvudet på medborgaren. Jag förstår att sjävgoda och självsvåldiga elitister som Mattias Irving INTE förstår den här hållningen. För honom är troligtvis folk i gemen smuts under fötterna. Hela diskussionen tycks gå honom förbi. Och han står där och gastar på sin lilla kulle, utan att veta att han är i ogjort väder.

För övrigt, livet börjar vid befruktningen, abort är tveklöst att ta ett liv, varje foster som ej kan överleva utanför livmoderrn är en parasit på kvinnans kropp ifall det är oönskat. Att ge liv är inte en lagsadgad skyldighet, det är ett val, en gåva en kvinna väljer att ge.

Att vara motståndare till abort av ej livskraftiga foster är likvärdigt med att konfiskera njurar och hornhinnor från ej villiga donatorer.

#3 Peter H

Men ”Erik Sommarfarare” har ju rätt. Det är en extremt tunn och substanslös debattartikel. Om man är verksam inom en tankesmedja borde man ha mer att komma med.
”Vi har redan etiska aborter” lyder rubriken men den är inte så väl underbyggd i texten.
”Med risk för att recensera snarare än debattera så måste jag börja med att konstatera, att Mats Dagerlinds skrivelse i abortfrågan är ordrik men arm på innehåll” skriver Mattias Irving och därefter kommer en rätt lång recension av Degerlinds artikel men inte så mycket om varför våra aborter är etiska.
Han tar upp en väsentlig sak och det är när han skriver:

”För det första presenterar Dagerlind inga siffror som visar på att unga människor skulle använda abort som en slags ”preventivmedel”. Skälet är enkelt: Det finns inga siffror som stöder denna moraliska ”förflackning” som han fruktar”.

Det är ett argument. Och om abortfrågans enda etiska dimension handlade om huruvida unga människor använder aborter som ett preventivmedel så hade det argumentet räckt under förutsättning att han har rätt i sitt påstående (vilket jag inte har någon uppfattning om).
Men riktigt så enkelt är det inte. I februari 2009 så hade Aftonbladet en artikel om att kvinnor från Norge kommer till Sverige för att göra abort för att fostret är av fel kön och då det inte går att få abort på grund av barnets kön i Norge
”Gynekologen och professorn i kvinnosjukdomar Lars Hamberger i Göteborg bekräftar för SvD att abortresorna är ett känt faktum. Han har viss förståelse för kvinnorna. – Har de tre, fyra flickor och är från Turkiet är det rätt hårda krav på dem att föda en pojke. – I det enskilda fallet kan jag förstå problematiken”.
http://www.aftonbladet.se/wendela/article12044729.ab
Det är exempel på en etisk fråga som inte alls berörs i artikeln dvs är det försvarbart att göra abort enbart av den anledningen att man anser att fostret är av fel kön?
Professor Hamberger säger sig ha ”viss förståelse för kvinnorna” men om man läser mellan raderna så kan man kanske ana att han inte känner sig riktigt komfortabel med det faktum att aborter begås för att fostret är av fel kön.

Mattias Irving menar att det inte går att visa att abort används som preventivmedel och där måste vi ge honom rätt - abort är ju något som görs i efterhand.

Ett alternativ är dock att föda och adoptera bort barnet - det medgavs ju faktiskt adoptionsrätt för hela 37 st barn under 2010.

Och står inte detta alternativ till buds så erbjuder sig de sociala myndigheterna ett omhändertagande av barnet genom en trygg familjehemsplacering.

Jag menar - whats the problem?

Av alla adopterade är 60 % födda i Sverige men 80 % efter 1970 är födda utomlands.

Det finns ett klart statistiskt samband mellan abort och adoption över tid - vilket implicerar att det finns inga svenska barn att tillgå för adoption helt enkelt därför att de aborteras!

Aborttalet i Sverige exploderade 1965 i kraft av "två läkar intyget" från ca 5 000 till nära 35 000 1975 då abortlagstiftningen implementerades och har legat stadigt sedan dess. (sid 14)

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18330/201...

Antalet svenska adoptioner minskade och antalet utländska adoptioner ökade i motsvarande grad (sid 2)

http://www.scb.se/Statistik/BE/BE0101/2010A01L/Adoptioner.pdf

Sedan 1960-talets glada dagar fram till nu har det aborterats - håll för öronen! - en miljon fyra hundra tusen (1 400 000) barn.

((flämt))

Visst är Sverige fantastiskt...!

Ja jag tycker absolut att vi ska tvinga alla fågelföräldrar att ta hand om sina ägg så att de får fullt flygfärdiga ungar. Och göken borde utrotas, som inte alls tar hand om sina ungar. Sic!

Och kvinnor borde spärras in på vatten och bröd för att de inte vill ta på sig att skapa ett liv, som kommer att vara deras hela livet. Som någon har sagt tidigare: för vems skull ska alla foster överleva? Inte är det väl för kvinnans? Och inte för fostrets? Den förstnämnda vill inte bära fram det och den sistnämnda vet inte om att det existerar.

Återstår att det är för mannens skull. Och särskilt de män, som vill ha makt över allt liv, som de inte själva kan åstadkomma. Man behöver inte vara feminist för att begripa att det finns ett tvång här. Ett tvång som i århundraden har utsatt vuxna och levande kvinnor för förföljelse. Och nu ska vi ha det så igen?

Lars Johansson, tack för att du tar dig tiden att argumentera och inte bara skandera, som annars är så vanligt bland Newsmillkommentarer. Jag hinner inte ge dig ett utförligt svar så här, men jag vill ändå göra några korta kommentarer.

De fall du nämner har redan tagits upp som etiskt problematiska av flera debattörer, och därför är de absolut en del i den etiska diskussionen omkring aborter. Visst finns det en etisk problematik i och med exempelvis fosterdiagnostik. Det känner jag till själv, som är född med ett sällsynt och fysiskt funktionshindrande syndrom. Jag har haft goda anledningar att begrunda vad som hade kunnat hända om mina egna föräldrar hade begärt fosterdiagnostik.

Könskorrigerande aborter är ett bra exempel på hur fel det kan bli, fastän de av allt att döma är sällsynta. Men i likhet med Åsa Regnér på RFSU så menar jag att man inte bara kan dra in på allas rättigheter för att de brukas oansvarigt av somliga. Viktigare är då att börja jobba ännu hårdare med insatser för att likställa flickors och pojkars värde.

Det finns gott om belägg för varför vår lagstiftning ser ut som den gör. Lagen är så etisk som en lag nu kan bli - den tillåter inte abort vid ett tillfälle då fostret kan tillskrivas sentiens eller individualitet. Samtidigt ger den modern en så lång tid som möjligt att få bestämma över sin kropp och sitt liv. Men detta innebär givetvis inte att allt är perfekt. Det finns alltid en mänsklig faktor, och den måste fortsätta diskuteras.

Men att kön ges så stor roll i föräldrarnas begreppsvärld är inte en diskussion som borde ligga abortfrågan i fatet. Där handlar det om samhällsinsatser för attitydförändring på ett större plan.

Slutligen vill jag säga att jag inte tycker att liknelsen mellan ett foster och en fågelunge är adekvat. Fåglar är inte rättighetsbärare, annat än som medlemmar i de arter som vi har utfärdat beskydd för. Det du nämner om fågelbon regleras i allemansrätten, som ju handlar om vett och etikett i skog och mark. Det är i mina ögon en besynnerlig parallell att dra till abortfrågan. Tack i övrigt för en god diskussion.

#13 Mattias Irving

Tack för ditt svar
Du skriver ”Fåglar är inte rättighetsbärare, annat än som medlemmar i de arter som vi har utfärdat beskydd för”

Men det är inte en allenarådande uppfattning. Djurrättsrörelsens uppfattning är att kännande djur ska tillerkännas lagliga rättigheter som skyddar deras liv och välfärd. En uppfattning som jag tror är på frammarsch. Tex så delar många deras uppfattning om det negativa i att hålla djur på pälsfarmer där det vanligtvis inte handlar om fridlysta arter.

Och i och med förbudet mot att förstöra fågelbon och plocka fågelägg så har ju fågelungarna defacto försetts med en negativ rättighet. Med en negativ rättighet menas att man har rätt att slippa något (till exempel att bli mördad, misshandlad, bestulen eller få sitt bo förstört).
Eftersom en negativ rättighet inte kräver en aktiv handling från rättighetsbäraren eller någon annan, utan den kräver enbart att ”någon annan” avstår från att göra något, så kan negativa rättigheter bäras av dom som i övrigt inte anses besitta någon rättskapacitet och därför inte har några positiva rättigheter som tex rätt till utbildning.

Gulli-Gullan, koko som en gök,
jag bjuder dig två rum och kök.
Kom älskling, och gör ett försök
i mina två rum och kök.

Bengt Jokkmokksjokke Djupbäck salig i åminnelse.

Lars,
djurrättsorganisationer har många viktiga poänger som jag själv också i stora drag ansluter mig till. Jag vet, luddigt uttryckt, men det är en annan diskussion. Vad jag menar med rättighetsbärare är att människor i värdeteoretiska modeller tillskrivs rättigheter genom 1) sin subjektivitet/sentiens och/eller (beroende på teori) 2) sitt medlemskap i den mänskliga arten.

Det finns värdeteorier som formulerar djurs rättigheter efter liknande riktlinjer, men de har inte fått genomslag i svensk lagstiftning annat än i just frågan om djurs rätt att inte plågas, samt lagar om djurhållning. Även denna rätt är förhandlingsbar, vilket visar sig genom våra djurförsök.

Men hur knyter denna fråga an till abortdebatten? Frågan du väcker lyder egentligen någonting i stil med: Ska vi utvidga värdeteoriproblematiken till en bredare tillämpning, och vid vilka punkter krockar i så fall våra värdeteorier, när man gör laterala jämförelser mellan olika fall? I det här fallet att fågelungar har rättigheter som foster saknar.

Jag vill undvika missförstånd genom att åter poängtera att det inte är fågelungar själva som är generella rättighetsbärare. De fåglar som föds på Kronfågel har inte rätten till sina egna liv och kroppar, exempelvis. Om en fågel i det vilda började födas upp i fabriker och göras mat av skulle dess rättigheter likaledes berövas den.

Rättighetsbäraren är alltså i fallet med fågelungarna ett subjektslöst "naturen" själv, eller kanske arten specifikt, om den är utrotningshotad. Naturen har en "rätt" att fortsätta sin gång, och det finns ett inneboende värde förknippat i att den gör det. Ungefär så kan man väl sammanfatta den diskussionen.

I frågan om aborter finns det en tydlig distinktion - vi är varelser med ett naturligt och biologiskt påbrå, men vi vill definitivt inte "tillbaka" till en naturlig rättslöshet, med allt vad den innebär. Det är därför vi har samhällen, lagar, rättigheter. Jag ogillar dock själv av flera anledningar natur/kulturdistinktionen, men vill inte förbli vid det ämnet alltför länge. Likväl menar jag att fågelbo-exemplet helt enkelt inte fungerar på ett människobarn, för det rör sig om två helt olika världar.

Man kan givetvis dra paralleller och få ut något av dessa, men det kräver en betydligt djupare diskussion om värdeetik än jag känner att det här forumet tillåter. Gillar ändå att diskutera frågan.

Fåglar har inga generella rättigheter. Inte ens som ägg. De fåglar som växer upp i fångenskap har inga rättigheter. De är inte ens förhandlingsbara.

De kvinnor som växer upp under liknande förhållanden får inte bestämma över sina kroppar. Fortfarande stängs de in och övervakas i vissa länder. Och deras kroppar är handelsvara i familjer. Så är också deras sexualitet. Även i Sverige fungerar det så.

Och värdeetik är underbart att diskutera. Visst är det så. I en värld där allt är ideellt och ingenting är verklighet så kan vi sitta i elfenbenstorn.

Men ibland avbryter verkligheten denna diskussion och ger konkreta exempel. Hu så otäckt! När det går att för evigt snöa in på teori och filosofiska små artighetsvisiter.

Polen och Irland har Europas mest restriktiva abortlagar till följd av att de är katolska länder. Religionen bestämmer och har alltid gjort. Påven är emot aborter. Och han förnyade sin kamp mot dessa i slutet av förra året.

I Chile (katolskt land) gör gissningsvis 160 000 kvinnor illegal abort varje år. Det finns ett känt fall där modern riskerade cancer och barnet var hjärndött. Hon fick ändå inte abort. Barnet föddes fram och dog efter 45 minuter. Vi ska underkasta oss Guds vilja. Enligt hans sändebud på jorden påven.

Abortmotståndarnas argument bygger ofta på fördomar och okunnighet. Ett abortförbud sägs leda till högre naivitet och kunna rädda länders pensionsystem. I Sverige har vi fri abort och bland Europas högsta födelsetal.

#17 Ann Helena Rudberg,

en värdeteoretisk diskussion ter sig ju tämligen banal, i all sin ordrikedom, bredvid den verklighet som är många kvinnors i Sverige och annorstädes i världen.

Jag brukar också föredra att lägga debatten på en politiskt intressant nivå, klättra ned från elfenbenstornen. När Dagerlind initierar en debatt om etik i abort så finns det ändå en poäng med att ta också en sådan diskussion. Nu räknar jag inte in Dagerlind i ett abortmotståndarläger på något sätt, men de argument som används tjänar ändå till att sätta abortlagens etiska oförvitlighet i spörsmål - vilket kan få konsekvenser, även i den politiska verkligheten.

Så ibland måste man fatta pennan och svinga även de stora, kanoniserade begreppen. Det är en strid med flera fronter.

Allra tråkigast kan jag känna, är ändå att det här sitter en bunt män och diskuterar vad kvinnor ska och inte ska få göra. Det är ett tröttsamt och väl inövat beteende, får man anta. Och nu går ju även jag in som en av de där männen i den diskussionen. För att försöka avsluta den förvisso, men ändå.

Mattias Irving

"Lagen är så etisk som en lag nu kan bli - den tillåter inte abort vid ett tillfälle då fostret kan tillskrivas sentiens eller individualitet."

Detta uttalande kräver ett förtydligande - vid vilket "tillfälle" kan då barnet tillskrivas ett egenvärde - äger ett barn vid låt oss säga 22 veckors ålder tillräcklig sentiens och individualitet.

Du missar dock det väsentliga - och det är här som din relativiserande etik sjunker som en sten.

Barnet måste nämligen dödas i livmodern - föds barnet levande är det ett rättighetsägande subjekt skyddat av bla mordparagrafen i brottsbalken.

#19 gunnar mohammad

Det du säger stämmer inte alls. Foster som aborteras i Sverige stillas inte i livmodern. Det finns länder där man gör så, men det är inte svensk praxis, eftersom det är en onödig rutin.

Här kan du läsa om detta från mina intervjuer med forskarna Pia Teleman och Kristina Gemzell-Danielsson: http://seglorasmedja.se/post8966/ledande-forskare-uttalar-sig-om-abortde...

Innan vecka 18 rör det sig inte om ett barn, veckorna därefter fram till v22 är gränsperioden där det ska vara särskilt ömmande skäl för abort, därefter är det definitivt stopp. Hur mycket tydligare gräns än så behöver du?

#13 Mattias Irving skriver om abortlagen att "/s/amtidigt ger den modern en så lång tid som möjligt att få bestämma över sin kropp och sitt liv". Är inte detta fel tänkt? Om en kvinna tvekar om att besluta sig, drar hon då inte ut i det längsta med att fatta beslutet, oavsett om det är före en 12 veckors gräns eller en 18 veckors gräns? Beslutet kommer inte att bli lättare för att gränsen går vid 18 snarare än vid 12 veckor. Hon kommer att fatta beslutet när det är nödvändigt för att vara inom gränsen för legal abort, och rimligtvis bör beslutet snarare bli mer plågsamt ju senare detta sker och ju närmare fostret är att bli ett överlevnadsdugligt barn. Och aborten blir onödigt mer traumatisk såväl för henne själv, psykologiskt och medicinskt, som för inblandad sjukvårdspersonal.
Och vad gäller könskorrigerande aborter, som "av allt att döma är sällsynta": Här kanske, ja, men glöm inte helt resten av världen. Läs New York Times op-ed columnist i går, om 160 miljoner kvinnor som "saknas" jämfört med förväntad könsfördelning i Kina, Indien och asiatisk-amerikanska grupper, och som till största delen anses bero på abort av flickfoster. Vore väl något för feminister att reagera mot.

Ann Helena Rudberg

Varför detta raljerande, kvinnan äger ju redan i kraft av abortlagstiftningen rätten att själv bestämma över det barn som växer i hennes kropp.

Det är således ingen som kan tvinga kvinnan att föda - inte ens spermadonatorn mannen.

Den etiska aspekten avser barnets egenvärde och det är väl här som den allmänna skiljelinjen går - är människovärdet absolut eller går det att relativisera.

Abortlagstiftningen kommer inte att inskränkas - det satsar jag doktorshatten på - möjligen kan man tänka sig att gränsens sänks några eller någon vecka och att kuratorsutredningen stärks upp.

Det kan ju inte heller vara helt fel att möjliggöra ett alternativ av adoption för de kvinnor som så önskar - ett alternativ som för närvarande inte är vid handen.

Önskar kvinnan föda barnet kommer det att bli föremål för ett omhändertagande av de sociala myndigheterna och fosterhemsplacering - är det ett rimligt val att ställa kvinnan inför?

Till saken hör också - som med all lagstiftning - att bestämmelserna har stöd i den allmänna rättsuppfattningen.

#21 Lina Lybeck,

jag skulle gärna citeras i min helhet. Låt mig därför citera mig själv, de passager som du missade: "/jag menar/... att man inte bara kan dra in på allas rättigheter för att de brukas oansvarigt av somliga. Viktigare är då att börja jobba ännu hårdare med insatser för att likställa flickors och pojkars värde."

Om man bryr sig om kvinnors rättigheter så är fri abort OCH jämställdhet mellan könen nödvändigt. Man måste inte välja mellan dessa, utan kan och bör som feminist aktivt arbeta på båda dessa fronter.

Slutligen sker de flesta aborter i Sverige redan innan vecka 12. De flesta bestämmer sig alltså tidigare och "drar inte ut på det" som du menar. Det är inte direkt någon rusning till abortklinikerna när kvinnorna kommer i 18:e veckan, av flera och tämligen uppenbara skäl.

Mattias Irving

Du pratar strunt - Mifegyne är ett antihormon som hämmar effekten av progesteron och ges i samband med abortion - näringstillförseln stängs av och barnet dör i livmodern.

På grund av de larmrapporter där barn ändå aborteras/föds levande föreligger diskussioner att i sådana fall döda barnet genom att penetrera hjärnan.

Att du inte kan ge ett adekvat svar på frågan när barnet når sentiens och individualitet utan hänvisar till abortbestämmelserna visar att den etik du stödjer dig på missar i filosofisk begreppsanalys.

Vad är det du försöker förtränga - livets okränkbarhet och barnets absoluta människovärde?

#24 gunnar mohammad,

Mifegyne används vid medicinsk abortering inom två månader efter befruktning. Du kallar detta tidiga foster för ett barn, och det står dig fritt. Du kan även kalla det ett "mord" på dessa celler som just lämnat sin embryonala klassificiering, men att prata om detta i en debatt som berör sena aborter blir väldigt vilseledande. Inte ens jag som är insatt insåg först vad det var du åsyftade när du pratade om att "döda barn".

Om du nu är insatt i frågorna om abort så vet du säkert också att det inte går att ge några tydliga, vetenskapliga svar på var sentiensen börjar, när det "är någon hemma" så att säga. De läkare som jag har pratat med har sagt att man kan spekulera kring vecka 26, men i vilket fall ingenting som ligger ens i närheten av de rådande bestämmelserna.

Om jag vill förtränga någonting så är det i vilket fall ingenting som du kan uttala dig om. Psykoanalytiskt hobbysnack går bra vid köksbordet, men det hör inte hemma att spekulera om sina åsiktsmotståndares psykologiska drag i seriösa debatter.

Mattias Irving

Du blottar din okunskap för oss alla att se - Mifegyne används både vid tidiga - om inte barnet sönderdelas och sugs ut - och vid sena aborter upp till vecka 18.

Om man framkallar livmoderssammandragning utan att innan gett Mifegyne föds barnet levande.

Jo då det finns visst statistik på att aborter används som preventivmedel. Om samma kvinna gör upp till sex aborter så bör hon väl ändå veta om hur man blir med barn och inte skyddar hon sig då som hon ska. Vill man inte ha barn finns det bättre sätt en ett högt antal aborter vilket man kan få fram via socialstyrelsens hemsida.

Mattias Irving
"nnan vecka 18 rör det sig inte om ett barn, veckorna därefter fram till v22 är gränsperioden där det ska vara särskilt ömmande skäl för abort, "

I vecka 15 stoppar barnet medvetet tummen i munnen, och ändå är det inget barn?

// maria

Apor kan också stoppa tummen i munnen. De har ett intellekt som ett småbarn. Är det mord att döda en apa?

Maria Nilsson,

var snäll och presentera den statistik som du menar skulle tyda på att abort används som preventivmedel. Jag kan hjälpa dig på traven med en relevant länk, nedan.

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18031/201...

Du menar även att fostret medvetet stoppar tummen i munnen i v15. Inte ens forskare inom neurovetenskap kan avgöra exakt när det finns ett medvetande, och även deras gissningar ligger åtminstone 10 veckor fram i tiden från din tidsangivelse. En rörelse är inte detsamma som ett medvetande.

Gunnar Mohammed,

Fastän jag själv är filosof och idéhistoriker i första hand så har jag läst på lika väl som någon av dem som uttalat sig i abortfrågan de senaste månaderna. Om man ser till fakta så tror jag att du hittar mycket få fall där jag visar någonting annat än stringens i mina egna inlägg. Men, du har rätt i sak. Jag hade inte läst in mig på att det var just Mifegyne som används vid mycket sena aborter.

Men vad du kallar att "döda ett barn" kallar jag bara för ett steg i aborten. Det är självklart att man måste avbryta näringstillströmningen innan aborten. Frågan är varför du vill göra en så stor sak av just detta?

Visst lever ett foster, i en bemärkelse. Men vi får inte slarva med definitionerna här: Även alla celler i våra kroppar "lever" och "dör", men ingen pratar om denna ständiga massdöd som någonting beklagansvärt. Den stora distinktionen är sentiens och individualitet: Om någonting med ett medvetande och/eller en egen livsduglighet dör, så är det något som har en större moralisk tyngd. Att prata om foster (särskilt tidiga foster) som liv, jämvärdiga med vuxna individer, är inte ett stringent sätt att diskutera på, för då får vi problem med gränsdragningen gentemot alla andra levande organismer: cellerna i våra kroppar, växter, djur, plankton, allt, skulle vi behöva ge samma rättigheter som vi människor har, för att vara konsekventa i våra definitioner. Det är därför det är viktigt att vi har mer inringade definitioner än bara "liv" och "icke-liv".

Den anledning att du numera nästan aldrig ser barn med downs syndrom (jmf med 70- & 80-talen) är just fosterdiagnostik och aborter. Det är naturligtvis inget tvång men ett förståndshandikappat barn ges idag ingen större chans till ett meningsfullt liv så de flesta blivande föräldrar väljer den vägen.

Nästa logiska steg, som kommer att tvingas fram av ekonomiska skäl, är att börja abortera lågbegavade foster då dessa med största sannolikhet aldrig kan tillgodogöra sig den utbildning den kunskapsintensiva ekonomin kräver. Vidare är lågbegavade pojkar den grupp som står för den allra största delen av vålds- och egendomsbrott i samhället.

För den sociala ingenjören är detta naturligtvis ett väldigt effektivt verktyg för att designa den ’perfekta’ demografin där klent begåvade (pojkar främst) bortselekteras redan på fosterstadiet då de ej kan förväntas bli produktiva och ansvarstagande samhällsmedborgare.

Ingen verkar ju ha klagat på bortfallet av människor med downs syndrom, så att vidga definitionen av abortbara foster kanske är acceptabelt av den stora allmänheten?

Mattias Irving - ett tillrättaläggande

Nuvarande övre abortgräns i abortlagstiftnngen är fastställd utifrån bestämningen av barnets livsduglighet - dvs den tidpunkt i barnets utveckling då det självt till följd av lungutvecklingen kan leva vidare utanför kvinnans kropp - vecka 20-24.

Abortlagstiftningen är således konstruerad efter funktion och har inget med sentiens att göra - det är ditt eget påhitt.

Åtgärder efter vecka 22 kallas för övrigt "avbrytande av graviditet" och regleras enligt Hälso och sjukvårdslagen - enligt vilken läkaren då måste beakta barnets livsduglighet och agera därefter.

Vad gäller liv snackar vi mänskligt liv här - att relativisera saken till en fråga om hudceller uppfattar jag inte som seriöst.

Alla våras liv tar sin början vid konceptionen och slutar i död, betingade av varandra innesluter livets början och slut en absolut entitet - MÄNNISKAN.

Vi bär alla inom oss konceptionen som den grundläggande förutsättningen för vår existens, där börjar vi våra liv och där ges vi vårt människovärde - en sentiens av kontinuitet som du själv så tydligt åskådliggör enligt nedan.

"Det känner jag till själv, som är född med ett sällsynt och fysiskt funktionshindrande syndrom. Jag har haft goda anledningar att begrunda vad som hade kunnat hända om mina egna föräldrar hade begärt fosterdiagnostik."

Avslutningsvis, lagstiftningen - det allmänna rättsmedvetandet - ger kvinnan fri aborträtt under eget ansvar utan tvingad hänsyn till någon värdeetik överhuvud - detta betyder dock inte att samhället/staten kan avsäga sig ansvar.

Kvinnan - som livets överprästinna (GG) - skall garanteras att kunna fatta beslut utifrån de egna individuella preferenserna - socialt och ekonomiskt stöd och möjlighet till självvald adoption skall vara ett reelt alternativ till abort - inte enbart familjehemsplacering.

Ha en bra dag kompis...