George W. Bush - tiden efter Vita Huset

Efter avskedstalet 2009 där Bush önskade Obama all lycka, flyttade han och hustrun Laura till en villa i Dallas. Där började de morgnarna med att koka kaffe och rasta hunden. Men han skrev också sina memoarer och samlade pengar till ett presidentbibliotek som färdigställs 2013. Det kommer bortsett från ett arkiv och ett museum också att härbärga Bush-institutet - en tankesmedja baserad på Bushs idéer som redan anordnat konferenser: en om Afghanistans kvinnor där Hamid Karzai talade via videolänk, en annan om demokrati i mellanöstern. Dalai Lama har också hälsat på och skänkte då Bush ett tidigt utkast av Tibets konstitution.

Bush har dessutom samlat in 15 miljoner dollar genom att hålla 140 tal, bland annat ett i Japan där han talade om baseball och gjorde ett ceremoniellt utkast på Tokyo Dome Stadium. Hemma följer han också flitigt Texas Rangers - laget han en gång ägde. I januari 2010 ledde han tillsammans med Bill Clinton, efter förfrågan av president Obama, en insamlingskampanj för det jordbävningsdrabbade Haiti. I november 2010 släpptes biografin “Decision Points” där han personligt skildrar sin uppväxt, berättar om 9/11-attacken och vad som låg till grund för beslut som Irakkriget. Han gjorde också en 3 månaders pr-turné i Oprah Winfreys och andras TV-soffor där han skämtade om att folk förvånades eftersom de trodde att han inte kunde läsa och än mindre skriva. Boken blev en bästsäljare som nu sålt 3 miljoner.

Som president höll Bush militären högt - han träffade hundratals familjer till fallna soldater och slutade spela golf 2003 eftersom han inte ville att någon sörjande moder skulle se landets överbefälhavare göra det. Hans engagemang för USA:s veteraner har fortsatt och han har förklarat att han kommer att hedra dessa resten av sitt liv. I november 2009 tillhörde Bush-paret de första som gjorde ett tröstande besök efter massakern på militärbasen Fort Hood. I augusti 2010 gjorde de ett överraskningsbesök för hemvändande soldater på Dallas-Fort Worth Airport, och samma månad blev Bush hedersordförande för Patriot Golf Day Weekend 2010 - ett golfevent till förmån för militärfamiljer. I april 2011 anordnade han även ett 3-dagars cykellopp för skadade veteraner som i ökenhetta cyklade ikapp med sin 64-årige fd president.

En förändrad värld

Men också världen Bush formade har förändrats. 2001 bemötte han Al Qaida med att pålysa ett globalt krig mot terrorismen. Idag är Bin Ladin död och Al Qaidas terrormöjligheter kraftigt decimerade. Därefter förespråkade Bush demokrati som alternativ till totalitarism och sa 2005:

“...it is the policy of the United States to seek and support the growth of democratic movements and institutions in every nation and culture, with the ultimate good of ending tyranny in the world.”

I sin bok beskriver Bush sin syn på mellanösterns framtid:

“There will be setbacks along the way. But I am confident in the destination: The people of the Middle East will be free, and America will be more secure as a result.”

I januari 2011 - när mellanösterns demokratiska demonstrationer börjat - uppmärksammade CNN:s Fareed Zakaria Bushs roll för saken:

“...give president George W. Bush his due. ...he believed that arabs were not gentically incapable of democracy - and he put America’s moral might behind the great cause of arab reform.”

2001 ansåg Bush att FN:s kamp mot AIDS inte räckte och lanserade 2003 PEPFAR för 15 miljarder dollar - historiens största initiativ mot en enskild sjukdom. I sitt State of the Union-tal 2003 förklarade Bush situationen:

Today, on the continent of Africa, nearly 30 million people have the AIDS virus -- including three million children under the age of 15. ...to meet a severe and urgent crisis abroad, tonight I propose the Emergency Plan for AIDS Relief -- a work of mercy beyond all current international efforts to help the people of Africa.

Miljoner afrikanska liv har räddats genom PEPFAR och för detta har Bush fått utmärkelser och lovordats från båda politiska kanter. Kanske mest talande var dock när Tanzanias president Jakaya Kikwete 2008 fick frågan vad han då tyckte om den afro-amerikanske presidentkandidaten Barack Obama och då svarade att oavsett vem som blev USA:s näste president så hoppades han att denne skulle bli en lika god vän till Afrika som president Bush hade varit. Inför FN:s AIDS-konferens nu i juni konstaterade Hillary Clinton:

“Currently, PEPFAR supports treatment for over 3.2 million people -- the vast majority of whom live in Africa. ...PEPFAR is a key element of our foreign policy.”

Trots att Bush inte ämnar återvända till rampljuset är glömda delar av hans politik idag högaktuella. Att han därtill inte kritiserat sin efterträdare eftersom han tror på att behandla andra så som han själv skulle vilja bli behandlad, har framställt honom som en ledare med klass.

Den svenska Bush-bilden

Dessa saker har dock gått svenskar obemärkt förbi eftersom Bush här uteslutande skildrats negativt. Bushs succébok prisades av bl a Bill Clinton, men den svenske USA-vetaren Erik Åsard skrev:

“Innan Bush påbörjade skrivarbetet fick han... rådet att läsa president Ulysses S Grants prisade memoarer... Det skulle överraska om framtida historiker rekommenderade USA:s avgående presidenter att använda Bushs memoarbok som förebild...”

Jag gjorde i vintras en grundlig analys av Bushs bok och av svenskarna Ola Larsmo, Martin Gelin, Erik Åsard och Sara Stenholms recensioner av denna, och fann samtliga väldigt undermåliga där recensenterna ägnade betydligt mer utrymme åt att uttrycka sin personliga negativa syn på Bush än åt att redogöra bokens innehåll.

Jag gjorde därefter också en övergripande genomgång av hur svensk media i nästan tio år skildrat Bushs presidentskap och ger exempel på hur Sveriges USA-reportrar - i både privat- och statlig public-service-sektor - under objektivitetens täckmantel drivit ett subjektivt opinionsbildande som gjort att svenskar inte kunnat få något annat än en negativ bild av Bush. Jag rekommenderar båda artiklarna för dem som är intresserade av hur den svenska USA-rapporteringen gestaltar sig.

I en tid när även en amatör kan ta del av alla aspekter av amerikansk politik så blir oärlig journalistik alltid genomskådad och seriöst intresserade hoppar då över svenska mellanhänder. Om svensk media vill förbli en relevant faktor i den svenska USA-debatten, måste man åtgärda sin nuvarande trovärdighetsbrist och lära sig att skildra USA:s ideologiska mångfald rättvist.

Snart fyller Bush alltså 65. Jag vill med dessa rader gratulera en president jag imponerats av i elva år, vars politiska gärning sammanfattas väl av den australiensiske journalisten Greg Sheridan:

"This President, infinitely more complex than his reviews would suggest, will have a better place in history than most of his critics."

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/37541

9 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Ett sånt annorlunda inlägg! Vad kul det var att läsa det du skrev, oavsett vad jag tycker om Bush. Du har ett helt annat anslag än vad jag tidigare läst på newsmill. Tack!

Permalänk | Anmäl #1 Martin A, 2011-06-26, 20:59

Mycket intressant!

Permalänk | Anmäl #2 birgitta ellis, 2011-06-26, 22:05

Intressant perspektiv. Bra skrivet. Men så naivt. Magstarkt och obehagligt att hylla en person som gjort världen så mycket ont.

Permalänk | Anmäl #3 Pål Bergström, 2011-06-26, 23:00

Intressant! Bra ämne. Kommentera gärna denna video. Någon om du bör ha koll på bakgrunden så att man i alla fall kan få en rimlig förklaring. Hjälp mig att avfärda den med din kunskap!
http://www.youtube.com/watch?v=Sm73wOuPL60&feature=related

Permalänk | Anmäl #4 Johan Delorean, 2011-06-26, 23:33

Men till Europa vågar han inte resa, eftersom han löper uppenbar risk att arresteras och åtalas för krigsbrott.

Permalänk | Anmäl #6 Allfons Mållgan, 2011-06-27, 10:39

George W Bush var en av USA:s bästa presidenter någonsin.
Han var en världsledare av högsta klass.
När väl Irakierna en gång i framtiden får upp ögonen för vilken uppoffring USA och GWB gjort för att befria det Irakiska folket från tyranni kommer gator och allmänna platser uppkallas efter honom.

För mig var GWB självskriven som pristagare av Nobels fredspris. Men ur led är tiden och gemene man springer gärna efter det som framstår som politiskt korrekt.
Svenska intellektuella och svensk media som häcklat GWB och hans insatser är okunniga och osjälvständiga nobodys.

Permalänk | Anmäl #7 Ein Stein, 2011-06-27, 10:44

Oj, jag blir perplex, den här artikeln är den bästa och mest informativa jag någonsin läst här på Newsmill.
Det vore intressant och värdefullt om artikleförfattaren Ronie Berggren framledes också kunde skriva lite då valet i USA stundar.
Med Ronie Berggren har mångfalden och standarden på Newsmill höjts avsevärt.

Permalänk | Anmäl #8 Thomas Ek, 2011-06-27, 13:20

Bush-eran går till historien som en av höjdpunkterna på det korporativa Amerikas förmåga att manipulera politiken för sina intressen. Alltifrån valfusket i Florida till lögnerna som föregick massakern i Irak, på vilken Bush´s vice-president tjänat hundratals miljoner via sitt Halliburton. Olje- och vapenindustrin var de främsta profitörerna på Bush-eran. Demokratin och miljön de största förlorarna. För att inte tala om hundratusentals civila offer i Afghanistan och Irak.

Permalänk | Anmäl #11 Per Skarpman, 2011-06-27, 23:08

Magnus Johansson - "Obama blev en värdig tronarvinge, för det finns väl ingen som tror att det skedde något slags paradigmskifte när The long-legged mack daddy utsågs till ny president?)

Dessvärre helt korrekt. Däremot vore jag tacksam om du kunde utveckla vad du skrev om att "Obama är olaglig som president".

Permalänk | Anmäl #13 Per Skarpman, 2011-06-30, 14:39