Argumenten för att inte avskaffa värnskatten håller inte

Johnny Munkhammar och jag är överens om att politiken med stora skattesänkningar för breda inkomstgrupper varit mycket lyckad och framgångsrik. Det är också utmärkt att jobbskatteavdraget inte trappas av utan att alla får del av det. Vi är också överens om att politiker måste prioritera, man kan inte göra allt på en gång.

Men på en viktig punkt är vi inte överens - synen att värnskatten ännu en gång måste vara kvar för att andra reformer är mer angelägna. Minns att Alliansen redan i valrörelsen 2006 lovade att värnskatten skulle avskaffas.

Det är svårt att inte tolka Munkhammars svar som att han slingrar sig. Han ger mig, med viss reservation möjligen, rätt i att avskaffandet av värnskatten har bättre samhällsekonomiska effekter än att införa ytterligare ett jobbskatteavdrag. Och han håller med om att skatten borde avskaffas. Modern forskning stödjer ju också denna syn - det mesta talar för att avskaffandet av värnskatten är statsfinansiellt neutralt ganska snabbt. Dessutom finns mycket forskning som talar för att de långsiktiga effekterna är än mycket större och viktigare. Avskaffandet av värnskatten skulle på det sättet möjliggöra än större reformer, till exempel för dem i de lägre inkomstskikten, på lite sikt. Även om man nu inte statiskt vill räkna med detta i budgeten är det irrationellt att inte prioritera en reform som ger stora effekter på sikt.

Istället för samhällsekonomiska skäl anförs nu "sociala skäl". Visst, det är lätt att hålla med om. Men nu har man faktisk genomfört fyra förvärvsavdrag redan. Även efter det femte kommer väl marginaleffekterna att vara högre för vissa grupper långt ned i inkomsthierarkin och det kommer fortfarande att finnas fattigdom? Liksom efter ett sjätte och ett sjunde jobbskatteavdrag. När är det egentligen dags att avskaffa värnskatten enligt Munkhammars och moderaternas syn? Istället höjer man brytpunkten. Det är en bra reform, men den löser inte grundproblemet. Fortfarande får stora akademikergrupper, tjänstemän, företagare och mellanchefer avstå mer än hälften av varje löneökning.

Jag vidhåller att det egentliga skälet till att värnskatten blir kvar är att man inte vill ta en debatt om att man "gynnar de rika". Och på det sättet legitimerar man en förenklad bild där vanlig hårt arbetande medelsklass betraktas som en rik elit. Och jag vidhåller att detta är både taktiskt och strategiskt fel. Att inte fullt ut ta debatten om att arbete och ansträngning måste få löna sig slår till sist tillbaka även mot förvärvsavdraget. Minns senaste valrörelsen där regeringen anklagades för att deras skattesänkningar till 80 procent gått till den "rika halvan". Den rika halvan definierades så i princip som alla som har ett heltidsarbete.

I mångt och mycket liknar frågan om värnskatten den om förmögenhetsskatten. Det är en samhällsekonomsikt mycket dålig skatt där man inför diverse märkliga undantag för att lindra effekterna. I fallet med förmögenhetsskatten undantogs de mest rika och i fallet med värnskatt har man infört en så kallad "expertskatt" för att lindra effekterna för utländska experter. Förmögenhetsskatten gick ju dock till sist bra att avskaffa, trots att den frågan torde ha en än större symbolisk laddning, och regeringen har knappast förlorat något på det.

Regeringen har gjort mycket bra på det skattepolitiska området. Men i frågan om värnskatten har man kört i diket. Tyvärr bidrar Johnny Munkhammars senaste debatt till att man fastnar där.

Robert Gidehag (8 artiklar)

Anmäl