Sjukt att folk inte kan klara en utebliven månadslön

Jag håller med och fortfarande är kvinnor mer offer än andra och allra värst är det för invandrarna. Vi är helt enkelt ett släkte av offer i varierande grad och måste ständigt skyddas och tas om hand. Om Saab går i konkurs går staten in. Ingen blir lidande. Och det där med banklån tror jag inte på. Det är Metall som har gått ut och påstått dylikt. I socialismens namn. För i den -ismen är alltid människor hjälplösa.

Tänk, en socialist hade kunnat skriva en artikel som inleddes på nästan exakt samma sätt, men för honom hade förklaringen lika "naturligtvis" varit marknadskrafterna som uppmanar folk att konsumera så mycket de bara kan och helst mer än de kan genom att ta lån. Ser vi på bostadskrisen i det mer liberala USA där folk inte heller hade några reserver att ta av finner vi lika mycket stöd för den tesen. Själv tror jag mer det har med människans natur att göra.

Anne Wibble har fått en arvtagare. Jag är inte imponerad.

eftersom staten anser sig ha rätt att beslagta en stor del av det folk tjänar samt anser sig ha rätt att få betalt varje gång medborgarna handlar blir det så att folk är utfattiga.

Dessvärre är det så långt gånget att det skulle medföra stora svårigheter att ställa om samhället.
Vidare skulle en omställning av samhället påverka tex invandringen. det senare kanske inte är negativt men det skulle definitivt hända mycket på den fronten ifall skatter sänktes och staten slutade ge ut bidrag och hjälp.

Fredrik
Titta på kommersiell TV.

Där har du svaret om befolkningens status och förmåga att hantera kortsiktiga respektive långsiktiga perspektiv.
När jag var barn på 60 talet fanns en tidning med namnet "Spara o Slösa" ungefär med samma syfte som figurerna "Karies och Baktius" . (Folkbildning för barn var det. Så att dom skulle växa upp till kloka vuxna. Vart tog folkbildningen vägen.)

Du har således fel när du tror att det skulle handla om att folket är överbeskyddat.

Genomkorkad kommersiell TV är om jag inte misstar mig skapat i det stora landet i väster där varje människa är sig själv nog och likt förbaskat så finns det sisådär 50 miljoner riktigt fattiga i detta drömmars Fria Viljans land.

Försök o fatta: Det handlar i första hand om genetik.

Det som skrämmer ännu mer är att många av dessa "tonåringar" inte har någon som helst lust att växa upp och bli självständiga vuxna - och "hjonen" vet också sin plats.

Pappan och brukspatron Juholt jobbar redan på cementeringen av utbyggnaden. Han kallar det frihet och rikedom - för vem kan man undra.

Jag vet inte vad Segerfeldt menar med sin artikel. Om snittlönerna har fördubblats på 35 år, har kanske levnadskostnaderna fördubblats, också. Vi lever helt andra liv idag än på 70-talet och konsumtionen har ökat rent allmänt. Om man inte klarar sig utan en månadslön, beror det kanske på att lönen är för låg och inte medger några besparingar och att skatter och alla avgifter som inte fanns på 70-talet är för höga. På 70-talet behövde vi inte heller tänka på att lägga undan till pensionen.

"Varför har inte en enda krona lagts till sparkontot? Hur kan ett folk som har dubbelt så mycket pengar som för 40 år sedan vara pank?" Nu är kanske inte hela folket lika rikt? Boendekostnaderna har ökat mångdubbelt sen 1970, man måste betala hyran varje månad eller lånen på huset även om arbetsgivaren inte betalar någon lön.

Sen har klyftorna ökat än mer. vissa har blivit mer rika och höjer medelvärdet men de flesta arbetare har inte blivit rikare. På 70-talet fanns det många hemmafruar då kunde man leva på mannens lön det kan man inte idag. tex.

BNP per capita i 2005 års priser innebär alltså att inflationen, det vill säga förändringar i priser på det vi handlar, är medräknade. Ökningen av inkomsterna kan alltså inte bortförklaras med att det blivit dyrare.

Sjukt är ordet, Fredrik Segerfeldt. Det verkar som om en stor del av befolkningen är begåvningshandikappad.

En stor anledning kan vara att vi så länge levt i ett socialistiskt land, där vi inte får ta hand om våra egna pengar. Utan det är staten som skall ha in allt och sedan fördela ut i bidrag. Men om sparräntan varit rätt, så är ju det en tydlig signal till befolkningen att spara. Men när sparräntan är nästan noll eller t.o.m. negativ som hos vissa storbanker, då flyr ju folk sparandet och konsumerar istället upp varenda krona. Jag tillhör tyvärr själv den skaran som inte har något undanlagt. Men det beror ju på att jag håller på att jobba mig tillbaka efter några kriser. Snart finns det sparkapital återigen. Men RB och Bankerna styr mycket av hur människor hanterar sina pengar. Räntan fungerar bra som styrmedel. Däremot dem som har riskvilligt kapital och kunnat spara i andra former har ju lyckats öka sitt sparkapital som sig bör. Hoppas att Bankerna inser vikten av hushållens sprande och ökar sparräntan istället för utdelningen. Då är det ju dessutom mer legitimt med höga boräntor.

"Hoppas att Bankerna inser vikten av hushållens sprande och ökar sparräntan istället för utdelningen."

Varför skulle bankerna göra det, #12 Christer Borgström?

Bankerna försöker ju suga ut kunderna maximalt vilket man också kan göra tack vare att man får låna från Riksbanken till 1,75% ränta som man sen lånar ut till 4-5%.

Hur svårt är det att driva en bank när man får låna till 1,75% och inflationen är 3,3%?

Det finns bara ett sätt att återställa balansen och stoppa utsugningen av svenska folket och det är mycket högre styrräntor.

När bankerna går på knäna är styrräntan lagom hög.

Segerfeldt kan väl ha någon poäng.

Jag har inga direkta data på detta men det är mitt intryck att amerikanerna, som har ett helt annat samhällssystem än det svenska, rätt mycket lever från paycheck to paycheck.

I så fall faller ju Segerfeldts tes.

Japanerna är ju ena jävlar på att spara, de sparade in landet i en recession. Konsumtionen är ekonomins motor, jag vet inte om det alltid är så bra att spara för samhället.

Segerfeldt vill ju som all höger svartmåla det svenska systemet. Men har bara en suddig bild av alternativen.

Alla har ju en årslön sparade det vet ju alla moderater.

"Hur kommer det sig att vuxna människor i ett av världens rikaste länder inte kan .."
Därför att det var länge sedan Sverige var ett av världens rikaste? Eller ett land, ens.

Bo T
Banker är affärsdrivande AB vars uppgift är att tjäna pengar till sina ägare - inget annat. Förövrigt kan man inte bunta ihop en sektor på det sätt som du gör och utgjuta sig över "bankerna", det är ungefär som att säga "bilföretagen" eller "byggföretagen" en svepande generalisering
Dessutom ligger t ex STIBOR 3 mån just nu på 2,43% inte 1,75% som du skriver. 3-månadersräntan på ett bostadslån i t ex Swedbank är 3,99% som riktränta, men en bra kund kan säkert pruta en bit på det. Vad inflationen sedan råkar vara är väl knappast något som "bankerna" styr över eller?

#14 "Japanerna är ju ena jävlar på att spara, de sparade in landet i en recession. Konsumtionen är ekonomins motor, jag vet inte om det alltid är så bra att spara för samhället."

Du hör alltså inte hur idiotiskt det låter? Om alla bara slösade mer och ingen någonsin sparade skulle vi alla bli jätterika! Läs lite ekonomi FFS.

För att vi haft världens högsta skatter och nu äntligen börjar kunna betala av småskulder, och dessutom få extra pengar över. Men vi behöver ytterligare skattesänkningar!
Vi behöver mera tid att spara iho en extra månadslön, och lära oss spara istället för att låna!

I alla andra samhällen kvittar det för folk om de får ut sin lön eller inte? Det kan naturligtvis inte bero på att man har låg lön och höga utgifter? Högern vill ju ha större inkomstskillnader och större självfinansiering i den offentliga välfärden, och då räcker nog skattesänkningar inte till för de mest lågavlönade.

Jag håller för första gången med Fredrik Segerstedt, inte helt men delvis. Det är verkligen beklagligt med ett så sårbart, rikt och slösande folk som måste be farbror staten om hjälp. Dock frågar sig inte Fredrik Segerstedt varför. Eller så gör han det och förutsätter att svaret är lägre skatt. Jag hoppas inte det, det vore för populistiskt.

Att vi har fått ett så här mjäkigt beteende hos svenska folket är pga av två stora faktorer:

1. När människor blir rikare, får de också större behov och kräver än mera. De redan fattiga människorna är glada för mindre och skulle inte se att livet som förstört ifall de kommer i liknande penninginnehav som de nu drabbade. (Motsatsen till vad Marx tänkte.)
2. Vi lever i ett marknadsföringsklimat som såger att vi inte ska spara, bara spendera och bättra på Sveriges BNP, som är Sveriges officiella mått på välmående. Detta marknadsföringsklimat är så intensivt och psykologiskt manipulerande att folk köper utan att de har råd eller ens visste varför de köpte.

Det är vad som måste tas i hänsyn i denna debatt.

"Varför har inte en enda krona lagts till sparkontot? "

Jag tror inte det handlar om en enda orsak. Men kan ökade kostnader för t ex boendet ha något lite att göra med detta?

Vad gäller värderingsskiftet Segerfeldt efterlyser så undrar jag om inte det låga sparandet har något att göra med att våra identiteter tycks ganska sammankopplade med vad och hur vi konsumerar? Är inte konsumtion central för våra samhällen, vår tillväxt och våra identiteter!? Hur ska vi kunna känna något ägarskap över våra liv om vi känner oss pressade att konsumera i tid och otid?

Sen undrar jag, angående värderingsskiftet han efterlyser, om han anser att något liknande också borde ske i USA där många efter finanskrisen fått gå ifrån sina hem?

Vad gäller detta:

"Det beror naturligtvis på vår samhällsmodell, som är uttryckligen utformad utifrån idén att vi inte kan ta hand om oss själva, att vi är hjälplösa offer som måste ha statens hjälp vid varje liten motgång i livet."

Det finns en del skrivet om statsindividualismen som syftade till att öka individens oberoende via välfärdsstaten.
http://www.svd.se/kultur/litteratur/storst-av-allt-ar-oberoendet_33436.svd

"Friheten och självständigheten är svaret. Ingen ska vara beroende av någon annan, inte av sina föräldrar när man studerar och inte av sina barn i ålderdomen."

Klockrent inlägg Fredrik, du är en klippa!
Symtomatiskt att elefantdoktorn reagerar med vänstra delen av ryggmärgen som vanligt. Att döma av millningarna är 4 % arga över sparkapital som företeelse.
Inget nytt under solen; vpk:arna gör sina röster hörda.

Fredrik, du ställer frågor och lämnar analyser som inte är främmande vare sig för ansvariga eller landets tänkande undersåtar. Din enda konkreta lösningen är värderingsskifte. Det finns en betydligt mer verksam process som kommer att få även icke-tänkare att värdera sitt leverne i nuvarande "enbart geografiska Sverige". Professor Lars Jonung och nationalekonomen Danne Nordling kan vara till god hjälp, då de försöker få landets regering att deklarera en fungerande redovisning av våra skatter och hur de används.
Känner du till att mediansvensken jobbar enbart för staten fr.o.m 1 jan -19 juli. Först den 20 juli får "svenne" behålla sin lön för sig själv.
I procent räknat 54,7% i skatt. Mona har snackat skit i många år, men de här siffrorna är i häftigaste laget. Så länge svenska staten anser att all privat egendom är juridisk överlåtelsebar eller lagstadgat tillgänglig och man kompenserar fogdemetaliteten med socialt omhändertagande så länge kan du och jag kommentera ingenting i stället. Fredrik, vi är i samma sits som det tjeckiska folket. De vill ha tillbaks "Silverbibeln", vi vill ha en årlig "Vitbok" där regeringen har sammanfattat ambitioner och värderingar, samt vad
de olika "parlamentariska demokratiska" processer kostar oss.

Hans Palmstierna, ja jag syftade på den så kallade "paradox of thrift", konstigt att du inte känner till det, du påstår ju att du läst ekonomi.

Paradox of thrift: "The paradox states that if everyone tries to save more money during times of recession, then aggregate demand will fall and will in turn lower total savings in the population because of the decrease in consumption and economic growth. The paradox is, narrowly speaking, that total savings may fall even when individual savings attempt to rise, and, broadly speaking, that increases in savings may be harmful to an economy.[4]"

Så FFS right back at you.

#26 "Paradox of thrift" är politiskt nonsens, uppfunnet av en värdelös krämare vid namn Keynes, vars mästerverks bästa kvalite anses vara att det är fullständigt oläsligt och saknar all logik.

Vill man tro på vidskepelser som att människor drivs av "animal spirits" så varsågod, då kan man återvända till stäppen och dansa regndanser. Sanningen är att allt välstånd i mänsklighetens historia har skapats av sparande, och konsumtion är något man enbart kan kosta på sig EFTER att man producerar något.

Says lag motbevisades aldrig av Keynes, vilket innebär att hans livsverk är en hög med dynga som maktkåta politiker (gärna på vänstern) använder för att motivera ett evig slösande av offentliga medel.

Det finns inget "aggregate demand", om du inte talar om en ekonomi som består av en individ, en produkt och en "peng". Makroekonomiskt nonsens kommer sänka välfärdsstaten och hela västerlandets ekonomi, men med tanke på hur fördummade befolkningen blivit så är det kanske lika bra.

"total savings may fall even when individual savings attempt to rise". HAH. Vilket patetiskt skämt. Man kan läsa meningen både framlänges, baklänges och uppåned, den kommer aldrig vara något annat än en logisk motsägelse iallafall.

Tala om vilket annat rikt land som fungerar bättre. Vilket land i väst som klarar det vi är oförmögna till.? Vad ska vi ha en stat till, ett land, vad är frihet? Har vi byggt ett land på fel premisser. För 200 år sedan klarade mänskor sig bättre. Odlade sin lott och överlevde utan företag och moderater. Förut var USA drömlandet men i ljuset av Bush konservativa politik och den verklighet som blev resultatet så kanske det förändrats, låga skatter och minimal stat är kanske inte alltid lösningen att bli fri lycklig, fri och stark. Ja, vi är beroende av varje månadslön! Och som en kommentar här ovan klargjort så är jämförelsen från 70-talet och nu så naivt huggen att artikeln blir en parodi på något som annars kunnat bli en seriös debatt.

Hans Palmstierna, i din första kommentar var det tydligt att du inte visste vad paradox of thrift var för något.

I din senaste kommentar säger du att paradox of thrift är "nonsens". Nu är du plötsligt expert och ska mästra om dess brist på betydelse.

He, he, he.

Både i pensionsfonder AP-fonder och statliga bolag finns stora
kollektiva förmögenheter. En vanlig svensk har andel i dessa som går upp till flera hundra tusen kronor. Ge tillbaks det kapitalet till enskilt ägande och myndigförklara svensken efter nära hundra års socialistförtryck!!!

"Tre månadslöner på banken". Det vore ett utmärkt vallöfte från alliansen till nästa val. Jag vet inte hur det ska realiseras. Men i just detta fall kan jag på något sätt tänka mig att ta en del från de som har 1000 månadslöner på banken som jag själv. Att göra fattiga människor mindre beroende av staten är ett utmärkt liberalt mål.

Men hallåå?! VILKEN värld lever du i? Inte bland utförsäkrade/sjuka människor/ ensamstående mammors i alla fall.
Skam på dig, som inte har insikt i någon annan värld, än din egen. Mår illa bara jag tänker på din attityd. Vad händer när DU blir sjuk då, eller hamnar på bar backe...För att du själv kanske sparat, men förstå att i dagens Sverige har inte vanliga människor så stora kapital att de kan spara.
Suckar för människor utan empati eller förståelse för sina medmänniskor, och jag ser dig som en av dem.

Jag vet inte om vilken verklighet du lever i men jag tror att jag måste informera dig om att den löneutvecklingen du pratar om där befolkningen sedan 1970-talet fått fördubblade löner har inte jämt tillfallit folket.

Självklart är lönerna högre än 1970 för att följa marknaden. Men det är inte så att alla fått ta del av den extrema lönestegring man ser bland VD-toppmän, styrelsemedlemmar och nu mer även bland våra valda riksdagsmän, mer än som det kölvatten av höjda marknadsvärden och upptrissade priser.

Löneskillanderna mellan de olika yrkeskårerna (för att inte säga kompisgäng) på en arbetsplats är nog betydligt större än de var på 70-talet. Ett konsultarvode för ett par månaders arbete kan ligga på över miljonen medan en av "fotfolket" får glädja sig åt en bråkdel av detta för sitt trogna arbete.

Att raljera över en beklämmande situation där arbetarna i blåkläder inte får sina löner utbetalda, utan fint får ta ifrån besparingar eller, ja i värsta fall, ta ett lån för att få mat på bordet är helt enkelt oklädsamt oavsett om man har bankfacket fullt av pengar eller ej.

Tyvärr är det svenska samhället uppbyggt på så sätt att en vanlig medborgare aldrig kan skaffa sig en större buffert via hederligt och hårt arbete.

För att bli rik i Sverige måste du antingen ha ärvt en massa pengar, vunnit på lotto, eller vara kriminell.

Resonemanget om realinkomst som ökat är minst sagt tvivelaktigt. Det intressanta när det gäller sparkvot är överskottet. Dvs inkomst minus utgift. Om man inte beaktar realutgifternas förändring är man ute och cyklar.
Jag skulle bli väldigt förvånad om tex inte boendekostnaderna har stigit kraftigt omräknat i fast penningvärde. Plus diverse annat som energi och liknande.
Man får hålla i hatten innan man målar ut folk som oansvariga socialsurfare-

Segerfeldt, du har en poäng med det du skriver; att det är sjukt att det är så få som har en buffert. Självklart är det ens egna ansvar att ha ett sparande, främst då för sin egen skull, men också för samhällets. Dock finns möjligheten att spara undan ett större kapital per månad endast för en begränsad skara av befolkningen - och dessa personer kan andas lugnt och känna en ekonomisk trygghet. Och slippa känna sig som omogna tonåringar, som du så fint uttrycker dig. Jag tycker det är beklagligt, om inte rent utav pinsamt, att publicera en artikel av denna karaktär vars syfte verkar vara att klanka ner på dem som inte lyckats spara undan en eller flera månadslöner för att samtidigt dra paralleller till din politiska ståndpunkt. Tror du, Segerfeldt, inte att de utsatta uppe i Trollhättan klarar sig utan dina nedlåtande översittarkommentarer? Plus i kanten till dig för att du verkar ha ett fett sparkonto att stoltsera med!

Visst ligger det en del i vad Fredrik skriver men det här med ekonomi kan man ju se på olika sätt. Min egen situation liknar säkert många andras, likviditeten är inte den bästa. Dock har jag ett hus som troligen har ökat i värde sedan jag köpte det och dessutom amorterar jag kraftigt varje månad och sätter undan till pensionen. Jag kunde istället ha amorteringsfritt lån och skippa pensionssparandet och därmed ha en buffert på banken. Då skulle jag kunna parera en utebliven månadslön men vad är skillnaden egentligen förutom hur snabbt jag får fram reella cash?

Inte sjukt egentligen. Det är ingen naturlag att vi ska ha råd med allt det mest nödvändiga samt alla de "atribut" som hör det moderna livet till. Dessa är fordon, hus (med renoveringar och inredningar), resor, elektronik mm mm. Har själv lyckats skapa en rejäl buffert genom att inte ta studielån (sommarjobb), leva sparsamt och tänka långsiktigt. Såklart måste hela familjen vara med på det. Och har vi nu då extrema inkomster, nej inte alls. Vi har i praktiken levt på 1 till 1,5 löner det senaste decenniet. Man kan inte ha allt, både vara rik och visa det på alla vis.

Det är väldigt mystiskt att läsa kommentarerna här, som talar om att verkligheten är att ingen har pengar över och alltså inte kan spara. Men det är ju precis det artikeln gäller?? Skatterna i Sverige, och bidragen, är så extrema att många inte kan spara något. De lever helt på statens välvilja. Det är just det Segerfeldt vill ändra.

Jag tror allvarligt att de vänster-nissar som skriver här vill ha det som det är. Det SKA finnas fattiga människor som INTE har några pengar på banken. Om Alliansen lyckas ändra på det så blir vänster-Nissarna olyckliga. De har inte längre någon att ta hand om. Människor kan styra sitt eget liv som de vill. Alla vänster-nissars största olycka.

Har författaren hört talas om reallön? Alltså vad det du kallar för pengar egentligen är värt? Det kan alltså lika gärna vara så att vi i dag tjänar mindre pengar än vad de gjorde på 70-talet. Och jag tror faktiskt att det är så, min morfar lyckades med en industriarbetarlön ha hemmafru och ny bil. Jag kan med en ingenjörslön inte ha både hemmafru och ny bil, tala om reallönesänkning.

När det gäller SAAB folket så är det ju obegripligt att de inte lyckats spara ihop åtminstone en månadslön. De har ju haft över 1 1/2 år på sig att skrapa ihop marginaler, de måste ju bara insett åt vilket håll det var på väg?

Många av kommentarerna är präglade av det i Sverige utomordentligt vanliga synsättet, att staten äger allt och det som blir kvar efter skatt egentligen är en "gåva" från det allmänna till den enskilde.

Av detta följer att, allt annat lika, 100 kr i bidragshöjning ses som mera värdefullt än 100 kr efter en skattesänkning. Och vi får en debatt som är mera inriktad på bidragsmarginaler än att säkerställa att människor får behålla mer av det som rättmätigt är deras.

Häri ligger den stora skillnaden mot USA, även om sparkvoten må vara lika dålig i vissa lager,nämligen att även låginkomsttagare kan skilja på sitt och statens och att det finns en utvecklingsoptimism som gör att ingen betraktar sig som ett "offer" eller för evigt låst vid ett låglönejobb.

Svenskar är dock vana vid att se sig som delar av ett kollektivt kastväsende, där möjlgiheten till förändring är beroende av politiska beslut, inte av egna drivkfrafter. Det är alltid någon annans ansvar, som nu att SAAB är ansvarigt för att barnen gråter då det inte finns pengar till semesterresan.

"Life sucks, but so does politics"

Glad Midsommar!

Detta var en mycket märklig debattartikel vars enda syfte verkar vara att flytta fokus från det verkliga problemet, att SAAB inte har skött sin ekonomi, inte kan betala ut löner och sonika borde gå i konkurs.

Ingen av oss, allra minst Fredrik Segerfeldt, vet hur många av dessa SAAB-anställda som kommer att vara tvungna att ta lån för att klara sill, brännvin och jordgubbstårta. Ingen av oss vet hur det står till med de SAAB-anställdas sparkapital och ingen vet hur många av dem som är ägare till villa och bil. Ändå raljerar artikelförfattaren som att hans antagande gällde hela kåren av SAAB-anställda, att alla dessa anställda skulle bete sig som oansvariga tonåringar som lever hand ur mun.

Det är klart att det är lovvärt om vi alla har ett visst sparkapital undanstoppat och visst det vore ett fint samhälle där alla medborgare hade en månadslön eller ännu bättre en årslön på sitt bankkonto. Men detta är inte en realitet. Och det är jag övertygad om att Fredrik också är medveten om.

Nu finns det många får i vår herres hage. Några är ensamstående med försörjningsansvar, åter andra har varit tvungna att ta lån för att klara sin vardag. Oavsett orsak så kan inte en majoritet av svenska folket unna sig lyxen att ha detta nödvändiga kapital undanstoppat hur lovvärt det än är.

Därför får jag en känsla av att det Fredrik egentligen syfte är att lyfta bort arbetsgivaransvaret från nu i första hand SAAB men troligen från alla arbetsgivare. Genom sitt försök att flytta fokus från det egentliga problemet med SAABs oansvariga beteende till en diskussion om huruvida vi alla måste se till att ha ett eget kapital på banken och som vi måste vara beredda på att använda i nästa företagskris så krattar Fredrik manegen för en ny diskussion - Vilket ansvar har arbetsgivaren. Men som sagt det är en helt annan diskussion och det blir intressant att läsa fortsättningen när och vilken form den dyker upp.

#42. Arbetgivaransvaret är ingen metafråga utan mycket enkel att besvara: så länge ett företag är ekonomiskt gångbart är ansvaret att fullgöra alla sina rättsliga förplitktelser gentemot anställda,dvs. arbetstagarna. Varken mer eller mindre. I händelse av konkurs träder staten in, och arbetstagarna är förmånligt behandlade i förhållande till andra oprioriterade fordringsägare genom den sk lönegarantin, som ersätter där arbetsgivaren brister. Ett extra socialt skyddsnät alltså, som tex en småföretagare med en oprioriterad fordran för levererade varor kan se sig i månen efter.

Att snyfta och kräva "socialt-" eller "samhällsansvar" av företag visar bara att ännu en socialist inte kan skilja på sitt och andras.

Mitt intryck är att folk är naiva och blåögda.
T.ex. har jag en kollega som bott "gratis" hemma hos sin pojkvän i flera är. Hon har bra betalt men spenderat var enda krona på prylar och plastikoperationer. Hon har inte sparat undan en enda krona trots att hon bor gratis utan lån. Vad hände när förhållandet tog slut? Jo hon står med rumpan bar utan bostad och inte en enda krona undanlagd. Det innebär: inga lån och ingen bostad eftersom det är 10 års kö. Hennes förklaring var att hon inte visste att förhållandet skulle ta slut!
Tyvärr känns den attityden inte helt ovanlig, folk i väst känns för ofta väldigt naiva och blåögda.

Fredrik Segerfeldts slutsats och analys är den väntade; det "värdferingsskifte" som han avser är nyliberalismens, där var och en gör som han eller hon vill, struntar i andra,vänder sig bort ifrån den som ligger i rännstenen och där ord som solidaritet och lojalitet saknas - liksomsjälvfallet ansvar.
Denne högljudde och flitigt förekoimmande debattör förstår nämligen inte - eller vill inte förstå - att ett samhälle inte är starkare än dess svagaste länk och att en välfungerande samhällsmodell grundas på just ansvar för den svage. Han förstår inte att alla dem, som efter löneutrbetalningen går direkt till Systembolaget inte kan ha så mycket pengar kvar i börsen som de vilka går till banken med sina lönekuvert.
Fredrik Segerfeldts s k analyser ärdärför knappast något annat än verbala självbespeglingar, som uttrycker önskedrömmar om ett samhälle, som vi undanber oss. Någon realism och eftertanke präglas hans kommentarer inte av.
När Håkan Juholt var klar som S-ledare, kom Segerfeldts kommentar snabbt: Juholt var en dålig, för oppositionen ofarlig partiledare,som skulle dra ned sitt parti till 25-procentsgränsen.
Jojo, i dag vet vi mer.
Men tro inte att Segerfeldt lugnar ned sig och inser sin begränsning och sin verklighetsflykt. Tyvärr!
BENGT OLOF DIKE

ja, det är sjukt att när hyran, el, telefon och andra måsteräkningar är betalda så räcker inte lönen till.....dvs maten går det knappt ihop med. Vad beror det på? är lönen för liten? är hyran för hög? hyresrätt notera.. är det statens fel? är det mitt fel? ska vi börja tälta kanske.
Kan det vara så att det är ett systemfel i vårt samhälle, att vissa ska ha mer och andra inte ngt? Varför skriver ni inte om de som får bidrag till städning? Rika som kan betala själva. Eller de rika som inte betalar ngt i skatt?? varför riktar man ALLTOD fokus på folk som har det sämre.

glömde skriva att förr i den betraktade man statare som sämre människor. De rika var de bästa. Så är det idag med. De rika skor sig på de som jobbar ihop deras förmögenhet. Och dessutom har de mage att vältra sig i kommentarer som artikelförf. om att vi ska ta ansvar.

Jag är student. Jag har en säker inkomst på 2500 kr ungefär (studiebidrag) och möjlighet att ta upp till 5500 ungefär i lån per månad, totalt ca 8000 max. Detta gäller 10 månader om året. En lågavlönad löntagare tjänar netto nästan det dubbla. Jag har ändå en relativt god likviditet. Om man för kalkylens skull utgår ifrån att jag inte hade ett sommarjobb så hade jag ändå kunnat betala hyran i två månader och dessutom haft råd med mat. Det jag vill säga med min kommentar är att det inte handlar om för låga inkomster utan för höga utgifter. Och man kan i hög grad välja sina utgifter. Man måste inte resa till thailand. Man måste inte köpa en ny bil. Man måste inte ha en villa. Men i Sverige är vi så fruktansvärt sugna på det att vi ska ha allt det trots att vi inte riktigt har råd med ens en av de sakerna. Lägger man undan en tusenlapp i månaden är det 12 000 vid årets slut. Och en tusenlapp är hur man än vänder och vrider på det sällan omöjligt att spara in i en medelklassfamilj. Man kanske kan skippa boxerpaketet för 400 kr och nöja sig med det "vanliga kanalutbudet". Man kanske kan spara 200 kr på mat i månaden genom att välja billigare livsmedel. Man kanske kan spara in lite på att göra billigare semestrar. Potentialen för att spara är stor. Det är inte så att svensken är offer för låga löner och höga kostnader. Svensken har valt sina höga kostnader. Det kan låta kallt och känslolöst. Men så är det. Man kan spara om man vill spara.

@Emma Kristenson
Vilka "rika" betalar inte skatt? Såvitt jag vet betalar de bra mycket mer än de "fattiga". Ingen får heller "bidrag" till städning, de får skattesänkning på lönen de betalar! Staten hade inte haft mer pengar om dessa hade städat själva - tvärtom. Nu vet jag naturligtvis inget om din livssituation, men dina inlägg skriker av "andras fel, aldrig mitt". Jag ska besvara din fråga varför artikeln är skriven: det är ett faktum är att de allra allra flesta i detta landet har möjlighet att spara ihop en buffert, ändå väljer majoriteten att inte göra det. Varför? Det är det denna artikeln handlar om.

@43

Du skriver: "Att snyfta och kräva "socialt-" eller "samhällsansvar" av företag visar bara att ännu en socialist inte kan skilja på sitt och andras."

Jag tycker inte att det är mer än rätt att arbetsgivaren ska betala för de tjänster som deras anställda har utfört. Att då som anställd få ut sin lön är därför, åtminstone i min värld, bara rimligt och resonligt.

Vi skulle kunna hårdra resonemanget ett varv till. Om vi skulle tillåta företag att undandra sig sitt arbetsgivaransvar och låta dessa slippa betala ut lön om och när företagen går dåligt så innebär det att vi alla innan vi tar anställning dels måste säkerställa att vi har några månaders kapital på banken. Dessutom måste vi kontrollera att företaget vi väljer att arbeta hos är likvid. Detta vore en orimlig väg att gå och det hoppas jag du förstår.

Förövrigt har detta ingenting med socialism att göra utan endast sunt förnuft.

En del verkar inte förstå grundläggande ekonomi - om det nu inte bara är sunt förnuft. Det handlar inte om huruvida man är rik eller fattig. Det handlar om attityd. Genom att spara blir man dessutom rikare, inte nödvändigtvis pga. någon ränta på det man sparat, utan snarare pga. att man slipper de ränteutgifter man annars tvingas betala när man behöver pengar och inga har.

Även om vi glömmer alla räntor - att låna är att ta från sin egen framtid och ge till sig själv i nuet, så att man får mindre pengar att röra sig med framöver. Att låna till konsumtion är att avsiktligt göra sig själv fattigare i framtiden. Obegripligt att inte alla ser till att ha en buffert. Utöver det rent ekonomiska så ger det ju ett visst mått av trygghet.

Därutöver har jag alltid förundrats över folk som vill "låna" pengar av andra i de fall det inte gäller investeringar eller att man helt enkelt inte råkar ha plånboken med sig. (Vad för logisk och ärlig anledning finns det annars till att man ska vilja låna pengar?) En del privata "lån" till konsumtion är förstås försök till ett slags stöld-liknande beteende eller utnyttjande, där man själv inte betalar tillbaka skulden såvida inte den andre påtalar det.

Det finns inget som heter att man "måste" låna till konsumtion och inte själv rår för det. Hade man sparat tidigare så hade man haft en buffert och aldrig behövt hamna i den situationen. En massa företag lever på att folk är dumma nog att låna till konsumtion. Det är den som lånar som förlorar och den som lånar ut som vinner. Den vinsten stavas ränta som tas från låntagaren - utöver det faktum att låntagaren först och främst gör sig fattigare genom att ta från sin egen framtid.

Även den fattigaste kan ha en buffert. Får man tio riskorn så sparar man ett. Det är ingen förlust. Riskornet finns där att äta den dagen man inga riskorn har och annars hade svultit ihjäl.

# 49
Du skriver "Jag ska besvara din fråga varför artikeln är skriven: det är ett faktum är att de allra allra flesta i detta landet har möjlighet att spara ihop en buffert, ändå väljer majoriteten att inte göra det. Varför? Det är det denna artikeln handlar om."

Du pekar på problemet med denna artikel. Fredrik blandar äpplen och päron.

På något vis får Fredrik det att framstå som att alla vi som vill betala skatt, eftersom man tycker att det är rätt och riktigt att bidra till ett samhälle där alla får goda förutsättningar och inte bara tänker på sig själv, är samma grupp av befolkningen som likt tonåringar inte kan ansvara för sin ekonomi.

Om man går till roten med detta så framstår det alldeles säkert att detta är två faktorer som inte på något vis är sammankopplat. Det är med största sannolikhet så att slösa är ett än mer utbrett beteende bland "skattehatarna".

Att mätta mun efter matsäck är något man får med sig i en god uppfostran och den ges av goda föräldrar oavsett var de befinner sig på det politiska spektra.

Men att även vilja se att matsäcken packas så effektivt och rättvist för oss alla som ska färdas genom livet i Sverige är något en god uppfostran även kan ge. Det kan vi konstatera att Fredrik inte fick lära sig.