Abort

Mats Dagerlind om Abort

Dags för sekulära humanister att sluta ducka i abortfrågan

Publicerad: 2011-06-25 09:06, Uppdaterad: 2012-05-24 16:05

Varje år utförs i Sverige ca 35.000 aborter, det stora flertalet utan medicinsk indikation. En tilltagande instrumentell syn på det ofödda livet riskerar medföra en allmän devalvering av grundläggande humanistiska värden. Att sekulära humanister länge duckat för de etiska frågorna kring abort har lett till att dessa nu ägs av obskyra religiösa grupper. Det är ett underbetyg för och i förlängningen också ett hot mot den sekulära demokratin i en tid när den medicinska vetenskapen håller på att sudda ut gränsen mellan ett embryo och ett skyddsvärt liv.

174 millningar
14 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Politisk bloggare och medlem i Förbundet Humanisterna

Sveriges liberala abortlagstiftning och dess etiska implikationer är just nu ett populärt diskussionsämne. Att initiativet denna gång inte som brukligt är togs av någon kristen gruppering utan i stället av två uttalat ateistiska filosofer, Nicolas Espinoza och Martin Peterson på DN Debatt, ingav initialt vissa förhoppningar om ett annat tonläge i diskussionen. Äntligen skulle etiska problemformuleringar kring svensk abortpolitik/-lagstiftning som inte bottnar i världsfrånvända religiösa föreställningar få utrymme i debatten.

Dessa förhoppningar grusades tyvärr snabbt när det visade sig att Espinoza och Peterson i sina problemformuleringar förlorat fotfästet i verkligheten i väl så hög grad som sina religiösa meningsfränder. Som huvudtema förirrar de sig ut i långsökta paralleller mellan abort och klimatfrågan där vår skyldighet att skapa goda levnadsvillkor för framtida generationer sammanblandas med ofödda individers rätt att födas.

Strax var också den gamla ordningen återställd när Stefan Swärd, ordförande i kristna tankesmedjan Claphaminstitutet, tilläts haka på abortkritiken och göra än mer halsbrytande jämförelser, denna gång mellan mänskliga fosters och blåsippors skyddsvärde. Swärd förmår inte ens kvalitativt differentiera mellan att vara ovillkorligt skyddsvärd som individ och att vara villkorligt skyddsvärd som representant för en fridlyst och hotad art.

Från abortmotståndare av denna lätta kaliber borde den fria abortens försvarare knappast ha något att frukta. När tunga namn som jämställdhetsminister Nyamko Sabuni, generalsekreteraren i RFSU, Åsa Regnér och vice ordföranden i riksdagens arbetsmarknadsutskott, Ylva Johansson (s) ändå väljer att gå ut och bemöta dessa debattörer är det därför snarast ägnat att ge dem en legitimitet de inte förtjänar. Det uttrycker också en låg tillit till medborgarnas intelligens att man anser sig behöva vederlägga den här sortens argument.

Den sekulära humanistiska etikens anseende riskerar bringas i vanrykte om dess talan i abortfrågan får föras av personer som Espinoza och Peterson och förknippas med den sorts besynnerliga teser de förfäktar. Det är dock inte detsamma som att aborter inte kan problematiseras ur ett humanistiskt perspektiv. Det finns skäl att ifrågasätta det sätt på vilket aborträttens feministiska tillskyndare, i det här fallet Sabuni, Regnér och Johansson, nonchalerar varje etisk frågeställning som deras meningsmotståndare formulerar.

Den här beröringsskräcken bottnar i att man har svårt att finna verkligt hållbara argument för att bannlysa etiken från abortdebatten endast på grundval av att man diskuterar frågan ur ett sekulärt perspektiv. Abortförsvarare som Sabuni, Regner och Johansson inser sannolikt att de etiska frågeställningarna kring abort till stora delar är allmängiltiga, att det finns en överlappande zon mellan religiös och sekulär humanistisk etik och att abortfrågan åtminstone delvis återfinns i den zonen.

Man tilltror dock inte medborgarna den intellektuella förmågan att hantera en så komplex abortdiskussion. Minsta medgivande om att frågan har fler dimensioner än kvinnans rätt till sin egen kropp betraktas som att sätta vapen i händerna på de religiösa fundamentalisterna, vapen med vilka de kan så tvivel och skuld i gravida kvinnors sinne. Frågan måste därför förenklas och avnyanseras till monokromt svartvit.

Från liberalt håll hävdas ibland att det är att moralisera över människors livsval om man indigneras över de höga abortsiffrorna och kopplar dem till en förflackning av etiska värden. En sekulär humanist förväntas vara liberal, ha kastat av sig det kristna värdearvet och inte problematisera höga aborttal annat än utifrån ett samhälleligt resurs- och kostnadsperspektiv eller att ingreppen är förenade med medicinska risker för den gravida kvinnan.

Flertalet icke-religiösa svenskar torde dock inte bekänna sig till en så fundamentalistisk liberal diskurs eller dra en så strikt skiljelinje mellan kristen och sekulär etik. Sekulär humanism är inte nödvändigtvis detsamma som ateistisk humanism, Den genomsnittlige svensken som kanske mer korrekt borde titulera sig agnostisk humanist hör i huvudsak inte hemma på den religiösa etikens planhalva. Inte ens Förbundet Humanisterna intog i sin stora kampanj häromåret en kompromisslöst ateistisk hållning - i stället för att säga "Gud finns inte" sa man "Gud finns nog inte". Det förpliktar.

Även den som tvivlar på Guds existens kan uppleva det som något av ett moraliskt moras att aborttalen bland unga är så höga. Också den som menar att människan är fri att formulera sina egna etiska principer kan ha svårt att helt värja sig från känslan av att det pågår en successiv värdeförskjutning där abort för varje generation alltmer kommit att snudd på betraktas som ett preventivmedel. Man behöver ingalunda vara bekännande religiös för att känna olust inför den rådande instrumentella terminologin där abort jämställs med vård trots att detta strider mot varje anständig definition av ordet - en normalt förlöpande graviditet är vare sig en sjukdom eller en skada.

Också som sekulär/agnostisk humanist kan man oroa sig över hur en instrumentalisering av abortbegreppet riskerar att spilla över på andra medicinska områden och leda till en allmän devalvering av humanismens grundtanke om livets okränkbarhet. Historien lär oss att när man tummar på dessa värden kan det få mycket obehagliga konsekvenser beträffande vad man kan tillåta sig göra med människor bara man kallar det för vård eller medicin.

Religiösa debattörer hävdar ofta i polemik med sekulära humanister att endast en gudstro kan utgöra en absolut garant för etik och moral. Man brukar anföra de ohyggligheter som begåtts mot människor i ateistiskt kommunistiska samhällen som bevis på vad som sker när religionens värderingar inte tillåts prägla samhället. Men en snabb blick in i historien och ut över världen idag lär oss att minst lika ohyggliga handlingar mot människor har begåtts och fortfar att begås i religionens namn. Många av världens värsta diktaturer har varit och är teokratier.

Det torde också vara svårt för kristet konservativa att hävda att dagens svenska sekulära välfärdssamhälle sammantaget skulle vara moraliskt underlägset eller mindre humant att leva i än det strängt kristna samhälle det har ersatt eller jämfört med andra i övrigt jämförbara men mindre sekulära och mer abortrestriktiva samhällen, t.ex. det irländska eller polska. Det moderna Sverige är i hög grad format av religionskritiska politiska strömningar som upplysning, liberalism och socialdemokrati. En rimlig slutsats är därför att goda samhällen och garantier för mänskliga rättigheter i första hand är en fråga om demokrati kontra diktatur, inte om ateism kontra gudstro.

Vad vi däremot kan konstatera i Sverige är att den endimensionella feministiska och liberalt instrumentella abortdiskurs som numera omfamnas av de flesta politiska partier effektivt har satt munkavle på sekulära problemformulerare. Få har velat ådra sig kritik för att stå i vägen för kvinnans frigörelse eller progressiv genuspolitik som det numera kallas.

Detta har på ett olyckligt sätt skapat ett partiellt argumentationsvaakum där personer med diverse obskyra religiösa föreställningar har givits ensamrätt på att vara moralens och etikens röst i abortdebatten. Hittills har religiös varit mer eller mindre liktydigt med kristen, men vi bör inte glömma bort att en annan religion, islam, får ett allt starkare fäste i Sverige och att de som bekänner sig till den religionen antagligen vill ha ett ord med i abortdebatten.

När moralfrågorna någon gång, som nu på DN Debatt, ändå plockas upp av sekulära tänkare så visar sig dessa vara förlästa och verklighetsfrånvända akademiker som förlorat sig i värdefilosofiska abstraktioner eller rena stolligheter som knappast står de religiösa vidskepelserna efter. Det etiska förhållningssättet till abortfrågan har härigenom kommit att omges med ett löjets skimmer. Det resulterar i att än fler seriösa samhällsdebattörer räds sätta sin status på spel genom att delta i debatten. En ond cirkel uppstår.

Denna onda cirkel går emellertid att bryta om sekulära humanister bara uppvisar lite mer civilkurage än ängslig omsorg om sin egen persona. Den medicinska utvecklingen har nått därhän att tidpunkten i ett fosters utveckling då det kan räddas till livet har letat sig ned till och snart säkert också förbi den tidpunkt då sena aborter får utföras. Detta tvingar oss att göra nya etiska och juridiska ställningstaganden kring vad som är ett embryo och vad som är ett skyddsvärt liv.

Det är angeläget att sekulära humanister deltar i den debatten och återerövrar abortfrågans etiska demension från opinionsbildningens marginaler. Det är heller inte en debatt som börjar imorgon eller övermorgon utan här och nu.

Mats Dagerlind (52 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/37476

14 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Sverige har en betydande kostnad i form av mödravård trots att fostret inte blir en skyddsvärd individ förrän långt in i graviditeten.
Om fostret inte har något värde så är det ju följaktligen bortkastade pengar att se till att fostret mår bra. Normal hälsokontroll för foster- bäraren på samma sätt som för vilken icke-gravid som helst är väl mer på sin plats. Om varje foster är skyddsvärt blir ju mödravård en naturlig följd. Moder kan man vara åt barn. men en förstagångsgravid kanske skulle ha fosterbärarvård.

Permalänk | Anmäl #1 Robert Pettersson, 2011-06-25, 14:37

De sekulära humanisterna _har_ en instrumentell och cynisk attityd till mänskligt liv. Rörelsen grundades ju som bekant av Englands främste rashygienist Julian Huxley, och som Jesus Alcala visat i en artikel i SvD var eugeniken från början inskriven i humanisternas manifest.

Det enda sätt Christer Sturmark kunde förhålla sig till detta, var att blåljuga i ett genmäle, och påstå att Julian Huxley inte hade någon egentlig roll i grundandet av rörelsen... Falskheten i det kan vem som helst enkelt kolla upp med en googling.

Permalänk | Anmäl #2 Rickard Berghorn, 2011-06-25, 14:36

För att svara på rubriken så håller jag med. Vi måste få diskutera vad som är en "rättighet" och inte och det ska alla vara med och prata om. Sen tror jag inte att man kan få bort de religiösa från diskussionen. Är man religiös så är ju Gud närvarande i allt även den frågan, men som sagt man bör nog göra ett ställningstagande.
Eller också har alla varit med om en abort och därmed ligger lågt. Om i snitt 38000 kvinnor gör abort varje så så är ju lika många män inblandade och eftersom det är samma siffra år efter år så har väl alla i svenska folket gjort det alltså håller man tyst och vill ha lagarna som de är.

Permalänk | Anmäl #3 Maria Nilsson, 2011-06-25, 20:16

Lite utifrånperspektiv på kulturelitens åsiktsmaskineri

http://www.youtube.com/watch?v=fjUz3wsO4qg&feature=channel_video_title

Permalänk | Anmäl #4 u_16608, 2011-06-26, 02:50

Munkavle? Argumentationsvakuum?
Det där låter som gränsfall till åsiktshaverist. När kommer anklagelsen om politisk korrekthet?
Formuleringen om livets okränkbarhet känns också obekväm för mig. Det vet vi ju alla att livet inte är okränkbart i något tid eller religion eller politik. Det är bara att se sig om i världen.
Vad är Mats Dagerlind ute efter? Att alla ska bli överens om aborter? Vill han starta linje 2 i abortfrågan? Själbedragarlinjen där man inte måste bestämma sig?
Ingen har ifrågasatt det existensiellt problematiska med aborter. Varken feminister eller ateister. Abort är ett beslut som kräver moraliskt övervägande av kvinnan och sjukvårdspersonalen och som hos de inblandade kan skapa både ånger och grubblerier. Att någon framställer abort som en åtgärd lika oproblematisk som att välja en ny frisyr är en myt avsedd att demonisera åsiktsmotståndare.

Permalänk | Anmäl #5 Olof Lindberg, 2011-06-26, 09:34

Mats Dagerlind skriver ”Den medicinska utvecklingen har gått därhän att tidpunkten i ett fosters utveckling då det kan räddas till livet har letat sig ner till och säkert snart också förbi den tidpunkt då sena aborter får utföras”.

Vi måste inse att vi har rätt att avstå från att göra nya människor. Detta genom att avstå från sex, genom att hindra befruktning med preventivmedel och genom att avbryta oavsiktligt påbörjad människoproduktion innan det har gått längre i utvecklingen än vad som motsvarar ett fullgånget däggdjur annat än människan. Om denna tidpunkt ännu är osäker är det ny neurofysiologisk forskning som ska visa var i graviditeten fostret är jämförbart med ’bara’ ett fullgånget däggdjur av en art som vi rutinmässigt konsumerar. Om vi inte tillåter detta resonemang är vi illa ute. Inte minst moraliskt visavi både djur och människor.

När gränsen sattes till den 18:e veckan för abort utan medicinsk anledning var tidpunkten då satt med tanke på att vid en så tidig men ’naturlig’ födsel fostret inte kunde fås att överleva vilka insatser än gjordes? Eller var tanken att 18:de veckan var senaste tidpunkten då fostret, fast det kunde känna smärta och automatiskt reagera på den, ändå var ett embryo utan kapacitet till ’medvetet lidande’?

I det första fallet är det uppenbart att vi kommer närmare och närmare ett fullständigt ’provrörsbarn’ som inte behöver någon ’livmoder’. (Sagt för resonemang principens skull). I så fall borde den senast tillåtna veckan gå mot noll tills man till sist hamnade i den katolska synen med conceptionen som gräns d.v.s. ingen abort överhuvudtaget.

Eller är det som i det andra fallet att en bedömning gjorts där fostret fortfarande vid 18:de veckan ’bara’ är en för-människa med hjärna i vardande, ett jämställande av fostret med maximalt ett fullt utvecklat däggdjur, låt säja en griskulting för att vara riktigt grafisk. Med en sådan definition klarar vi abort lika bra som vi klarar menyn vid matbordet. Vid aborten dödar man alltså inte en människa utan ’bara’ fostrets möjlighet till att bli en sådan. Men är också människoblivandet i sig en rättighet? I så fall för vem?

Slutligen. Den 'känslokalla' skrivningen ovan är bara för att renodla frågan och är inte en brist på insikt att ett abortbeslut är ett mycket svårt avgörande.

Permalänk | Anmäl #7 Björn Bäckström, 2011-06-26, 13:21

#2 Rickard Berghorn, Humanisterna har inte alls en cynisk attityd till mänskligt liv. Tvärtom.

Humanismen är den enda filosofi som tar avstånd från godtycklighet. Humanism betyder att använda kritiskt tänkande, faktiska bevis och den vetenskapliga metoden, snarare än tro och mysticism, för att finna lösningar på mänskliga problem och svar på viktiga mänskliga frågor.

Du ljuger. Julian Huxley är irrelevant för Humanismen. Humanismen är inte en religion. Humanismen är motsatsen till religion. Humanismen är övertygelsen om att dogmer, ideologier och traditioner, oavsett de är religiösa, politiska eller sociala, måste vägas och testas av varje individ och inte bara accepteras på tro.

Humanismen är det enda som kan erbjuda objektiva svar, om det över huvud taget är möjligt.

Här har du en sida gjord av likasinnade.
http://www.jesus-is-savior.com/False%20Religions/Humanism/humanism_is_ev...

Permalänk | Anmäl #8 u_3826, 2011-06-26, 15:09

#5 Lindberg

"Abort är ett beslut som kräver moraliskt övervägande av kvinnan och sjukvårdspersonalen och som hos de inblandade kan skapa både ånger och grubblerier. "

Där har du helt fel. Aborträtten är helt fri fram till vecka 18, alltså enbart kvinnans grubblerier ingen annans. Vårdpersonalens moral är det ingen som frågar efter då de är tjänstemän som ska utföra statens direktiv, dvs avlägsna foster som modern inte vill ha eftersom det är en rättighet i sverige.

Permalänk | Anmäl #9 Maria Nilsson, 2011-06-26, 16:32

Allt det här pratet om livets helighet och aborter är för mig ett uttryck av ångest över att livet inte är så magiskt längre. Idag kan enkla liv skapas i ett laboratorium, och det är en fråga om ett par decennier innan även mänskligt liv kan skapas helt utan inblandning av en mor eller far. Spermier behövs inte längre, och artificiella ägg är inte heller långt borta. Hur heligt är livet då? Vad är det för mening med att stifta lagar och diskutera veckogränser?

Permalänk | Anmäl #10 Jakob Jonsson, 2011-06-26, 16:36

Maria#9
Om du menar att det inte är lag på ett moraliskt övervägande så har du förstås rätt.
Men jag tror att dom kvinnor som beslutar sig för abort senare än dagenefterpiller utan att fundera över liv och död och rätt och fel är mycket lätt räknade. Och vilken personal jobbar med aborter utan att ha beslutat sig för att det är ok?

Permalänk | Anmäl #11 Olof Lindberg, 2011-06-26, 20:14

#8 Peter H: "Humanisterna har inte alls en cynisk attityd till mänskligt liv. Tvärtom. / Humanismen är den enda filosofi som tar avstånd från godtycklighet. Humanism betyder att använda kritiskt tänkande, faktiska bevis och den vetenskapliga metoden, snarare än tro och mysticism, för att finna lösningar på mänskliga problem och svar på viktiga mänskliga frågor."

Ja, så låter det naturligtvis när en humanist beskriver sin egen tro. Det låter också snyggt när en kommunist, fascist, sverigedemokrat o.s.v. beskriver sig själva. Och det är förstås helt ointressant.

"Du ljuger. Julian Huxley är irrelevant för Humanismen."

Självklart inte, eftersom han grundade rörelsen. Det finns också en anledning till att eugeniken var inskriven i humanisternas manifest, eftersom det är ett tecken på den "scientism" (fyrkantig övertro på naturvetenskaplig rationalism) som präglar rörelsen.

Att de sekulära humanisterna också länge uttryckligen förespråkade en odemokratisk "världsregering", ledd av vetenskapsmän och experter, är också ett tecken på ungefär detsamma. Rörelsen präglas av en elitistisk människo- och samhällssyn.

Detta om världsregeringen låter fnoskigt men är faktiskt sant (och låg nära till hands för grundaren Huxley, eftersom han hade en hög position inom FN). Det står exempelvis uttryckligen i humanisternas manifest n:o 2 från 1973, Humanist Manifesto II: "We are looking forward to a system of world law and world order based upon transnational federal government".

Permalänk | Anmäl #12 Rickard Berghorn, 2011-06-27, 00:41

@Rickard Berghorn

Det låter lika fint när en kristen beskriver sin tro, men när man väl tar och läser bibeln inser man vilken fruktansvärt unken människosyn som beskrivs däri. Och den där guden som beskrivs är bland de värsta psykopater i all skönlitteratur jag läst.

Att du jämför humanister med totalitära ideologier är bara osmakligt, och visar bara att du inte har någon koll på vad du pratar om.

Och på vilket sätt har Huxley någonting med Humanisterna i Sverige idag att göra? Är Sverige någon slags nazistat eftersom vi var först med att grunda ett institut för rashygien?
Aja, sak samma. Huxley var hursomhelst en framstående forskare och tänkare som bidragit med mycket positivt, så om om du verkligen vill koppla ihop humanismen med honom så var så god. Han var varken rasist eller anti-demokrat, så jag har svårt att se problemet.

Permalänk | Anmäl #13 Per Holmgren, 2011-06-28, 14:50

#13 Per Holmberg: "Att du jämför humanister med totalitära ideologier är bara osmakligt"

Tja, ungefär lika osmakligt som det är av Sturmark och Humanisterna att gå Sverigedemokraternas ärenden. Och det är knappast särskilt kontroversiellt att påpeka att SD är ett extremistiskt parti.

"Och på vilket sätt har Huxley någonting med Humanisterna i Sverige idag att göra?"

Uppenbarligen en hel del, eftersom Sturmark et al behövde blåljuga om hans grundläggande koppling till rörelsen.

"Är Sverige någon slags nazistat eftersom vi var först med att grunda ett institut för rashygien?"

Ja, Sverige har kritiserats ganska starkt för sitt samröre med nazismen, och steriliseringspolitiken à la Julian Huxley som vi hade ända till 70-talet har varit en het potatis ända in i våra dagar.

Det är inte dags också för Humanisterna att göra upp med sitt förflutna, och inte bara fegt och smaklöst förneka det?

Permalänk | Anmäl #14 Rickard Berghorn, 2011-06-28, 21:58

Bra i och för sig om humanisterna också engagerar sig i abortens etik. Denna artikel skvätter dock av guilt by association-argument och tycks mest argumentera för varför andra har fel argument i abortdebatten. Att kallas Swärd och andra kristna obskyra är knappast ett seriöst. Hur humanisternas riktiga och korrekta argumentation skall se ut blir man inte så mycket klokare på efter att ha läst Dagerlinds artikel.

Permalänk | Anmäl #15 Bengt Malmgren, 2012-03-14, 12:19