Om författaren
Karin Ekenger, jobbar med arbetsmarknadsfrågor på Svenskt Näringsliv
Malin Sahlén, nationalekonom på Svenskt Näringsliv
Reinfeldt gör det. Juholt gör det. Alla gör det. Talar om att jobben är den viktigaste utmaningen för Sverige de kommande åren. Ingen vill upprepa erfarenheterna från 90-talskrisen när höga arbetslöshets- och utanförskapsnivåer bet sig fast även när konjunkturen vände uppåt. Desto märkligare är det då att inget politiskt parti lagt större vikt vid att genomföra en mer genomgripande reform av Arbetsförmedlingen.
Detta trots att det uppenbart är något fel när Arbetsförmedlingen vittnar om rekord i nyanmälda lediga jobb samtidigt som arbetslösheten är hög och ungdomsarbetslösheten bland de högsta i Europa. Det är uppenbart att matchningen på arbetsmarknaden är arbetslinjens blinda fläck.
Det saknas inte stöd för den analysen. Dels vittnar alltfler företagare om svårigheten att hitta rätt kompetens och få det stöd från Arbetsförmedlingen som de behöver. Samtidigt finns studier på området som pekar på att Arbetsförmedlingen av idag inte fungerar tillfredsställande.
När Svenskt Näringsliv tidigare i år frågade vår företagspanel (mars 2011) så visar resultaten att i genomsnitt sex av tio företag väljer helt bort Arbetsförmedlingen som rekryteringskanal när man ska anställa. Att Arbetsförmedlingen under en följd av år har tappat marknadsandelar visades i Rekryteringsenkäten 2010. Att Arbetsförmedlingen har en så pass svag ställning får givetvis också effekter på dess möjligheter att lösa sitt uppdrag att hjälpa individer med svag ställning på arbetsmarknaden att komma in i arbete.
Riksrevisionens studie (RiR 2010:5) bekräftar bilden av en arbetsförmedling som inte fokuserar på kontakter med arbetsgivarna. " I genomsnitt lägger de arbetsförmedlare som svarat på vår enkät drygt nio timmar i veckan och lite mer än en fjärdedel av sin arbetstid på arbetsgivarkontakter".
Enligt Riksrevisionens rapport beror detta till hög grad på att Arbetsförmedlingen inte prioriterar kontakt med dem som ska anställa utan ägnar sig åt annat. " Enligt 84 procent av arbetsförmedlarna i vår undersökning är en viktig bidragande orsak att andra arbetsuppgifter tar för mycket tid. Ungefär hälften menar också att det i viss utsträckning beror på att kontoret inte prioriterar arbetsgivarkontakter så mycket som det skulle behövas."
Detta är alltså vad arbetsförmedlare själva uppger. Även Långtidsutredningen 2011 har konstaterat att Arbetsförmedlingen inte fungerar optimalt. "Angående arbetsmarknadspolitiken i övrigt är den viktigaste rekommendationen att Arbetsförmedlingen bör bedriva ett mer aktivt arbete gentemot rekryterande företag, framförallt till förmån för svaga grupper." (Långtidsutredningen huvudbetänkande, LU2011)
Det ska i sammanhanget sägas att Arbetsförmedlingen har blivit bättre på arbetsgivarkontakter, jämfört med hur det såg ut i början av 2000-talet. Men det förtar inte det faktum att Arbetsförmedlingen inte klarar uppdraget idag. Det borde rimligen vara en prioriterad politisk uppgift att göra något åt detta, om man identifierat arbetslöshet och utanförskap som en viktig fråga. En fungerande matchning på arbetsmarknaden är avgörande för om inte minst de grupper som står långt från arbetsmarknaden ska få en möjlighet att komma in i arbetslivet.
Ett grundproblem är Arbetsförmedlingens otydliga roll idag. Arbetsförmedlingen kan inte fortsätta att ha dubbla roller (eller tredubbla roller som monopolupphandlare, producent i konkurrens men också som myndighetsutövare mot enskild).
För att reformera Arbetsförmedlingen, öka effektiviteten och se till att fokus ligger på att hjälpa individer att komma in på arbetsmarknaden, bör tre viktiga principer vara en grund.
För det första, en rimlig utgångspunkt är att skilja på upphandling av kompletterande aktörer och myndighetsutövning som kan ligga kvar på en myndighet och på Arbetsförmedlingens egen "produktion".
För det andra: inför ett rättvist resultatbedömningssystem - där alla aktörers prestationer bedöms varje år - och där man väger in såväl individuella faktorer som arbetsmarknadsfaktorer. Ersättningssystemet till de aktörer som upphandlas borde bygga på resultat.
För det tredje: gör resultaten offentliga och tillgängliga för alla, det gör det möjligt för den enskilde att själv välja sin utförare inom ramen för Lagen om valfrihet inom Arbetsförmedlingen.
Då skulle valfriheten för enskilda öka. Samtidigt skulle fokus ligga på att hjälpa individer att hitta arbetsgivare och servicen till arbetsgivare skulle bli bättre, och det skulle också bli lättare att utvärdera och följa olika aktörers resultat.
Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/37480
Artikeln har säkert sina poänger. Arbetsförmedlingen bör kanske i viss mån ta efter de aktörer som idag är duktiga på att förmedla konstruktiv kontakt mellan arbetsgivare och arbetare.
Fast en av de främst bidragande orsakerna till vår relativt höga arbetslöshet är ju att vi fortsätter att ha den största importen per capita av människor som är illa rustade (utbildningsmässigt, kompetensmässigt, kutlurellt, språkligt) för en västerländsk postindustriell arbetsmarknad. Jag skulle säga att just det - och inte Arbetsförmedlingens eventuella brister - är det som borde åtgärdas först om man vill minska arbetslösheten. Vi kan inte fortsätta att ge permanenta uppehållstillstånd och till och medmedborgarskap till tiotusentals individer per år som inte försörjer sig själva.
Om vi vill vara bäst i klassen på "flykting"mottagning så kostar det på.
Permalänk | Anmäl
Lynx Viridis, 2011-06-23, 13:56
Arbetsförmedlingen är helt feltänkt. AF borde koncentrera sig på att tillfredställa efterfrågan på arbetskraft. Det är trots allt arbetsgivarna som är kund i sammanhanget och kunder har alltid rätt.
Ta exemplet med jobbcoacher (mentaliteten skymtar fram även i den här artikeln och den här rapporten). En jobbcoach kan endast ge en komparativ fördel till en arbetssökande på bekostnad av en annan och till bekostnad på arbetsgivarna (som får en mindre kvalificierad person). Det är bara arbetsgivare som kan skapa jobb, AF borde därför serva dem och ingen annan. Sänka priset på att hitta kompetens. Då skulle AF kunna göra något litet nytta.
Permalänk | Anmäl
Martin A, 2011-06-23, 14:12
Om Arbetsförmedlingen sysslade med jobbmatchning istället för att hota och trakassera de arbetslösa så hade nog institutionen varit mer populär.
Det är iofs bara en teori.
Permalänk | Anmäl
Bo T, 2011-06-23, 14:49
Lägg ner arbetsförmedlingen och överlåt rekryteringen till proffsen som kan sånt där.
Att sköta a-kasse-rapporteringen kan facken ta över.
Jag invänder mot de som skyller på invandringen - det är inte invandrarnas fel att företagen inte är beredda att utbilda ny personal - det är LAS fel och höga minimilöner - Det finns jobb åt alla men vi måste bli mera benägna att byta jobb oftare... vi måste anpassa systemet med a-kassa och tjänstepension så att det inte drabbar en enskild att vara mellan anställningar 2 månader per år..
Permalänk | Anmäl
Peter Elliott Draktämjare, 2011-06-23, 14:57
AF bara sysslar med att kritisera människor för att de inte är tillräckligt bra och inte anstränger sig mm. är det några som inte anstränger sig så är det AF. AF är en gigantisk parasit på samhällskroppen, den suger åt sig skatt men ger inget tillbaka.
Permalänk | Anmäl
Maria Nilsson, 2011-06-23, 16:06
Hej! Jag tycker det här en viktig artikel som belyser ett viktigt problem. Det finns säkert flera orsaker till problemen, dvs det är inte bara arbetsförmedlingen som är ett nästan "olösligt" problem. Sedan handlar det väldigt mycket om kunskap och kompetens. Vi kan gå tillbaka i tiden och studera utbyggnaden av högskolan , och då problemet med att utbyggnaden skedde så snabbt, utan att man kontrollerade om det fanns någon som helst avsättning för de kunskaper och den kompetens som kommer ut från dessa högskolor. Dvs, bristen på samverkan mellan akademi och arbetsmarknad är en faktor man "inte" skall blunda för i det här sammanhanget. Jag kan jämföra med Kanada, där har man tagit det här på mycket större allvar än i Sverige. De har genom sitt federala program för samverkan mellan akademi och arbetsmarknad "federal student work experience program" lyckats mycket bättre vad gäller att förbereda studenterna för tiden efter examen, dvs man har stärkt studenternas anställningsbarhet genom att de får möjlighet att kombinera studier med riktiga jobb och då kvalificerade arbetsuppgifter ute hos olika arbetsgivare. Dvs, arbetsgivarna har fått möjlighet att ge dessa människor ett handtag och individerna har fått möjlighet att bygga upp sin erfarenhet inom sitt kompetensområde eller kompetensområden. Vi har ingen motsvarighet till detta i Sverige, och Riksrevisionen har skrivit en rapport där de lyfter fram vikten av "anställningsbarhet" bland sveriges studenter, och vad som behöver göras. För, problemen som många arbetssökande möter ute i verkligheten är just brist på "mångårig/flerårig" erfarenhet, dvs de anses ha "bristande" anställningsbarhet enligt Arbetsgivarna/Näringslivet. Tittar vi återigen på Kanada, som kan stå som förebild för oss, så har de också ett system med Entry Level jobs, som minskar steget mellan utbildning och arbetsmarknad genom att kraven för att kunna ta steget in på arbetsmarknad genom Entry Level Jobs är lägre, och ofta står det i annonserna för sådana jobb "No Experience Needed" och "Full training provided". Det har visat sig vara mycket effektivt och flera ungdomar och nyutexaminerade unga akademiker har på detta sätt lättare kunna få in en fot på arbetsmarknaden, och sedan kunnat ta sig vidare på arbetsmarknaden. På detta sätt har de kunnat etablera sig på arbetsmarknaden, medan motsvarande arbetskraft i Sverige står och stampar utanför arbetsmarknaden mot sin egen vilja, därför att vi "saknar" den här typen av Entry Level Jobs, och vi "saknar" aktiv samverkan mellan akademi och arbetsmarknad, och då speciellt inom de samhällsvetenskapliga/teoretiska utbildningsprogrammen vid våra universitet och högskolor.
Kanske borde man också öka kvalitén på utbildnings och karriärvägledningen på gymnasiet, så ungdomar i tid får
rätt vägledning, dvs att "yrkesutbildning/kvalificerad yrkesutbildning" är det enda som fungerar på svensk arbetsmarknad om de vill ha jobb efter sin utbildning istället för att efter 4-6 år av högskolestudier och examen fastna i arbetslöshet, långtidsarbetslöshet och i värsta fall fastna i ett permanent utanförskap.
För de som redan tagit sin examen och som inte släpps in på arbetsmarknaden trots att de anstränger sig mycket hårt och ansvarsfullt med att söka jobb, så måste man också kunna ha viljan att öppna dörrar in till den "reguljära arbetsmarknaden", tex
i samverkan med länder/nationer utanför EU. Dvs, att göra det lättare att få arbetsvisum för den internationella, globala och transatlantiska arbetsmarknaden, så de via Entry Level Jobs och liknande kan få in en fot på arbetsmarknaden och "kanske" någon gång i framtiden släppas in på den reguljära arbetsmarknaden här hemma i Sverige.
För i en global värld så måste man tänka stort och nytt. Titta bara in på Indeed.com , simplyhired.com, simplyhired.ca, monster.com, monster.ca osv så hittar man att det skapas massvis med nya jobb, men jobben växer inte fram i Sverige eller ens inom EU.
Dvs, rörligheten på den internationella, globala och transatlantiska arbetsmarknaden måste underlättas för att fler skall kunna ta sig in och etablera sig på arbetsmarknaden.
Det handlar om att ha viljan, och se möjligheter istället för att envisas med att sätta upp hinder gentemot sina medmänniskor.
Permalänk | Anmäl
Mikael Drakenberg, 2011-06-23, 18:26
Sahlén sätter fingret rakt på problemet på ett klart och tydligt sätt. Däremot lämnar hennes "lösningar" en hel del i övrigt att önska. Vad vi behöver är inte någon slags luddiga byråkratiska system vars syfte handlar mer om att upprätthålla valfrihetens och konkurrensens välsignade ideologi, utan tydliga direktiv och arbetsmetoder för Arbetsförmedlingen och dess personal. Utveckla en arbetsmetod för optimala kontakter mellan arbetsgivare och AF där grundstenen är att tillgodose företagens önskemål samtidigt som man kan implementera stödåtgärder för "oattraktiv" arbetskraft.
Permalänk | Anmäl
Kim Björksjö, 2011-06-23, 21:17
Svenskt näringsliv borde studera rekryteringsbranschens metoder istället för att som alla andra privata intressen hacka på Arbetsförmedlingen, av vilken jag som arbetssökande har goda erfarenheter.
I blogginlägget ...
http://ockult.blogspot.com/2011/06/mismatch-sa-har-illa-ar-det.html
... överväger jag allvarligt om inte den genomsnittliga rekryteraren helt enkelt saknar kompetens att bedöma jobbsökanden på annat än de mest triviala grunder.
Vart ärende som avviker det minsta från rent simplistiska mallar - "två år i den branschen smäller högre än ett år" - kommer aldrig att hitta tillbaka till arbetsmarknaden eftersom IT-fieringen av rekryteringsprocessen skapat en generation av nästintill hjärndöd HR-personal.
AF har inget eller mycket lite med mismatch-problemet att göra - rikta blicken mot de verkliga problemen: Sveriges historiskt usla kunskapsnivå. Ideologiskt trams löser inte landets betydande arbetsmarknadsproblem. Det är dem företagen outsourcat rekryteringen till som gör ett dåligt jobb!
F.d. datorprogrammerare, jobbsökare
Permalänk | Anmäl
Siwert Aldenryd, 2011-06-24, 10:27
AF förmedlar jobb till folk som inte kan hitta jobb genom kontakter. Därför blir det aldrig speciellt effektivt. Andra vägar till jobb är ofantligt mycket större än AF.
Personliga egenskaper, kontaktnät hjälper. Att hitta ett sätt att konkurrensutsätta AF eller att ersätta det med en privat organisation löser inte problemet.
Företagen vill anställa färdiga självgående medarbetare och därför måste man hitta ett sätt att inskola folk eller att skolorna ordnar fler praktikplatser för högskolestudenter så att dom kan bygga upp kontakter och erfarenhet.
Permalänk | Anmäl
Johan E Karlsson, 2011-06-24, 13:30
Arbetsförmedlingen förmedlar inga arbeten.
Det är arbetsgivare som anställer folk, inte arbetsförmedlingen.
Arbetsförmedlingens uppgift är att övervaka att de arbetslösa "aktivt söker jobb och står till arbetsmarknadens förfögande" för att kunna stänga av dom som "fuskar" från a-kassan.
Denna uppgift sköter dom i huvudsak genom att hota/trakassera dom arbetslösa.
På arbetsförmedlingen är man inskriven av en enda anledning; man måste vara inskriven där för att vara berättigad till a-kassa.
Jobb får man idag genom kontakter. Och har man inga kontakter så får man jobb genom att själv kontakta företag/arbetsgivare.
Det finns gott om annonser på nätet samt i tidningen "platsjournalen".
75 % av de artbetslösa torde vara fullt kapabla att själva läsa dessa annonser och klarar säkerligen även själva av att ringa eller skriva brev till företagen.
De övriga 25 % är importerad arbetslöshet som inte själva är kapabla att ringa eller skriva brev- och därför är dom oanställningsbara oavsett vilken reformeringen arbetsförmedlingen än genomgår.
Sluta importera arbetslöshet till landet med europas högsta ungdomsarbetslöshet, samt lägg ner arbetsförmedlingen och låt a-kassorna sköta kontrollen av de som går på a-kassa.
Permalänk | Anmäl
Magnus Mattsson, 2011-06-25, 09:39
Efter att ha varit arbetslös i ett halvår kan man bara konstatera att arbetsförmedlingen inte kunnat hjälpa mig som arbetslös på något sätt. Personalen gör sitt jobb och följer sina rutiner. Det ska betonas att personalen aldrig varit otrevlig, de är korrrekta och till och med trevliga. Så länge du inte begär något utanför deras snäva ramar. Fyll i blanketter, skriv ut en handlingsplan, få hjälp med genomgång av arbetsförmedlimgens hemsida. Registrering för att få ersättning av a-kassa. Mer än så är det inte. Vill man ha en kopia på sitt cv för att kunna skicka till en arbetsgivare så går inte det. Redan där tar det stopp. Vill man få reda på vilken jobbcoach som är seriös eller som har det kontaktnät som just jag efterfrågar så går inte det. Det tillåter inte deras regelverk. Och så vidare.. Arbetsförmedlingen är bara en förmedling av inkomna arbeten och kontrollinstans för a-kassorna. Inget annat. Det har jag fått uppleva själv, så jag vet vad jag pratar om. Arbetsförmedlingen är en bizarr kvarleva, som likt Radiotjänst hänger kvar för att politikerna inte riktigt vet vad de ska göra med dem. Lägg ner eländet säger jag . A-kassorna kan sköta konrollen själva och förmedlingen av jobb går lika bra med Monster eller Workey. Och kära allians- jobbcoacher?
Det är ett enormt slöseri med pengar. Varje jobbcoach får 9000 kr för att lära en arbetslös att skriva ner vad de jobbat med. Och byter man jobbcoach för att den första coachen kan mindre än dig själv, då får nästa jobbcoach 9000 kr till.
Permalänk | Anmäl
Martin Nyman, 2011-06-25, 10:28
11 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Artikeln har säkert sina poänger. Arbetsförmedlingen bör kanske i viss mån ta efter de aktörer som idag är duktiga på att förmedla konstruktiv kontakt mellan arbetsgivare och arbetare.
Fast en av de främst bidragande orsakerna till vår relativt höga arbetslöshet är ju att vi fortsätter att ha den största importen per capita av människor som är illa rustade (utbildningsmässigt, kompetensmässigt, kutlurellt, språkligt) för en västerländsk postindustriell arbetsmarknad. Jag skulle säga att just det - och inte Arbetsförmedlingens eventuella brister - är det som borde åtgärdas först om man vill minska arbetslösheten. Vi kan inte fortsätta att ge permanenta uppehållstillstånd och till och medmedborgarskap till tiotusentals individer per år som inte försörjer sig själva.
Om vi vill vara bäst i klassen på "flykting"mottagning så kostar det på.
Arbetsförmedlingen är helt feltänkt. AF borde koncentrera sig på att tillfredställa efterfrågan på arbetskraft. Det är trots allt arbetsgivarna som är kund i sammanhanget och kunder har alltid rätt.
Ta exemplet med jobbcoacher (mentaliteten skymtar fram även i den här artikeln och den här rapporten). En jobbcoach kan endast ge en komparativ fördel till en arbetssökande på bekostnad av en annan och till bekostnad på arbetsgivarna (som får en mindre kvalificierad person). Det är bara arbetsgivare som kan skapa jobb, AF borde därför serva dem och ingen annan. Sänka priset på att hitta kompetens. Då skulle AF kunna göra något litet nytta.
Om Arbetsförmedlingen sysslade med jobbmatchning istället för att hota och trakassera de arbetslösa så hade nog institutionen varit mer populär.
Det är iofs bara en teori.
Lägg ner arbetsförmedlingen och överlåt rekryteringen till proffsen som kan sånt där.
Att sköta a-kasse-rapporteringen kan facken ta över.
Jag invänder mot de som skyller på invandringen - det är inte invandrarnas fel att företagen inte är beredda att utbilda ny personal - det är LAS fel och höga minimilöner - Det finns jobb åt alla men vi måste bli mera benägna att byta jobb oftare... vi måste anpassa systemet med a-kassa och tjänstepension så att det inte drabbar en enskild att vara mellan anställningar 2 månader per år..
AF bara sysslar med att kritisera människor för att de inte är tillräckligt bra och inte anstränger sig mm. är det några som inte anstränger sig så är det AF. AF är en gigantisk parasit på samhällskroppen, den suger åt sig skatt men ger inget tillbaka.
Hej! Jag tycker det här en viktig artikel som belyser ett viktigt problem. Det finns säkert flera orsaker till problemen, dvs det är inte bara arbetsförmedlingen som är ett nästan "olösligt" problem. Sedan handlar det väldigt mycket om kunskap och kompetens. Vi kan gå tillbaka i tiden och studera utbyggnaden av högskolan , och då problemet med att utbyggnaden skedde så snabbt, utan att man kontrollerade om det fanns någon som helst avsättning för de kunskaper och den kompetens som kommer ut från dessa högskolor. Dvs, bristen på samverkan mellan akademi och arbetsmarknad är en faktor man "inte" skall blunda för i det här sammanhanget. Jag kan jämföra med Kanada, där har man tagit det här på mycket större allvar än i Sverige. De har genom sitt federala program för samverkan mellan akademi och arbetsmarknad "federal student work experience program" lyckats mycket bättre vad gäller att förbereda studenterna för tiden efter examen, dvs man har stärkt studenternas anställningsbarhet genom att de får möjlighet att kombinera studier med riktiga jobb och då kvalificerade arbetsuppgifter ute hos olika arbetsgivare. Dvs, arbetsgivarna har fått möjlighet att ge dessa människor ett handtag och individerna har fått möjlighet att bygga upp sin erfarenhet inom sitt kompetensområde eller kompetensområden. Vi har ingen motsvarighet till detta i Sverige, och Riksrevisionen har skrivit en rapport där de lyfter fram vikten av "anställningsbarhet" bland sveriges studenter, och vad som behöver göras. För, problemen som många arbetssökande möter ute i verkligheten är just brist på "mångårig/flerårig" erfarenhet, dvs de anses ha "bristande" anställningsbarhet enligt Arbetsgivarna/Näringslivet. Tittar vi återigen på Kanada, som kan stå som förebild för oss, så har de också ett system med Entry Level jobs, som minskar steget mellan utbildning och arbetsmarknad genom att kraven för att kunna ta steget in på arbetsmarknad genom Entry Level Jobs är lägre, och ofta står det i annonserna för sådana jobb "No Experience Needed" och "Full training provided". Det har visat sig vara mycket effektivt och flera ungdomar och nyutexaminerade unga akademiker har på detta sätt lättare kunna få in en fot på arbetsmarknaden, och sedan kunnat ta sig vidare på arbetsmarknaden. På detta sätt har de kunnat etablera sig på arbetsmarknaden, medan motsvarande arbetskraft i Sverige står och stampar utanför arbetsmarknaden mot sin egen vilja, därför att vi "saknar" den här typen av Entry Level Jobs, och vi "saknar" aktiv samverkan mellan akademi och arbetsmarknad, och då speciellt inom de samhällsvetenskapliga/teoretiska utbildningsprogrammen vid våra universitet och högskolor.
Kanske borde man också öka kvalitén på utbildnings och karriärvägledningen på gymnasiet, så ungdomar i tid får
rätt vägledning, dvs att "yrkesutbildning/kvalificerad yrkesutbildning" är det enda som fungerar på svensk arbetsmarknad om de vill ha jobb efter sin utbildning istället för att efter 4-6 år av högskolestudier och examen fastna i arbetslöshet, långtidsarbetslöshet och i värsta fall fastna i ett permanent utanförskap.
För de som redan tagit sin examen och som inte släpps in på arbetsmarknaden trots att de anstränger sig mycket hårt och ansvarsfullt med att söka jobb, så måste man också kunna ha viljan att öppna dörrar in till den "reguljära arbetsmarknaden", tex
i samverkan med länder/nationer utanför EU. Dvs, att göra det lättare att få arbetsvisum för den internationella, globala och transatlantiska arbetsmarknaden, så de via Entry Level Jobs och liknande kan få in en fot på arbetsmarknaden och "kanske" någon gång i framtiden släppas in på den reguljära arbetsmarknaden här hemma i Sverige.
För i en global värld så måste man tänka stort och nytt. Titta bara in på Indeed.com , simplyhired.com, simplyhired.ca, monster.com, monster.ca osv så hittar man att det skapas massvis med nya jobb, men jobben växer inte fram i Sverige eller ens inom EU.
Dvs, rörligheten på den internationella, globala och transatlantiska arbetsmarknaden måste underlättas för att fler skall kunna ta sig in och etablera sig på arbetsmarknaden.
Det handlar om att ha viljan, och se möjligheter istället för att envisas med att sätta upp hinder gentemot sina medmänniskor.
Sahlén sätter fingret rakt på problemet på ett klart och tydligt sätt. Däremot lämnar hennes "lösningar" en hel del i övrigt att önska. Vad vi behöver är inte någon slags luddiga byråkratiska system vars syfte handlar mer om att upprätthålla valfrihetens och konkurrensens välsignade ideologi, utan tydliga direktiv och arbetsmetoder för Arbetsförmedlingen och dess personal. Utveckla en arbetsmetod för optimala kontakter mellan arbetsgivare och AF där grundstenen är att tillgodose företagens önskemål samtidigt som man kan implementera stödåtgärder för "oattraktiv" arbetskraft.
Svenskt näringsliv borde studera rekryteringsbranschens metoder istället för att som alla andra privata intressen hacka på Arbetsförmedlingen, av vilken jag som arbetssökande har goda erfarenheter.
I blogginlägget ...
http://ockult.blogspot.com/2011/06/mismatch-sa-har-illa-ar-det.html
... överväger jag allvarligt om inte den genomsnittliga rekryteraren helt enkelt saknar kompetens att bedöma jobbsökanden på annat än de mest triviala grunder.
Vart ärende som avviker det minsta från rent simplistiska mallar - "två år i den branschen smäller högre än ett år" - kommer aldrig att hitta tillbaka till arbetsmarknaden eftersom IT-fieringen av rekryteringsprocessen skapat en generation av nästintill hjärndöd HR-personal.
AF har inget eller mycket lite med mismatch-problemet att göra - rikta blicken mot de verkliga problemen: Sveriges historiskt usla kunskapsnivå. Ideologiskt trams löser inte landets betydande arbetsmarknadsproblem. Det är dem företagen outsourcat rekryteringen till som gör ett dåligt jobb!
F.d. datorprogrammerare, jobbsökare
AF förmedlar jobb till folk som inte kan hitta jobb genom kontakter. Därför blir det aldrig speciellt effektivt. Andra vägar till jobb är ofantligt mycket större än AF.
Personliga egenskaper, kontaktnät hjälper. Att hitta ett sätt att konkurrensutsätta AF eller att ersätta det med en privat organisation löser inte problemet.
Företagen vill anställa färdiga självgående medarbetare och därför måste man hitta ett sätt att inskola folk eller att skolorna ordnar fler praktikplatser för högskolestudenter så att dom kan bygga upp kontakter och erfarenhet.
Arbetsförmedlingen förmedlar inga arbeten.
Det är arbetsgivare som anställer folk, inte arbetsförmedlingen.
Arbetsförmedlingens uppgift är att övervaka att de arbetslösa "aktivt söker jobb och står till arbetsmarknadens förfögande" för att kunna stänga av dom som "fuskar" från a-kassan.
Denna uppgift sköter dom i huvudsak genom att hota/trakassera dom arbetslösa.
På arbetsförmedlingen är man inskriven av en enda anledning; man måste vara inskriven där för att vara berättigad till a-kassa.
Jobb får man idag genom kontakter. Och har man inga kontakter så får man jobb genom att själv kontakta företag/arbetsgivare.
Det finns gott om annonser på nätet samt i tidningen "platsjournalen".
75 % av de artbetslösa torde vara fullt kapabla att själva läsa dessa annonser och klarar säkerligen även själva av att ringa eller skriva brev till företagen.
De övriga 25 % är importerad arbetslöshet som inte själva är kapabla att ringa eller skriva brev- och därför är dom oanställningsbara oavsett vilken reformeringen arbetsförmedlingen än genomgår.
Sluta importera arbetslöshet till landet med europas högsta ungdomsarbetslöshet, samt lägg ner arbetsförmedlingen och låt a-kassorna sköta kontrollen av de som går på a-kassa.
Efter att ha varit arbetslös i ett halvår kan man bara konstatera att arbetsförmedlingen inte kunnat hjälpa mig som arbetslös på något sätt. Personalen gör sitt jobb och följer sina rutiner. Det ska betonas att personalen aldrig varit otrevlig, de är korrrekta och till och med trevliga. Så länge du inte begär något utanför deras snäva ramar. Fyll i blanketter, skriv ut en handlingsplan, få hjälp med genomgång av arbetsförmedlimgens hemsida. Registrering för att få ersättning av a-kassa. Mer än så är det inte. Vill man ha en kopia på sitt cv för att kunna skicka till en arbetsgivare så går inte det. Redan där tar det stopp. Vill man få reda på vilken jobbcoach som är seriös eller som har det kontaktnät som just jag efterfrågar så går inte det. Det tillåter inte deras regelverk. Och så vidare.. Arbetsförmedlingen är bara en förmedling av inkomna arbeten och kontrollinstans för a-kassorna. Inget annat. Det har jag fått uppleva själv, så jag vet vad jag pratar om. Arbetsförmedlingen är en bizarr kvarleva, som likt Radiotjänst hänger kvar för att politikerna inte riktigt vet vad de ska göra med dem. Lägg ner eländet säger jag . A-kassorna kan sköta konrollen själva och förmedlingen av jobb går lika bra med Monster eller Workey. Och kära allians- jobbcoacher?
Det är ett enormt slöseri med pengar. Varje jobbcoach får 9000 kr för att lära en arbetslös att skriva ner vad de jobbat med. Och byter man jobbcoach för att den första coachen kan mindre än dig själv, då får nästa jobbcoach 9000 kr till.