Syrien och den Arabiska Våren

Maria Chalhoub om Syrien och den Arabiska Våren

Vet vi vad vi gör när vi hyllar den arabiska våren?

Publicerad: 2011-06-19 21:06, Uppdaterad: 2011-11-02 15:11

Demonstrationer, fördömelse från både EU och FN och medias myter om den 'lesbiska tjejen i Damaskus'; medan all fokus ligger på att garantera demonstranterna de universella fri- och rättigheterna är det ingen som frågar hur universellt tolkade dessa rättigheter egentligen är i en region där din religion är ditt efternamn.

29 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Jag är ung, jag är kvinna och jag är från en kristen familj. Jag är även syrier då jag är dotter till två emigranter som lämnade Damaskus frivilligt under början av 80-talet vilket i sin tur förklarar varför denna artikel skrivs på svenska då jag föddes i Stockholm i slutet på 80-talet.

Detta innebär vidare två saker; det innebär att jag som syrisk medborgare innehar den mest radikala men minst inflytelserika åldern, att jag tillhör en icke diskriminerad religiös minoritet som utgör 5-10% av en befolkning på drygt 22 miljoner och att jag besitter det kön som är att betrakta som det svagare. Det innebär också att jag som svensk medborgare har privilegiet att bo i ett land som tillhör den grupp av länder som utifrån demokratimätningar gång på gång erhåller högst betyg, att bo i ett samhälle där jämställdhet sägs vara den bästa i världen, och i en stat som är så medveten om dess konstitutionella religionsfrihet att den svenska kyrkan fråntogs sin titel som statskyrkan.

Vare sig dessa fakta gör det lättare eller svårare för mig att uttrycka mig om 'the Arab Spring' är något jag fortfarande har att ta ställning till. Dock finns det ett par saker som bör uttryckas vilka för min del inte ens är att ifrågasätta och dessa är de rätt och friheter som FN deklarerade i Paris 1948. För att tydliggöra detta bör ett antal av dessa betonas såsom artikel 18 som hävdar att "envar har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet", följt av artikel 19 gällande "envars rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet" samt artikel 21 om att "folkets vilja skall utgöra grundvalen för statsmakternas myndighet". För att nu återgå till det faktum att jag är född och uppfostrad i ett samhälle där dessa rättigheter värderades och framförallt praktiseras, inser jag inte endast deras värde för mig som individ utan det är min liksom vad jag hoppas vara majoriteten av människors önskan att alla ska vara berättigade dem.

Å andra sidan att tro att ett samhälle som Syrien som har gått från att tillhöra ett imperium i hundratals år, till att hamna under en kolonialstyre i ytterligare 25 år för att slutligen erhålla självständighet 1940, följt av ett flertal coupe d'états och en avgörande militärkupp i början av 60-talet, kommer erhålla dessa fri och rättigheter genom att sparka ut lejonet från djungeln är långt ifrån troligt. Och ännu mindre troligt är det att detta kommer hända i en värld som genomgår det som hävdas vara den värsta ekonomiska krisen sedan den stora depressionen, 1929, något som onekligen har bidragit till det mångtal av uttömda människor som har valt att förena sig med folkmassorna på gatorna för att högljutt uttrycka vad de inte vill ha snarare än vad de vill ha.

Inte heller bör vi glömma att vi talar om en region där de tre världsreligionerna härstammar ifrån, där vi ständigt bevittnar maktkamper om vem som ska dominera vem och där den största andelen människor ansluta sig till samma sida som de som har ett likadant symboliskt smycke runt halsen och en likadan helig skrift i handen.

Är det jag som är cynisk? Kanske det, och ännu hellre hoppas jag att jag har fel. Allt jag vet är det jag ser och det samma gäller människor i överlag, och i detta fall pratar vi om en grupp människor som är uppvuxna i samhällen där majoriteten, om inte alla, av deras grannar har haft samma religion som dem, där främlingar direkt eller indirekt kommer fråga om din religion efter det att de har lärt sig uttala ditt namn, där människor ändå kommer veta din religion efter det att de har fått reda på var du bor, någon som bör ge dig en ledtråd om hur utbredd den religiösa segregationen är i dessa samhällen.

Och hur överraskande är det egentligen att denna religiöst grundade mentaliteten existerar när vi vet att den har konstruerats under stater som fortfarande förbjuder något så naturligt som att förälska sig och gifta sig med en person som innehar en annan religion än en själv? eller i Irans fall där en kristen man mottar ett hårdare straff än en muslimsk man trots att samma brott har begåtts? eller i Israel där rädslan för att bli en religiös minoritet är så utbredd att det enda sättet att bevara dess säkerhet är genom att bokstavligen omringa den med väggar.

Sanningen är den att världen har förändrats och att människor idag har tillgång till mer än någonsin förr vilket gör att de kan se vad de aldrig tidigare har kunnat eller ens varit tillåtna att se, och att detta har en betydelse när det kommer till att 'spräcka den religiösa bubblan'. Men om vi ännu en gång ska återgå till faktumet att 'vi vet vad vi ser', vem vänder vi oss då till?

Egypten där liksom Syrien, majoriteten är sunnimuslimer och ca:10 % är kristna, ett land som hade så bråttom till fria val efter 40 års autokrati att det slutade med att gynna det Muslimska Brödraskapet vars mål är att "uppnå frihet, social rättvisa och jämlikhet baserat på religiösa lagar"? Ett land där den tillfälliga bristen på ordning onekligen har lett till ytterligare splittringar mellan landets religiösa grupper?

Eller kanske Iran där Shahn inte långt efter att ha genomfört den 'Vita Revolutionen' som bland annat gav kvinnor rösträtt, flydde en teokrati som in sin tur krossade alla sekulära förhoppningar om en konstitutionell monarki?

Eller låt oss för variationens skull nämna Turkiet som är det ottomanska rikets Atatürks hemland som långt innan många i Europa lyckades etablera en modern och sekulär nation, ett Turkiet där de sekulära idag med rädsla ifrågasätter det religiöst bottnade partiet AKP:s intentioner, ett parti som i sin tur leds av premiärminister Erdogan som offentligt har uttryckt "varför människor dricker vin när de kan äta vindruvorna."

Bör vi ens nämna Irak?

Det finns inga tvivel om att då saker är som de är kommer de oundvikligen att förändras och det är därför inte heller min mening att hålla ett förflutet mot en framtid, men innan vi hyllar folkmassorna bör vi inte veta exakt vad det är vi hyllar? Borde vi inte fråga oss själva om FN:s deklaration om de mänskliga fri- och rättigheterna är lika universell som vi utgår ifrån att den är och att vårt försvarande av dessa rättigheter i själva verket kommer leda till dess etablering i regionen?

Med det sagt erkänner jag mitt misstag att vara kritisk utan att kunna erbjuda en bättre lösning, och mitt misstag att fälla snarare än att fria den "Arabiska Våren', men att höra syriska demonstranter utbrista "Alawiter till graven och kristna till Beirut!" gör mig endast oroad inför den arabiska sommaren.

Maria Chalhoub (1 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/37390

29 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Intressant artikel. Jag känner bara en person från Syrien och jag känner henne inte speciellt väl men jag frågade vad hon tycker om det som pågår nu i Syrien och hon svarade att hon håller på regeringen för hon tror att det blir kaos och sämre om regeringen faller.
Hon är också kristen och det är väl inte otänkbart att det blir sämre för dom kritsna om regeringen faller. Och kanske inte bara för dom.

Permalänk | Anmäl #1 Lars Johansson, 2011-06-19, 21:49

Maria Chalhoub, mycket välskriven, väl genomtänkt. Och för mig lärorik.

Permalänk | Anmäl #2 Doktor Eleph@nt, 2011-06-19, 22:54

Jag har länge undrat när vi försvarar mänskliga råttigheter i olika konflikthärdar: Vems mänskliga rättigheter? Det är uppenbarligen inte allas eftersom vi tar parti för en sida i konflikten, sedan är det lätt att finna fel på på motståndarsidan och rentvå de som man smpatiserar med - offer och förövare. Vad är då den sidans agenda som vi sympatiserar med? Kanske låter vi tyranner ersättas med andra tyranner bara.

Permalänk | Anmäl #3 Ina Höst, 2011-06-19, 22:59

Intressant, lärorikt.

Problemet är att Syrien, Iran etc är några av världens värsta diktaturer, som sitter kvar med 1984-modellen av samhälle.

Ja, förtryck under diktaturer förvrider befolkningens åsikter och gör dem ofta hatiska och intoleranta. Det stärker juntorna både att ha yttre fiender och att olika befolkningsgrupper hatar varandra.

Svaret är knappast att lämna befolkningarna under förtryck. Som vi i Väst lämnade Östeuropa i slaveri under Sovjet under mer än ett halvt sekel.