Ingen rök utan eld ....

För fyra år sedan utspelade sig en långt större katastrof i Grekland än dagens ekonomiska kris. Fruktansvärda bränder ödelade stora delar av landet. Detta har de flesta glömt nu, men bränderna och hur de hanterades av myndigheterna kan betraktas som ett symptom på tillståndet i landet. Grekland har drabbats av förödande bränder under nästan varje sommar, men under år 2007 kom de för många - dock ej de välbeställda - att innebära personliga katastrofer. Då var det konservativa Ny Demokrati det statsbärande partiet och styrde landet.

Stora delar av Grekland blev den sommaren bokstavligen utplånade. Värst drabbade var västra Peloponessos och den stora ön Evia öster om Attika och Athen. Lokala dagstidningar på Kreta ropade varje dag ut sina anklagelser mot en handlingsförlamad och likgiltig regering. Myndigheterna anklagades för att vara paralyserade, fega; utan organisation och planering. Flygplan, helikoptrar och räddningspersonal flängde planlöst hit och dit från den ena elden till den andra. Drabbade byar kringrändes av elden i "en brinnande tornado", som en tidning beskrev situationen. Byborna fick ingen information genom vilka vägar de kunde rädda sig ut ur "helvetet". Hundratals byar på Peloponessos raderades bokstavligen ut från kartan.

Tidningarna visade stora färgbilder med brinnande hus och skogar, sönderbrända och döda träd, uppgivna människor och bilvrak täckta av aska. Varje dag växte antalet döda och till sist räknade man 66 sönderbrända kroppar. Siffror och statistik redovisade antalet kvadratkilometer förstörda olivträd och andra odlingar, skog samt de miljarder euro det skulle kosta att ersätta allt som förstörts. Det som berör och stannar i minnet var dock enskilda människoöden.

I städerna drabbades svårt sjuka människor extra hårt. Luftkonditioneringen slogs ut och den offentliga sjukvården klappade ihop. TV rapporterade om barn som hade dött eftersom det inte fanns någon vård att få. Naturligtvis finns alltid privat läkarvård, men den är tillgänglig bara för den som kan betala. En god vän berättade för mig att privatläkare alltid finns beredda för politiker, präster och de förmögna. Men ett litet barn med medellösa föräldrar är utlämnad till offentlig sjukvård, antingen den fungerar eller ej.

Under den första värmeböljan i juni brann stora delar av områden kring Athen, bl a det stora berget Hymettos med sina stora grönområden, kyrkor och kloster. Då trodde många att bränderna berodde på utsliten utrustning från 1970-tal som de ansvariga på det utskällda statliga elverket inte orkat byta ut. Men i takt med att bränderna mångfaldigades stod det klart att de inte uppstått av en slump. Över hundra bränder kan inte bryta ut samtidigt inom ett begränsat område. Naturen var sönderbränd av hetta och torka och de kraftiga vindarna spred elden och gjorde den extremt svårsläckt.

Flera fantasifulla teorier kläcktes av regeringens sakkunnige. Rubrikerna informerade om en helt ny "skogsterrorism" på väg att etablera sig i landet. De förmodades ha sitt säte i skogen och hade som syfte att elda upp Grekland och störta regeringen. Alltså borde dessa "terrorister" utgöras av aktivister från det största oppositionspartiet PASOK. Sionismen är en annan tacksam syndabock, samt de arma Kosovoalbanerna som anses ha ett ont öga till Grekland. Kosovoalbanerna har i åratal kämpat för autonomi eller självständighet gentemot de långt färre serberna, vilka naturligtvis fått stöd av grekerna, religionskompisar som de är. Turkiet är en given kandidat och varför skulle inte turkarna tacksamt göra allt för att förstöra ärkefienden? Någon hade hört att väldigt få turister just i år besökt Turkiet och varför inte påpassligt elda upp Grekland så att de i stället åker till grannen? Denna egendomliga hypotes drogs snabbt tillbaka eftersom den befanns sakna underlag.

Ofta anklagas herdar för att elda marken för att få ny gröda åt sina får, men att tända eld i juni är alldeles för tidigt. Sade en man som sade sig veta. Andra menade att folk tänder eld eftersom de vill förvärva mark till billigt pris. Detta är ett argument som ständigt återkommer och kanske är det sant. Men bland bergen och avlägset belägna byar?

En tidning hävdade bestämt att de flesta eldsvådor uppstått av rent slarv. En artikel avslöjade en liten gumma som eldat sin ugn för att baka. Gnistor från ugnen hade tänt eld på torra kvistar i närheten och spritt sig med fruktansvärd hastighet. Därmed blev hon ofrivilligt orsaken till att den lilla byn Zacháro eller Sockerbyn på västra Peloponessos i princip utplånades och flera av byborna brändes ihjäl. I svensk TV kunde vi för några år sedan se en underbar dokumentär om samma by, som då bestod till en stor del av män i olika åldrar som gärna ville hitta kvinnor att gifta sig med för att byn inte alldeles skulle dö ut. Dokumentären beskrev hur männen gav sig ut på en organiserad bussresa för att kanske finna en partner. Där Zacharo tidigare låg, finns nu bara aska, husrester och brända olivlundar. De flesta människor påträffades förkolnade efter sina försök att fly.

Utanför en annan by hade brandmännen hittat en kvinna med sina tre barn i famnen. Hennes äldste son låg en bit därifrån. Familjen hade försökt fly till just området kring Zacháro undan lågorna i sin egen by, men tagit fel väg och omringats av den häftiga branden. I två dagar härjade eldstormen i området kring Zacháro utan att något brandförsvar visade sig; inte heller fick människorna någon information om vilka flyktvägar som fanns.

Men mest av allt rasade tidningarna över regeringens passivitet och den totala bristen på organisation. Brandmännen tvingades rusa från den ena branden till den andra, planlöst och desperat. I åratal har brandförsvarets chef påtalat bristerna och att de är katastrofalt underbemannade. Tidningarna anklagade både socialistpartiet Pasok och det konservativa Ny Demokrati för en magnifik nonchalans inför brandfaran. Journalisterna jämförde ett väl fungerande brandförsvar i hela Europa där man också sett till att det finns djupborrade brunnar med högt tryck även i de mest avlägsna bergstrakter och med tillräckligt mycket vatten för att släcka stora bränder. I Grekland finns - ingenting. Byborna var helt utelämnade åt sig själva då bränderna rasade kring dem. En bonde släckte branden med vin när vattnet tog slut och räddade sitt hus. En annan sprutade vin på sig själv och klarade sig. Många människor dog då de försökte släcka elden eftersom ingen hjälp fanns att få.

Överallt fick journalisterna intrycket att den enda hjälpen byborna kunde vänta sig var uppmärksamhet från journalister och deras kameror. Då TV och tidningar rapporterat om mänskliga katastrofer tvingades myndigheterna att agera och brandmän skickades ut, men då var det i de flesta fall försent. En journalist berättade att hans team körde hundratals km om dagen för att besöka de drabbade byarna. Endast en gång stötte de på en av regerringens Mercedes som visade att någon i sin stora nåd besökt en bränd by.

År 2004 arrangerade Grekland de olympiska spelen, och omvärlden insåg med förvåning att landet klarade av denna jättelika organisation och gjorde det t.o.m. i tid. Men ingen vågade skriva att detta skedde till priset av flera gästarbetares liv. De tvingades arbeta dag och natt, drabbades av olyckor och invalidiserades om de nu alls överlevde. Ingen brydde sig om dem eller betalade försäkringar och sjukvård.

I samband med OS riktades förstås intresset mot den berömda tempelplatsen i Olympia på Peloponessos. Denna vackra plats med Zeustemplet och andra byggnader, löparbanan och förstås den ständigt gröna lunden, som ramar in hela området. En helsida med färgbilder i en tidning visade svedda marmorkolonner mot en fond av brinnande skog. Den olympiska lunden Alsos låg i aska. Inför OS hade Olympia begåvats med ett alldeles eget brandförsvar som i fortsättningen skulle sättas igång varje dag under brandfarliga sommarmånader för att platsen skulle vara säker. Men denna utfästelse orkade man inte infria och när personalen försökte sätta igång systemet under sommaren 2007 fungerade det ej. Eftersom elströmmen sattes ur funktion flera timmar varje dag i hela landet så fungerade inte heller "det helt säkra" systemet i Olympia.

Det var också förfärligt att läsa om de arma bönderna och deras skördar som bokstavligen förintades i hettan. Under hela sommaren fanns inte längre inhemska tomater att köpa på Kreta; de som fanns var fläckiga, ruttna och mjuka. Och vem ville ha importerade tomater från Holland när man är i Grekland? Vindruvor och annan frukt var också sönderbrända. I månader efteråt skrev tidningarna om böndernas oerhörda ekonomiska förluster och om skulder de inte kunde betala. De var utlovade ersättning av en uppenbarligen likgiltig regering. Ny Demokrati är Greklands moderater och har aldrig utmärkt sig för att värna om bönder och arbetare.

Greenpeace i Grekland uttalade sig om en ekologisk katastrof i eldens spår. Experter menade att de områden som tidigare drabbats av eld nu inte längre går att rädda; inget kommer att växa där i framtiden. En ekologisk organisation i Patras sade att "det inte finns någon räddning för de områden som brunnit två gånger. Men detta gäller inte bara skogarna, utan även sällsynta blommor och andra växter. Skogsområden på Peloponessos hyste ett stort bestånd av igelkottar, vildkaniner, sköldpaddor och rävar. Och åtminstone tidigare levde här även en art av vildkatter. Allt detta är nu förstört för all framtid".

En journalist hävdade bestämt att bränderna alltid ökar i antal under pågående valperioder. Bränderna förvandlades i politikernas tal till argument i den politiska valdebatten. Stora gräl utbröt om problem med brandförsvaret funnits under den tidigare Pasok-regeringen eller om allt nu skulle vältras över på Karamanlis och hans högerparti. Något ansvar ville ingen ta på sig; ännu mindre utlova konkreta förändringar för att undvika kommande katastrofer.

I september samma år läste jag till min häpnad att EU-kommissionens ordförande Barroso hade besökt förstörda platser på Peloponessos och konstaterat att "Greklands problem är även Europas problem". Han uttalade sig även om det gemensamma kulturarvet och allas vårt ansvar inför detta. En vacker tanke. Kanske grekiska politiker borde gå på en EU-organiserad kurs i organisation och kulturminnesvård.