När sakargumenten tryter i abortdebatten tar lögnerna vid

En jättebra artikel varför skulle man inte i ett demokratiskt land få diskutera rätten till abort och hur den används? Jag tror alla förstår att det alltid kommer att finnas nödvändiga aborter men för den skull har man rätt att diskutera om det är en oförvitlig rättighet att göra abort gratis hur många gånger som helst pga av eget slarv eller ännu värre fel kön på barnet.

Den här filmsnutten som visar graviditeten från vecka 10-14 visar tydligt att då är de tingen cellklump längre. Aborträtt ska vi ha men gränsen måste sänkas rejält för att inte uppfattas som gravt oetisk.http://se.babycenter.com/video/pregnancy/weeks-10-to-14-pregnancy/

Det är fritt fram att spekulera i olika former av sluttande plan, men mig veterligen finns det inga skäl att anta att människor blir mer välvilligt inställda "rashygienen" därför att vi har en liberal abortlagstiftning. Du får gärna beskriva lite närmare hur du tänker dig att denna glidning går till om du kan.

Bra skrivet Gunilla. Stå på dig. Låt oss säga ja till livet!

Oavsett vilka lögner och icke lögner än påstås har skrivits under Aftonbladets skydd av diverse skribenter så kvarstår en viktig detalj i detta sammanhang: ”Ja till livet”!

Om vi tänker på vad ”rätten till livet” som antiabort argument så finns det bara en rätt tolkning och det är den ärkekonservativa katolska tolkningen: så fort könscellerna har smält samman så är den ”alliansen” helig ur livets värde som i sig är just en ”absolutitet”! All mänsklig och avsiktlig inblandning som avbryter dess naturliga utveckling är samma som att neka ”rätten till liv”. Det finns inga som helst förmildrande omständigheter i relativa termer med att mena att livet i tolfte veckan vore mer värt än under den första veckan (fri abort betyder till slutet på den artonde veckan enligt nuvarande lagstiftning). Det handlar helt och hållet om moralisk relativitet och är helt godtycklig ur moralfilosofisk synvinkel eller som man säger på vanlig svenska: enlig smak och tycke.

Sådan moralisk relativitet vore förståelig om det i själva verket fanns något gott i abort som ingrepp i sig, men så är inte fallet utan det handlar om att väga mellan två onda ting den som är minst ond. Den fria aborten enligt nuvarande praxis är minst ond bara för att inte tvinga en moralisk värdering på kvinnor mot deras vilja när det fortvarande kan ske med väldigt god marginal mot när ett foster är livsdugligt utifrån sina naturliga förutsättningar utanför livmodern.

När vi redan avvikit från den katolska kyrkans ärkekonservativa princip när det gäller livets värde så har vi redan gjort det och i det avseendet är ”Rätten till livet” INTE ett dugg bättre än vad lagstiftningen tillåter idag. Det handlar endast om smaksaker vem som tror sig ha tolkningsföreträde i den relativa skalan som är en ren sentimental och emotionell bedömning utan att förstå abortens moraliska status i sig. Abort är inte en moralisk handling men det är helt nödvändigt för ett modernt och demokratiskt samhälle att tolerera omoral så länge som vi i synnerhet inte kan bevisa upplevt mänskligt lidande i någon form. Det är nämligen så att ett friskt samhälle måste tolerera en stor dos omoral ty moraloptimering hör till fascistoida system till där människan är för idealen och inte tvärtom.

Varför? Därför att det är just fritt fram för alla kvinnor och män att leva upp till betydligt högre moralisk standard än vad lagen förutsätter men ingen kan bryta mot lagens gränsdragningar (lagar kan tolkas som markering för den lägsta tillåtna gränsen för omoral) utan att riskera bli straffad oavsett hur ärlig och sann ens övertygelse än må vara vad när livet är värt. Moraloptimering producerar endast fler kriminella handlingar utan att det påverkar kollektivet till det bättre. Det är nog snarare tvärtom att det har en dekadent effekt som rent ut sagt leder till moralens inflation. Det leder i sin tur till hårdare och hårdare kontroll av medborgare för att motverka den sortens inflation. Dess värre leder det kanske även till intolerant moralisk polarisering som smyger in som oskyldigt goda avsikter och slutar i det demoraliserande kaoset där moralisk trots blir en social drog.

# 7 : Touché. Är dock "rädd" att dina meningsmotståndare inte är intresserad av moralfilosofi med inslag av existensialism då deras uppfattning är applikationer av gudomliga sanningar utan utrymme att ifrågasättas. Jmf; man torde vara ganska nitisk/stollig om man som forskare hade som mål att ifrågasätta tyngdlagen...

Jag tycker Anna Starbrink har rätt. Varför ska det dras paralleller till naxityskland när man diskuterar abort? Förklara istället varför ni abortmotståndare är så likgiltiga för det lidande som illegala aborter medför

@Christofer Catilan: Mkt insiktsfull beskrivning, särskilt gillar jag den öppna ton du har i beskrivningen över ett svårt moraliskt dilemma.

Själv tycker jag gott att en diskussion om lämplighet att sänka abortgränsen är helt på sin plats, inte minst därför att meningsmotståndarna redan bestämt att så ej får ske.

// susanna
Vi är allihopa cellklumpar. Finns inget magiskt där, bara kemi. Människovärdet byggs upp av relationer.

Det är naturligtvis idioti att påstå att ett embryo har samma värde som en människa. Tiotusentals kvinnor får varje år tidiga missfall, och även om det kan vara jobbigt så är det förstås ingenting jämfört med att förlora säg ett femårigt barn. Det är därför vi inte har begravningar för embryon - inte ens i katolska kyrkan.

"Alla människor har samma värde" är en korkad klyscha. Om fem personer dör i en bilolycka så är det en otrolig skillnad på om det är din familj, dina grannar, en annan familj från samma stad eller en kinesisk familj. När läste du senast om en kinesisk bilolycka i tidningen?

Detta gäller förstås även för katoliker. Det hålls inga mässor i kyrkan om fem kineser dör, men däremot om fem församlingsmedlemmar dör. Inget konstigt med det, men man ska inte låtsas som något annat heller.

Ger man sig in i nazist-jämförelse-debatten så får man leken tåla. Du kan ju läsa på lite om kyrkans roll i förintelsen och nazismen, innan du drar det argumentet.

Rent allmänt är nazist-argument ett stensäkert sätt att döda all typ av konstruktiv debatt, helt oavsett ämne.

Totalt haveri utbryter hos både ja- och nejsidan om man ber dem betrakta de aborterade fostren som de näringsrika köttklumpar de faktiskt är. Om man sedan påstår att dessa köttklumpar duger gott till hund- och kattmat så blir alla hyperreligiösa och anser att jag förespråkar helgerån.
Om vi bara består av atomer och livet bara är en kosmisk slump, så är väl katters förtärande av foster inget att hänga upp sig på.
Ändå bemöts jag som om det jag säger är helt tabu.

Motståndare i sak. Men förstår var du försöker landa i din argumentation. Och att få det feltolkat och utnyttjat på det sätt som Anna Starbrink tydligen gjort är inte ok. Det är skamligt dåligt om nu Anna Starbrink ska försöka föreställa en riktig debattör.

Ville bara ha det sagt.

#11 Jakob Jonsson. Vill reda ut begreppen lite. Du och små cellklumpar, eller till och med spermier, har exakt samma värde. Nämligen inget. Objektivt sett alltså. Men subjektivt sett är du, för dig själv, givetvis mer värd. Att vi värderar oss själva högre än foster är endast en social konstruktion, något vi beslutat om.. . "Cellklumpar är inte människor" gör abort lättare att motivera och hantera. Men någon absolut sanning är det inte.

#8 Aleksander Szymanowski - Kommentar: ”Är dock rädd att dina meningsmotståndare inte är intresserad av moralfilosofi…”

Tack för din påminnelse! :-) Jag försöker hålla den sanningen i minnet och försöker formulera vissa viktiga punkter även på ”vanlig svenska”, men oftast lyser motargumenten med sin totala avsaknad så intresset att diskutera moraliska spörsmål sakligt utan navelperspektiv är inte stort.

*

Själva poängen tycks nämligen vara att diskussionen om moraliska värden har spårat helt ur på villovägar med helt emotionella, sentimentala argument vilket är ungefär som att påstå ”mitt synsätt på abort är mindre syndigt än ditt” uttryckt på det religiösa språkbruket. Det kan ha helt teoretiska eller spekulativa aspekter som vi kan orera över men det har inget med vårt konkreta leverne att göra.

Jag nekar inte alls de emotionella argumenten i sig utan de är just viktiga på människans individuella nivå även om det skulle handla om rent patetiska proportioner. Och det är just där som problemet uppstår när en debattörer som Gunilla Gomér och hennes allierade å ena sidan och Anna Starbrink och hennes allierade å andra blandar friskt sina emotionella värderingar i detta svåra ämne. Alla till synes rationella argument framställs endast som stöd för de underliggande rent emotionella.

Men problemet är just att vi människor upplever känslor så olika, vi förmår inte känna precis som alla andra, vi kan inte älska ens livet på samma sätt som alla andra, inte ens oss själva. Kärlek mellan två individer även vid giftermål innebär så vitt skilda upplevelser för olika människor. Det finns äktenskap som bygger resolut på kamratskap när en del satsar på passion och kan inte alls tänka sig någon intimitet utan passion. Livet innebär precis samma sak: vissa är passionerade över dess möjligheter när en del tolkar livet på mycket krassare och brutalare sätt som helt pragmatisk växelverkan med andra för att överhuvudtaget finna någon mening i livet, dvs värt att leva. På samma sätt kan vi människor hålla oss till även vår tilltänkta och blivande avkomma.

Därför är det inte så underligt att det finns så väldigt litet intresse för ärlig moralfilosofisk diskussion eftersom ”Ja till livet” på grund och botten handlar om att tvinga andra människor ÄLSKA livet på samma sätt som de själva anser sig göra. Att alla inte ÄLSKAR livet på samma sätt tycks vara förfärligt störande för dem (med tanke på all den skräckscenariokampanj vad ett aborterat foster betyder i deras ögon)! Men det är inte vi andra som ska växa upp till deras nivå utan de själva till insikten att livet självt inte ens betyder samma sak (varken värdemässigt eller som möjlighet) för oss alla som för dem själva.

Vi kan inte kräva att kärlek (ens till livet) ska upplevas eller ens efterlevas såsom dessa ”Ja till livet”-anhängare förutsätter när vi inte ens lyckats utrota hatet. Det vore ju helt patetiskt. Vad lagstiftaren kan däremot kräva av oss alla är att ingen ska få leva ut sina känslor på det sättet att de orsaker onödigt mänskligt lidande som bevisligen direkt följd och dessutom på bekostnad av helt oskyldiga människor och i en helt konkret mening.

Vi tillämpar även i domstolar principen att vi hellre friar än fäller en oskyldig när brott inte kan entydigt bevisas och den principen lämpar sig väl även på abortfrågan: vi bör hellre fria kvinnan från den moraliska skulden och tvånget när vi inte kan bevisa att omoral (med hänvisning till ”onödigt, oskyldigt mänskligt lidande”) har begåtts helt konkret. Vi bör lära oss sätta människan på förgrunden (både moraliskt och existentiellt, dvs utifrån hennes egna förutsättningar) när hon kan tala för sig själv i stället för idealen.

Haha sluta tramsa. Du vet mycket väl att du ställde ledande retoriska frågor. Du vet mycket väl att du kan "miss"-tolkas (på det sätt som det egentligen är underförstått att man ska tolka). Det där är ju bara ett sätt att skriva så att du kan säga en sak till de som håller med dig, med sedan låtsas som om du inte alls sakt det till de som inte håller med dig.

Ungefär som imamerna som har en "översättare" för den svenska publiken som översätter fel med avsikt. Nej du, mig lurar du inte.

Och rubriken är verkligen passande, jag antar att du just fått slut på sakargument, det var därför du skrev den här artikeln?

#11 Jakob Jonsson,

Du kan ju fråga Marcus Birro om han håller med dig. Hans "embryo" dog vecka 26 och han vittnar om en lika stor sorg som om han mist en femårig son. Varför inte mjuka upp ditt intellekt med lite känslor? Det skulle vara klädsamt.

#14 Robert Pettersson,

Det du säger kan bara tolkas som ett uppkast från en sjuk person utan ngn som helst kontak med sina känslor. Skrämmande.

Det är enkel psykologi. De människor som blir argast i abort-debatten (både på ja- och nej-sidan) blir det därför att de känner skuld. Anna Starbrink har antagligen varit med om någon hjärtskärande händelse som hon känner stor skuld inför. Därför går hon igång på ämnet. Bäst att låta det vara.

Däremot kunde Anna Starbrink fundera lite på sitt partis ideologi. En äkta liberal människa accepterar utan att blinka andra personer som är radikalt emot (eller för) abort. Och argumenterar för sin sak på ett förnuftigt sätt. Dålig reklam för FP detta. Den bemästrande tonen i FP som funnits sedan Westerbergs dagar är svår att tvätta bort.

#22 Honken, snälla,

Förstår du inte att det är sagor? På samma sätt som sagan om Kjejsarens nya kläder? De vill ju berätta något som ligger bakom bilderna, men det är du tydligen inte tillräckligt kreativ för att förstå.

Men abort ÄR ju barnamord!

Varför kalla det för nåt annat än vad det är

(och Aftonbladet får ta på sig ansvaret för att försvara dessa mord, men de ser såklart inget fel i det, de gömmer sig såklart bakom den nuvarande lagstiftningen. Men det är inget moraliskt hållbart försvar för Aftonbladet att gömma sig bakom. Rättvisar hittar dem ändå, förr eller senare. Om du dödar oskylidga människor så blir du smutsig och ditt liv blir svårt. Om ni inte tror mig så vänta och se.)

#17 Christofer Catilan,

Tack, du är ett ljus i debattmörkret. Att debattörer ständigt tar till känsloargument är något som jag ser som fusk. I princip kan jag uttrycka att jag känner litet vad som helst i en fråga och det är något som ingen kan ifrågasätta. Att däremot hålla sig till fakta och inse att ett juridiskt system måste stå över individers personliga moral är uppenbarligen svårare. Tack för att du klargör det på ett tydligt sätt.

Christina, hahahah, mm Bibeln är precis som Det lilla blå loket. Mycket bra där.... Om du menar att det är berättelser om moral och hur man ska bete sig i olika situationer kan du ha rätt MEN dom berättelserna är grymma och personerna verkar närmast sinnessjuka men tycker du vi ska bygga våran moral på det så är du utan tvekan religiös och bör tas på lika lite allvar. Gå och läs en riktig bok!

Ett dilemma seglare upp på den grå humanisthimlen: - om man ska minska antalet oönskade graviditeter (hur nu det ska gå till) som en lösning för att minska antalet aborter - då uppstår ett nytt problem:
- VÄLDIGT MÅNGA av de människor som föds, är resultatet av en oönskad graviditet. Många föder nämligen ändå! Med andra ord kommer en kraftig minskning av antalet oönskade graviditeter även leda till ännu större demografiska problem i ankdammen Sverige..

Så hur man än vänder sig så har man rumpan bak..

Jag tycker det är härligt att se hur den moderna människan alltid stöter på dessa olösliga dilemman när de leker gud med naturen och livet.. =)

Jag avslutar med detta:

Såna som jobbar på Aftonbladet borde tillåtas göra abort. Visserligen är det barnamord - men konsekvenserna för att det föds fler PK massmediamänniskor är för negativa. Hjärnor som bara klarar att tänka i PK termer, och som aldrig ifrågasätter moderna synsätt.

Men det ser ut att lösa sig ändå, utan abort-nazism: - moderna innerstadsmänniskor skaffar i genomsnitt under 2 barn per kvinna. Det innebär att de lever på lånad tid, deras familjer dör långsamt ut. =)

Syftet med deras existens har ifrågasatts av dem själva, och naturens logik ser därför till att de på sikt försvinner.

#25 Therese Gustafsson,

Hur kan man leva utan att ta känslomässiga hänsyn? Det är väl för fasen känslorna som alltid påminner oss om var våra prioriteringar bör ligga? Utan känslor är man ju död som människa.

#19 Christina Lundqvist – Kommentar: ”Varför inte mjuka upp ditt intellekt med lite känslor?”

Beklagligt nog är det just här som orimlighetsaspekten kommer in! Riktigt sorgligt!

Om vi inte ens med familjeterapins professionella hjälp förmår mjuka upp andra hållet att folk skulle ta det sunda förnuftet och spara barnen allt gräl och hämndlysten osämja vid skilsmässor exempelvis (ibland använder föräldrarna barnen som moraliska vapen mot varandra) så hur skulle vi kunna göra det åt andra hållet? Det är just känslornas storm som oftast sårar andra och allra mest och inte minst de oskyldiga barnen som begåvats med två emotionella ”instabiliteter” till föräldrar.

Intellektet är sällan det verktyg som skapar instabilitet och de sår och trauman som följer med…vågar jag påstå.

Det är snarare så att vi alltid kan låna av intellektet till det emotionella men aldrig tvärtom. Däremot har känslosvall blivit helt överreklamerat med att man ska känna in och känna ut, få kontakt med känslorna osv. Men det är nog knappast så att de som inte har så stora känslomässiga svall på något överhuvudtaget knappast lider av det utan det just de sentimentala, emotionella som lider att andra inte känner lika ihärdigt som de själva.

Det är inte alls underligt att vi i Sverige blivit en kränkningskultur när någon annans emotionella återhållsamhet även kan tolkas som något kränkande och hotfullt.

#28 Christina Lundqvist - Kommentar: ”Utan känslor är man ju död som människa.”

Om det är din tolkning om döden och den sortens död inte besvärar dem som drabbats av din vånda så handlar det just av tolerans inför andra som inte delar dina känslor. Det handlar om respekt och tolerans för andra människor även om de enligt din mening har hamnat i den sortens ”dödstillstånd”.

Och om du anser att det är en brist så kan jag försäkra dig att vi INTE än har funnit någon känsloprotes som kan kompensera sådan brist om vi nu inte menar att vi ska låtsas att känna mer än vad vi gör.

Däremot tror jag att det skrämmer dig att alla andra inte reagerar på omvärlden med samma känsloregister som du.

#24 Marik Babinski – ”Varför kalla det för nåt annat än vad det är?”

Därför att lagens rätt att definiera begrepp som mord har vi en demokratisk ordning överlåtit till Sveriges riksdag med representativ fördelning av platserna för att vi kan hindra att godtyckliga emotionella (såsom någons moraliska mardrömmar) tolkningar inte ska styra alla andras liv.

Så är också sexlivet att man ska endast hålla sig till en partner från till slut (dvs när döden skiljer de tu åt) enligt den bibliska tolkning vad Jesus har sagt ty annars handlar det om otukt. Otukt och barnamord jämställs och deklareras som sådana synder som förtjänar hårt straff.

Den moralen är tämligen opraktisk att alla skulle följa den och därför har lagstiftaren valt att acceptera fler tolkningar än de gammelbibliska moralkakorna. En demokrati handlar INTE alls om moraloptimering utan värdering som harmonierar med den allmänna rättsuppfattningen med hänsyn till att omoralens negativa effekter är psykosocialt hanterbara. Folk ska kunna göra dåliga val och reda ut sina bekymmer men om det kostar för mycket (som kompensatoriska åtgärder: vård, terapi osv) så kan lagstiftaren förbjuda fenomenet i fråga.

Dock är det inte alltid ens så som det är fallet med tobaksrökning: den saknar alla goda effekter i någon nämnvärd mening och belastar samhället i vårdkostnader oförskämt mycket pengar.

Moral är något som samhället inte ska detaljstyra utan det är fritt fram för oss alla att tävla med varandra hur dygdigt vi kan leva. En del människor kanske inte prioriterar just den tävlan.

28 Christina Lundqvist,

Det är intressant att du omedelbart gör tolkningen att känslor är moraliskt överlägset alla andra hänsyn som åsiktskompass. Självklart spelar dina känslor roll för din personliga ståndpunkt i en fråga men det jag vill peka ut är att det är viktigt att backa upp de känslorna med argumentation och fakta i en debatt. Annars blir debatten pekoral och meningslös om allt handlar om vad just du känner.

Ta t.ex. den här abortdebatten, som naturligtvis är en fråga där känslorna svallar. Å ena sidan har vi Anna Starbrink som gör den den tröttsamma nazistjämförelsen. Det är att säga att jag gillar inte dina känslor och då är du en nazist. Å andra sidan har vi debattörer som Marcus Birro som drar upp sin personliga tragedi och försöker göra den till en allmängiltig lag. För mig är båda sidors argument på lägsta nivå debattekniskt och jag respekterar ingen av dem.

Sverige ar politiska korrekthetens forlovade hemland. Man blir ofta bemott med aggressivitet nar man har asikter som inte passar in i svenska folklynnet.

#29 Christofer Catilan,

"Det är inte alls underligt att vi i Sverige blivit en kränkningskultur när någon annans emotionella återhållsamhet även kan tolkas som något kränkande och hotfullt."

Jotack, de här tendenserna finns och häromdagen hörde jag synpunkten att media nu mer och mer tar greppet "hur känns det" i sin nyhetsrapportering. Jag har inte själv studerat fenomenet, men det kanske kan finnas en koppling till att människor använder sociala medier i högre grad. Det privata spiller över i offentligheten och då blir kvällstidningsjournalistik normen. Jag beklagar den utvecklingen.

#28 Therese Gustafsson

Känslor är den enda moraliska kompassen en människa har. Utan känslor kan vi upprepa förintelsen om och om igen.Förnuftet kan alltid hitta en anledning. Den som dödar måste kapa känslorna för annars kan det inte ske.

Du är för debatt utan känsla. Jag är för debatt som inbegriper känsla, för utan känsla kan vi inte ens hävda att vi är levande. Marcus Birro har känslor. Han redogör för dem.

Vissa, som dig, stör det för du vill leva ditt liv rationellt och utan att ta känslomässiga ställningstaganden som luddar begreppen. I min värld är det att vara en oerhört förstenad och begränsad människa.

Abort finns och ska finnas, men när sjukvårdspersonal känner att deras mått är rågat när de lämnar en 22 v gammal bebis att dö i sköljen, då har känslorna i sund anda tagit över förnuftet och vi bör av känslomässiga hänsyn, inte förnuftiga, fråga oss om det är moraliskt riktigt att låta detta ske, eller om vi ska sätta gränsen vid 18 v istället så att de som utför ingreppet får större sinnesro.

Kräver du mer av sjukvårdspersonalen så tycker jag att du ska söka jobbet som änglamakerska, för då passar du bättre än de som följer sina känslor.

#34 Therese Gustafsson - Kommentar: ”Det privata spiller över i offentligheten och då blir kvällstidningsjournalistik normen.”

Det är precis vad det handlar om!

I media har vi blivit så väldigt mycket ”du” med alla att man talar intimitetsspråk, dvs sådant som borde höra till mellan nära och kära ty där har den en stor och viktig betydelse. Det är via känsloengagemang som vi exempelvis kan trösta varandra men mediapatoset har inget med den formen av tröstfullhet att göra utan det är en bedräglig synvilla, en regelrätt emotionell åderlåtning före rent nöje för läsarna.

Och även i den här meningen talar barnamunnen sanning, dvs när barn blir intervjuade, förvisso för sin charmiga framtoning, i diverse nyhetsinslag och program så svarar de ofta på frågan ”hur det känns” med att skruva sig. När reporterns enträget upprepar sin fråga ”men hur känns det” så klämmer barnen fram ett nästan ohörbart svar med förvirrad blick av plötslig blyghet, en vandrande blick ”jag vet inte”.

I egenskap av både författare och debattör så påstår jag att känslor metaforiskt kan liknas med att vattna blommor: vi kan inte studera effekten hur mycket vatten har ”levererats” utan hur blomman mår. Det är lika lätt vattna ihjäl en planta som att låta den torka ut. Att fästa uppmärksamhet vid själva hur djupt, brett och vitt man känner är som att anse att själva känslovolymen är viktigare än kvaliteten, dvs ”mätningen” för känslor är viktigare än varför, vad man känner och vad man känner för.

Känslor har fått så stora ”rå volymer” och utan finess i både media och debatt…med andra ord. Enligt min mening är det endast intellektet som kan förfina fram de kvalitetsmässiga värden i det som vi uttrycker med våra känslor. Intellektuellt kan vi människor nå ett samförstånd men känslomässigt vet vi inte ens alltid var vi ska börja. Ingen går i terapi för att vederbörande är för intelligent men många går för att de är för känslosamma: våra psykiska trauman ligger inte på det intellektuella planet utan på det emotionella.

Vad har Nils Poppe med det här att göra? Finns det något slags samband mellan att vara ett oönskat barn och att lyckas väl här i livet? Snarare är det tvärt om.
Och när man jämför med nazitiden, om man hade haft mer tillgång till abort omkring 1889 hade kanske Hitler inte vuxit upp?

Sen tycker jag folk bara är fåniga när jämför med Down's-situationen. Givetvis utövar vi reshygien, och det är inget att skämmas för. Hypotetisk situation, skulle du hellre vara född som du är, eller med ett hjärtfel? När vi har lyxen att kunna välja är det bara någon slags konstlad och ogrundad moralidé om livets inhemska värde (som för den delen inte verkar sträcka sig till andra livsformer med som minst samma medvetandegrad som fostren vi talar om) som sätter hinder för oss att ge våra barn och varandra så bra förutsättningar till ett bra liv som möjligt.

Det är på tok för mycket folk på jorden, det är snarare så att man skulle kunna argumentera för att det är omoraliskt att sätta barn till jorden som inte har optimala förutsättningar, speciellt om man har ett val.

// christina

Birros känslor får stå för honom, de kan ingen ta ifrån honom, men han har heller aldrig mist något barn. Min egen erfarenhet är att missfall är jobbiga, men att mista ett barn är en livskris som går utanpå det allra mesta. Att jämföra dessa är inget annat än ett hån mot de föräldrar som har mist ett barn.

Det är ju också otroligt ologiskt att säga att alla liv är lika mycket värda för att sen framhäva de riktigt sena aborterna som extra syndiga.

#35 Christina Lundqvist,

Jag citerar rubriken: "När sakargumenten tryter i abortdebatten tar lögnerna vid." Jag tror inte att du medvetet ljuger, men jag föreslår att du lugnar ned dig och läser ditt inlägg med friska ögon. Det är en del häpnadsväckande påståenden du kommer med, bland annat:

"Du är för debatt utan känsla."
"Vissa, som dig, stör det för du vill leva ditt liv rationellt och utan att ta känslomässiga ställningstaganden som luddar begreppen."

Eftersom du inte har någon som helst aning om vem jag är och hur jag lever mitt liv så drar häpnadsväckande slutsatser om min person. Det jag sagt i mina uttalanden här är att jag anser att känslor ska understödjas med fakta i en debatt, och ditt inlägg är ett ypperligt exempel på varför det bör vara ett minimikrav. Vem är du att fälla omdömen om en människa du aldrig träffat?

Slutklämmen med änglamakerska är på samma nivå som nazistbeskyllningarna jag skrev om ovan, så jag lämnar det därhän.

Svara gärna, men håll en respektfull och hövlig ton till okända, tack.

#36 Christofer Catilan,

Det är en mycket intressant bild du målar upp med barnen som skruvar på sig generat under intervjuer. Känslor är privata i första hand och just de här barnen visar att det inte är människors primära instinkt att lämna ut sitt innersta.

För mig är känslor extremt viktiga då de fungerar som en samlingsfunktion för det vi uppfattar genom alla våra sinnen, även undermedvetet. Om känslan att något är fel eller svårt så visar det sig ofta vara det, men det är intellektet som kommer att förstå vad som är fel, om det nu är det, och hantera situationen därefter. Både förnuft och känsla är nödvändigt, men den överfokusering som nu sker på känslor i media tror jag bara leder till att legitimera fördomar i det offentliga samtalet.

Tolerans och objektivitet är för mig honnörsord och jag känner (!) att det behövs mer insatser i för att lyfta de grundvärderingarna i Sverige, politiskt, i media och i alla andra demokratiska forum.

#9
Förklara istället varför ni abortmotståndare är så likgiltiga för det lidande som illegala aborter medför

Vilket land är det vi talar om? Finns landet i Europa? Bara för att man är abortmotståndare så behöver man inte vara så korkad så man inte fattar att man inte kan ha 0 tolerans, det har heller inget land med abortförbud. Azorerna är ett ställe med abortförbud jag har besökt. Det första man såg var en reklamskylt med ett paket kondomer 10*15 meter stort, det stod mycket om "protectoare" överallt. Man kunde köpa kondomer på varenda toalett och i varuhusen som stängde kl. 23,00.
I Sverige kampanjar vi inte för att skydda varandra utan snarare har vi snuskig reklam som för tankarna till hämningslöst sex utan konsekvenser.

I hela europa är kvinnohälsovården så pass bra och det finns preventivmedel tillgängligt för att alla så jag anser inte att det ska behöva uppkomma 40 000 oönskade graviditeter varje år.

Att göra illegal abort är fruktansvärt så klart och ska inte förekomma i civiliserade länder men ska aborter förekomma om man är civiliserad människa då. Möjligheten till abort ska alltid finnas men inte vara obegränsad som idag.

42 Maria Nilsson,

Ur abortlagen:
------------------------------------------------------------------------
1 § Begär en kvinna att hennes havandeskap skall avbrytas, får abort utföras om åtgärden vidtas före utgången av artonde havandeskapsveckan och den inte på grund av sjukdom hos kvinnan kan antas medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa.

...

3 § Efter utgången av adertonde havandeskapsveckan får abort utföras endast om socialstyrelsen lämnar kvinnan tillstånd till åtgärden. Sådant tillstånd får lämnas endast om synnerliga skäl föreligger för aborten.
Tillstånd enligt första stycket får ej lämnas, om det finns anledning antaga att fostret är livsdugligt.
------------------------------------------------------------------------

Abortmöjligheterna är alltså inte obegränsade idag, efter 18e veckan måste särskilda skäl finnas.

Däremot håller jag med om att abortmotståndare verkligen borde satsa mer på preventivmedelsrådgivning, om det är antalet aborter man vill minska.

#35 Christina Lundqvist

"Känslor är den enda moraliska kompassen en människa har. Utan känslor kan vi upprepa förintelsen om och om igen. Förnuftet kan alltid hitta en anledning. Den som dödar måste kapa känslorna för annars kan det inte ske."

Nej. Förintelsen handlar inte om avsaknad av känslor utan om missriktade sådana. Titta på Hitlers tal. Vad är de om inte känslosamma? Propagandan mot judarna? Den spelar på folkets känslor.

De flesta organiserade abortmotståndare är också motståndare till preventivmedel.

Tänkvärt: USA har lika många aborter som Sverige, per capita, trots en hysterisk antiabort-lobby.

#43 Therese

Innan 18 veckan får man göra abort utan att tala om anledningen det är väl ändå obegränsat? Sen att man måste ha tillstånd efter 18 veckan är väl knappast en begränsning att tala om, förresten om kvinnan tjatar tillräckligt mycket och uthärdar i att hon vill ha abort lär hon få det, så det finns inga egentliga begränsningar.

Sen är det väl löjligt av dig att påstå att de flesta abortmotståndare även är motståndare till preventivmedel? Inom hela kristenheten används preventivmedel och familjeplanering, ingen vill tvinga en kvinna att föda 10 barn det är inte samma sak som att vara emot aborter.

#42 Maria Nilsson – ”Bara för att man är abortmotståndare så behöver man inte vara så korkad så man inte fattar att man inte kan ha 0 tolerans, det har heller inget land med abortförbud.”

Det finns variationer även i människans svåraste problem. Men abortmotstånd leder definitivt till moralisk härdsmälta och bigotteri:

”Irland har Europas strängaste abortlagstiftning. Sedan 1983 är abortförbudet inskrivet i lagen. Fem folkomröstningar har hållits i abortfrågan 1982-2002. Efter en omröstning 1992 är det dock inte förbjudet för irländska kvinnor att resa utomlands för att göra abort.” (Saxat från internet)

Detta har resulterat i en absurditet att själva aborten moraliskt har blivit en territoriell fråga, dvs det är helt ok att irländska kvinnor (mao irländska medborgare) gör abort så länge som de gör det utanför Irland. Sådant synsätt brukar vi kalla bigotteri och i Irlands fall är det frågan om moralisk härdsmälta: då det inte handlar om att hålla irländskorna syndfria/”abortfria” utan landet Irland syndfritt/”abortfritt”…uttryckt i religiösa termer helt i stil med den katolska tron.

Och samtidigt är det också ett ypperligt exempel på vilka absurditeter moraloptimering leder till: det handlar inte om människor utan om ren moralisk prestige som irrationellt grundar sig på rent sentimentala och religiösa argument.

Det finns bara två växlar i abortfrågan: antingen man tillåter den eller ej. Och när man tillåter den så är det lagstiftarens uppgift att stifta sådana lagramar att vi med MYCKET GODA MARGINALER kan garantera att fri abort inte resultera i att avbryta mänskligt liv som har egna naturliga förutsättningar att överleva. Mellan den adertonde veckan och fostrets egna naturliga förutsättningar att överleva finns det stort fysiologiskt gap innan fostret är livsdugligt.

I det perspektivet kan abortmotståndare i själva verket endast framhäva att de skulle inneha någon högre moralisk auktoritet med tolkningsföreträde att definiera livets värde. Moralfilosofiskt är det absolut inte mer värt än en regelrätt moralisk skönhetstävling…

…och det är precis vad det handlar om! MEN vi måste ändå tolerera att folk inte är lika vackra, varken moraliskt, mentalt eller utseendemässigt. Däremot hindrar det inte att någon i sitt eget liv helt privat i harmonin med sina KÄNSLOR och IDEAL strävar efter att bli ett moraliskt helgon bland oss andra eller varför inte även Miss/Mr Universum om man så vill!

Gunilla Gomér, att göra abort är knappast något lätt beslut och de som gör det får leva med sitt beslut hela livet. Det är nästan omöjligt att svara på frågan "Är du för eller emot abort?". Det är en glidande skala av gråa nyanser, jag önskar att man inte behövde utföra några aborter men tyvärr kommer det alltid att förekomma. Man får helt enkelt väga sina moraliska och etiska argument och då kommer jag fram till att abort måste vara tillåtet. Sedan kan man diskutera under vilka omständigheter som det skall vara tillåtet, personligen kan jag tycka att den övre gränsen kanske skulle flyttas av etiska skäl.
Gunilla, du företräder en organisation som är emot aborter. När du på din blogg pratar om nazismens rashygieniska utrensningar, änglamakerskor mm så är det väl självklart att du drar paralleller till de som är för fri abort. Att du här ovan försöker blanda bort korten är bara pinsamt, stå för vad du tycker! I Sverige är det tillåtet att ha olika åsikter.

#47 Christofer Catilan,

Du verkar inte förstå grundproblemet: Att "den allmänna rättsuppfattningen" = Massmedierna och den politiska elitens uppfatting!

inge har åkt ut hit till förtorten tex, för att fråga oss invandrare vad vi tycker om aborter.

Man skulle nämligen riskera att få "fel svar", och vara tvungen att klippa bort minst 90% av de som svarade på frågan - eftersom restens svarat fel...

Svensk massmedia älskar invandrare - så länge de håller tyst, sitter och är bruna och exotiska, och helst ser sig själva som bröder med de "förtryckta" hbt-människorna (som jobbar i massmedierna). Vi är bara nån sorts alibi för vänstermänniskorna och arbetarmoderaterna - som de kan ta till mot varandra för att visa vem som är mest mångkulturellt öppensinnad...

när de kommer till såna här frågor, då är de bäst att hålla tyst för oss som kommer från kulturer som inte håller med kultureliten i sina värderingar

#47
"I det perspektivet kan abortmotståndare i själva verket endast framhäva att de skulle inneha någon högre moralisk auktoritet med tolkningsföreträde att definiera livets värde. Moralfilosofiskt är det absolut inte mer värt än en regelrätt moralisk skönhetstävling…"

Du menar att för eller mot aborter är en fråga om smak eller moral? Kan det inte också handla om samhällets resurser eftersom de som vill göra en säker abort är rätt beroende av att landstinget har den kunskapen som behövs. Vad ska våra gemensamma resurser användas till? Tja även där kan man blanda i moral men i så fall så finns det ju moral även i vetenskapen.

Numera kan man göra abort efter den första ultraljudet och då ser man vilket kön det är på barnet och kan därefter välja att abortera fel kön eftersom man inte behöver ange orsak. Är inte det i närheten av rashygien?

Det som i vanlig ordning kännetecknar denna debatten i likhet med många andra är för det första det "Birroska Känslopjunket". Du som inte känner som jag, är amoralisk, Gudlös, känslofattig, icke en hel människa och mindre människovärdig.

Vem av oss, har inte fått det argumentslösa argumentet slängt i ansiktet någon gång.

Det är nu en gång för alla det sämsta argumentet som finns, eftersom det bara visar, att den som använder argumentet saknar riktiga argument överhuvudtaget. Det är som att hänvisa till Gud, Manitou, Gaia eller spagettimonstret. Värdelöst men samtidigt oemotsägbart. Russells Tekanna.

Vad har överhuvudtaget andra människor med en kvinnas abortvilja att göra. Om Ni för en gångs skull tänker efter. Inte ens fadern. Han får skaffa en kvinna som vill ha barn, om det är så viktigt.

De enda som kan vilja motsätta sig en annan kvinnas abortvilja är moraltanter, som vill att alla skall följa deras utvalda moral, religiösa idioter, vilka hänvisar till olika gudar som aldrig visat sig, eller män som vill att de skall ha bestämmanderätt över kvinnors liv...

Alltså i stort sett egoistiska mörkermänniskor med agenda.

Må så gott mörkermänniskor...