När ska vi skapa nolltolerans vad det gäller självmorden i Sverige?

går det ens att förebygga alla självmord?

ens om man leker med tanken på en extremt välutbildad, effektiv och resusrsstark psykiatri/själavård/vård.

Skall man skylla på samhället, psykiatrin eller politiker i de fallen?

Det finns, grovt sett, två kategorier av självmord: Dels de som inte vill dö men inte finner något annat val, och kanske gör det som ett sista "rop på hjälp" som klichén lyder. Dels de som verkligen _vill_ dö p.g.a. kronisk sjukdom eller andra överskuggande problem som de finner att de inte kan ta sig ur. De personer som verkligen _vill_ dö ordnar ofta till sitt självmord så att det inte verkar vara ett självord, exempelvis genom att få det att framstå som en olycka (överdosering av sömnmedel, bilolycka, huset brinner ner o.s.v.). De har ingen anledning att signalera till omgivningen om sitt illamående och skapa dåligt samvete hos efterlevande.

Såvitt jag vet finns det inga undersökningar om den sista kategorin, men jag skulle bli mycket förvånad om den inte existerade. Många filmstjärnor och andra offentliga personer hamnae möjligen i den kategorin: Marilyn Monroe, Ann-Nicole Smith, Mare Kandre, Per Oscarsson med fru o.s.v.

Det skulle också innebära att det finns ett mörkertal som inte hamnar i självmordsstatistiken.

En fullkomligt ointressant artikel!

Det finns så många aspekter på självmord, att detta varken angår
Marie eller någon annan. Svår leukemi, total förlamning, svår och
obotlig värk...you name it!

Ska vi koppla våra känslor till FRA...räcker det inte med det
övervakningssamhälle vi redan lever i?

#1 Lars Björk: "går det ens att förebygga alla självmord?"

Det kan man förstås inte göra. Men genom "nolltolerans" skulle man kunna förebygga så många självmord _som möjligt_. Men själv tycker jag det i många fall är skevt att fokusera på individen vid sådana här fall, eftersom det ofta är omgivningen som brister och driver fram ett självmord. Men i andra fall har omgivningen inte heller någon roll, exempelvis vid kronisk sjukdom. - Och då är frågan om individen har rätt att begå självmord utan att det betraktas som "fel". Jag anser att man har det.

Per svensson hur kan du säga att självmord inte angår någon annan?

Visst det finns psykiatriska tillstånd där personen är besatt av att ta livet av sig själv och tillslut lyckas de.

Sen finns det folk som "väljer" att dö vilket på ett filosofiskt plan är en rättighet.

Men hade de verkligen tillgripit den rättigheten om vården/omgivningen hade fungerat bättre.?

Maria, du kan snacka tills du blir fransig om läpparna, verkligheten
kommer ändå inte att förändras!

Du kan inte förändra den, eller jag, eller den välmenande och
beskäftiga artikelförfattaren!

För tjugo år sedan, så raserade socialdemokraterna i stort
sett hela den psykiatriska sjukvården, och sparkade ut varenda
patient från mentalsjukhusen.

Där står vi i dag, och vad vill du göra åt det?

#6
Bygga upp en fungerande psykiatri, den gamla funkade inte så himla bra heller.

#6 per svensson: "Du kan inte förändra den, eller jag, eller den välmenande och beskäftiga artikelförfattaren! "

Det kan man självklart göra, till det bättre eller det sämre. Jag förmodar att du skulle vara vara en av de medborgare med rösträtt som bara stod och tittade på när tyska folket valde in Nazisterna i riksdagen så att de därmed fick möjlighet att införa diktatur, och samtidigt som du skulle mumla något om att ingen enskild person kan förändra världen.

Men får nog resonera något mer förnuftigt än så, om man vill delta i den offentliga debatten.

Visst Rickard Berghorn, du har alldeles rätt!

Så sätt nu igång med att bygga upp den psykiatriska sjukvården,
innan Himmler, Göring och Kaltenbrunner kommer och biter dig
i stjärten!

#9: Det kräver att du bland andra samarbetar om det.

Till Lars Björk.
Nej, jag tror inte det går att förebygga alla självmord...men då vi pratar om 0-vision vad det gäller trafikolyckor tex. så måste man nog ändå ha den visionen. Mål och målhantering är det jag fått lära mig och då menar jag att vi måste ha mål även för sjukvården. Jag känner allt för många som blivit nekade i dörren att få hjälp och för minst två av dem har det slutat med självmord. Ingen ska behöva bli nekad hjälp. Så finns det ett mörkertal..de som inte söker hjälp och de är svårare att fånga. Alla tre du räknar upp har del i ansvaret. Det är min åsikt. Mvh. Marie

Till Richard Berghorn
Mycket klokt skrivet och mörkertalet du nämner är jätteviktigt. Jag vet två i min närhet som var i den kategorin. Tack för att du påpekade det. Mvh. Marie

Till Per Svensson
Jag märker att du inte riktigt vet vad du pratar om eller har en aning själv om vad du menar. Då blir det inte lätt att svara heller. Mvh Marie

Mycket viktig artikel!
Det är lätt att sätta upp vägräcken - de är så konkreta och synliga. Alla ser att "samhället gör något".
Självmord är "osynliga" - det syns inte vad samhället gör för att förhindra dem. 1500 personer per år i självmord är tre gånger antalet svenskar som dog i Thailand i tsunamin 2004. Och så gott som ingen notis från samhällets sida - det är högst besynnerligt.

De som tar livet av sig kanske i många fall är mer kännande och eftertänksamma människor än vi andra - självmordsfrekvensen inom skapande yrkeskategorier (konstnärer, författare m.m.) är ju klart högre än genomsnittet.

För några veckor sedan var jag med om att tillkalla en ambulans till en ung tjej som kollapsat i vad som sannolikt var en svår depression. Hon satt hopkrupen i fosterställning vid vägkanten - cykeln låg bredvid. Vi fick inte kontakt med henne. Ambulansen tog henne till akutpsyk.
Jag hoppas hon tar sig igenom livet - hela vägen!!

[#6 per svensson: dina kommentarer till Marie Perssons artikel visar på en så extrem omogenhet att det saknar motstycke - men jag blir inte förvånad mot bakgrund av den intellektuella kvaliteten i dina kommentarer till andra Newsmillartiklar.
Jag hoppas att du mår bra!]

Till Lars Björk
Nej, det kan man ju inte göra, inte heller vad det gäller trafikolyckor.
Det är åtminstone bra att ha ett mål eller en vision och rodda på alla sätt man kan. Du kommer med kloka ord. Mvh Marie

Till Maria Nilsson
Så eftertänksamt o klokt skrivet. Du och jag tänker nog lika där. Tack Maria! Mvh Marie Persson

Till Per Svensson
Jag är av den åsikten, att ska man kunna diskutera detta och andra ämnen så bör man vara vuxen.
Annars är det bättre att låta bli.//Marie

Till Henrik Ottoson.
Jättebra och viktig jämförelse du gör. Nu fick jag lära mig nå´t nytt!
Jag känner igen det där du nämner om de som har konstnärliga yrken då jag tyvärr för många år sedan var med om det i min närhet. Den unga tjejen som ni hjälpte ska jag verkligen hålla tummarna för, så att hon hamnar på rätt ställe och får den rätta hjälpen!!
Du borde själv skriva Henrik!! Tack för din åsikt och dina tankar. Mvh Marie

#18 Marie Persson
Tyvärr kommer jag inte hinna skriva någon artikel - och jag vet alldeles för lite om självmord.
Det samhället kanske kan göra är att undersöka vilka yrkeskategorier som har hög självmordsfrekvens, och sedan sätta in en preventiv informationskampanj om hur man kan identifiera och hjälpa personer som befinner sig i riskzonen för självmord i just den yrkeskategorin.

Har själv upplevt ett självmord i min närhet; en indisk kille som var postdok i en angränsande forskargrupp vid ett amerikanskt universitet där jag jobbade tog livet av sig. Man såg honom ofta ensam och han jobbade väldigt mycket. Alla var chockade efteråt - att vara efterklok i den situationen hjälper verkligen inte.

Psykiatrin har generellt sett inte förbättras. Det är det viktigaste för att förebygga, men det kommer inte att ske. Nu rustas det ned än mer och har gjorts sedan mordet på Anna Lindh. Mkt reklamsnack om nollvision. Ett bra projekt är Spis i Sthlm och det som görs i Småland inom räddningstjänst o polis. http://www.second-opinion.se/so/view/1953

Man kan förebygga i så motto att man undviker att driva människor till självmord. Man kan t.ex. undvika att vara elak mot medmänniskor och arbetskamrater. Myndigheter kan undvika att kasta ut människor på bar backe vid expropriationer. Om man undviker att vara elak har det dessutom den fördelen att man slipper att den utsatte hämnas på ens barn. Hämnd, kan liksom självmord, vara "en sista utväg". Att inte lägga sig i och förstöra andra människors liv borde fungera bra som förebyggande metod.

Till Henrik
Då vet du också hur det är på nära håll. Alla varför och om som kommer.
Så länge medierna dissar psykiatrin och bara vill närma sig döden då det gäller brottslighet o helst då så snaskigt som möjligt...ja då står vi på ruta ett. Och frågan är om inte myndigheter stoppar huvudet i sanden med när det gäller så här tunga frågor. Det är ju faktiskt nödvändigt att ta tag i det här....

Till Robert Pettersson
Man kommer långt med att vara medmänniska, det är helt klart Robert!
Sedan är det många som behöver professionell hjälp och vård. Den hjälpen är bristfällig idag.

Till Torsten Kindström
Ja, det är det som lite retar mig, det här med nollvisionerna. Här spelar också media en roll.
Bra tips med Spis. Tack. Mvh.Marie

Varför vi inte skapat nolltolerans när det gäller självmord är beroende på två saker: 1 självmord är inte en brottslig handling med rättsliga konsekvenser, 2 nolltolerans rimmar dåligt i moraliska frågor eftersom sådant resonemang urartar i moraloptimering som i slutändan producerar intolerans som dess enda tjänst.

På samma sätt kan man ju fråga varför vi inte har nolltolerans för narkotikaanvändning trots att narkotikahantering i sig kan vara en kriminell handling när det inte rubriceras för eget bruk. Varför har vi överhuvudtaget inte nolltolerans för människans mentala misär i alla former så skulle vi slippa missbruk, självmord osv, dvs allt självdestruktivt beteende. Varför gör vi inte det ty då får vi betydligt fler än endast två flugor på en smäll?

Dess värre så tycks vi tro att människans psykiska misär (oavsett om det handlar om depression, missbruk, antisocialt beteende) har inre orsaker med direkt kausalitet. Det mänskliga kollektivet med de förutsättningar som vårt moderna samhälle har är absolut inte det bästa stället för oss alla att ”frodas” i. Den nackdelen går inte alltid endast snacka bort oavsett hur kurrande mun eller terapeutiska ”ögon” den goda hjälpande medmänniskan än har, inte ens om denna talade med änglarnas språk så skulle det nå alla behövande i inre nöd.

Vi kan visst tala om fina tankar för att hjälpa andra och medmänsklighet men vi behöver inte nödvändigtvis kalla det nolltolerans.

#1 Lars Björck

Du har nog missförstått tanken bakom ”nolltolerans”. Första gången jag kommer ihåg att jag hörde begreppet var för 1993-1994då man talade om den så kallade ”New-York-modellen” i kampen mot brottsligheten i den stan och där ingick ”nolltolerans”.
Det är ju inte så att brottsligheten har upphört i New-York men faktum är att New-York har gått från att vara en av USAs farligaste platser till att vara en av USAs säkraste vilket ses som en stor framgång. Det är väl med nolltolerans mot brottslighet som med nollvisionen vad gäller trafikolyckor. Det är målen som man ska vara på väg emot. Man kanske aldrig kommer dit men bara genom att komma närmare målet än man var innan så kan mycket vara vunnet.

Varför är det då så mycket lättare att få pengar till bekämpandet av brottslighet och trafikolyckorna än till att bekämpa självmord när det är fler som tar livet av sig än dör i trafiken?
”Det ligger för mycket skam och skuld i det antagligen, är mer eller mindre tabubelagt”.
Skriver Maria Persson men jag tror bara att det är en del av sanningen.
Jag tror att självmord inte riktigt finns med på vår karta när vi inventerar riskerna för vad som kan hända oss och våra anhöriga. Men det gör däremot trafikolyckorna därför är det lätt att få gehör för mitträcken, ombyggnationer av farliga vägavsnitt, bilbälteslag och regler som ställer högre krav på biltillverkarna för att ta fram säkrare bilar.
Allt det där kostar men vi är beredda att betala för det.
Några lika ambitiösa projekt för att minska antalet självmord har nog aldrig dragits igång. Och en förklaring är nog att oron för att vi själva eller någon anhörig ska råka ut för en trafikolycka eller bli ett brottsoffer finns alltid där medan självmord är något som vi inte riktigt kan ta in.

Christofer Catilan
Jag tror vi har alldeles för mycket fördomar vad det gäller psykiska sjukdomar, depressioner, suicidiala personer. Det finns egentligen så mycket utmärkt information att få...men jag tror en stor del väljer att inte ta del av den. Tyvärr är jag rädd för att politiker och myndigheter till stor del tänker likadant, eller inte tänker alls.
Jag tror inte heller på nollan...men vi måste ändå skaffa oss ett mål..och genom delmålen målhantera.

Den svenska psykvården förändrades drastiskt med psykvårdsreformen som inleddes med stöd av alla riksdagspartier 1994.
Denna reform blev ett stort misslyckande.
- På 1960-talet och långt in på 1970-talet var det självklart att man skulle ordna arbetsplatser till dem som kunde arbeta.
IDAG HAR MAN GETT UPP REHABILITERING SOM MÅL FÖR PSYKVÅRDEN.
-Vid flera våldsdåd (bl a mordet på Anna Lindh) som inträffade under 2003, visade det sig att gärningsmännen haft kontakt med psykiatrin.
Det ledde till en våldsam debatt och krav på reformering av den psykiatriska vården.
Anders Milton fick ansvar för Psykiatriutredningen.
Men redan innan den var klar anslog S regeringen 1,2 miljarder kr till olika delar av psykiatrin.
-I nov 2006 överlämnade Milton sitt slutbetänkande ”Ambition och ansvar” till den nya Alliansregeringen och ett förslag till en långsiktig satsning på totalt 1,7 miljarder per år fram till 2015.
Men några 1,7 miljarder blev det inte.
Alliansen ansåg att det räckte med 500 miljoner kr 2007 och lika mycket 2008.
-Trots att antalet psykiskt drabbade unga redan då hade ökat, minskade psykvårdens redan undermåliga resurser efter 2006.
Inte nog med regeringens avoghet gentemot de psykiskt sjuka.
En del kommuner gick samma negativa väg.
De sista åren har vuxnas självmord minskad medan de ungas självmord har ökat.

Till Lars Johansson
Jag tror också på inventeringskartan du beskriver. Självmord eller suicidala personer finns inte med på den. Jag har själv stått nära personer som "lyckats", dvs. tagit sitt liv och de som försökt. Bra skrivet Lars!!

Kristian Tjörvason
Tack för en del av de siffror jag faktiskt inte hade....och ja, tyvärr står de unga för ökningen idag. Men det hjälper tydligen inte i vilket "ålderstråg" de suicidala befinner sig i....politiker och myndigheter är som bortblåsta när någon tar upp ämnet!

Bra artikel Marie!
Ett viktigt och angeläget ämne.

"Sedan vi fick anti-depressiva läkemedel har antalet självmord minskats från 3000 till ca. 1500. Och så går tidningarna ut och kallar det lyckopiller och folk blir rädda för dem. Det handlar om att få en djupt deprimerad människa över vattenytan, inget annat"

Detta är klockrent skrivet - så är det.

Bo Sundbäck
Tack för dina uppmuntrande ord och för att du tycker det är ett angeläget och viktigt ämne!Mvh Marie

Till Chili Palmer
Ja, jag läste just om arbetsplatsolyckorna.
Jag anser att vi har ett ansvar själva, som medmänniskor och för att det ska finnas en chans att något händer måste också vi påverka politikerna. Valet är ett sätt men det håller inte att bara gå den vägen.
Här tycker jag också att Soc.styrelsen måste börja diskutera denna fråga. Bjud in psykiatrin och tvärtom.....

Anledningen till att man har "nolltolerans" mot döda av trafikolyckor är att noll personer önskar dö i trafikolyckor, och således är det ett legitimt mål att arbeta för att noll personer ska dö av trafikolyckor.

Däremot är det fler än noll människor som vill dö av självmord, så om man jobbar för att noll personer ska dö av självmord, så jobbar man för att vissa ska förvägras uppnå det de önskar, vilket är illegitimt.

Däremot kan man förstås införa "nolltolerans" mot depretioner, eftersom noll personer vill lida av sådana.

Jag hörde någonstans, att de flesta som tagit sig av daga , ångrar sig inom mindre än ett år. Vore inte det en information att föra ut bredare.
När nöden är som störst brukar hjälpen vara som närmast.
Undrens tid är kanske inte helt förbi.....!???

Till David Bergkvist
Håller inte alls med dig. Skulle ha varit intressant att veta vad du tycker är rimligt vad det gäller depressioner och suicidala. Tror du på att bara låta allt vara i det tysta? Det kan aldrig bli min övertygelse iaf. Jag tror inte man ska fixera sig vid nollan, men däremot lägga upp handlingsplaner, ge mera resurser till psykiatrin och få vården o samarbeta med både politiker och ex. socialstyrelsen!Mvh Marie

#28 Kristian Tjörvason

Du skriver: ”Vid flera våldsdåd (bl a mordet på Anna Lindh) som inträffade under 2003, visade det sig att gärningsmännen haft kontakt med psykiatrin”.

Vad gäller mordet på Anna Lindh så tror jag inte att just den händelsen ska ses som ett misslyckande för psykvården. Bo Holmberg som avled häromåret har vid flera tillfällen beklagat sig över att motivet till mordet kom fram http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=514521
För det fanns nog ett sådant.
”Utrikesminister Anna Lindh blev 1999 ett hatobjekt i Serbien och bland många jugoslaver i Sverige efter sitt indirekta stöd för de kraftfulla USA-ledda Natobombningarna i Serbien och Kosovo.” http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/underskatta-inte-mijailovic_182573.svd
Men den frågan var känslig. Att det fanns en hotbild mot Anna Lindh med koppling till balkan var känt redan 1999. Någon av kvällstidningarna skrev tom om det vid den tiden. Att sen mordet kunde ske på det sätt som det skedde trots att vi faktiskt haft ett statsministermord visade på brister i säkerheten av det formatet att om det hänt i något annat västeuropeiskt land så hade huvuden rullat. Efter en sådan fadäs så hade det utkrävts ansvar. Men inte här.
Men i för övrigt så jag med dig om att psykvården inte verkar vara särskilt prioriterad.

Till Bengt Mona
Det finns många som gör suicid-försök som ångrar sig, faktiskt de flesta. Ofta är det ett rop på hjälp även om den som gjort sig illa inte vill erkänna det direkt. I en depression blir ofta hopplösheten övermäktig. Det är min fasta övertygelse att det går att rädda flerfaldigt mera än man gör idag. Mvh Marie

Marie Persson

Jag tror att du ska byta ut "nolltolerans" mot "nollvision".
Nolltolerans som begrepp passade bättre när det handlade om att bekämpa brottslighet i New York. Man skickar en signal om att det finns beteenden som vi inte tolererar.
Tolerans är ju i grund och botten ett positivt ord. Med samhällelig tolerans menas att samhället accepterar andra politiska åsikter, religioner och etniciteter än de som för tillfället är dominerande.
Nolltolerans blir då negativt laddat. Men inom brottsbekämpning så funkar det för även i en tolerant samhälle så finns det beteenden som vi inte accepterar och gentemot dessa så kan man ha nolltolerans.
Jag tror att Trafiksäkerhetsverket som dom hette då tänkte till när man valde att döpa sitt vision om att inge ska döö i trafiken till "nollvision" i stället för "nolltolerans"

Bryt benet och du får snabbt en bra subventionerad vård.
Men får du ett sår på själen, kan du få vänta ett helt år för att få motsvarande hjälp.
För många orkar inte vänta utan blir en siffra i självmordsstatistiken.
Lars Johansson.
Som du kanske förstod beskrev jag endast den dåvarande regeringens motiv bakom tillsättandet av Miltons psykiatriutredning.

Till Lars Johansson
Du har helt rätt, nolltolerans ger negativa vibbar. Och just därför har jag pratat om visionen istället när jag svarat här.
Jag tror man får börja prata handlingsplan om man ska få någon modig politiker kontra socialstyrelsen att våga ta i detta. Och handlingsplanen behöver upprättas av några o då tror jag psykiatrin måste delta i detta. Tack för dina tankar..Mvh Marie

Till Kristjan
Ja, det du säger är inte orimligt. Det finns de som fått sin remiss tillbakaskickad och sedan i andra försöket fått hjälp. Då kan det ha gått långt tyvärr. Och detta helt i onödan....Mvh Marie

Till Marie Persson
"Det är min fasta övertygelse att det går att rädda flerfaldigt mera än man gör idag" ; skriver du.
Jag misstror inte din välvilja ! Tvärsom!
Frågan blir väl trots allt kanske: rädda till vad?? Var kommer individen och vederbörandes verkliga egna vilja/förväntningar in ?
Får man inte bli less med viss (full?) respekt ........eller??
Iö se tidigare kommentar.

Det går inte att komma från att vissa inte vill leva, och man kan på ett filosofiskt plan diskutera om man faktiskt har rätt att bestämma själv när man vill avsluta sitt liv. Vi kan inte bestämma om vi ska födas, men vår död kan vi trots allt själv bestämma över. Hade en kort diskussion med en kille i torsdags som ställde sig på spåret bredvid mitt tåg och väntade på godtåget som jag skulle möta. Han blev sur över att jag la mig i hans beslut att avsluta sitt liv. Dock tänkte jag mer på min kollega i det fallet. Hela situationen var lite surrealistisk, men börjar tänka på saker man kanske inte lägger en tanke vid normalt sett. Jag räddade han den gången, men risken är att han provar igen.

Till Michael
Risken när någon provat en gång är def. större att det ska hända igen.
Fast vi kan faktiskt inte alltid bestämma om döden själv. Blir man liggande på sjukhus eller äldreboende, i dåligt tillstånd, har man inte kraften att iscenstätta något suicidalt försök men jag förstår hur du menar. Nu är det ju så att när en depression helt tar över så kan man diskutera om där finns något"själv" som bestämmer över en sådan handling.

Marie Persson: Jag skrev ju redan vad jag anser om depressioner: eftersom ingen vill ha en depression, så har jag inget emot en nollvision mot depressioner, och ge de depresserade psykriatisk vård. Men de som likväl är deprimerade och som på grund av detta vill ta livet av sig, ska inte hindras, eftersom även deprimerade har rätt till självbestämmande.

Till David Bergkvist
Depression är ju ett tillstånd och ofta så djupt belägrat att den depressive inte befinner sig ovanför vattenytan, inte klarar av att ta några beslut vare sig det gäller honom/henne eller någon annan. Det finns något som heter LPT, lagen om psykiatrisk tvångsvård, vilket betyder att om man är en fara för sig själv eller andra så tas man om hand, 24 h i taget. Det är bra att göra så när det verkligen behövs och många ångrar sig i efterhand och ville egentligen inte alls lämna livet. Jag tror vi får hantera med yttersta försiktighet, varje individ för sig. Alla befinner sig inte i samma läge. Sen får vi inte glömma bort de andra grupperna, de som har en diagnos, bipolära, borderline, schizofrena osv.
Det här är mycket mera komplicerat än man tror.
En deprimerad har rätt till självbestämmande men inte då han/hon egentligen kan svara för sig själv. Mvh Marie

Till David
Sista meningen ska förstås vara att en depr. har rätt till självbestämmande men inte då han/hon egentligen inte kan svara för sig själv. Glömde ett inte där o då blir andemeningen fel. Mvh Marie

Att uppröras över självmord förutsätter ju att man tror att döden är det värsta som kan hända en människa. Så kanske inte alls är fallet. Döden kan vara en befrielse en väg ut ur ett långt outhärdligt lidande. Fysiskt, eller psykiskt.
Jag tänker på den mannen vi fick följa i media för några år sedan, som var ett orörligt paket, om än fortfarande fullt medveten. Han fick hjälp till eutanasi på Veritaskliniken i Schweiz.
Jag har också haft en farbror, 91 år gammal multisjuk. Han ville inget annat än att dö. Jag hjälpte honom till Akuten och han vädjade till läkaren att han skulle ge honom något så han fick somna in.
Herr Lundberg, försäkrade läkaren, min roll är att rädda liv, men ni har rätt att avstå all behandling, så om ni slutar ta era mediciner, vägrar mat och näringslösning så garanterar jag att ni dör inom ett par veckor.
Min farbror fortsatte ta sina mediciner och levde ett par år till. Han ville trots allt leva.

Men, det kan finnas djupa filosofiska orsaker till att man vill lämna detta jordeliv. Varför förutsätta att livet är det enda saliggörande? Vissa kanske inte tycker det och då är det väl deras rätt att lämna.
Jag tror inte att en människa som är allmänt "deppig" tar livet av sig, det måste finnas otroligt mycket djupare orsaker än så.

Marie Persson, tack så mycket för Din angelägna artikel och Din respons till kommentarerna. Sverige hade en gång rykte om att vara ett land med hög självmordsfrekvens men som Du skriver har antalet självmord halverats. En kategori av självmord (kanske 300 om året) beror på mobbning i arbetslivet Det finns säkert mycket som kan göras för att förebygga arbetsrelaterade självmord . Det handlar inte om människor som lider av obotliga sjukdomar eller som har tröttnat på livet utan som har behandlats illa på arbetsplatsen.