Svenska ubåtar kränkte Sovjet ända in på 90-talet

Självklart gjorde svenska regeringen och försvaret allt de kunde göra för att förhindra att Sverige togs över av sovjetkommunisterna.

Att svenska ubåtar spanande ända intill Baltikums kuster i detta syfte är väl också en självklarhet och det är ingen hemlighet för oss som var aktiva på den tiden.

Sovjet upplevdes på den tiden som ett stort och adekvat hot mot Sverige och mot vår frihet. Gentemot Sovjet var Sverige en lilliput.

Att så här i efterhand kritisera vad som gjordes då kan bara en som saknar information om läget då och saknar förmågan att sätta sig in i situationen göra.

Men det finns ju alltid personer som känner ett behov av att gläfsa när faran är över. Men dessa förtjänar mer förakt än ära.

Under den tid jag var "aktiv" i det svenska försvaret så var de övningar Armén bedrev i Jämtland/Härjedalen ochVästerbotten/Norrbotten alltid och enbart riktat mot Sovjetunionen. För att citera en brigadchef inför en övning i Jämtland/Härjedalen längs den norska gränsen: "Vi har valt detta område eftersom det, om man vänder kartan upp och ner, liknar vägnätet vid vår utgångsgruppering längs finska gränsen"...

Chili... att du är lika röd som grönsaken du benämner dig efter är ingen nyhet. Vad det gäller intelligensen så håller jag på grönsaken. Den enda som vi kan koppla ihop med landsförrädarna Wennerström och Bergling är du. Ni tre har en sak gemensamt - ni håller på en av de värsta förbrytarstater världen har skådat - Sovjetunionen/Ryssland. Det som skiljer er är att Wennerström och Bergling insåg detta. De sålde sig för pengar, inte pga av övertygelse. Du chili, förstår inte vad de och alla vi andra förstod - att Sovjetunionen är en av mänsklighetens fiender. Självklart vet Ryssland att Sverige är en fiende, det har vi varit i över 700 år och inget har i grunden förändrats. Varför det är på detta sätt är en lång historia, men man kan säga att det delvis beror på moskoviternas människosyn - något som mongolerna i sin tur inpräntade i dem.

Ett av många exempel är ju hur de sakta lät steka Hans Boije av Gennäs över eld efter att han hjältemodigt hade försvarat fästningen Weissenstein in i det sista istället för att ge upp mot övermakten. Karl X gav en polsk adelsman en hjältebegravning efter att den polske adelsmannen, modigt, hade försökt döda Karl X i strid. Där har du, i ett axplock, skillnaden i mentalitet mellan svenskar och moskoviterna.

Sverige har inte lurat någon om vilken sida vi stod på. Nato visste det och ryssarna visste det - Holmström har ju på ett förtjänstfullt sätt redovisat detta. De enda som lät sig luras var socialdemokratiska väljare, den sk "röstboskapen". V vet ju även vilka som lurade - Undén, Elander, Palme, Carlsson etc etc.

Om du betecknar mig som "förrädare" så var 99% av officerskåren förrädare samt större delen av våra politiker. Av nån anledning så menar du att de enda "patrioterna" skulle vara kommunisterna... vilket i sig naturligtvis inte stämmer. Det är det motsatta förhållandet.

Hur den svenska befolkningen såg på chili och hans röda bröder är sprängningen av tidningen flamman ett exempel på. En förrädartidning, driven av förrädare, som hoppades att Sovjetunionen skulle besegra Finland i Vinterkriget. De officerare som sprängde blaskan dömdes till några månaders fängelse för "skadegörelse på annans egendom". De kommunister som strök med fick ligga ogilla. Så mycket var de värda i dåtidens svenskars ögon, vilket säger mycket om det förakt man kände för dem.

Du verkar inte ha mycket till övers för vårt finska broderfolk. Jag å andra sidan skulle inte tveka att hjälpa dem om Ivan anföll. Ivan, ja... mer inkompetent får man leta efter. Finska döda och sårade i Vinterkriget var ca 66 000 medan motsvarande antal för Ivan var ca 400 000 - detta enligt ryska siffror.
http://www.winterwar.com/War'sEnd/casualti.htm#total

Ivan hade inte varit något större problem för det svenska försvaret. Vi hade naturligtvis fått ta förluster men Ivan hade aldrig klarat av uppgiften. Om man ska titta på exempel efter 2a världskriget så har vi Afghanistan och Georgien som exempel på Ivans allmänna oduglighet.

Det är bara chili och hans röda kamrater som hejar på Ivan och vårt förakt för dem är precis lika starkt som våra svenska förfäders var 1940...

År 1956 gjorde jag min militärtjänst på en minsvepare. En solig sommarmorgon gick vi, som enda fartyg, från Karlskrona till en plats utanför Ronneby. Orsaken var att man iakttagit främmande u-båt i Ronnebys skärgård.
Framkommen gick vår befälhavare i land på en tydligen i förväg överenskommen kobbe där han sammanträffade med en fiskare som livligt pekade utåt skärgården.
Strax efteråt gick vi ut i skärgården och jag beordrades att från akterdäck kasta trotylstavar i vattnet för att, då dessa exploderade, sända signaler till de observerade inkräktarna att de, i händelse att de låg kvar över dagen, var iakttagna.
Efter att på detta vis, så långt som möjligt, ha förrättat vårt värv, gick vi tillbaka till Karlskrona. Utåt sett var det inte mer med det – då.
Förmodligen gjorde många fiskare sådana iakttagelser i Blekinge skärgård på den tiden. Man uppgav åtminstone det. Men dessa iakttageloser är väl borta nu - eller inte tilfäckligt märkvärdiga.

Väldigt intressant Stig Bergman, mer empiriska berättelser behövs här.

Givetvis är det så att det Stora Fredsälskande landet österut aldrig kränkte någon annan, utan själv bara blev kränkt.

Det kan ju vem som helst förstå.

#7 - Chili Con Carne

Tja Chili. Efter att ha läst ditt senaste inlägg så förstår man att du är så lierad med den kommunistiska dräggen som man överhuvudtaget kan bli. I mina ögon så är inte en kommunist ett dugg bättre än en nazist. Samma skit.

Du verkar vara extremt förvirrad....

Detta är ditt citat:
"Det var ju så att Finland (och i viss mån Sverige) gick ur kriget, så uppspöad någon nation kan bli."

Det är ju helt uppenbart att du sympatiserad med Stalin och hans mördarpack - på något annat sätt kan man inte tolka dig.

Den militära utgångspunkten för kriget var följande:
Sovjetunionen:
1000 000 fjollor
6 500 stridsvagnar
3 800 flygplan

Finland:
250 000 män
30 stridsvagnar
130 flygplan

Vad det gäller artillery så hade Finland ca 500 pjäser varav 65 kom från Sverige. För Sovjet så finns det inga tillförlitliga siffror men man kan anta att det var fråga om tusentals eftersom Sovjet alltid har lagt stor vikt på kvantitet vad det gäller artilleri.

Så av alla de "minusposter" som kommunistchilli räknar upp, vad är det jämfört med om man hade blivit ockuperad? Var det värt priset? Jag tror att finnarna tycker det. Att kommunistchilli tycker att kommunisterna skulle ha fått erövra Finland är ju inget som man blir förvånad av...

Kommunistchilli hallucinerar och anser att Finland "förlängde" 2a världskriget genom att inte kapitulera för Sovjet? Sovjet hade inte blivit så tilltufsad som man blev om man hade låtit Finland vara. Kommunisterna är inga hjältar - de är värsta sortens förbrytare.

Genom att Finland höll undan kommunisterna, så slapp Sverige en landgräns med Sovjet under det kalla kriget.

De 30 000 man du nämner var sk stående styrkor. Finland hade i övrigt allmän värnplikt precis som Sverige.

Vad det gäller moskoviterna så är de idag tillbakaträngda till före år 1700 med undantag för Ingermanland, delar av karelen och SIbirien. Grattis moskoviter världens mest inkompetenta.

Som sagt om "flamman". Det dåtida Sverige "dömde" de ansvariga för "skadegörelse", dvs fär de byggnader som blev skadade... Ingen sörjde några kommunister/landsförrädare.

Vad gäller vinterkrigen och Rysslands roll finns det ett par saker som måste betonas för att kunna se dom större sammanhangen. Att tyskarna kom in som fredsbevarande styrkor efter första vinterkriget hade två viktiga orsaker. Dels litade inte Stalin på t.ex. engelsmän och fransmän, vilket kanske berodde på hans paranoia, men senare visade sig vara en helt korrekt bedömning.
Dels så var den första freden bara en taktisk manöver för att ryssarna skulle kunna bygga upp sin militärmakt för ett nytt anfallskrig, men deras bundsföranter tyskarna hann anfalla dom först. Ryssarna och dom tyska nazisterna arbetade tillsammans under tiden med att bekämpa antinazistiska rörelser, främst i Tyskland. Mer än en jude hamnade i tyska koncentrationsläger tack vare NKVD.
Finland hade inte något annat val än att följa med tyskarna i deras erövringståg. Finlands syfte var hela tiden att sluta en permanent separatfred med ryssarna. Ett lysande exempel på Finlands välvilja var den där norra länken som försörjde Leningrad med förnödenheter under tyskarnas belägring. Den hade dom finska trupperna kunnat skära av vilken dag som helst om dom bara velat. Det hade dock varit ofördelaktigt ur taktisk synpunkt för då hade dom inte varit till någon nytta för tyskarna. En annan viktig anledning var nog det medlidande och den sympati dom hade med det ryska folket, någonting dom, mig veterligt, aldrig fått erkännande för från ryskt håll. Inte ens dagens moderna ledning i Ryssland har visat sin uppskattning av 2a världskrigets finländska soldater. Det minsta man kan kräva vore väl att man döper ett torg eller liknande i St Petersburg till finlands ära.