Pride står för min rätt att slippa samhällets sjukliga fixering av underliv

Vill bara säga Amanda att jag blev stum när jag läste din artikel .... och heligt förbannad. Du har ett enormt mod och drivenhet som jag antar gör att du fortfarande faktiskt står på benen.
Ett hälsingsk talesätt säger att en ska släpa hela grishuvudet...o det har du verkligen fått göra.
Jag trodde att jag levde på 2000-talet men bet mig i svansen igen, för rädsla, nyfikenhet och avund kan göra människan helvetisk dum och ond.
Jag kände inte alls till det där om tvångssterilisering så se vilken liten värld jag lever i. Och där är väl ett typexempel på att lova innan och sedan inte kunna hålla, eller ens vilja ta i. För nu har det ju faktiskt gått ett år. Säkert ett långt år för dig med massor av funderingar och besvikelse. Ge aldrig upp...du kommer att vinna den fighten som egentligen inte ska vara någon fight, utan rättighet. Jag menar att få adoptera.
Det är så vidrigt och regelvidrigt att höra vilka kommentarer du fått av andra kollegor/politiker. Sextrakasserier....O det du berättar om andra som varit med om liknande situationer. Det blir så sorgligt till slut, mitt i all ilska jag känner....för jag skäms verkligen över hur människor kan vara.
Ingen diskuterar min sexualitet på mitt jobb, då skulle jag förmodligen flyga i taket.
Så var stark, håll ut...bra att du tar upp detta så kanske vi kan få en ordentlig debatt. Vem som däremot ska fostra vettlösa idioter som beter sig så här i stället för att bara vara en vanlig medmänniska, det vet jag inte...men jag tänker iaf göra mina försök.
Mvh Marie www.plätthäxan.se

Viktigt och starkt skrivet. Det finns många som borde läsa detta för att förstå att verkligheten kan se ut så här i Sverige 2011. Man blir både sorgsen och förbannad.

Att kontrollera folks könsorgan ger den absoluta makten över människans liv! Att religionerna har fått makt och behåller sin makt beror på deras kontroll av könsorganet! Politikerna vill gärna ha lite av kontrollmöjligheten bara för att känna maktens härlighet! Sexualakten bör bli något heligt och inte något smutsig!

Jag får blandade känslor. Steriliseringskravet är groteskt, inget snack om det. Sjuklig fixering vid underlivet, ja det var väl Amandas problem från början, eftersom hon opererat om det. Samma problem ser jag när pride ska avsexualiseras och enbart framstå som en frigörelseprocess utan sexuella referenser. Så jag googlar pridefestival bilder och träffar en hel del människor som gör sitt yttersta för att framhäva sig sexuellt, Bjälken i det egna ögat...

En liten fråga angående bokstavsförkortningen "HBTQ" som används i artikeln, vad exakt står "Q" för? Googlade fram "queer" men är det inte bara en annan benämning för en homosexuell person?
Tippar det måste handla om någon slags kamp för att återerövra ett ord som har en negativ klang? Förvirrad.

Har Poirier Martinsson då rätt som hävdar att sexualitet och identitet ska förpassas till det privata? Mitt svar är JA.
Vi som tycker så måste skapa en rörelse där HBTQ lobbyisterna
förs tillbaka ett stort steg och den "gamla" ordningen återställs.

Respekt Amanda. Du har så rätt i allt du skriver och det är svårt att inte beundra ditt mod. Inget snack om att mycket finns kvar att göra och där behövs definitivt Pride som plattform.
Det som gör Pride svårt, kontroversiellt och diskutabelt - inom och utanför HBTQ-kretsar - är att det vill/ska/bör vara en plattform både för allvar och fest. Allvaret, som din historia och verklighet Amanda, kan tyvärr tendera att försvinna bakom fest och glam.
När Carin Jämtin föreslår att införa en ny muslimsk helgdag gör hon sig själv och partiet sårbara och bjuder på en frispark för populistisk, främlingsfientlig propaganda. När Pride i sitt officiella program lägger in Dildokubb på Kulturhustaket eller har deltagare i Prideparaden som går topless mitt i stan så gör man sig på samma sätt sårbara och bjuder sina motståndare på en frispark. Självklart, är både Dildokubb och paraden mest "en kul grej". Men, ibland blir det alla kuliga grejor som får uppmärksamheten, inte Amandas historia eller livssituationen för unga homos som väljer att ta livet av sig framför att komma ut.

Det var ju en oerhört trist egen erfarenhet som du beskriver och man kan bara beklaga.
Samtidigt kan man inte komma ifrån att just Pride-festivalerna, åtminstone för mig, är just oerhört sexualiserade festivaler. Jag kan inte förstå dem på annat sätt. Men jag har inget emot det. Ett trevligt inslag precis som jultomten till julen.

All diskriminering och fördommar som du har blivit utsatt för är fruktansvärda. Homosexuella och transsexuella borde inte bli diskriminerade inom något område. Jag hoppas att du också skriver insändare om det i både Expressen och Aftonbladet, SVD och DN och andra stora tidningar.

Det är viktigast att skriva till partiledarna, partisekreterarna, till justitieutskottet och socialutskottet. Men skriv också till så många andra som möjligt i riksdagen och regeringen.

Kön på dej?

En gripande historia och all respekt för att du på ett sådant utlämnande sätt delar med dig av dina erfarenheter. Men grejen är väl att de är just dina - och får man väl ändå tro - rätt speciella.

Att utifrån egen situation och motivbild dra likhetstecken till hela Pridefestivalens syfte känns argumentatoriskt tveksamt.

Jag förstår att Pride betyder allt det här för dig. Men kan man säga samma sak om alla Prideare?

Med det sagt så ställer jag mig tveksam till om just formatet på Pride är optimalt om man med sin insats vill verka för att förändra samhället i önskvärd riktning.

Ibland önskar jag att denna typen av inslag i debatten åtminstone innehöll ett kryddmått av fokus på oss som faktiskt inte är fienden. Vi som inte faktiskt inte bryr oss om kön varken hit eller dit men gärna har åsikter om andra aspekter av vissa frågor. Som gärna vill diskutera dessa utan att bli indragen i könsdebatten. Jag kan inte låta bli att tro att det var huvudpunkten i RPMs initiala anförande.

Visst kan man kanske tycka att "är man inte med er i paraden, så är man mot er" men det skapar bara ett ännu mer polariserat debattklimat.

Svensk politik innehåller onekligen en hel del vidrigheter och tvångssterilisering av transpersoner är en av de hemskare.

Historisk tvångssterilisering är en skamfläck för sverige men att det fortfarande förekommer? Oerhört. Det skulle glädja mig mycket att höra Fredrik Reinfeldt försvara det.

Att metro valde att outa dig mot din vilja är också vidrigt, liksom kollegornas grovheter och sexuella trakasserier. Det finns inget gott att säga om människor som bär sig åt på det sättet.

Men pride... Om något är översexualiserat så är pride det.

Jag har svårt att känna någon sympati för en kåta fåntrattar som står i fetish-kläder, ylar "VI VILL HA SEX!" och låtsas att det är en politisk handling.

Förstår att ditt liv varit besvärligt och att du liksom många andra möter personer med dålig förståelse för sin omvärld medvetet eller omedvetet. Det går inte att komma ifrån att PRIDE är väldigt erotiserad/sexualiserad och det var ju det RPM invände mot. Jag tror inte Porrpride gynnar saken. Den bekräftar bara för många den fördomen(?) att HBQ etc är översexuella och är det till någon nytta?

Den porriga delen av pride har jag och många heterosexuella män väldigt svårt att klara av och helst vill slippa att se överhuvudtaget så lite mindre sexanspelad Pride skulle jag nog föredra och det skulle nog underlätta för hela HBTQ-rörelsen.

Jag har även förståelse för hur Amanda kan ha haft det i livet det har säkert inte varit lätt.

Är chockad att det finns människor som beter sig som sköterskan på mottagningen, politiska kollegor o.s.v :(

Bedrövligt är bara förnamnet

http://goo.gl/VMmUy

En kommentar till #6, Arvid Andersson.

Du blev utkastad för att dina åsikter inte var förenliga med Liberaldemokraterna, detta beslut var enhälligt och hade skett utan Amandas rekommendation.

Så gör dig själv en tjänst och kasta av dig offer-rocken och sluta gnäll.

Niklas Starow
Liberaldemokraterna.

Det som är så ofattbart är det faktum att vi (i en så pass medelålders civilisation som Sverige ändå är) kan tillåta den här typen av moralfascistoida övergrepp i både sak och bemötande av en enskild medborgare.

Jag motiverar moralfascismen utifrån den klassiska definitionen ”Fascismen förknippas ofta med en massrörelse, elitstyre och meningen är att individen är underställd statens behov. Fascismen vill vidare ofta skapa en stark nationell identitet.” (källa: Wikipedia)

I Sverige handlar det om moralfascism med andra ord då en enskild människa är underställd med hela sitt mänskliga värde den moraliska majoritetens styre för att tillmötesgå deras ideologiska behov hur den här världen måste vara funtad. Man vill skapa en moralisk identitet av heteronorm där transpersonen med sin fysiska förvandling omkullkastar vad som är kvinnligt och vad som är manligt i en helt konkret betydelse. De psykologiska aspekterna tycks vi kunna hantera rätt så skapligt när det gäller feminina drag hos en man eller maskulina drag hos en kvinna så länge som de inte hotar den biologiska könstillhörigheten som det vore frågan om en ”naturlag”.

Att sterilisera en transperson och även vägra förvaring av könsceller saknar alla medicinska, sociala som psykologiska indikationer, dvs den typen ingrepp har ingen som helst positiv effekt på någon part. Man kan vända på frågan vem är förmånstagaren av sådant ingrepp om transpersonen upplever det som yttersta kränkning? Finns det någon som blir glad för att dessa övergrepp utförs i lagens namn eller ens halvglad, lilla minsta friskare och en aningens lyckligare? Någon jurist eller riksdagsman kanske?

Nej, det tror jag inte om det inte handlar om moralisk hämnd som källan till glädjen…endast för att någon så drastiskt vågar gå emot den moraliska majoritetens könsliga verklighetstolkning. Den sortens moraliska hämnd kittlar säkerligen många juristers, riksdagsmäns och moralväktares smilnerv…den enda mening som det kan innebära. Övrigt handlar det om ren juridisk och medicinsk meningslöshet som ingrepp även om väljer bort transpersonens personliga lidande helt.

Det är smått ofattbart att det är år 2011 och att Sverige kallas demokrati med lagstiftat skydd för minoriteters rättigheter! Vilken paradox!

Precis som Amanda så utsattes jag för liknande händelser inklusive den obligatoriska sterilisieringen (som jag faktiskt inte brydde mig så mycket om). Jag har varit med om ett våldtäktsförsök från en kille som jag berättade min historia för i samband med att han bjöd ut mig på middag efter att vi träffats på ett vanligt disco/nattklubb. Jag var inte god nog att dejta tydligen men att våldföra sig på gick bra. Jag har varit med om otaliga personer som vill "titta hur det ser ut" eller vill klämma och känna lite för sitt eget höga nöjes skull. Jag har råkat ut för människor som tycker att det är jätteroligt att skvallra om min historik till lite nyare bekanta för att ha något att spännande att skvallra om.
Sjuksköterskor på husläkarmottagningen som tycker det är jättepraktiskt att länka ihop gammalt och nytt personnummer i datasystemet med en stor röd flagga så att det inte går att missa och sedan gärna berättar för alla på mottagningen eftersom jag ju är så "speciell". Myndighetssystem som glatt skickar ut felaktiga gamla uppgifter till vem helst som frågar trots att jag tidigare haft skyddad identitet. Bekantas bekanta eller före detta kollegor som gärna "outar" min bakgrund för nya arbetsgivare för att de av någon anledning tycker att alla minsann har någon slags universell rätt att få veta om min medicinska historia.

Jag ville också ha ett normalt liv, där jag kunde leva fri från min gamla sjukdom som faktiskt är botad (vi kallar ju inte före detta cancerpatienter för "Cancerperson" resten av deras liv). Jag ville bara bort från vansinnet och valde att gå in i "garderoben", gömd från allt och alla. Bytte namn (igen), flyttade, bytte jobb och sade upp bekantskapen med alla utom närmaste familjen. Ett tungt val som jag många år senare inte har ångrat en sekund trots att jag lever under ständig rädsla för att något misstag från en myndighet, sjukvården eller någon som vill mig illa (eller bara skvallra) ska göra mitt liv till ett helvete igen.
Att behöva genomlida de där blickarna som antingen bara menar "tiitta, där är hon som bytt kön, det kunde jag aldrig tro" eller "vilket äckel, sådana som hon borde inte få leva". Jag vill aldrig tillbaka dit, även om livet som gömd är väldigt begränsande i och med att det är omöjligt att hitta någon att dela livet med utan att först riskera att allt som jag jobbat för ska raseras på ett par minuter om jag tvingas berätta om min historia.

Människor som Amanda som trots att hon VET vad det innebär ändå orkar vara i offentligehtens ljus, de som deltar i evenemang och föreläser och visar att de allra flesta av oss faktiskt är vanliga människor som inte är mer märkvärdiga än någon annan. Vi är rädda, arga, glada, kärlekstörstiga, hungriga och sårbara, precis som alla andra. Ni som gör detta är modigare än de som likt mig gömmer sig från allmänhetens strålkastare.

Personligen tycker jag att Pride är fel plattform för att odla förståelse för den här typen av frågor eftersom Pride förknippas så mycket med sex och läggning vilket inte har någonting med detta att göra. Debattartiklar som denna på Newsmill känns däremot väldigt viktiga för att lägga en av stenarna i bygget av en bredare förståelse för de som framöver tvingas vandra denna hemska väg i livet. Tack Amanda! :)

Jag trodde att man var med i pride för att man är en exhibitionist

Det är en uppsjö av olika värderingar, vilka utrycks i kommentarerna till artikeln. Det inger en förundran över hur människor är skapade, när man läser vissa av dom.
En förundran över hur de personerna är skapade, i princip säger personerna skyll dig själv. Det är nog en fråga de borde ställa sig, var och en till sig själva. Men det troligaste är att så ej kommer att ske.

Varför skylla sig själv föresten, när det på inget sätt är något vilket det går att råda över? Däremot vad som går att ändra på är omgivningens betraktelsesett, den är inlärd inte medfödd. Det ligger i den kultur vi är uppväxta i och med, en synnerligen intollerant sådan.
Det är där som hela problematiken ligger, i vårat eget synsätt på människor, på individer och i vår egen rädsla för det avvikande. En rädsla över att våga vara avvikande, våga ta ställning och ansvara för det egna. En rädsla över och för att den egna identiteten, inte är vad vi tror och vill att den ska vara.

Att inte våga återspeglar sig i hur vi betraktar och behandlar andra personer, de som inte är som VI eller JAG, normen i min tillvaro. Det säger mer om de personerna än vad det säger om de, vilka de väljer att ställa åt sidan.

Jag önskar verkligen att du ville kyla ner dig litet grann, Arvid. Nog verkar du sakna Liberaldemokraterna alltid. Du har ju gått totalt i toppspinn i kommentarsfältet på en artikel som överhuvudtaget inte har med L att göra? Jag ser dock inte vari det blir mitt problem. Alls.

Jo, jag var absolut delaktig i att du fick lämna Liberaldemokraterna den gången. Inte så mycket för att du hävdade din rätt att vara vit medelålders heteroman. Jag gillar vita medelålders heteromän väldigt mycket. Faktum är att jag bor med och är förlovad med en. En såndär riktigt cool snubbe som är naprapat, tatuerad utav helsike och dessutom är före detta sverigetvåa i thaiboxning. Dessutom otroligt trygg i sig själv, generös, omtänksam och ändå så långt från toffel man förmodligen överhuvudtaget kan komma. Jag väljer mina män med omsorg. =)

Du fick lämna Liberaldemokraterna för att du hävdade bland annat att bokstavligen alla kvinnor (alltså dryga 50% av jordens befolkning) per definition var nazister för att de hindrade dig att vara man. Och för att du på något märkligt vis bygger en ideologi kring att du inte kan vara man så länge det finns kvinnor, könsöverskridare och andra som kräver sin rätt att få vara som de vill vara.

Jag tycker det är skitsorgligt att du ska behöva känna att du inte har rätten att få vara man, men det beror faktiskt inte på mig. Eller på någon annan kvinna (könsbytt eller inte könsbytt) någonstans varken här i Sverige eller i världen. Ingen av oss nekar dig rätten att vara man. De allra, allra flesta av oss uppskattar män. Dock inte nervösa pojkar som är så livrädda för att de inte är män nog att de blir störda av det faktum att andra inte ser på kön på samma sätt som de själva.

Vägen till din manlighet går inte via din rätt att se ner på andra för att de är könsöverskridare eller för att de är födda med mutta. Det är där det blir fel, som jag ser det. Kan du finna en manlighet som inte bygger på en idé om att alla andra står under dig utan som bygger på att alla runtomkring dig har lika värde, så vore det toppen. Och då snackar jag gärna vidare. Just nu framstår du dock återigen mest som ett troll och en rättshaverist som är så nervös över din brist på identitet att du bara måste hugga på alla som inte är precis som du. Det håller tyvärr inte. Live and let live...

Ja, jag lämnade Liberaldemokraterna kort efter att du blev utslängd. Ja, jag lämnade till stor del av privata skäl. En stor del i orsaken till det kan du faktiskt läsa mellan raderna i artikeln här ovan. Jag var trött på partipolitiken, helt enkelt. Trött, slutkörd och jävligt ointresserad av att vara röstjägarlokomotiv. Efter den valrörelsen jag gjorde (dock inte för Liberaldemokraterna), så kanske det trots allt är förståeligt. Det var även en del rätt jobbiga saker som hände inom den nära familjen just då. Jag ville andas. Jag ville fundera över var jag hör hemma i politiken och i det offentliga och jag kände inte då att jag ville härja runt och försöka bygga upp ett nytt parti, därför att det kräver så sjukt mycket energi.

Om jag väljer att engagera mig partipolitiskt i fortsättningen, så får vi se var jag tar vägen. Det liberala håller jag hårt på. Så får vi se om Liberaldemokraterna (som kanske blivit litet för mycket åt det libertarianska hållet för mig, men som jag fortfarande gillar om än på avstånd), Folkpartiet eller något annat alternativ lockar. Till dess debatterar jag och är fullständigt nöjd med att inte behöva höra sådana dumheter till vardags som du just nu vräker ur dig.

Din uteslutning från Liberaldemokraterna var tämligen stadgeenlig, för övrigt. Vet jag, eftersom jag skrivit stadgarna för dem. Och de stadgarna antogs av en unison styrelse, samt efterlevs förmodligen fortfarande av de kvarvarande medlemmarna. Det är tämligen tydligt uttryckt i de stadgarna att angrepp utifrån kön, identitet, uttryck och dylikt inte är accepterat inom Liberaldemokraterna och det får nog anses att om man jämställer samtliga kvinnor och könsöverskridare i världen med nazister så har man korsat den gränsen.

Vi har en gång i tiden kommit överens om att det fick sätta punkt för debatten och det tycker jag är rimligt. Det är trots allt en tid sedan. Jag ser inte att det är värt att fortsätta diskutera det, med tanke på den märkliga ton du fortfarande har. Och jag vill inte besudla Newsmills kommentarsfält med några sådana ovidkommande vendettor.

Jag hoppas verkligen att du kan känna dig nöjd med det och att vi kan dra ett streck nu. Beslutet om din uteslutning var styrelsegemensamt, på min och många andras rekommendation. Det står jag för och har inga problem med. Att jag därefter lämnat projektet har du faktiskt inte med att göra överhuvudtaget. Rörande min syn på män är jag tämligen bekväm med förekomsten av män. Hemskt gärna väldigt många. Så länge de är män och inte livrädda pojkar som känner att andras existens, kön, uttryck och identitet inte hotar dem själva. Och som låter den rädslan ta överhand och leda till hot, märkliga angrepp och i vissa fall våld mot andra. Av någon anledning (läs gärna artikeln ovan igen), så har jag liksom fått nog av sådana.

Det får räcka där. Jag har ingen större lust att svara på rena rättshaverier och flamings och jag är rädd att du får acceptera och respektera det.

Vänliga hälsningar
Amanda Brihed

Rörande kritiken att Pride skulle vara för sexualiserat... låt mig gissa att ni som oroar er över den totala sexfixeringen inte har deltagit i Pride hittills? Jag skulle gärna se er där och se att ni gjorde det. Och då kanske helst under hela den vecka som Pride pågår innan den slutliga paraden som mest bara är en avslutningsfest för festivalen.

Till att börja med är en chockerande del av Pridetåget faktiskt väldigt påklädda. Man dansar, hoppar, viftar med flaggor och spelar en massa musik. Javisst. Men väldigt få är egentligen särdeles jättenakna. Somliga är det, absolut. Men betydligt färre än alla de cisheteromänniskor som sticker ner till Ibiza och badar skumbad i bara fillingarna ett par gånger om året. Att det inte ser så ut i medierna kan bero på att det förstås är mycket roligare att fota lättklätt (knappast prideunikt) eller utklätt (knappast heller prideunikt). Min favvo i förra årets Prideparad var jämställdhetsministern Nyamko Sabuni (cishetero) i svart catwomandräkt. Hon var där för att stödja våra rättigheter. Utan att vara så vidare porrig för det.

Under den övriga veckan tycker jag mest att jag ser en massa bögar och flator från hela landet och resten av världen som springer omkring i jeans och urtvättade t-shirts och dricker öl i parken. Många passar på att lyssna på en väldig massa musik på alla de där scenerna som hör till. Inte så vansinnigt jäkla annorlunda från de flesta andra sommarmusikfestivaler. Bortsett från att det är färre tält, för det mesta litet mindre lera och färre sexualbrott. Om det inte är rena hatbrott (corrective rape-stuket) då, men det är knappast något vi deltagare i Pride är så glada över och det är knappast vi som är skyldiga till dem heller.

Annars kan man alltid ta sig till Pride House eller någon annanstans där det visas konst, hålls hundratals föreläsningar, paneldebatter och mycket annat. Och hittills har jag inte sett en enda paneldebatt eller föreläsning som hållits naket. Jag har gått på och även arrangerat rätt många. Långt ifrån allt berör för övrigt sex, för den delen.

Att man, inte minst under paraden, väljer att fokusera till viss del på sexualitet och även provocera en aning beror till stor del på en motreaktion mot det faktum att vi, våra kroppar, vår sexualitet, läggning, identitet och uttryck tydligen är så otroligt provokativt. Får vi aldrig känna oss bekväma med att vara sexuella varelser till vardags, så är det kanske inte så konstigt att det slår ut då det finns möjlighet att ge utlopp för det på sina egna villkor.

Det är förstås också en provokation. Jag säger inget annat. Litet grann att om vi nu blir misshandlade, mördade, våldtagna, diskriminerade och hotade på grund av vår sexualitet och för att den nu är så annorlunda och saknar existensberättigande, så slår vi tillbaka och ger det tillbaka till er som inte är bekväma med det och som anser att vi borde fortsätta gömma oss och inte existera. Litet grann in your face. Jag har inga som helst problem med det.

Liknande prylar har uppstått nu nyligen som svar på alla våldtäkter av kvinnor runtom i världen, alla domar som bygger på att kvinnor som inte bär rymddräkt är lovligt offer och får skylla sig själva om de ens visar sina anklar och underarmar och liknande... Det kallas då för Slut Walks och bygger på samma princip. En annan historisk grund i det är förstås den motreaktion som skedde vid Stonewall Inn i New York för ett par decennier sedan, efter åratal av trakasserier, då besökarna helt enkelt fick nog. Eller de marscher mot Washington som leddes av människor som Martin Luther King och Malcolm X.

De marscherna (om än mer påklädda) ansågs precis lika provocerande, är jag rädd. Just för att det var så otroligt fel att de skulle springa runt, provocera och föra någon som helst talan. Visa att de fanns, kräva sina rättigheter, kräva att bli behandlade som människor och slippa all den skit de råkade ut för i vardagen. Det var ett sätt att säga att vi är många och vi är urless på all skit ni kastar mot oss. Är vi provocerande för att vi finns, så tänker vi provocera er till dess att ni vant er och till dess att ni vant er vid att även människor med afrikanskt ursprung är normala människor och att åsynen av normala människor inte är något ovanligt, provocerande eller konstigt.

Den dagen omvärlden slutar trakassera, mörda, våldta, diskriminera, tvångssterilisera, lobotomera och hota oss hbtq-personer för att vi älskar och har sex på det sätt vi har eller ser ut eller uttrycker oss som vi gör till vardags och den dagen omvärlden slutar vara så sjukt fixerade vid våra underliv och vårt sexliv, så kommer vi med all sannolikhet att sluta provocera genom att trycka upp det i ansiktet på er. Men bollen ligger hos det övriga samhället och inte hos oss.

För att vi tänker inte stanna i några garderober längre. Vi tänker inte ta mer skit. Och vi tänker se till att synas till dess att ni har vant er och till dess att det är lika naturligt att berätta om våra partners och våra liv som det är för er. Utan att vi blir av med våra jobb, blir trakasserade eller värre på grund av att vi är dem vi är.

Och vet ni. Det får ni ta.

Vänliga hälsningar
Amanda Brihed

// amanda

Ni får gärna ha er Pridefestival. Kul för er!

Men för guds skull människa, jämför inte Pride med Martin Luther Kings marsch. Du får nog läsa på lite om de svarta situation i södern vid den tiden. Eller menar du att svenska homosexuallea regelbundet utsätts för organiserade lynchningar, utestängs från skolor och universitet, mm?

Ja, jag menar faktiskt ganska mycket just det. Och läste du själv på så skulle du se att så ser det ut i större delen av västvärlden och på andra håll också.

http://www.thetaskforce.org/downloads/reports/reports/ntds_full.pdf

Vi har inte några ordentliga undersökningar i Sverige idag som tydliggör statistiken, men med det som finns idag vet vi att det ser ungefär likadant här som i exempelvis Australien, England, Irland, USA, Frankrike, Nederländerna osv. Dvs västvärldens länder går rätt mycket hand i hand där.
En bra rapport för dig att läsa är denna:

http://www.thetaskforce.org/downloads/reports/reports/ntds_full.pdf

Det är den mest omfattande rapporten till dags dato någonstans i världen och den är faktiskt oerhört skrämmande läsning. Pdf-varning, är jag rädd. Men ändå.

Vi pratar inte om en viss ovilja mot gruppen transsexuella, utan om en människorättslig katastrof. Litet småmysig statistik över situationen för transpersoner som grupp här nedan. Hämtat i första hand från ovanstående länkad rapport, men även från ett par andra rapporter.

20% av alla mordoffer i New York City är transpersoner. 40% av allt hatbrottsrelaterat polisvåld berör en transperson som brottsoffer.

97% av alla transpersoner har drabbats av våld, hot eller trakasserier på arbetsplatsen. Upp till 70% av svenska transpersoner står utanför arbetsmarknaden. I USA är arbetslösheten ”bara” dubbelt så hög som för icke transpersoner.

I USA kastas 320-400.000 transpersoner ut från hemmet varje år. HBT-personer utgör 40% av alla hemlösa (35% är transpersoner). Medelåldern för hbt-ungdomar som blir utkastade på gatan är 14,4 år. För transpersoner är motsvarande ålder 13,5 år. 78% av dessa blir regelbundet diskriminerade på natthärbärgen. Cirka 20% har någon gång varit hemlösa. 11% har drabbats av vräkning.

26% har blivit av med sitt arbete på grund av en könskorrigering. Totalt har 47% antingen nekats befordran eller blivit av med sitt arbete. 44% har uttryckligen nekats arbete på grund av sitt byte.

Andelen transpersoner som lever under existensminimum är mer än dubbelt så hög som för icke transpersoner. 21% har ingenstans att byta om eller gå på toaletten på sina arbetsplatser.

28% undviker att söka vård på grund av diskriminering. 48% har inte råd med vård de har behov av.

19% har nekats vård vid ett eller flera tillfällen. För transpersoner som är öppna med sin identitet/uttryck stiger siffran till 23%. Andelen som uttryckligen nekats samma vård som andra patienter på grund av identitet/uttryck är 24%.

8% har nekats ambulans- och eller akutvård.

50% har istället för att få vård fått finna sig i att utbilda vårdpersonal om transfrågor, fått irrelevanta och mycket intima eller kränkande frågor o.dyl. Detta gäller inte minst transsexuella män, alltså personer som byter från kvinna till man (61%). Den totala siffran är högre inom allmän vård (56%) än inom privatfinansierad vård.

2% har blivit fysiskt angripna av en läkare (!). Det är få jämfört med de 28% som upplevt verbala trakasserier av vårdpersonal i en vårdsituation.

I hela gruppen transpersoner har totalt 41% försökt avsluta sitt eget liv. 50% av alla transsexuella har försökt eller haft allvarliga funderingar på att avsluta sitt liv innan 20 års ålder. Mellan 50-60% har begått (lyckats begå) självmord innan 30 års ålder. Siffran sjunker dock drastiskt för posttransitionella transsexuella. Alltså de som får tillgång till relevant vård och som också lyckas transitionera socialt, har ett arbete och någon form av fungerande socialt och familjemässigt liv. Vissa studier säger att det är bara något fler än för den övriga befolkningen. Siffran efter transitionen är alltså lägre. Och detta beror ofta på omvärldens bemötande och den livssituation personen ifråga har efter genomförd transition.

Andelen självmord bland homo- och bisexuella ungdomar är 2-3 gånger högre än för heterosexuella ungdomar. Motsvarande siffra för transpersoner är 25-30 gånger högre än för andra ungdomar.

Det är vanligt att transpersoner tvingas sälja sex för att klara sin försörjning (15,32%) o/e droger (något fler).

28% har eller har haft ett drog- eller alkoholmissbruk.

15-20% av alla som behövt sälja sex är idag bärare av HIV/AIDS. Totalt är antalet smittbärare 4 gånger högre än för den generella befolkningen.

58% har utsatts för sexuellt våld.

Men förstås... någon systematiskt situation av förtryck, fördomar, diskriminering, hatbrott och dylikt finns inte?

Tyvärr är jag rädd att det kanske är dags att själv läsa på, att vakna upp och inse att världen inte är så vacker som du hoppas, Jakob. Det här är en jävligt kall och fruktansvärd verklighet. Det handlar inte bara om siffror. Det handlar om en djävulsk massa liv. Det finns fler transsexuella i Sverige än det finns samer. Cirka 20000 samer, något fler transsexuella. Och därtill kommer alla intergenders, transvestiter, intersexuella och alla andra. Många är vi. Och vi är tysta på att bli marginaliserade och gömda under mattan. De har ett eget parlament (vilket jag tycker är toppen). Jag har inte ens rätt att bilda familj, använda min egen cv eller välja mina egna läkare.

De flesta av oss nekas vård och byte. Inte sällan med väldigt konstiga skäl eller på grund av att man säger sig inte ha nog med vårdplatser. Många av de som nekats vård finns inte längre idag. De har avslutat sina liv på grund av den ångest det innebär att födas i fel kropp och att inte bli tagen på allvar, bli mobbad och diskriminerad, utsatt för våld och hot oftast dagligen samt för att de helt enkelt inte orkar låtsas vara något de inte är. För att de föds i fel kropp och därför inte är välkomna att delta i det sociala spel som finns omkring dem. Att vara kvinna i en mans kropp innebär sällan några gratisbiljetter till tjejkvällarna och så vidare. Och en man i en kvinnas kropp blir inte riktigt behandlad som en av grabbarna. Eller hur?
Har du någon som helst aning om hur otroligt obehagligt, knäckande, ensamt och ångestfyllt det är? Och så ska man dessutom behöva finna sig i att inte ha rätt till vård, arbete, familj eller något annat heller...

Tjena inte samma situation som i amerikanska södern för inte så vansinnigt jäkla länge sen. Problemet är bara att ni är många som inte sett det än. För att vi gömts undan. På institutioner och dylikt. Men det har vi fått nog av nu. Och våra rättigheter är inte i längden en förhandlingsfråga. Jag hoppas att du köper det. Jag skulle gärna vilja att du kikade på statistiken ovan, tog ställning och hjälpte till för att förändra samhället så att även jag och alla andra som råkat födas i fel kropp faktiskt få någonting som påminner om ett liv tillslut. Du är mer än välkommen. Och du behövs.

Vänliga hälsningar
Amanda Brihed

@#31 Jakob Jonsson

"menar du att svenska homosexuallea regelbundet utsätts för organiserade lynchningar, utestängs från skolor och universitet, mm?"

Transsexuella, ja absolut. (homosexuella är en annan sak, kan inte uttala mig). Nu har Amanda redan svarat med en vägg av text men som en kort summering så kan jag väl säga at jag tvingats genomlida:
2 byten av skola/arbete, 1 våldtäktsförsök, verbala påhopp och skitsnackande av gigantiska mått, nekade inträden på krogen, nekade anställningar (troligen på grund av att jag som person inte togs på allvar), ogiltiga ansökningshandlingar till universitet p.g.a. byte av personnummer/namn samt ett självmordsförsök som en konsekvens av ovanstående. Trots det sågs jag ändå som någon som det gått förhållandevis bra för i jämförelse.

Nu när jag lever "gömd" är jag oerhört populär på arbetsmarknaden, lever ett tryggt och positivt liv med ett rikt socialt liv och taxerar över gränsen för värnskatt. Jag har väldigt svårt att se att det går så mycket bättre för mig NU än tidigare har att göra med något annat än just att jag nu inte är en "transperson" i andras ögon och således faller utanför det facket i folks ögon. Jag tänker inte ta på mig någon offerkofta, jag har f*n slitit ihjäl mig för att komma där jag är nu men det är verkligen inte tack vare stöd från gemene man på gatan. Tror du verkligen att så många av "oss" gömmer undan vår historia och startar om hela livet på skoj?

Pride var bar för några år sedan för att folk skulle förstå och rikta lite fokus mot HBT frågor, nu känns det mest som ett spektakel...... Woho kolla mig jag är bögigast i STHLM. typ. Sorry men thats my 2 cents

Honken, jag kan hålla med om att det ibland blir litet för mycket. Väldigt sällan, dock. Tror att du kanske skulle få en helt annan bild om du faktiskt spenderade litet tid på själva festivalen och inte bara kikade på mediernas pressbilder från paraden. Du får gärna höra av dig, så kan jag guida dig bland alla rätt fantastiska föreläsningar under en dag på Pride i sommar och ta en öl bland alla jeans och urtvättade t-shirts i nya Pride Park vid Kungsträdgården. Det är faktiskt otroligt trevligt. Och förvånansvärt litet snusk ändå, måste jag säga, i förhållande till den allmänna uppfattningen hos många som inte hunnit med att uppleva det. =)

Vänliga hälsningar
Amanda Brihed

Honken, jag kan hålla med om att det ibland blir litet för mycket. Väldigt sällan, dock. Tror att du kanske skulle få en helt annan bild om du faktiskt spenderade litet tid på själva festivalen och inte bara kikade på mediernas pressbilder från paraden. Du får gärna höra av dig, så kan jag guida dig bland alla rätt fantastiska föreläsningar under en dag på Pride i sommar och ta en öl bland alla jeans och urtvättade t-shirts i nya Pride Park vid Kungsträdgården. Det är faktiskt otroligt trevligt. Och förvånansvärt litet snusk ändå, måste jag säga, i förhållande till den allmänna uppfattningen hos många som inte hunnit med att uppleva det. =)

Vänliga hälsningar
Amanda Brihed

Amanda, Eo mfl..
Er styrka är otrolig och jag kan bara säga att jag tas med storm av Era berättelser i dagen Sverige 2011. Man skäms å det grövsta när man vet vad NI utsatts för .. detta enbart för att Ni vill vara de Ni är.

Jag önskar att i den bästa av världar att Ni skulle slippa kommentarer av typer som #4, #7, #14 ..
Sedan blir jag lite fascinerad av att PRIDE skulle vara ett veritabelt "horhus"..*huvudrusk*
Kommer troligen få på fingrarna för det epitetet men det är ju vad somliga egentligen påstår i sina kommentarer. Jag är en STOLT mamma och syster och det vore käckt om Ni som påstår detta faktiskt visste vad Ni talar om, vilket NI inte gör, som jag gör.
Vi är många stolta föräldrar som stöttar våra ätteläggar i att delta i tåget.
Så sluta nu upp med pajkastningen, Ni vita medelålders män, och låt oss vara sakliga i detta ytterst viktiga fråga.

@Arvid Andersson
Nu kunde det varit befriande OM du läst att jag faktiskt anser att Amanda är en av de få debattörer som vågar vara personlig utan att bli privat när hon skriver i dessa frågor så ta INTE med MIG på ditt tåg för jag hoppar av i farten även om det är ett X2000.
Jag kommer aldrig att sitta i samma båt som du gör.
*nog med kommunikationsanspelningar nu*

Lev väl och må bäst..
Live and let live!!

Med somrig hälsning
Maria Jern

@Arvid Anderson
Så hela din reaktion på Amandas artikel härrör sig till att du blivit "utesluten" ur Liberaldemokraterna någon gång bakåt i tiden?
Spännande?
Nej inte för mig. Jag bryr mig inte om vilken politisk hemvist du har eller inte har.
Låt mig slippa kommentera vad du har haft rätt eller fel i. Jag bryr mig inte i frågan.
OM jag mot förmodan skulle vara aktuell för en ev. uteslutning ur det parti jag valt så finns det ett Decharge-utskott som ansvarar för att en dylik situation ska lösas så smidigt en sådan kan lösas.
De flesta partier har dylikt. Vet ej om Lib.Dem har det.

Amanda har en erfarenhet som varken du eller jag har. Hon har därför också en insyn i ett ämne som för mig är som att vandra på nattgammal is. Jag letar fortfarande information.

Jag tänker INTE svara varken ja eller nej på de frågor du avkräver mig svar på. Det är inte min sak att "döma" i den frågan och med tanke på vad Niclas Starlow och Amanda Brihed svarat dig tidigare så får det räcka som svar för mig. Dom var med, det var inte jag.

Släpp det här nu. Det är inte rätt forum att begära någon slags "upprättelse". Ta det med dom som det gäller i ett annat forum än detta. Jag anser att här ska man debattera artikeln INTE dina ev. skäl till varför du blev utesluten ur Lib.Dem.
I don't care!!

Live and LET live
/Maria Jern

@Bäste Arvid Andersson..

Du säger Bu, Niclas Starlow och Amanda Brihed säger Bä!
Du säger att Amanda Brihed är en lögnare och saknar emapti, Niclas Starlow säger att du betedde dig ytterst illa och därför blev utesluten.
Vad är vatten vad är vin?

Jag är ingen skiljedomare och tänker inte åta mig den sysslan nu heller, vilket jag påpekat tre gånger för dig, hittills.
Jag kan inte bry mig mindre om vad du gjort eller inte gjort bakåt i tiden eller för den delen vad du tänker göra framgent.
Du kan kasta hur mycket skit du vill OM din ev. "uteslutning" från Lib.Dem åt höger och vänster. Jag tänker inte ta ställning i den frågan.
Jag kan bara tycka att du gör dig själv en otrolig otjänst genom att göra som du gör just nu.
Jag har inte ett dyft med frågan om Lib.dem att göra och jag anser att du borde ta det med de som det berör i ett annat forum.
Det hela får ett patetiskt skimmer av en förfördelad liten pojke som SKA ha rätt.
Jag vet inte vem/vilka av Er som har rätt och, FORTFARANDE: Jag bryr mig inte!!!!

Jag har enbart refererat till artikeln och att jag anser att det är hemskt hur T-personer blir behandlade 2011. JAg anser också att Amanda Brihed skriver personligt men är inte privat i sin artikel om vad hon utsatts för.
Att du sedan inte kan acceptera min inställning är din förlust, inte min.

Släpp mig nu.

Live and LET live!
/Maria Jern

@Arvid Andersson

Genom dina personliga påhopp på artikelförfattaren har du effektivt sett till att dränka eventuellt intressanta kommentarer i spaltmeter med text om hur du känner dig oförrättad av en händelse som inte har med artikeln att göra. Det är inte yttrandefrihet att kapa ett ämne/kommentatorsfält för din personliga vendettas skull, det är respektlöshet gentemot alla som är berörda av ämnet. Det gagnar ingen alls, allra minst dig själv eftersom du knappast framstår i någon bra dager. Skriv en egen artikel istället.

Kvinnors: Rätt till hår under armarna rörelse? Ungdomars, och numera även medelålders RÄTT att slippa porrnormen =rakat underliv? Eller föreningen "Bara bröst" som vill göra det tillåtet att bada topless även i badhusen precis som det var på bassäng och sjöbaden för drygt 2-3 decenier sedan! -Var var henkönet och HENs rätt till att vara HEN? I årets parad? Oops: Förlåt min könsfixering angående HEN!

bara hoppas att tjejer inte längre tvingas sy ihop mödomshinnan vare sig de är oskulder eller ej m a o! Att kvinnor inte "tvingas" raka skötet eller gå med på analsex för att deras s k "pojkvän" tjatar! -Inga kvinnor behöver könstympas m a o! Inga spädbarnspojkar bli utsatta för den misshandel och det övergrepp som det innebär att bli omskuren! =Spädbarnet gjorde inte tillräckligt motstånd, och sade inte ifrån ordentligt! -Hoppas att de som ägnar sig åt sådant skändande, samt politikerna förstår liknelsen! -Juristerna lär väl knappast förstå liknelsen?

Utan fixering vid kön så bör det kunna vara tillåtet med nakenbad på textilstränderna, och Bara Bröst i våra kommunala badanläggningar? -Gemensamma omklädningsrum med bås att byta om i, som i Tyskland) samt gemensam bastu på tyskt vis? Samt att "hen"könet äntligen får dela omklädningsrumm med alla oss andra!