Poliser får inte utreda svårlösta mängdbrott

Världens (näst) högsta skatter och inget fungerar.

Stort tack för artikeln. Man förstår att det är svårt att ta tag i jobbet för poliser (eller folk i sjukvården), som sitter i omöjliga system. Men det är deras plikt att ringa i alarmklockan för att skapa tryck på förändring.

Statistiken här bör vara annorlunda INNAN nästa valrörelse, för sittande regerings skull...

Vilka brott är det då som är "lättuppklarade" om nu inte villainbrott (eller bilinbrott där det till och med finns bildbevis på förövarna) inte är är det?

Fortkörning?

I programmet Kaliber som Anders Bergstedt hänvisar till fick rikspolischefen Bengt Svensson tillfälle att kommentera uppgiften att polisen väljer att prioritera lättutredda brott för att frisera statistiken. Han gav då intrycket att han inte kände till problemet genom förklara: ”Om det är utbrett måste man ifrågasätta hur verksamheten leds”. Om rikspolischefen inte känner till det som varje polis och varje åklagare är väl medveten om är det svårt att vara optimistisk när det gäller den framtida handläggningen mängdbrotten.

Inkompetensen hos ledningen är frapperande. Tydligen viktigare att synas på gay-galor än att leda verksamheten.

#2 Martin
Fortkörningar och ringa narkotikabrott.

Sverige har i förhållande till nedlagda miljarder och antalet poliser en av västvärldens sämsta poliser. Anledningen är flera: socialdemokratins sekellånga misstro mot polisen som sådan;

stark polisfacklig organisation som sätter det egna arbetsmässiga välbefinnandet i första hand;

moderaternas ( och den övriga borgerlighetens) fixering vid antalet poliser ( till skillnad från hur de arbetar);

moderata politikers oförmåga att skilja på polisfackliga intressen och allmänhetens intresse; i fråga om antalet poliser sammanfaller fackets och moderaterns slagordsmässiga mantra och

avsaknaden av seriös forskning på området, fd polisen Holgerssons iatltagelser får därigenom ett oproportionerligt genomslag, medan "polisprofessor Leif GW" efter över 20 år på posten på RPS inte producerat annat än ( låt vara bra ) deckare. Hit hör också vänsterns kompakta grepp över den angränsande kriminologiska forskningen.

Alla dessa samverkande faktorer bidrar till ett läge där politiska dimridåer i form av löpande organisatoriska förändringar och hurtiga, men snart borglömda, uttalanden, när missförhållanden påtalas, tillåts desinformera medborgarna. Om dessa visste hur illa ställt det är skulle det gå ett ramaskri genomriket.

Ett botemedel på kort sikt vore att öppna för lokala poliskårer som svarade direkt gentemot kommunledningnen. Då blev ansvaret synligare och prioriteringnarna tydligare. Och det blir svårare för polisen att gömma sig genom att ständigt peka mot RPS som i sin tur pekar mot Judep.

Med en sådan lokal ordning kanske vi fick flest poliser i tjänst när det verkligen behövs,dvs. kvällar och helger, och brottsutrednignar värda namnet. Nu är som bekant polisens topp i närvaro och synlighet på onsdag eftermiddag, en ordning som passar facket och en svag polisledning men knappast allmänheten.

Ämnet intresserar uppenbarligen eftersom det i skrivande stund är 712 som läst artikeln. Christina Wegel har bra insikter och jag ser fram emot flera konstruktiva kommentarer. Programmet Kaliber visade klart hur den Engelska polisen nått sina framgångar.

I Sverige får tullare och poliser stå och se på hur billaster med stöldgods via färjorna lämnar landet. Mycket går också ut via containrar och Öresundsbron. Likaså påträffar poliser dagligen massor av uppenbart stöldgods vid husrannsakningar men får direktiv att bara beslagta det som direkt kan spåras som stulet.

Stöldligor från Öst och Sydamerika kommer varje år och bor hos samma personer som aldrig själva deltar i stölderna. Godset skickas till hemländerna.

Godsspaning där just återfallsbrottslingarna fastnade har nu i princip upphört.Det är en gigantisk hälerimarknad på internet, i kvartersbutiker och begagnataffärer. 100 poliser mot detta skulle ge effekt.

Punktmarkering av frigivna återfallsbrottslingar och maximal hjälp till brottsdrabbade som själva engagerar sig skulle göra polisarbetet roligare och effektivare.

Istället för att lägga ner ärenden skulle stationsbefäl och förundersökningsledare ägna sin kraft åt att sporra utredare till att jobba med ärenden där det finns uppslag !

Stöldgodslagen måste tillämpas eller göras om så att kända tjuvar aldrig får tillbaka gods som ej går att spåra men som uppenbarligen är stöldgods ! Det är skrämmande så mycket stöldgods tjuvarna hämtar ut från polisen !

Jag hoppas att denna debatt går vidare och att Rikspolischefen nu tar till de hårda nyporna !