För hundra år sen var det katolikerna!

Martinsson skrev detta i SVD den 7 juni:

"Det har blivit extremt viktigt att hävda sexualitetens plats i det offentliga rummet, rätten att ägna sig åt det privata inför andra människor, att kräva tolerans för sin förmenta frigjordhet. Följden har blivit att sexualiteten också kraftigt har politiserats.

Borgerligheten tycker tvärtom. Kinky är ok, liksom olika sexuella identiteter. Platsen för dessa uttryck bör dock vara privat. När staten försöker uppfostra oss till en särskild sorts sexuella subjekt, oavsett om det handlar om 1800-talets krav på konformitet eller 2000-talets krav på gränslöshet, tiger borgerligheten sig till sin integritet."

Jag har många saker att säga om hans antydningar att HBT-folk som deltar i Pride är exhibitionister. Majoriteten av de som går i Pridetåget är inte det. Men det är inte det jag ska skriva om här och nu.

Jag ska prata om den katolska kyrkan.

Roland Poirier Martinsson är nämligen katolik. Det finns många likheter mellan HBT-folkets situation , och katolikernas situation i Sverige, traditionellt sett.

En gång i tiden var katolska kyrkan förbjuden i Sverige. Först 1873 fick svenska medborgare rätt att bli katoliker. Innan 1873 skickades man i fängelse på vatten och bröd. Efter 1873 blev det lättare men katoliker som försökte värva ungdomar sattes fortfarande i fängelse.

1944 avkriminaliserades homosexualiteten i Sverige. Men även efter 1944 fängslades folk som var homosexuella. Jag har själv mött en äldre man som fängslades runt 1960 för att han pratade med ungdomar under 21 år om sin läggning.

För ca 80-100 år sen hade situationen för Sveriges katoliker blivit lite lättare. De kunde bygga sina kyrkor.

Det sades att vi hade religionsfrihet i Sverige. Men när en kyrka skulle byggas anvisade man alltid katolska kyrkan till nån avkrok av staden, eller dolde den med nya byggnadsverk (som Domkyrkan i Stockholm). Om katoliker ville ha rätt att synas ute på stan, hålla festivaler och religiösa processioner mötte det alltid motstånd av de som inte ville "besudla" det offentliga rummet med katolsk religion.

Det intressanta är att motståndarna använde samma argument som Martinsson idag.

Vad sa de? Jo att Sverige hade religionsfrihet, men att religionen ska vara en privatsak. Därför borde katolikernas kyrkor byggas undangömda, och kloster och skolor helst inte byggas alls och processioner eller att synas offentligt var det inte ens tal om.

När katolikerna protesterade svarade man bara ungefär så här: "vad då, jag är för religionsfrihet. Jag menar bara att religionen inte ska ta plats i det offentliga rummet."

Hur destruktivt argumentet är ser man i att den protestantiska kyrkan hade en status som i praktiken allenarådande vid denna tiden. Att prata om religionsfrihet när en religiös riktning fick ta plats i det offentliga rummet, som inte andra fick ta var givetvis helsnurrigt!

Så har det varit under lång tid för HBT-folket. Det har blivit bättre i Sverige, tack och lov. Där har Pridefestivalerna spelat en fantastisk roll. De har synliggjort de osynliggjorda! Men än idag är heteronormen så dominerande att Pridefestivalen kommer att behövas under många år framöver.

Jag ska dra en till parallell...

Även medborgarrättsrörelsen i USA mötte liknande argument på 60-talet, vilket Martin Luther King skrev om i sin bok Kaos eller gemenskap (på svenska 1967). Man sa att medborgarrättsrörelsen provocerade genom att "trycka rasjämlikheten i ansiktet på folk". Man sa ungefär: "Vi har frihet för båda raserna i Sverige. Färgade och vita får gifta sig med varandra. De behöver väl inte bara visa det offentligt genom att visa sina rasöverskridande äktenskap på öppna gatan."

Och jo, även de i "blandäktenskap" kallades för exhibitionister i USA på 60-talet

Martinsson missar poängen med Pride. Poängen med Pride är inte sexualisering av det offentliga rummet utan rätten att synas på lika villkor med alla andra! Precis som katoliker krävde det, på sin tid. Och medborgarrättsrörelsen krävde samma på 60-talet i USA.

Torbjörn Jerlerup (16 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/37153

4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Helt klart en av de mer sansade artiklarna i ämnet.

Permalänk | Anmäl #1 Brooke, 2011-06-11, 17:31

Tack för en bra, tydlig och sansad artikel. Tänk vad fort folk glömmer bort sina egna privilegier. Det är inte länge sen det var extremt tabu att vara ensamstående mor t.ex. Finns många andra exempel också.

Permalänk | Anmäl #2 Helena Meyer, 2011-06-14, 18:17

Sen när gick heterosexuella par i översexualiserade sammanhang och idkade dildoviftníng på allmän plats eller i demonstrationståg för att bevisa sin egen sexualitet? Och du Torbjörn:,"fobi" är ett mediciniskt begrepp och sådana svepande "diagnoser" har du hämtat från kommunisternas maktapparat under ovjettiden. Då kunde en samhällskritiker stämplas som "sjuk" och spärras in på MENTALSJUKHUS. Ordet "Homofob" är ett begrepp som aldrig har behövt att förklaras. Ta chansen nu och gör det om du kan.
Är man kritisk till dina och böglobbyns idéer så är du alltid jävligt snabb med att diagnostisera din opponent med en "fobi".
Det funkar inte alls, Jerlerup. Tråkig läsning förresten...

Permalänk | Anmäl #3 Stellan Mårtensson, 2011-06-25, 03:42

Är katolicism en sexuell läggning?

Permalänk | Anmäl #4 Charlie Darwin, 2011-08-04, 21:41