Bättre att adoptera bort än göra abort

Frågeställningen skulle egentligen vara intressantare om den kopplades till debatten om barnfattigdomen inom landet. Varför adopteras så få av de redan befintliga barn inom landet som har fattiga/dysfunktionella föräldrar? För att det är bättre för dem att bollas mellan fosterhem, och vara beroende av myndigheter och välgörenhetsorganisationer?

Jaha så vi ska låta kvinnor föda fram barn, som kan köpas. Och låta dessa stackars kvinnor åka på semester (för de är naturligtvis fattiga och utstötta?). Vilken tid lever denna författare i?

Och pojkvännen tvingar henne till abort? Men kanske kan övertalas att stanna kvar hos flickvännen om han bjuds på en resa världen runt. Vilken värld befinner sig denna författare i? En värld där allt går att köpas för pengar uppenbarligen.

Och skammen skulle döljas för barnet skulle se ut som adoptivföräldrarna och de skulle förmodligen se detta barn som sitt eget mycket lättare än med ett utländskt och mörkt barn, som det är besvär med eftersom detta barn har fått en eländig start i livet. Så ljusa barn med blå ögon är bättre? Bor det inga med mörkt hår och mörka ögon i det här landet? Till och med med mörk hy?

Vilken människosyn! Jag blir lika förskräckt som jag blev när jag själv var inne i en adoptionsprocess av ett barn från Sydamerika, men jag insåg att det äktenskap jag levde i inte var lämpligt för ett barn överhuvudtaget. Då när jag ville skiljas så sade min man: men du kan få pengar om du följer med till Sydamerika.

Vilken människosyn! Allt går att köpas för pengar. Även människoliv. Och det är alltid männen som bestämmer. För de har ju pengar.

Gissa vad jag svarade min ex-man? Gissa vad jag sade till Adoptionscentrum när de ringde och sade att nu har vi ett barn här till er i Colombia?

Och ingen tar livet av några barn. Vilken desinformation. Drygt ett par hundra kvinnor gör en sen abort med socialstyrelsens goda minne för att de har det eländigt själva. De andra sena aborterna görs för att det är någon skada på fostret.

Så dessa drygt tvåhundra kvinnor ska tvingas att föda fram sina barn för att några procent i vårt land anser att de ska vara barnfabriker till rika människor?

Lina Lybeck,
Jag vet inte var jag ska börja, men idén om adoptioner är helt bortitok. Vi har ett välfungerande abortsystem i Sverige idag. Monika Mays förslag möttes med tystnad helt enkelt för att det var dåligt och ideologiskt färgat.

Det genomförs bara ca 800-900 adoptioner i Sverige per år, enligt Wikipedia, men 38000 aborter. Det är absurt att tro att Sveriges adoptionsvilliga par skulle kunna täcka det behovet. Antalet oönskade barn skulle i själva verket öka med en svensk småstad om året.

Ända sedan början av abortdebatten har man hänvisat till psykiskt obehag av foster som visar livstecken. Därför håller socialstyrelsen nu på och ser över rutinerna. Mer än så behöver man rimligtvis inte göra för att åtgärda det problemet.

Din föreslagna lösning ligger dessutom mycket långt bort från det problem som du själv målar upp. Ifall det är psykiskt obehag som är det problematiska, då ska man väl rimligtvis börja med att stötta dessa kvinnor och förändra deras attityd till aborter - inte desinformera dem med uppgifter om "levande foster" och annat som antiabortlobbyn har ägnat sig åt den senaste månaden.

@#3 Mattias Irving: menar Du på allvar att det bara finns en antiabortlobby? Tillhör inte Du abortlobbyn, att döma av senaste tiden debatt. Det kan väl inte vara något problem med att våga prata om abort med tanke på de höga abortttalen. Och i sak lyfter Lybeck fram ett fullt rimligt alternativ, må vara att man inte behöver köpa de ekonomiska bitarna.

Här på Newsmill finns det en artikel av Sam Harris ”Bara vetenskapen kan skilja mellan rätt och fel” som definitivt värd att läsas innan man diskuterar ens abortfrågor i termer som ”bättre”!

Lina Lybeck har missat många punkter i sitt resonemang men det som klassar som ren absurditet som argument är följande: ”Att aborterade foster visar livstecken är plågsamt för sjukvårdspersonalen.” Det finns mycket som är plågsamt för sjukvårdspersonalen därför att våra hoppningar och moraliska föreställningar inte alltid sammanfaller med verklighetens utfall. Det ensamt är väldigt plågsamt när ett ungt och fullgånget mänskligt liv helt plötsligt bara upphör när alla ändå gjort sitt yttersta. Liknande situationer möter poliser och räddningstjänsten i sitt arbete. Och de orsakas av människans destruktivitet ibland, ren meningslös otur ibland men inte minst obetänksamhet och slarv alldeles för ofta. Den våndan som Lina Lybeck använder som argument hör till levandets elementära konst och måsten och saknar i sig allt värde att ”argumentera ifrån” med moraliska termer.

Vi har överhuvudtaget fått alldeles för stor fokus på att försöka skona folk undan emotionella inre skalv som inte har några som andra effekter än att intala folk till sentimental fragilitet, emotionell instabilitet. Som metafor är det precis samma sak som att förbjuda folk att träna sin fysik för att det kan upplevas jobbigt. Vårt själsliga väsen gör inget undantag i det avseendet kontra vårt fysiska. Därför drillas piloter i simulatorer för att kunna hantera krissituationer utan att låta de emotionella reaktionerna ta överhanden och traumatisera vederbörande till handlingsförlamning men det betyder inte att de skulle tycka det mer lockande att behöva dö dramatiskt än resten av oss. De har endast fått litet större muskler i själen för att kunna kämpa emot den irrationella panik med känslosvall som i själva verket endast fördunklar människans verklighetstolkning/-uppfattning i en krisartad situation. Larmreaktioner i sig har nämligen en precis motsatt effekt som får en se nästan omänskligt klart och snabbtänkt.
Emotionella knutar när ens moraliska ideal kolliderar med verkligheten ska avhandlas med en samtalsterapeut och inte upphöjas till någon moralisk standard eller ens dito argument. Det vore ju helt absurt annars!

Det ena bättre än det andra och vice versa har vi nog fått tillräckligt många gånger bevisat att adoption inte alltid är någon smärtfri process för den biologiska mamman. Och inte heller tror jag att kvinnor i gemene skulle vara så desinformerade eller okunniga att man de facto kan adoptera bort ett nyfött barn i Sverige. Men det ska inte propageras heller för att tillmötesgå efterfrågan på skandinaviska adoptioner. Ingen av oss tvivlar nämligen att abort kan vara just ett mycket svårt avgörande för en kvinna och det är just därför som yttre aspekter som berör endast andras uppfattning ska uteslutas. Vi måste i en helt etisk mening garantera även beslutsfriden och låta kvinnan be om hjälp (konsultera och be om råd) när hon inte känner att hon själv kan förvalta denna frid. Och lagstiftaren i sin tur har gett de ramar (regelverket) där denna frid kan verka och det finns ingen anledning att försöka komplicera saken mer än vad den redan är för den gravida kvinnan som står inför beslutet.

***

Metafor: Vi borde nog bygga flygsimulatorer för att leva livet med i tidens flykt. Vi håller på att mista förmågan att leva på egna personliga, inre förutsättningar och förvandlas till omoget sentimentala fragiliteter till medborgare…eller på ett enklare språk: vi håller på att förlora kontakten med vår inre vuxenhet eller det som borde vara vuxet i oss. Det är patognomt för vårt tidevarv att vi ska ha kontakt med vårt inre barn. Finns det någon psykologiskt orienterad terapeut som inte poängterat vikten av det? Har de någonsin tänkt att de är ett emotionellt handikapp om vi inte är vuxna först och främst när vi lämnat barndomen? Att vara tyngd av samvetet är absolut inte samma sak som att vara vuxen även om det är ett tecken på att man förlorat kontakten med barnet: det är ett tecken på att man är total vilse i det mänskliga kollektivets pannkaka.

#3 Mattias Irving – Kommentar: ”Det genomförs bara ca 800-900 adoptioner i Sverige per år, enligt Wikipedia, men 38000 aborter. Det är absurt att tro att Sveriges adoptionsvilliga par skulle kunna täcka det behovet.”

Tack för den kloka synpunkten! Det är ju helt horribelt att ens ställa dessa två olika aspekter under en och samma argumentation i den stil som Lina Lybeck har gjort.

Själv kallar jag hennes sätt att resonera som trygghetssamhällets ”sjuka”. Det tycks vara så att ett svårt mänskligt problem som vi löst en gång i tiden och i detta fall i den formen av abortlagstiftning som vi har att själva lösningen tolkas som ett nytt problem som vissa anser ska lösas moraliskt korrekt. Delvis är det frågan om historielöshet och devis välfärdens dekadenta effekt på oss när vi börjar briljera med moraliska aspekter som visserligen kan se så oskyldigt välmenande ut men bottnar på svår tragik.

Historiskt vet vi nämligen att en kvinnas ovilja att föda barn kan utvecklas till ren besatthet att bli av med fostret. Då skydde de inga medel och kunde riskera sitt liv genom illegala aborter som änglamakerskor utförde. Allt för ofta var det inte bara fostret som blev till en ängel utan modern följde med vilket faktum kunde göra redan födda och väl så önskade barn moderlösa. Det finns inga säkra diagnostiska metoder att skilja när en kvinna kan drabbas av denna irrationella ovilja och det är inte lämpligt heller att medicinera en gravid kvinna till moralisk foglighet ens med dagens mediciner.

På grund av att vi saknar säkra diagnostiska metoder att säkerställa när abort verkligen är befogad på grund av denna svåra psykologiska komplikation så har lagstiftaren valt (och i en helt demokratisk anda) att göra aborten frivillig inom vissa tidsramar. Det har botat väl de katastrofala följderna av denna komplikation som kan drabba både dem som blivit gravida för första gången eller dem som redan fött flera barn. Olyckligt är det förstås att abort i vissa fall är resultat av att vissa kvinnor och män notoriskt slarvar med preventivmedel. Men det får vi tåla samhälle och hjälpa den här typen av kvinnor med rådgivning och dito insatser.

Ty sanningen är att abort INGALUNDA är en moralisk lösning utan lagstiftaren har behövt väga två onda saker mot varandra och insiktsfullt valt den mindre onda. Moraloptimering hör inte hemma i ett modernt samhälle ala Lina Lybeck. Vi måste tolerera omoral i den andemeningen att omoralens samlade skadliga effekter måste vara lindrigare än de samlade biverkningarna av ett förbud. Alla förbud har alltid mera eller mindre några biverkningar, både ekonomiska för samhället som sociokulturella för oss medborgare.

De höga aborttalen i Sverige beror inte på att ingen kommer på tanken att adoptera bort de icke önskade fostren, utan på att abort allmänt ses som ett preventivmedel.

Sex är en drift som i princip alla finner njutning i. Men det är inte alltid man tänker på risken att bli gravid när man är "på gång". När man blir gravid på grund av oskyddat sex gör man abort. Därför att det går.

Katolikmaffian pratar om avhållsamhet. Själv säger jag: Knulla på, men skydda er. Ingen vinner på abort, men alla vinner på mer (skyddad) kärlek!

Abort borde inte förbjudas, men det borde talas mycket mer om varför det genomförs så oerhört många aborter. Som jag ser det är i princip varje abort helt onödig. Det är en effekt av att två människor har ansvarslös sex, utan att skydda sig. Hur svårt kan det vara?

Om vi bortser från religiösa eller moraliska tankar för en kort stund så kan man även se på abort som ett rent ekonomiskt problem. Aborter kräver resurser. Läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, psykologer, kuratorer... Abort har idag blivit det dyraste preventivmedlet som finns.

Man kan säkert skrämma en del från att göra abort genom att hänvisa till foster som sprattlar (Marcus Birro), eller genom att hänvisa till gud. Men det är att ta hela frågan i fel ände. Jag tror att hela inställningen till abort måste ändras. Det måste till en attitydförändring. Vi måste sluta se det som en självklar väg att skydda oss från graviditet, och börja se det som den extrema åtgärd i undantagsfall, som det faktiskt är. Sjukvård ska vara fri och tillgänglig. Kondomer är billigare än läkare.

Om vi kommer så långt, då kanske det blir intressant att se över huruvida man kan adoptera de få kvarvarande icke önskade barn som ändå kommer till. Men att hitta lämpliga familjer till alla dagens aborter tror jag är fullständigt ogenomförbart.

Är så många konstiga och absurda resonemang i detta inlägg, men värst/bäst är nog påståendet att abort ger psykologiska trauma, vilket det så klart kan göra. Men skribenten menar då alltså att adoptera bort sitt födda barn inte ger något sådant?

I de ofödda barnens namn nej till adoption. Låt dem slippa påtvingat liv.

"En abort är i de allra flesta fall ett svårt psykologiskt trauma för kvinnan." Vad baseras denna mening, presenterad som ett vedertaget faktum, på?

Vilken hemsk människosyn finns här! Så det är bättre att döda en människa än att *kanske* lever ett liv som passar inte i er världsbild!
Vem är ni för att bestämma att ett liv skall inte levas?

Forskning visar att fri abort leder till lägre kriminalitet. http://papers.ssrn.com/sol3/Delivery.cfm/SSRN_ID174508_code010501110.pdf...

Finns även studier som visar att adopterade barn har större chans att få problem med sin hälsa bla:
http://mentalhealthupdate.blogspot.com/2007/11/intercountry-adoption-and...

Jag tror att om man hindrar abort och börjar missionera om istället att adoptera så kommer antalet brott att öka i samhället.

Innan nervsystemet har utvecklats finns inget "mänskligt" liv. Om man tycker det, då är onani folkmord.

Läkare och andra insatta anser att gränsen för människa går vid 3 månader. Det finns ingen anledning att betvivla det.

Sanningen är att alla som motsätter sig abort gör det av religiösa skäl. Det finns inga andra skäl. Och det finns absolut ingen anledning att rätta en demokrati efter religiösa floskler.

"En abort är i de allra flesta fall ett svårt psykologiskt trauma för kvinnan."

Jaha, och det skulle alltså vara ett mindre psykologiskt trauma att bära på fostret i hela nio månader och sedan ge bort ett barn...

Självklart är abort kostsamt - inklusive kanske ofta känslomässigt - jämfört med att ha sett till att inte bli gravid, men det är definitivt mindre kostsamt på alla sätt och vis - känslomässigt, ekonomiskt, hälsomässigt - jämfört med att skaffa barn som man sedan ger bort.

Det finns inget självändamål med att låta tidiga foster få utvecklas till barn om de inte uttryckligen är önskade. Tvärtom. Jorden är överbefolkad, miljön är belastad och barn som föds ISTÄLLET för en annars önskad abort (givet en redan oönskad graviditet) har visat sig vara huvudorsaken till USA:s tidigare höga kriminalitet två decennier efter en period av en mer restriktiv abortlagstiftning.

OK, det scenariot skiljer sig visserligen från adoption, men att uppmuntra till att avsiktligen se till att man ger bort sitt barn verkar som att gå tillbaka till 1800-talet.

Artikeln framför ett svårbegripligt och dåligt förslag. VARFÖR liksom? Adoption existerar som ett värdefullt alternativ för de som inte kan få barn själva och för barn vars föräldrar inte vill eller kan ta hand om barnen, men att AVSIKTLIGEN föda fram barn för att de ska adopteras bort till helt främmande människor verkar befängt.

Adopterade barn mår kanske vanligtvis alldeles utmärkt, men det är ett faktum att personer som adopterats som barn är överrepresenterade bland de med psykologiska problem. Ett antal själv adopterade personer har som vuxna varnat för, avrått från eller varit kritiska till adoption, inklusive Tobias Hübinette, adopterad från Korea och som har forskat om adoption.

#11 MikeMikaelsson – Kommentar: ”Vem är ni för att bestämma att ett liv skall inte levas?”

Vem? Det är självfallet vi människor! Vi som utvecklat under de gångna decennier oerhört avancerade medicinska behandlingar som åsidosätter väldigt långt vad naturen i sig tillåter. Detta kunnande medför också ett fullskaligt ansvar med rätten att kunna ta ett beslut som går åt motsatt håll. Det finns inget mystiskt eller märkvärdigt i det utan detta liv ska levas och formas utifrån det ansvar som kunnande också innebär.

Det enda som vi måste vara noga med att sjukvårdens ingrepp följer givna regler och att någon individs (moraliserande å ena sidan eller livsföraktande å andra sidan) GODTYCKLIGHET(varken i den form som du står för eller i den form som undervärderar livet som forna grekernas barnamord när den nyfödda inte var frisk nog) avgör utfallet. Och konstigare än så är det INTE!

Mattias: Det är inget som säger att det måste täcka behovet, varje framsteg är ändå ett framsteg. Bara för att det är långt till målet kan vi ju inte bara sätta oss på rumpan och ge upp innan vi ens försökt? Nej då är det enda vettiga att lägga ner extra mycket kraft på det..

Ad Versus: Jag är också nyfiken på rapporter om hur kvinnor som genomgått abort mår psykiskt. Men det är nog inte riktigt korrekt att publicera de resultaten. De är nog politiskt obekväma!

#16 Gurra Johansson - Kommentar: ”Det är inget som säger att det måste täcka behovet, varje framsteg är ändå ett framsteg.”

Och vilka framsteg handlar det om i så fall?
Att vara gravid ca 9 månader och sedan adoptera bort barnet är absolut inget framsteg i sig. Det handlar om smaksaker hur man värderar de olika aspekterna.

Dessutom finns det inga garantier att ett adoptivbarns liv blir lyckligt utan det har visat sig att adoptivbarn de facto har mer psykiska problem än de barn som bor med sina biologiska föräldrar. Det finns flera olika faktorer som spelar in förstås.

Däremot vore det ett framsteg att vi skulle ha färre och färre oönskade graviditeter överhuvudtaget, att folk skulle ta större ansvar med skydd.

Kommentar till kommentarer:

Stefan Hallgren: Ja, det är att utvidga frågeställningen på ett vettigt sätt. Det är rimligt att oftare fråga sig vad som är bäst för barnet än att bara se till föräldrarnas rätt.

Ann Helena Rudberg och Cristofer Catilan: lite slarvig läsning där – jag har inte förespråkat någon inskränkning av kvinnans rätt att göra abort, heller att hon skulle "tvingas föda fram sitt barn". Jag anser inte att man ska förbjuda en kvinna att fatta ett beslut om abort. Jag talar om de rimligtvis existerande kvinnor som blir gravida av misstag, tycker det bjuder dem emot att göra abort och kanske tvekar för länge för att få en legal abort, föder sitt oönskade barn till ett möjligen mindre bra liv och får egen sin utbildning eller vad det nu kan vara saboterad – varför verkar inte dessa kvinnor bli informerade om möjligheten att adoptera bort barnet, så att det istället blir att synnerligen önskat barn hos adoptivföräldrar?

Mattias Irving: Om en ofrivilligt gravid kvinna har svårt förmå sig att göra abort: vilket är då rimligare, sätta in psykologiska stödinsatser för att få henne att lugnt abortera fostret (frågan är om det hinns med inom tiden för legal abort) eller informera henne om adoption som ett alternativ?

Christofer Catilan: "Att vara tyngd av samvetet...är ett tecken på att man är totalt vilse i det mänskliga kollektivets pannkaka" och är "omoget sentimentala fragiliteter till medborgare" i behov av "litet större muskler i själen" "Emotionella knutar när ens moraliska ideal kolliderar med verkligheten ska avhandlas med en samtalsterapeut och inte upphöjas till någon moralisk standard eller ens dito argument". Om det behövs en samtalsterapeut för att en kvinna ska kunna känna sig bekväm med att abortera sitt foster skulle jag vilja påstå att samtalsterapeuter kan användas på andra och bättre sätt.

Ad versus: Det finns studier som visar att adopterade barn har större problem med sin hälsa. Det är bekant, ja, men studierna baseras förmodligen inte på de tre barn om året som adopteras inom Sverige.

Peter Andersson och Cristofer Catilan: Adopterade barn är överrepresenterade bland dem med psykologiska problem. Inte heller dessa studier lär väl baseras på inhemska adoptioner, dessa lär för övrigt vara för få för att ge någon statistisk signifikans.

Vad gäller det ekonomiska argumentet kan jag inte inse det orimliga i att en kvinna som har det fysiskt obekvämt ett antal månader och måste avstå från nöjen som att röka och dricka alkohol inte skulle kunna få en ersättning för "sveda och värk" om hon – observera frivilligt – skulle föredra att föda barnet och adoptera bort det snarare än att göra en abort.

#15 Christofer Catilan
Jag tycker att man kan aldrig ta en människas liv, oavsett hennes utveckling. Det gäller både ett ofött barn, en gamling eller en mördare.
Den främsta mänskliga rättigheten är rätten att leva, tycker du inte?

Anna Petersson undrade varifrån uppgiften om psykologiska problem efter abort kom. Gå in och googla på "abortion consequences" så finner du hundratals studier om en skrämmande ökning av behov av psykiatriska konsultationer för depression, nytillkommen missbruksproblematik, sexuell dysfunktion, suicidförsök osv, och fysiska konsekvenser i form av sterilitet, missfall och utomkvedshavandeskap med ökad mödradödlighet i kommande graviditeter osv. Jag valde att inte primärt ta upp detta, men frågan har alltså ställts, och är ju faktiskt relevant.

#18 Lina Lybeck – Kommentar: ”…lite slarvig läsning där – jag har inte förespråkat någon inskränkning av kvinnans rätt att göra abort, heller att hon skulle tvingas föda fram sitt barn”?

Så värst slarvig läsning tror jag inte alls att det skulle handla om! Så fort man börjar dividera med moraliska värderingar som ”bättre” när det ändå handlar om två vitt skilda aspekter som abort kontra adoption så har man gett sig in på en slarvig argumentation.

Och jag ställer dig samma fråga som till ”#16 Gurra Johansson” vad detta ”bättre” eller ”framsteg” består av? Ur mitt sett att resonera är det absolut bättre och ett tydligt framsteg om vi kan hålla isär två vitt skilda aspekter i den meningen att adoptionsmöjlighet inte ska påverka en kvinnas beslut!

Jag är fullt medveten att undersökningen om adoptivbarns psykologiska problem inte diffar mellan inhemska och utländska adoptioner men det visar att adoption har alltid en riskfaktor i någon form. Det finns också tillräckligt många storys hur adoptivbarn blivit bittra över sitt öde när det barnlösa paret trots allt (när de inte längre trodde på den möjligheten) fått eget barn och adoptivbarnet blivit känslomässigt ”åsidosatt”. Mänskligt liv är INTE så enkelt att vi kan använda det som argument (med utsikter för framtiden) för något som berör en människa i en beslutssituation som har oåterkalleligt absoluta konsekvenser.

Denna åtskillnad (mellan två irrelevanta aspekter i form av relativitet som du exemplariskt har uttryckt med jämförelsen ”bättre”) anser är en grundläggande moralfilosofisk princip att upprätthållas för att undvika sådana komplikationer som andra människors godtycklighet i tolkningen och tillämpningen. ”Bättre” öppnar genast möjligheten för moraliserande och det är helt uppenbart att det är just kvinnors ”dåliga samvete” i både tid och otid och allt skuldbeläggande.

Adoptioner precis som ”#3 Mattias Irving” påpekar är inte ens ett rimligt alternativ i detta sammanhang på grund av sin fåtalighet. Men att folk i allmänhet skulle bli mer ansvarsfulla med att skydda sig kan ge verkliga resultat. Det är trots allt ett etiologiskt sätt att motarbeta det problem som aborter tycks vara för vissa.

Själv ser jag absolut inga som helst moraliska betänkligheter överhuvudtaget i vår abortlagstiftning utan jag argumenterar för mindre aborter för den kostnad som de innebär för samhället men inte minst för att medicinska ingrepp i sig alltid är en risk (som ofysiologiskt fenomen) precis som graviditet innebär också en viss risk (även om det är ett normalt fysiologiskt tillstånd i sig).

Men sist men inte minst bör man ALDRIG någonsin blanda in personalens svårigheter i medicinska ärenden. Den utåt synliga verksamheten ska utgå helt och hållet från patientens intressen och den arbetsetiska diskussionen och dess svårigheter ska skötas precis lika proffsigt som vilken som helst institution ska sköta sina inre angelägenheter. Om vi ska diskutera moralfilosofiska aspekter så är det just den inblandningen som är helt ”moralvidrig” i det avseendet.

OTROLIGT! FORTFARANDE EFTER FYRA DAGAR SEDAN DENNA ARTIKEL PUBLICERADES SYNS I WEBBLÄSAREN MICROSOFT INTERNET EXPLORER INGET ANNAT ÄN DE TVÅ FÖRSTA MENINGARNA, DVS. INGRESSEN. NÅGRA KOMMENTARER SYNS INTE HELLER. Jag var tvungen att just för denna Newsmill-artikel använda en annan webbläsare. Övriga Newsmill-artiklar jag är intresserad av nu syns utmärkt. Detta problem har jag dock sett förut.

#22 Peter Andersson 2 - Kommentar: "...WEBBLÄSAREN MICROSOFT INTERNET EXPLORER INGET ANNAT ÄN DE TVÅ FÖRSTA MENINGARNA, DVS. INGRESSEN."

Jag har gjort samma upptäckt och det är sannerligen inte första gången! Någonstans brister det högst markant med tanke på att Microsoft IE är väl den vanligaste webbläsare fortvarande.

"En abort är i de allra flesta fall ett svårt psykologiskt trauma för kvinnan."

Lina Lybeck, du tror inte att en graviditet och en förlossning skulle vara ett trauma för en kvinna som inte vill ha barn?

Det var väldigt mycket negativitet här.
Jag tror inte att Lybeck menar att abort skall förbjudas. Jag tror inte heller att hon anser att alla aborter, även medicinskt betingade skall upphöra.
Jag tror att hon liksom jag vill att man skall medvetandegöra svenska kvinnor om att möjligheten att adoptera bort ett oönskat barn finns.
Denna lösning kommer inte att vara för alla, men somliga kommer att välja den lösningen, sannolikt till stor del de personer för vilka en abort är ett stort trauma.
Att bära och föda fram ett barn och sedan lämna bort det är sannolikt även det ett trauma, men vilket trauma som är störst och svårast att hantera torde vara individuellt.
Så, fram för mer information om möjligheten att adoptera bort ett oönskat barn (jag vet kvinnor som har oönskade barn därför att de av BB-personal, mödravårdspersonal och socialtjänstspersonal fått veta att "inrikesadoptioner är inget vi sysslar med", vilket givetvis är galet då det finns regler och rutiner för att adoptera bort barn).
Jag tror inte att vi kommer att få se en situation där fem eller tio procent av aborter ersätts med adoptioner, men kanske där några promille eller någon eller några procent ersätts med adoptioner och det vore som jag ser det en seger för det mänskliga.
Så, fram för mer information och rentav propaganda för inrikes adoption.

Vad gäller adopterades sämre psykiska och fysiska hälsa så torde den ha flera komponenter, där annat utseende än föräldrarna och adoption "sent" i livet med dålig start på barnhem inte är oväsentliga. Inrikes adoption vid väldigt späd ålder torde därmed minimera psykisk och fysisk ohälsa hos de adopterade.