Höj gärna underhållsstödet, men blås inte upp statistiken

Media och politiker målar nu upp barnfattigdomen i Sverige som det största problemet sedan 1900-talets början. Men ingen journalist (eller Rädda Barnen) skriver om den bakomliggande orsaken till varför fenomenet uppkommit. Den påstådda barnfattigdomen är naturligtvis ett resultat av den förda invandringspolitiken och det är främst invandrarbarn drabbats. Media och politiker vill emellertid skuldbelägga svenska folket så att folk ska hålla ”grytan kokande” (fast denna gång med skattemedel). Journalisterna (och Rädda Barnen) duperar oss genom att förmedla bilden av att det är främst svenska fattiga barn det handlar om och man intervjuar fattiga ensamstående föräldrar och av någon anledning väljer man personer med svenska namn och visar bilder på fattiga små lintottar vars mamma heter Kerstin istället för att visa invadrarmamman med det främmande namnet och den stora familjen. Rädda barnen från Rädda Barnen!

Barnfattigdom löses inte med mer bidrag. Den löses enbart genom att föräldrarna tar sitt ansvar. Mer jobb och minskat utanförskap är lösningen. Sedan ska man inte skaffa barn överhuvudtaget om man inte klarar av att försörja barnet och ge det en god uppväxt!

Problemet med ditt resonemang Mattias är att för tjugo år sedan var mina barn bland de fattiga, men numera är de alla vuxna och tjänar egna pengar och ingen av oss är fattig. Tid och arbete skapar välstånd, men om vi ständigt tycker att vi ska ta hit människor från andra länder, som kommer från liknande platser som de kåkstäder du beskriver, så kan förstås inte de familjerna och de barnen genast få det som min familj har det nu. Tid och arbete skapar välstånd, men inte bidrag, utanförskap och särskilda instängda ghetton med icke svenskar, som finns i Malmö, Göteborg och Stockholm. Det skapar bara problem inte bara för dessa ghetton utan för alla i Sverige.

Intressant artikel, Mattias! För att ändå gå på tvärsen med din poäng: har du några siffror på hur mycket en fördubbling av underhållsstödsnivån skulle kosta, och hur det skulle påverka den absoluta fattigdomen?

Barnfattigdom har funnits i princip alltid - under socialdemokratiska såväl som borgerliga regeringar.

Rädda Barnen publicerar en årlig rapport om barnfattigdom och som diskuteras. Ska vi klandra Rädda Barnen för deras rapport? Ska vi säga: Sluta skriva rapporter om barnfattigdom det ställer Alliansen - den nuvarande regeringen - i dålig dager?

Mattias Lundbäck kör också - noterar jag - samma knep som Alf Svensson, det är alltså: I andra länder är det så mycket värre.

Lägg detta på minne alla politiker. När det går dåligt med busstrafiken i er kommun säg: På andra sidan jorden är det ändå sämre med busstrafiken. När det går dåligt med väntetider i ert Landsting säg: Sjukvården på andra sidan jorden har ännu längre väntetider.

Alf och Mattias kan bilda skola för svensk politik i detta avseende.

Under mätperioden 1991-2007 hade 2007 den lägsta andelen fattiga barn. Sedan har konjunkturnedgången resulterat i en ökning med cirka 10 000 barn. Idag är antalet fattiga barn cirka 200 000.

Källa: RB rapport 2010

Håller helt med Mattias! Barnfattigdom existerar inte i Sverige! I Sverige har samtliga barn en standard som gör att man klarar liv och hälsa, och då är man inte fattig. Nu trumpetar olika organisationer ut begrepp som "barnfattigdom" för att så snart detta fått genomslag i debatten, föra fram kraven på lika lön för alla, ett eget rum till varje barn, samma standard för alla oavsett om man arbetar eller inte..... Ska vi slå vad om att "barnfattigdomen" kommer att bli Juholts största sociala dragplåster. Ska bli kul att se när 10-barnsfamiljer med analfabeter som föräldrar får sina första verkligt jämlika socialbidrag... 10 iPhones, boende i tolvrumsvillor med allt betalt samt ökande flerbarnstillägg som ger en "acceptabel" standard för de stackars underpriviligierade.

Jan Wiklund, stämmer in i den ständiga smutskastningen av flyktingar som kommer till vårt land. Tragiskt.

samma som med invandringen, det går inte att lite på vad som skrivs, förtroendet är i botten, väldigt jobbigt, jag förstår inte varför politiker mörkar och förvanskar fakta, det vore väl bra om medborgarna i Sverige kunde lite på politiken och journalister.

Media och politiker fortsätter att sprida budskapet om att barnfatiigdomen i Sverige ökar, detta trots att ingen kan ha undgått påpekanden om att detta inte stämmer.
Varför fortsätter man med detta, varför tar man inte av skygglapparna och tar del av sakliga påpekanden om felaktigheter. Finns det en dold agenda eller är man bara så fast i sin ideologiska övertygelse att varje påpekande om att man kan ha förstått/tolkat fel anses vara ett angrepp mot det som är absolut "rätt".

Jag har överhuvudtaget inget förtroende för Rädda Barnen.

De censurerade Pernilla Ouis, lektor på Malmö högskola, rapport om tidiga äktenskap, hedersrelaterat våld och sexuella övergrepp bland tonårsflickor i Jemen, Libanon , Gaza och på Västbanken.

Ouis slutsats av rapporten var bl.a., att det de facto begås hedersrelaterat våld och övergrepp bland tonårsflickor i bl.a. Libanon och det behagade inte Rädda Barnen och därmed censurerades rapporten.

Rädda Barnen har en politisk agenda, så även när det gäller den ökade "barnfattigdomen".

Naturligtvis är man inte fattig om man inte har pengar till ett biobesök eller till sina fritidsintressen, helt absurt.

Jag tror att resultatet blir att många blir provocerade av diskussionen om den s.k. "barnfattigdomen" i Sverige.

Få länder är så generösa med bidrag som Sverige är.

Mia, enligt Rädda Barnens senaste rapport om barnfattigdom är andelen fattiga barn 11,5 % av antalet barn.

Enligt EU är siffran 9 %, men den siffran är från 2005.

ALLTSÅ: EU ger ungefär samma bild av barnfattigdomen som Rädda Barnen.

Mia, litar du på EU eller ingår de också i den STORA konspirationen?

#11
http://svt.se/2.22620/1.2447311/barnfattigdom_mats_i_tusenlappar

"I Sverige finns det ingen enhetlig definition av vad som är barnfattigdom men Rädda Barnen har tillsammans med Tapio Salonen, professor i Socialt arbete, vid Malmö Högskola, tagit fram en måttstock på vad som är barnfattigdom.

Enligt Rädda Barnens fattigdomsindex räknas barn i familjer som antingen har låg inkomst eller försörjningsstöd som fattiga (det som tidigare hette socialbidrag). "

Har man försörjningsstöd /socialbidrag i Sverige är man INTE fattig, man får betalt för det nödvändigaste, akut tandvård m.m.

Bara det att Rädda Barnen kommit fram till att de som har försörjningsstöd är fattiga, gör mig högst misstänksam. Rädda Barnen har en politisk agenda och vill naturligtvis att all ska ha det lika bra i samhället i sann Socialdemokratisk anda. Snart klassas väl de som inte har råd till en egen bil för fattiga.

Det betyder inte att jag inte tycker att de som t.ex. har försörjningsstöd har det bra men fattiga är de inte.

Barnen kommer alltid i kläm när vuxenvärlden skakas om, när barn har missbrukande föräldrar och när ekonomin rasar för dom vuxna
av olika anledningar. Om det skulle finnas bättre skyddsnät mot dessa problem så skulle inte barnen bli lidande! Något måste hända för alla barn har rätt till ett värdigt liv!

@#11

Mia konstaterade att hennes förtroende för Rädda Barnen är lågt pg av den censurerade "Hedersvåldsrapporten".

När man väljer bort fakta för att den inte passar ens världsbild eller politiska agenda, tappar man i trovärdighet på lång sikt. Världen är komplicerad och att mörka förhållanden som "inte passar in i retoriken" hjälper inte ett skvatt. Det gör att den här rapporten ses som ytterligare en politiskt färgad inlaga i debatten och att den blir ifrågasatt oavsett om den är "sann" eller inte.

Mia, det finns många, många områden som saknar en enhetlig diskussion.

Nu förs ju uppenbarligen diskussionen med utgångspunkt i Rädda Barnens och EU:s fattigdomsbegrepp.

Du får väl sätta ihop ett eget fattigdomsbegrepp, som passar bättre då.

Du svarade aldrig på det där om EU, saknar du förtroende för EU och dess fattigdomsbegrepp?

Manipulativ retorik.

"Underhållsstödet" är inget bidrag utan en del av problemet. Det är de pengar som samhället tvingar pappor att betala till mammor för att de inte får träffa sina barn. En höjning av denna dubelbestraffande mansskatt innebär bara att män måste jobba extra för att kunna betala den, och därmed får än mindre tid att träffa barnet.

Jag mår illa av den här hatpolitiken.

Barnfattigdom beror på faderslöshet, vilket beror på diskriminering av pappor! Därmed basta!

Barnfattigdom beror på faderlöshet, som beror på diskriminering av pappor.

Underhållsstöd är en straffskatt på män som diskrimineras. En omfördelning från pappan till mamman som inte kommer barnet till del. Jag betalar underhållsstöd till mitt barns mamma. Hon använder pengarna till kokain. Mitt barn går klädd i loppiskläder och jag har inte råd att köpa nya hela kläder åt det, eller semester, eller ekologisk mat, eller eget rum.
Mamman har naturligtvis även barnbidrag, bostadsbidrag, barnomsorg, och barntillägg på studiebidrag. Tack, äckliga feminist-sverige!

Vill du bekämpa barn-arbetslösheten i världen också?

Kanske bejaka barns behov av sexuella relationer till sina mammor, och pojkars behov av nära relationer med pederaster?

Jättebra idé att höja straffskatten på diskriminerade pappor, underhållsstödet, Lars Ohly!!! eller Mattias Lundbäck menar jag.

Lustigt hur Moderaterna stjäl Lars Ohlys politik. Vad ska man då rösta på om man tycker olika?

#7 Dr. Eleph@nt. Du har rätt som tar mig i örat. Kommentaren syftar inte till att peka ut stora invandrarfamiljer, men nu trillade även jag dit. Exemplet belyser konsekvenserna för vilken familj som helst, undantaget den ursvenska kärnfamiljen med två barn och två förvärvsarbetande föräldrar. Det är Rädda Barnen och V som tycker att det är en rimlig standard att alla barn har varsitt rum, vilket ju leder till dessa totalt absurda konsekvenser. Att sedan "barnfattigdom" är ett mycket dåligt definierat begrepp som är relaterat till den omgivning man befinner sig i gör det hela än mer horribelt. Barn i sig är en rikedom, långt större än iPods och andra materiella värden. De stora familjerna har självklart flera barn för att de vill ha det, de är då också sannolikt medvetna om att detta kommer att medföra att de väljer bort en högre materiell standard. Vi ska inte tvinga på dessa människor en levnadsstandard som de själva har prioriterat bort. Som skattebetalare ser man ju med fasa på resultatet av förslagen där alla ska ställas på samma materiella grundstandard, i varje fall om måttet ska vara en tvåbarnsfamilj i en Danderydsvilla.