Dags för Maud Olofsson att försvara elkunderna

Elnäten är ett så kallat naturligt monopol. Det finns bara ett nätföretag per ort, och kunderna kan därför inte välja en annan elnätsleverantör om de är missnöjda. Istället för konkurrens finns en övervakande myndighet, EI, som varje år kontrollerar att nätbolagens priser är skäliga.

Till sin hjälp i detta arbete har myndigheten en prismodell, det vill säga ett sätt att räkna ut hur mycket pengar varje företag rimligen kan behöva för att driva en välfungerande verksamhet. Företagen ska kunna täcka kostnader för drift och underhåll, och dessutom göra en rimlig vinst på det kapital som investerats i verksamheten. Kalkylräntan bestämmer storleken på vinsten.

Eftersom det är fråga om en monopolmarknad för en vara som ingen kan vara utan, är risken i verksamheten mycket låg. Det vore därför logiskt med en låg vinst. EI föreslår en real kalkylränta på 4,9 procent. Med "real" menas att inflationen är borträknad. Den verkliga (nominella) siffran blir därför - med en förväntad inflation på 2 procent - närmare 7 procent. 7 procent i vinst på en i det närmaste riskfri verksamhet får anses som mycket bra - för företaget.

Under vintern riktade elkunderna stark kritik mot EI. Kritiken rörde både kalkylräntans nivå och hur nätföretagens tillgångar värderas. Trots att näten är gamla, värderas de till nypris, vilket naturligtvis höjer värdet. Det är detta värde som sedan multipliceras med kalkylräntan för att räkna ut storleken på den tillåtna vinsten.

Det ska sägas att EI i viss mån har lyssnat på kundernas kritik. Den föreslagna kalkylräntan är lägre än vad den hade kunnat vara. Exempelvis tar man hänsyn till att nätföretagen kan skriva av tillgångar på ett sätt som sänker skatten och höjer vinsten.

Dessvärre är kundperspektivet fortfarande frånvarande från myndighetens analyser. Det finns fortfarande ingen konsekvensbeskrivning av hur den nya prismodellen påverkar kunderna. Detta trots att näringsminister Maud Olofsson har utlovat en sådan.

Utan att bli alltför tekniska kan vi konstatera att kalkylräntan fortfarande är för hög. Exempelvis gör EI verklighetsfrämmande antaganden om kapitalstrukturen (andel lånat/eget kapital) som höjer kalkylräntan. Man vill även låta nätföretag som avviker från vissa nyckeltal höja sina intäktsramar, utan att ge motsvarande möjlighet till kunderna att ansöka om sänkning för företag som avviker åt andra hållet. I den mån prismodellen slår fel, kommer det alltså bara att vara möjligt att korrigera till företagens fördel, aldrig kundernas.

Nätbolagen tjänar också extra pengar på anslutningsavgifterna. Idag betalar kunderna hela kostnaden för anslutningen, istället för att betala av under dess livslängd. Det innebär att nätbolaget får en förskottsbetalning. Dessa pengar kommer att förräntas inom företaget. Om kunden hade följt en avbetalningsplan hade ränteintäkterna tillfallit kunden. Kalkylräntan borde ta hänsyn till detta och sänkas, för att kompensera kunden.

Andra svagheter i prismodellen har uppmärksammats tidigare, men är fortfarande aktuella. Exempelvis baseras den ersättning företagen får för drift och underhåll på åren 2006-2009. Samtidigt som näten ses som nybyggda vad gäller hur vinsten ska beräknas, så ses de som gamla när underhållsersättningen ska beräknas. Man ska också komma ihåg att det under senare delen av förra decenniet pågick omfattande uppröjningar efter stormarna Per och Gudrun, vilket torde ha höjt leverantörernas kostnader. Att då använda denna period som mall för ett normalår är märkligt.

Det är fortfarande en lång väg att gå tills vi får ett tillräckligt gott kundskydd på denna monopolmarknad. Ytterst vilar ansvaret på näringsminister Maud Olofsson. Nu måste ministern visa vilken sida hon står på, nätbolagens eller kundernas.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/37036

4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Den garanterade vinsten innebär att vilja och behov av översyn av verksamheten inte är noll utan negativ eftersom man inte vill minska personal eller minska bonusar etc..
Troligtvis kan denna effektiviseras med 20 till 30 procent om tumskruvar eller tvångsförvaltning som hot.

Vad värre är så är konsumtionsdelen av elfakturan på tok för hög, dels genom skatter och dels genom detta faktiskt också är ett de facto monopol.
Detta pga av nyproduktion av konkurrenskratig el är omöjlig då den lagstiftats bort. Vattenfallsel kan inte utökas då resten av älvarna inte får utnyttjas. Kärnkraften kommer inte att kunna byggas ut pga politiska låsningar.
Vind och övrig vatten är alldeles för dyr.

Vad återstår, jo högre priser och kol och naturgas. Etanol kommer att vara ett substitut vilket kommer att driva upp livsmedelpriser och orsaka svältkatastrofer. Dessa tacklas med stöduppköp för dessa områden som ytterligare kommer att öka livsmedelpriserna.

Det mest effektiva man kan göra nu när de politiska låsningarna omöjliggör ett positivt handlande är att effektivisera elanvändning och köpa en olle.

Permalänk | Anmäl #1 P H, 2011-06-07, 17:13

Förstatliga och återreglera!

Permalänk | Anmäl #2 E E, 2011-06-07, 23:29

Politiker har för höga inkomster för att riktigt förstå det här. De kan betala sina elräkningar även om det blir dubbelt så dyrt. Det är ett stort misstag att riksdagsmännen har fått (mycket) högre lön än lärarna, vilka de jämställdes med från början; de delar inte folkets problem.

Permalänk | Anmäl #3 Bernt Johansson, 2011-06-08, 00:41

#3 Bernt Johansson,
ja, jag håller med, sänk riksdagsmännens löner och sätt lönetak för dem.

Permalänk | Anmäl #4 E E, 2011-06-08, 11:41