Alternativet till en monark är inte en president

Som alternativ till kung lyfts ofta president fram, inte sällan som ett försvarsargument för det existerande systemet. Tanken på en president är ovan, saknar historia och det svårt att se hur det skulle fungera i Sverige med personfixerade valkampanjer, och därför är det, med rojalistiskt synsätt, mer tryggt med status quo.

Men, det är inte nödvändigt att ha en president i en republik.

Det skall tillstås att (nästan?) alla republiker i världen uppvisar en president. Över hundra av dessa har ett starkt presidentskap, där presidenten har en verkställande makt, såsom i USA och Frankrike. De resterande 40-talet republikerna (så kallade parlamentariska republiker) har en ceremoniell president. Av dessa är hälften tillsatta av parlamentet eller liknande och hälften är valda av folket på ett eller annat sätt. Alltså: ett tjugotal länder i världen uppvisar ett sådant system som ibland förs på tal i de svenska republikdebatterna. De flesta av dessa länder är europeiska, som Irland, Island, Serbien, Polen, Montenegro, Litauen och Österrike och ett tiotal har tillkommit efter att ha varit kommunistiska stater, resten som en ersättning för en konstitutionell monark.

Trots detta empiriska underlag: är en president ett måste? Här kan vi ju faktiskt ta vårt eget system som motbevis. Kungen är ceremoniell, alltså har ingen makt. Alltså behövs inte en maktroll som balanserar ut regering och riksdag. Ergo: president är onödigt.

Det är med andra ord ingen naturlag att vi skulle behöva införa en president om vi avvecklar monarkin. Det är inte heller sannolikt att vi skulle vilja införa en president. Skulle vi göra det så skulle vi nästan av nödvändighet behöva överföra mer makt till den posten än vad kungen har just nu. Skulle vi inte göra det skulle det lätt uppstå ett löjes skimmer över att ha allmänna val och kampanjer för en position som bara skall vara galjonsfigur och med all sannolikhet skulle allmänhetens intresse (och därmed rollens legitimitet) falna ganska fort (alternativet är naturligtvis en tillsatt president av parlamentet, likt en landshövding. Detta skulle kanske vara enklare att smälta och ge mindre krav på makttilldelning). Det är svårt att se att det nuvarande politiska systemet av egen vilja skulle avhända sig reell makt till en presidentpost. Det är knappast heller nödvändigt för att vårt statsskick skall fungera, vilket nuvarande system bevisar. Monarken är ju ceremoniell, utan makt, men vårt system fungerar bra ändå.

Då kvarstår frågan: men kungen gör ju en massa saker, om vi inte har en kung, så måste någon ändå ta över alla dessa uppgifter. Förvisso. Men det är knappast ett materiellt argument för att behålla monarkins status. I företag gör man organisationsförändringar hela tiden för att anpassa sig till uppgiften. Utrikesnämndens eventuella funktion fälls säkert med lätthet in i utrikesdepartementets normala arbetsområden. Öppna riksdagen kan väl talmannen göra, det gör han ju iallafall. Hålla möten med nya och avgående ambassadörer gör UD och utrikesminister redan i tillägg till kungens audienser. Inviga utställningar eller besöka utländska barnhem finns det gott om kändisar som kan fixa och kungafamiljen hinner inte med så många ändå. För att det skall hända något av vikt vid statsbesök behöver ändå politiska företrädare vara med. Alltså: det finns inget i kungahusets arbetsuppgifter som inte är redundant eller inte naturligt kan fällas in under andra roller, och det är bara ett fåtal personers kalender som skall absorberas in i andra kalendrar (kanske blir det till och med en effektivitetsvinst tack vare minskat behov av säkerhet). Det medgives att det kan vara mindre "glansfullt" med en landshövding eller en utrikesminister än en kung i officiella sammanhang. Samtidigt, i kontakter med andra länder, är det ju handikappande med en representant som inte har någon politisk pondus.

Till sist kan man hävda att monarkin har en symbolisk roll, något som "hela Sverige" kan sluta upp bakom. Tyvärr får man nog säga att i dessa tider blir det allt svårare och svårare att hitta "något" som kan representera "alla". I ett öppet samhälle så kommer det alltid tack och lov finnas människor med olika åsikter. Är man republikan tycker man antagligen att det är väldigt obekvämt att vara representerad av en person som tillsatts genom arv. Härigenom faller stora delar av symbolens kraft och den kan lättare ersättas av andra system.

Med färre ord: alternativet till en monark är inte en president utan ingenting alls.

Michael Broquist (10 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/37033

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Lysande argumentation och du har helt rätt i dina slutsatser. Dock ser jag som rojalist ändå ett visst kulturellt värde i kungahuset, en slags performance-konst i vardande, ett nationellt akvarium med exotiska sagolika fiskar, ett dockskåp med levande människor i. Och meningslösheten är en del av konstverket. Det behövs inte, det är löjligt, fånigt och pajjigt, men vi har det i alla fall. För att det är så himla sött på något vis, och konstigt, löjligt och pajjigt, och de enda som egentligen tar någon skada är ju familjen i fråga. Men så länge de tycker det är kul och ställer upp så kör på. Erkänn att det är lite kul. Och dessa skandaler: det är ju precis på grund av dessa vi ska ha kungahuset kvar. Hade gärna sett honom svina ännu mer så skulle tanterna riktigt fått något att babbla om.

Permalänk | Anmäl #1 Mattias Hamberg, 2011-06-07, 23:20

Jag tycker också att argumentationen är god. Den duger även till att avskaffa jul och midsommar, museer, trädgårdar, alla landslag, samt dra in alla former av kulturstöd. Vi klarar oss utan. Vi kunde också byta flagga. Vad sägs om grått? Vi kunde hyra ut reklamplats till andra länder som vill promota sig, t.ex Norge. Vi skulle säkert kunna sälja nobelpriset till dem för flera miljoner rätt in i statskassan.
;)

Permalänk | Anmäl #2 Roger Moore, 2011-06-08, 09:51