Förlagschef: Otäcka påhopp mot journalisten Nuri Kino

Det står i skrivande stund att Sakine Madon är artikelförfattare samtidigt presenteras Annika Bladh...

I ingressen läser vi:

"Vissa i min omgivning drar sig inte för att kalla attackerna för ren rasism." Vilka då? Den typen av "some say"-argument håller inte.

... ja, ja, ja ... och Krösa-Maja var småländska!

Vad gäller Jan Guillou kan han nog aldrig förlåta Nuri Kino för hans lysande artikel om Södertäljefallet...

Spelar hon ut rasistkortet så tidigt?
Hon borde väntat lite, åtminstone tills kritiken mot Kinos bok om gangstern blivit ännu hårdare.

Vem är författare och vem är förlagschef? Vilka kopplingar finns mellan dessa? Ser fram emot ett klarläggande för den källkritiska granskningens skull. Tack! Förresten, finns fler inblandade i utgivningen som inte framgår av artikeln?

Är det jag som är korkad och förvirrad bara eller? Vem är det som skrivit artikeln - Madon eller Bladh? Vem är "jag" i artikeln? Vem föreställer bilden?

"Den svenske Gudfadern handlar om Milan Sevo och inte minst om hur han och andra personer med kriminella meriter blir förebilder för tonårskillar som inte har några sunda framtidsutsikter. "

och jag skulle vilja veta hur denne man fått asyl i vårt land.

"Det är inte minst om DETTA som Den svenske Gudfadern handlar. Nuri Kino har som första journalist följt ungdomarna i deras vardag, om det så är vapen de har rengjort, rånarluvor de har testat eller om de bara har fikat på stan.
"

Bra journalistiskt arbete, han skall ha en eloge. Men...hur fick denne gudfader asyl i vårt land? En gudfader av den kalibern brukar väl inte vara förföljd p.g.a. sina politiska åsikter?

"Men principiellt - och inte personligt - vad handlar detta om? Vissa i min omgivning drar sig inte för att kalla attackerna för ren rasism"

Förmodligen inte, dra inte upp rasistkortet hela tiden. Snubben har väl fört fram en teori eller fakta som inte stämmer med deras världsbild.

Ja ja här vädras kosing... från förläggarhåll... naturligtvis. Och stor PR för det finns ett kapitel inkastat som handlar om kungen... och som inte hör hemma i boken med samma källa som till den första skandalboken i höstas. Själv har jag också skrivit kritiskt om detta:

http://annhelenarudberg1.blogspot.com/2011/05/hss-den-undre-varldens-fas...

Och författaren hotas av stämning och det kan ju kosta så PR-artiklar behövs:

http://www.realtid.se/ArticlePages/201106/02/20110602164717_Realtid192/2...

"En annan tolkning som förs fram är att alla vill ha sina fem minuters berömmelse och därför kastar sig över förväntade skandaler som utsvultna hyenor."

Det känns lite som om att Guillou och de andra redan har haft lite mer än sina fem minuter i rampljuset.
Fast det är klart att den för svenska folket okände Guillou gör sådana här rasist-nazist påhopp för att bli känd.

"...vad vi ska göra åt alla dessa unga som tycker att en kriminell "karriär" är oändligt mycket mer intressant än ett vanligt "svenneliv"."

Stäng ut dem. Släng ut dem. Vad är problemet?

@#12
rent praktiskt så är det ganska svårt att "slänga ut" svenska medborgare. (Vilket de flesta är)
Utstängda är dom ju redan.
Och problemet är ju som sagt att dessa ungdomar blir yrkeskriminella, med allt vad det innebär.
(Kapten Uppenbar)

Personligen tycker jag att det största problemet är folk som vägrar inse att detta är ett problem. Ökad kriminalitet är väl ändå ett problem som angår oss alla.

När Nuri Kinos går ut så hårt i sitt "CV" på wiky så tycker jag inte det är mer än rätt att andra journalister får gå i svaromål som Guillou gör:" ... grävargöken Nuri Kinos omdöme om sig själv på Wikipedia är en komisk höjdare: ”Nuri Kino räknas som en av Europas främsta undersökande journalister och publiceras i flera länder samtidigt.”"

Att hävda att han är det gränsar till lyteskomik.

”Vad handlar detta om? Vissa i min omgivning drar sig inte för att kalla attackerna för ren rasism. Nuri är nämligen svenskassyrier”

Då tycker jag att du ska tala om för dina vänner att varken svenska, assyrier eller svenskassyrier är några raser. På 30 talet så trodde en del att i stort sett varenda etnisk grupp utgjorde en ras. Tex så ansåg en del forskare på det statliga rasbiologiska institutet att det fanns en svensk eller åtminstone nordisk-germansk ras och en finsk ras osv. Men sådana tankegångar är sedan länge övergivna både av forskarsamhället och av en bildad allmänhet.

Har inte läst alla skribenter som du hänvisar till men jag läste det Hanne Kjöller skrev om boken i DN och kunde inte finna något rasistiskt med det. http://www.dn.se/ledare/signerat/milan-sevos-makeover
Däremot anser hon att boken var dålig. Du skriver att Milan Sevo blir en förebild för unga utan framtidsutsikter. Hanne Kjöller verkar mena att det gäller inte bara unga i förorten utan även författaren själv och hon talar om ”Kinos storögda idolporträtt”.
Jag har inte läst boken så jag vet inte om hennes kritik är befogad. Men oaktat hur det förhåller sig med den saken så kan kritiken knappast anses som rasistisk.
Tips:
När du skriver om artiklar så bör du länka till dessa för som läsare vill man gärna åtminstone översiktligt ta del av den eller de texter som kritiseras men man kanske inte har tid att själv leta upp dom.
Och det bör man göra även om det bara handlar om att göra lite PR för den bok som man är förläggare för

Nuri Kino är en av de få svenska journalister som har civilkurage nog att gräva i det här träsket. Istället för att spy galla borde kanske topparna i journalistfrälset ge sig ut i verkligheten och försöka sig på något motsvarande. Jag vet - det var ett förslag som faller på sin egen orimlighet.

#13 Robin Andersson. Visst är det ett problem att invandrare med svenska medborgarskap sysslar med organiserad brottslighet, inte minst för att det skapar främlingsfientlighet.

Vem vill anställa en invandrare från landet X när man vet att sannolikheten är stor att man anställer en yrkeskriminell?

Lösningen måste vara att strama åt invandringen tills man fått acceptabla resultat.

Om Annika Bladh kunde exemplifiera med rasistiska uttalanden från Nuri Konos kritiker så skulle artikeln vara övertygande.

Nu har jag läst boken Den svenske Gudfadern. Jag ville bilda mig en egen uppfattning vilket jag är uppfostrad till att göra. Denna gång var det extra viktigt, med tanke på alla påhopp på författaren, en journalist som jag också inte har känt till sedan tidigare. Trodde jag. Men när jag nu, efter att ha läst boken, googlar Nuri Kino finner jag ett CV kanske utan motstycke i Sverige. Han har både vunnit Europaparlamentets journalistpris 2010 och Guldpalmen på Beverly Hills Film Festival 2006. Utöver det har han vunnit det svenska journalistpriset Guldspaden tre gånger och varit i final till samma utmärkelse sex gånger. Sedan har jag också hittat något som heter Ikaros, SVT:s och SR:s egna pris för bästa journalistisk. Om vi lyssnar till Guillou, Kjöller, Ramberg och andra kritiker är Nuri Kino en lögnare och en färsking. Därmed har kritikerna ifrågasatt jury efter jury. Intressant. Innan jag läste boken köpte jag Hanne Kjöllers kritik med hull och hår. Nu känner jag tvärtom. Kjöller har inte hittat något i boken att kritisera och inte heller i någon av Nuri Kinos många andra undersökningar. I stället går hon till personangrepp på ett billigt och pinsamt sätt. Ramberg ansluter sig, har förmodligen inte ens läst boken och går till angrepp hon med. Inget sakligt. Ingen fakta. Bara attack på person för att han har avslöjat hennes vänners korrupta beteende. Får en advokat bete sig så i offentligheten? Guillou följer upp. Också till attack mot personen Nuri Kino. På ett sätt som är en skam för vilken intellektuell person som helst. Till sist ansluter sig Herman Lindqvist som plötsligt gjort sig till expert på undersökande journalistik. Googlar man Nuri Kino finner man att han undervisar i just den sortens rapportering. Gör Lindqvist det? Inte som man kan hitta på nätet.
Jag är förvånad och närmast äcklad över "kritikernas" nedlåtande ton. Om man inte tolkar deras uttalanden som fördomsfulla så vad är det?
Ni som tycker att man ska länka hit och dit kan ju gå in sverigesradio.se och söka på Nuri Kino i stället. Ni kan också söka honom på Time Magazine och BBC World News för att nämna några andra.
Den svenske Gudfadern är en spännande, bra och viktig bok. Läs den innan ni låter er förledas av överheten som har allt på att tjäna på att gå till personangrepp.
Guillou, Kjöller, Ramberg och Lindqvist kom med fakta eller håll tyst. Er typ av personangrepp finner man inte ens i sandlådan.

Instämmer med föregående talare. Jag har läst boken och fattar inte alls vad Kjöllers kritik om idolporträtt och maffiaglorifiering går ut på, tror inte att hon kan ha läst boken ens. Men däremot verkar det som att hon tydligen har påverkat och skrämt varenda kultursida i detta landet då jag endast funnit en recension av boken på nätet - i GP. Kanske är även handeln skrämd för i dag i Ringens köpcentrum gick det knappt att hitta boken Den svenske gudfadern som låg längst bak med baksidan uppåt.

Dessutom så undrar jag om någon av dessa kritikerna över huvud taget hade gett kängor mot Kino om han valt att ta bort kapitlen om Kungens vänner. För mig framstår det som att samtliga Ramberg, Guillou och även den där Lindqvist har massa att förlora om de inte tydligt tar avstånd från boken.

Artikeln om Södertäljefallet hedrar inte Nuri Kino. En undersökande journalist bör inte falla för en skröna och en skamfläck för svenskt rättsystem som Södertäljefallet utgör. Den som köper denna story behöver nog friska upp kunskaper i källkritik och kritiskt tänkande.

Jaha, då var vi där igen. Har du läst artikeln om Södertäljeflickan Lasse Hagborg? Skulle inte tro det. Nej, i stället attackerar du Nuri Kino direkt. Lev som du lär och läs den innan du ifrågsätter Kinos kunskaper i det ena eller andra.

Nu när jag har läst boken Den svenske Gudfadern och följt både kommentarerna här och annan kritik på nätet har jag en fråga: Vad skulle ni som ogillar Nuri Kino och hans bok tycka om han aldrig lät allmänheten känna till att kungens vänner försökte köpa en dementi och bilder? Skulle det vara etiskt försvarbart av en journalist att gömma informationen?

#23 Problemen är inte hans avslöjanden i sig, utan kritiken som framförts av debattörerna är vilket förhålningssätt/distans han har till de kriminella han avhandlar i boken.

En journalist är varken advokat, åklagare eller domare. Han ska inte försvara, inte åtala eller döma. Han ska rapportera.

Thomas Robinsson. Ditt inlägg mot mig är så fräckt att det är komiskt. Först frågar du om jag läst artikeln om Södertäljefallet. Troligen inte svarar du själv och bannar min kritik efter detta. Väx upp Thomas. Var har du hållit hus? På en öde ö?