Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2011-06-05 10:06, Uppdaterad: 2011-11-02 15:11
Den så kallade "humanitära" intervention vi nu ser i Libyen anses vara ett resultat av en utveckling av den internationella moralen gällande skydd av civila. Utgångspunkten som används är folkmordet i Rwanda 1994. När det gäller insatsen i Libyen tyder dock det mesta på att det fortfarande är staternas suveränitet som kommer först. Att kalla insatsen en "humanitär" intervention bör därför ifrågasättas, skriver Lotta Westerberg, biståndsarbetare som nyligen var i Nordafrika.
Biståndsarbetare med erfarenhet från att arbeta i konfliktområden. Besökte nyligen Egypten där jag pratade om situationen i Libyen med representanter från FN.
Folkmordet i Rwanda och NATO:s bomningar i Kosovo 1999 startade en debatt om behovet av att utveckla folkrätten gällande humanitära interventioner. Vad som främst ansågs nödvändigt var en doktrin som inkluderade vem som beslutar om en intervention (måste alltid vara ett kollektivt beslut) och som satte upp vissa parametrar för att säkerhetsställa att interventionens syfte faktiskt är humanitärt. Utan en sådan doktrin ansågs det finnas en överhängande risk att länder själva, och främst supermakter, bestämde när det kunde anses vara en "humanitär" intervention. Ett exempel på detta är USA:s invasion av Irak 2003, som bland vissa har definierats som en "humanitär" intervention.
Ett försök att utveckla riktlinjer gällande humanitär intervention är normen Responsibility to Protect (RtoP), som sedan 2006 stöds av FN:s säkerhetsråd. Inom denna norm så finns det vissa riktlinjer angående när en humanitär intervention kan anses vara befogad, men det är fortfarande en oprövad norm och det är oklart hur stark genomslagskraft den har. Ett tecken på dess svaghet är att den inte nämndes vid namn i FN resolution 1973 om Libyen och det är därför tveksamt om denna norm räcker som riktlinje.
När det gäller vem som ska ta beslutet så finns det ännu ingen annan riktlinje än att det bör vara ett kollektivt beslut. Mer specifikt än så är det inte. Detta gör att beslut gällande humanitära interventioner följer den beslutsprocess som är normen inom FN. Även om det ända sedan FN grundades har funnits en friktion mellan universalism och regionalism (ska beslut tas på högsta nivå eller på regional nivå?) så etablerades det ganska tidigt en tanke om att när det gäller säkerhetspolicy så är regionala säkerhetsåtgärder mer konstruktiva för att åstadkomma fred. En inte alltför revolutionerande slutsats kan tyckas, även om den inte alltid har efterföljts. När det gäller insatsen i Libyen så är det dock klart att regionalismen respekterades: innan FN:s säkerhetsråd ställde sig bakom en flygförbudszon så krävdes ett godkännande av Arabförbundet.
Men att tro att Arabförbundets godkännande är ett tecken på ett den internationella moralen har utvecklas till den grad att människors säkerhet sätts före staters säkerhet är enfaldigt. Snarare är det ett tecken på Gaddafis oförmåga att lyckas upprätthålla goda relationer med sina grannar. Detta blir tydligt då man analyserar Arabförbundets reaktion på händelserna i Syrien. När det gäller Syrien så har nämligen Arabförbundet inte gjort några uttalanden alls gällande situationen i landet och det finns också tecken på att man inom FN aktivt har motarbetat att kritik riktas mot landet.
Orsaken till detta är att Syrien är ett land som under lång tid har förespråkat arabisk nationalism och landets utrikespolitik har varit fokuserat på att hitta allierade i arabvärlden, vilket har lett till att man har ett brett stöd i regionen. Gaddafis liknande försök till regional enhet, å andra sidan, brast oftast på grund av hans något excentriska personlighet (vem vill riskera att bli associerad med en person som har fått rykte om sig att vara en internationell "mad dog"?).
Detta visar på att det fortfarande, 17 år efter folkmordet i Rwanda, är staters intressen som styr även när det gäller humanitär intervention, och det är inte troligt att det kommer att ändras inom en snar framtid. Även om regionalism kan motverka en bild av imperialism så kvarstår problemet att humanitära interventioner, kanske med all rätt, ses som ett hot mot staters suveränitet och interventioner i ens eget närområde ses oftast som ett större hot än vad en intervention i en annan världsdel skulle göra.
Detta är inte något som bara gäller Arabförbundet. Det kan också exemplifieras av strukturen i FN där de fem permanenta säkerhetsrådsmedlemmarnas närområden inofficiellt råder under "egna" regler. Det är fortfarande stater, och inte människor, som är medlemmar i dessa regionala och multilateral organisationer, och därför kommer staternas säkerhet även i framtiden att sättas före människornas säkerhet. För att konceptet med "humanitär intervention" överhuvudtaget ska ha en chans att uppfylla sitt mål att skydda människor så krävs det därför att det finns väldigt tydliga riktlinjer och kriterium, något det i dagsläget alltså inte gör.
Insatsen i Libyen kallas alltså allmänt för en "humanitär" intervention trots att det enda riktlinjer som finns för detta, RtoP, inte nämndes i säkerhetsrådets resolution. Visst kan insatsen på längre sikt sätta ett prejudikat för hur dessa situationer bör hanteras och detta kan i sin tur leda till att ytterligare riktlinjer tas fram. Men frågan är om det är önskvärt. Är det önskvärt att en militär insats definieras som humanitär? Särkskilt som det med största sannolikhet även i framtiden kommer att finns politiska skäl till dess vara eller icke vara?
Att kalla insatsen i Libyen för en "humanitär" intervention har lett till att FN-organet OCHA inte kan använda ordet "humanitär korridor" för att få fram förnödenheter till det libyska folket. Gaddafi ser nämligen detta som ett direkt stöd till rebellerna, precis som den "humanitära interventionen". En av grundpelarna som humanitärt arbete vilar på, opartiskhet, håller sakta men säkert på att försvinna.
Gränsen mellan civilt och militärt håller på att suddas ut, något som vi inte bara ser i Libyen utan även i länder som Colombia och Afghanistan. Detta är en skrämmande utveckling då skydd av civila i en konflikt är beroende av det finns en klar distinktion mellan de två. Det är en sak att skilja på olika sorters militära aktioner beroende karaktär och mål, men att benämna en militär insats för "humanitär", och dessutom på oklara grunder, äventyrar möjligheterna att få fram humanitärt bistånd (skydd, mat, medicin) och att kunna skydda civila. Att interventionen i Libyen definieras korrekt är därför inte bara av teoretiskt intresse; det kan rädda liv.
Khadaffi uppges ha gripits eller dödats. Hur påverkar det utvecklingen i landet?

Avrättningen av Kadaffi ett brott mot FN-mandatet

Vi måste sluta gotta oss i Khadaffis förnedring

Nu behöver libysk polis och militär återta våldsmonopolet

I brott mot FN-mandatet har Sverige hjälpt till att döda en utländsk statschef

Libyens nya ledning inte bättre än Khaddafi

Låt libyerna själva döma Khadaffi

Libyen får inte bli ett nytt Irak

Flera brott mot FN-stadgan i Libyen

Krigsivrarna bryr sig inte om Libyens svarta offer


Västerlandet rekoloniserar Afrika genom Libyeninsatsen

Nato har hjälpt al Qaida att stärka sin ställning i Libyen

Är svenska medier medlemmar i Nato?

Olja är västs främsta intresse i Libyen

Kritiken mot Nato i Libyen syftar till att svartmåla USA

Sverige ska även fortsättningsvis ge militär hjälp

Massivt ickevåld hade sannolikt också fällt Khaddafi

Elitförband på marken banade väg för regimskiftet

Libyen visar att bomber kan gynna demokrati

Libyen är inget argument för att flygbombningar räcker

Informationssamhället störtar diktatorer

Khaddafis fall viktig signal till världens diktatorer

Tack vare Nato kan den libyska demokratin ta fart

Rebellernas massakrer visar att Sverige bör lämna Libyen

Brott mot FN-stadgan gör att Libyenkriget inte är legitimt

Varför är Sverige fortfarande kvar i Libyen?

Fel av Sverige att förlänga militär insats i Libyen

Senfärdighet och detaljstyrning skadar insatsen i Libyen

Kolonialismen är tillbaka i form av FN och Nato

En historisk milstolpe för Gripen

Därför stödjer MP en förlängning av Libyeninsatsen

Libyen: Sverige fortsätter på det slutande planet

Med Juholt vann demokratin över militären

Juholt bär ansvaret för S haveri i Libyenfrågan

Riktade attacker mot Gadaffi kan slå tillbaka mot USA

Officer: Det finns ingen militär lösning i Libyen

Om Nato mördar barn i Libyen bör Sverige tacka för sig

S sviker Libyens folk med skamligt svaga argument

Därför säger vi nej till en förlängning av Libyeninsatsen

Att få bort Gadaffi kommer att bli kostsamt

De arabiska revolutionerna kan kullkasta världsekonomin

Internationell oenighet riskerar att dela Libyen

Libyen-resolutionen visar hur västmakterna missbrukar FN

Statsvetare: Dödläge i Libyen!

2000-talet kan bli demokratins sekel

Interventionen i Libyen kan bli ett tragiskt misslyckande

Juholts säkerhetspolitik skapar osäkerhet

Mycket talar för att Sverige behöver bidra med markstyrkor


"Ropet från fjärran": Pirathövdingens liv och leverne

Varför vill Bildt inte skydda kvinnorna i Libyen?

Föreställningar om maskulinitet bakom svenska JAS-insatsen i Libyen

Insatsen i Libyen är oklar, troligen otillräcklig och egentligen onödig

Reinfeldts och Juholts JAS-haveri visar att Sverige ingenting lärt


Var kritisk till det som förmedlas om krigen i arabvärlden

Insatsen i Libyen dramatisk förändring av internationell politik

Moderatpolitiker: Carl Bildt företräder inte längre moderat utrikespolitik

”Hellre dö stående än leva krypande"

Syrien kan bli nästa Libyen - om vi inte reagerar nu

Bevare oss för en doktrinär vänster


Tidigare sjöofficer: Varför har Sverige stridskrafter?


Sverige bör ge snabbt besked om att man vill delta

Dyrköpt läxa från Irak kan hjälpa Libyen


Ung vänster: Insatsen i Libyen handlar inte om olja

Det räcker inte med flygförbud om Libyen ska bli fritt

Officer: Insatsen i Libyen långt ifrån självklar

Sverige ska inte delta i ogenomtänkta bombningar mot Libyen

Libyen ger USA:s republikaner byxångest


Skillnad på bombliberalernas och vårt ställningstagande mot Gaddafi


Klichébildens envisa fortplantning


Statsministern måste återta kontrollen över svensk utrikespolitik

JAS hade varit på plats på måndag om den politiska viljan funnits

Flygförbudszon i Libyen är en stor och dyr operation

Vänster och höger byter plats inför Libyen

När USA kan agera håller Europa i pekpinnen

Underkänner Bildt och Reinfeldt EU som militär aktör?

Upprätta en flygförbudszon över Libyen
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




13 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Varför ska hon avbildas i huckle? Hon förefaller ju vara etnisk svenska på vänsterkanten.
Det hon säger är en blandning av likt och olikt. Mycket är faktiskt rätt bra.
Interventionen i Libyen handlar om en enda sak, oljan.
Det kommer att bli Frankrike som får sköta om ockupationen av libyen så att USA kan få stöd för sin Mellanösternpolitik.
Biståndsarbetaren Lotta Westerberg kritiserar i denna artikel mycket relevant hur NATO:s och även vissa svenska politikers propagandistiska språkbruk om "humanitär intervention" som grund för NATO:s anfall mot Libyen underminerar det seriösa humanitära arbetet och internationell solidaritet. Hon påpekar särskilt att citat :
"Gränsen mellan civilt och militärt håller på att suddas ut, något som vi inte bara ser i Libyen utan även i länder som Colombia och Afghanistan. Detta är en skrämmande utveckling då skydd av civila i en konflikt är beroende av det finns en klar distinktion mellan de två. "
De föregivet "humanitära interventionerna" i Irak och Libyen - två av världens (socialistiska) oljerika länder - är bara början av det kapitalistiska västerlandets strid för att kontrollera världens oljereserver. När våra politiker i väst, som t.ex. vår statsminister Reinfelt, döljer den nakna sanningen därom bakom ett "klädsamt" språkbruk om "humanitär intervention" som orsak till mördandet har vi påbörjat vår civilisations väg mot undergången.
Här är en kort men intressant video där den amerikanska generalen Wesley Clark beskriver att det bara 9 dagar efter terrorattentatet 9/11 fanns ett beslut att med om nödvändigt militära metoder byta regim i följande länder i mellersta östern: Irak, Syrien, Libanon, Libyen, Somalia, Sudan och till sist även Iran.
http://www.youtube.com/watch?v=SXS3vW47mOE&feature=player_embedded
Vad som inte nämns i denna korta video är att de planerna (också enligt general Wesley Clark) hade gjorts upp redan i början av 90-talet och att 9/11 togs som en utmärkt förevändning för att förverkliga dem.
Endast genom ett adekvat språkbruk när det gäller de militära interventionerna i tredje världens länder kan, som Lotta Westerberg påpekar, västerlandet behålla någon form av sans och måtta och därmed kontroll av ohyggligheterna. Vi behöver pressa våra politiker till att säga sanningen om USA/NATO:s krig i tredje världen. Annars kommer snart mördandet hit till oss i stor skala. Eller är våra politiker så naiva att de tror att västerlandet än en gång i modern tid kan kolonisera och kontrollera tredje världen och dess väldiga människomassor ?
Bo T, inte ens i Irak handlade det om oljan. USA administrerar inte och äger inte oljefälten i Irak, varken före eller efter kriget.
Innan inbördeskriget bröt ut i Libyen existerade många utländska oljeutvinningsföretag i Libyen; Wintershall, ENI, Respol, BP, Shell o.s.v. Det statliga oljeföretaget producerar mindre än en fjärdedel av den totala mängden.
Om det skulle vara ett krig skulle det då vara för att expropriera den lilla mängden den Libyska staten producerar? Tänker du att Frankrike ska ta rättigheterna från Brittiska, Spanska, Holländska och Kinesiska oljeföretag? Kanske inte bör nämnas men några av dessa länder är med i NATO insatsen. Om det nu skulle vara om oljan, skulle det inte vara logiskt att attackera landet istället för att bara upprätthålla en flygförbudszon? NATO skulle kunna krossa hela den libyska armen på en vecka utan problem, den libyska armen är outbildad, saknar disciplin och har minskat avsevärt sedan kriget började, idag rör det sig om mindre än 100 000 soldater som använder vapensystem som är 30 år gamla. Allt de skulle kunna göra är att gömma sig bland civila, precis som de fega talibanerna.
Rubriceringen av artikeln är klockren. Interventionen är allt annat än humanitär och bygger på en agenda som står i skarp kontrast till vad som av de ansvariga anförs. Frågan är hur länge våra kära politiker, nationella som internationella, låter sig hållas till endast Libyen. Att interventionen är ett ypperligt tillfälle att straffa sittande regim för deras tidigare agerande samt då han varit lite väl "kaxig" mot Europa och "västvärlden" torde väl vara självklart... Finns det verkligen individer som tror att interventionen bygger på omtanke och ansvarstagande för den del av den libyska befolkningen som står med vapen i hand mot den sittande regimen?
Hur många människor har inte dött, blivit lemlästade eller förlorat sina hem PÅ GRUND AV natos intervention? Detta krig hade varit slut för månader sedan. Och kommer nästa regim bli bättre? Knappast, regimer födda ur inbördeskrig brukar vara totalitära och vedergällningen hård.
Till exempel hur båda sidorna såg ut i slutet av spanska inbördeskriget. Min misstanke är att Franko var det minst onda av två onda ting, och han arbetade ihjäl och eller avrättade tiotusentals människor efter kriget. Men alternativet var stalinism, oavsett hur det såg ut i början av kriget.
#4 John Vice. Bra skrivet.
Lotta Westerberg: Vad vill Du egentligen ha sagt med Ditt inlägg? Att interventionen i Lybien, oavsett vad den kallas, drabbar oskyldiga civila? Men Du kan väl inte mena att en regim som anfaller sin egen civilbefolkning har någon legitimitet. När Nato ingrepp stod Kadaffis styrkor i begrepp att anfall Benghazi. Man kan spekulera i vilket blodbad som undveks tack vare Natos intervention. Nato fick FN´s fullmakt att skydda civilbefolkningen vilket tydligen kräver att Kadaffi-regimens militära kapacitet att angripa den slås ut. Men Du klagar över att Kadaffi-regimen vägrar att öppna en "humanitär korridor" p g a Natos intervention.
Nu börjar det krackelera, krigshetsarna i Sveriges riksdag bör skämmas.
Ett parti sade nej och ville sätta in riktig humanitär hjälp, inte kanoner.
#10 Chili Palmer, 2011-06-06, 01:15
Vi tycks ha liknande historieskrivning om spanska inbördeskriget. 100 000 dödade efter krigets slut låter inte helt otroligt. 50 000 var det garanterat.
Men framåt slutet av kriget var anarkister och socialdemokrater besegrade. Det utkämpades ett inbördeskrig inom den "republikanska" sidan under inbördeskrigets gång. Mot slutet av kriget så var den republikanska sidan helt i stalinisternas händer. Vilket var den poäng jag ville göra. Oavsett om en sida i ett inbördeskrig är sympatisk och legitim i början av kriget så verkar revolutioner och inbördeskrig extremt brutaliserande. När röken lägger sig så är det de hänsynslösaste, de som älskar makten högst, som sitter vid rodret. Och ärligt talat, jag har inte hört något trevligt om rebellerna i lybien ens innan inbördeskriget. I bästa fall är det helt enkelt västklaner mot östklaner.
"Förmodligen fick Spanien sovjetisk hjälp,..."
Den republikanska regeringen skickade sin guldreserv till sovjetuunionen in början av kriget, som förskottsbetalning på vapen från USSR. Enorma mängder vapen levererades också och under vissa perioder var "republikanerna" materiellt överlägsna.
Franco drev sitt krig på kredit. Vilket fick till följd att det blev än viktigare för italien och nazityskland att Franco vann.
Ett exempel på hur inbördeskriget (och möjligen beroendet av sovjetiska vapen) brutaliserade den republikanska sidan:
http://en.wikipedia.org/wiki/Andreu_Nin_i_P%C3%A9rez
Jag förstår ingenting. Jag läste häromdagen att NATO hittills har gjort fyra tusen bombattacker över Libyen. Det är väl väldigt humanitärt. Reinfeldt säger det, McCain säger det. Jag är övertygad om att Sara Palin säger det. Angela Merckel är tjurig, men hon har väl gått i baklås. När så många fantastiska och djupsinniga tänker säger att detta är humanitärt så är det väl det. Vi får säkert ordet PEACE målat på Gripen snart. Varje bomb kommer nog märkas med "humanitärt verktyg". Inga som helst svårigheter att göra svart till vitt. Hjulen rullar snabbt nu. Juholt som man skulle kunna tänka sig ryta i, stakar sig. Det finns inget hopp. De fyratusen eller vem vet åttatusen ytterligare humanitära bombattacker som libyerna har att vänta av oss kommer säkert att sprida stor glädje i Libyen. Västs utrikespolitiska urspårning är total.
# Chili Palmer
Jag är imponerad av dina historiska kunskaper. Undervisar du i historia? Jag skulle behöva uppdatera mina kunskaper på en rad områden :)
Det är i och för sig ett sidospår, men varför anföll Kina Vietnam och hur reagerade omvärlden? En sak till, varför anföll Vietnam Kambodja, de var väl båda kommunistiska länder?
Nä det hade varit mycket mera humanitärt mot Khadaffi om NATO och FN inte lagt sig i!