Välfärdsstaten som nationell identitet

Ingrid Kampås har redan skrivit en fantastisk artikel i ämnet. Svenskhet är ingenting som egentligen behöver definieras, den finns där bara. I botten av våra själar finns hela vår historia nertecknad. Det är kanske därför det är så svårt att erkänna den. För att det finns en inneboende skam i svensken för att vara glad och stolt över sig själv och det man representerar.

Något som är typiskt svenskt är ordspråk och ordbruk som : "Eget beröm luktar illa", "Den som inte arbetar äter inte", att vara "Styv i korken" och naturligtvis "tro att man är något".

Det har skrivits rätt mycket om den svenska individualismen i form av självförverkligandet och måluppfyllelsen. Detta har en rad förklaringar men också effekter som sprider sig som ringar på vattnet. Jag skrev själv en artikel tidigare att individualismen av svensk modell ändå tillhör konsensuskulturen då ingen egentligen kan förhäva sig utan att det straffar sig i form av ensamhet och utanförskap.

Till det svenskaste i vår moderna historia är välfärdsstaten eller "den svenska modellen". Den tillåts vi vara omåttligt stolta över. En inte alltför kvalificerad gissning är att den svenska modellen symboliserar godhet, jämlikhet, solidaritet med de svaga och jämställdhet mellan könen. Idel ädla ideal. Vi är i själva verket trygga i en förvissning om att vi är bäst i världen på detta. Och det finns inget skamfyllt i detta.

Att vi kan känna sådan stolthet över den svenska modellen beror på att vi kan ta på den. Vi kan peka på den, peta på den, titta på den och utvärdera den. Och den tillåter oss att slippa känna oss själviska.

Detta är en helt följdriktig reaktion på att vi kan ägna oss åt självförverkligande och mest bry oss om det egna livsutrymmet samtidigt som vi ändå lever i en stor flock. Att leva i ett samhälle som har tagit ansvaret ifrån oss för såväl våra barn som våra gamla föräldrar bjuder ändå på en märklig motsägelse som vi svenskar har svårt att hantera. Eller åtminstone borde ha.

Vilsenhet och negativitet uppstår när svensken ska hitta andra värden i den svenska kulturen. Värden som inte går att räkna in i en statsbudget med vinnare och förlorare, utan lever ett eget liv. Har en själ om man så vill Den svenska folksjälen är så svår att se därför att den inte går att ta på. Den blir diffus och konturlös. Utan självklarheter vacklar självförtroendet.

Att Sverige troligen är världens mest sekulariserade land är likaså en förklaring till den märkliga självförnekelsen som svensken ägnar sig åt. I över 70 år har vi indoktrinerats till att misstro och sedan förkasta kristen tro i första hand. I Folkhemmet fanns inget utrymme över för en Gud. Ingen konkurrens skulle finnas till den socialdemokratiska ideologin. Att sedan denna har mycket gemensamt med just kristendomen är sedan länge begravt under miljonprogrammens slitna höghus.

Välfärdsstaten har inneburit att svenskens privata självkänsla och tro på sig själv, är kraftigt försvagad. Att själv arbeta sig igenom svårigheter och sorg har blivit allt svårare. Undersökningar visar att 80-talisterna är överrepresenterade på landets psykakuter. Orsakerna kan vara att pojkvännen har gjort slut eller att man misslyckats på en tenta.

Att ett folk som grävt sig igenom hopplösa marker och byggt egna hus med sina bara händer, är svårt att förstå idag. Men envisheten och jävlaranamma kan man ändå se på hur människor sköter sina trädgårdar och sina hus. Det finns alltid något som kan göras bättre, alltid något mer som ska till. Vi ger oss inte.

Det verkar som folksjälen avspeglar sig i det vi själva äger och förfogar över. Ett jordnära folk med en historia i balans med de skiftande årstiderna kan bara inte försvinna på grund av ett överdimensionerat samhällssystem.

Men så länge vi har makthavare som förnekar vår nationella identitet, spottar på vår icke-existerande kultur och bara framhäver sin egen välvilja och positivism över allting annat som inte är svenskt, så avstannar utvecklingen. Det är bara mängden bidrag som betalas ut som blir större.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/36959

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

"Men så länge vi har makthavare som förnekar vår nationella identitet, spottar på vår icke-existerande kultur och bara framhäver sin egen välvilja och positivism över allting annat som inte är svenskt, så avstannar utvecklingen. "

Ibland (i mina mörka stunder) så tror jag att det hela är en plan från makthavarna. Att sudda ut den svenska identiteten är ett led i att skapa "Nybyggarlandet Sverige". Ingen kommer att protestera när nybyggarna väller in för vi har ändå inget som är värt att försvara.

Tack för en bra artikel! : )

Permalänk | Anmäl #1 Kisse Miss, 2011-06-05, 00:14

Maj Grandmo:
Eftersom jag vet att du oxå är Uppsalabo skulle jag vilja veta vad du tycker om Fullerö Park, dvs det planerade nöjesfältet med vikingatema strax söder om Storvreta.

Är inte Fullerö Park (som ju stöds av Alliansen) verkligen en lovvärd ambition att lyfta fram Uppsalas och Sveriges vikingahistoria på ett lite lättare sätt (må vara med lite för pengastinna ögon och på fel plats enligt min mening)?

Permalänk | Anmäl #2 Henrik Ottosson, 2011-06-06, 08:44