Publicerad: 2011-06-03 14:06, Uppdaterad: 2011-11-02 15:11
Trots min ringa ålder så är jag väl medveten om att ordet ”svenskhet” är ett ganska nytt ord i den svenska debatten. Innan Sverigedemokraternas framgångar fanns förvisso begreppet men det var inget man talade om i den allmänna debatten. Sedan hände något.
Har ett brinnande intresse för samhällsdebatter i allmänhet men framförallt gällande islamisering och svenskhet .
Man började prata om svenskheten, att islamiseringen är ett hot mot denna liksom invandring i allmänhet. Man menade att svenskheten är viktig att bevara. Varför framgår sällan men det kanske antas som något givet. Begreppet som ”Bevara Sverige svenskt” bjuder sällan på någon tydlig definition utan pekar snarare på vissa problem med invandring utan att presentera alternativet.
När vi pratar om oss själva i Sverige så är det väldigt skiftande beroende på situation. Att något är ”typiskt svenskt” är något man hör dagarna i ända. Det kan gälla de gånger man inte vågar klaga på biffen man betalat för på restaurangen eller något annat som risker att göra situationen något spänd eller obekväm. Från samma personer kan man ändå höra att det är något man vill bevara. Detta är något förenklat och bör inte göras för stora poänger av men faktum kvarstår: Väldigt få, eller ingen, har faktiskt definierat svenskheten utan det verkar vara upp till var och en att definiera utifrån sina egna erfarenheter och premisser. Detta blir ganska trubbigt och tvetydligt. Språkrelativism av detta slag är svårt att hävda när man väl ska diskutera problem och fördelar med företeelser av olika slag. Är svenskhet för mig att gilla fika och för någon annan att man kan sjunga nationalsången när fanan hissas så blir diskussionerna märkliga, vilket ofta är fallet.
Så vad är då svenskhet? Kanske ska man bortse från handlingar av olika slag. Kanske är nationalsången på skolavslutningen en viktig symbolfråga men ska vi vara ärliga tror jag det är få som menar att man faktiskt når kärnan i begreppet genom att hävda detta. Inte heller alla typiskt (negativa) svenska företeelser är lämpliga att peka på. Primärt bör det vara moral, etik och dylikt, vad värdesätter vi i Sverige, vad är ”typiskt svenskt” i ordets mest positiva bemärkelse? Svaret ter sig kanske självklart. Man brukar tala om jämlikhet, mångfald och tolerans. Detta tar sig uttryck i en strävan efter ett polyteistiskt samhälle, sekulärt om man så vill, ett socialliberalt tänk där åtminstone utgångspunkten är att alla ska ha samma förutsättningar och vidare att man accepterar och bejakar alla former av minoriteter. Huruvida detta är bra kan diskuteras men faktum är ganska tydligt och det är att det på många sätt varit politiker som drivit på detta. Vad man märker i och med de mer högerextrema rörelsernas tillväxt (se SD m.fl.) är att stora delar av folket faktiskt inte hängt med i denna utveckling. Som tidigare nämnts är det populärt att peka på islamiseringen av Sverige som det primära hotet mot svensk svenskhet.
Återigen hittar vi inte heller här någon entydig definition. Efter att ha läst bl.a. Kent Ekeroths blogg och samtalat med flera motståndare mot islamiseringen så återstår frågan: Vad innebär islamiseringen? Att vi serverar halalkött i vissa skolor, att vissa gym har öppettider eller specialavdelningar för kvinnor, att moskéer ansöker om böneutrop, att muslimer får bära slöjor osv. är de vanligaste svaren. Vidare kan man läsa om att sten kastas på räddningspersonal i förorter och menar att detta också är ett led i islamiseringen. Att detta skulle vara muslimer eller ens religiöst betingat framgår inte av nyhetsrapporteringen då ingen gripits. Är detta problem? Det vagt definierade svenskhetsbegreppet är knappast skadeskjutet och islamiseringen är långt ifrån belagd.
Hur var det då med jämlikhet, mångfald och tolerans? Är det ett etablissemangets världsfrånvända kamp eller är det värden vi faktiskt bör värna om? Utan att empiriskt kunna belägga svaret är det högst rimligt att anta att få människor skulle vända sig emot detta men ändå verkar oenigheten vara stor. Svenskheten definieras kanske av dessa tre, även om vi i handling ofta inte verkar vilja eller orkar leva efter dem. Vad som är säkert är att det i alla fall gäller oss själva. Vi infödda, skötsamma och företrädesvis vita svenskar.
Vad som vidare är svårt att förstå är hur vi väljer att belägga dessa tre, ofta hyllade, principer. Varför ska vi ha jämlikhet, mångfald och tolerans? Kanske för att de anses vara bra och fungera men det är ganska svårt att se varför dessa ska anses som universella utifrån vår svenska, sekulära och ofta ateistiska hållning. Att åberopa FN:s deklaration om mänskliga rättigheter som dess grund är föga tillrådligt då det är ett papper vi har skrivit på, därför gäller dessa principer oss. Vår oförmåga att faktiskt kunna belägga dessa principers universella värden kan vara en stor anledning till att vi ser fler och fler människor som förfäktar uppfattningar om ojämlikhet, omångfald och otolerans.
En sekulär stats etik och moral styrs enbart av majoritetsbefolkningens uppfattning. Om opinionen ändras så finns det lite att göra. Naturrätten, som många gärna omfamnar, är som att gripa efter ett halmstrå. Den kan hävdas men den styrs fortfarande av majoritetens tycke och smak.
Svenskheten som begrepp är alltså offer för vad majoriteten anser. Den är varken statisk eller universell. Den är snarare högst dynamisk och föränderlig och utan egentlig fast grund. Att införa en fast och stabil grund för våra värden och principer är nyckeln till fungerande samhällen där vi kan tala om svenskhet, danskhet eller brasilianskhet beroende på land eller kultur. Genom att göra detta kan vi få ett land som genomsyras av jämlikhet, mångfald och tolerans, eller om man så vill - av svenskhet.

Mohammed och Gustav Vasa – hur Högskolan Dalarna betraktar det transkulturella Sverige

Svensk kultur är varken bättre eller sämre - men den existerar

Tre ting krävs för en starkare gemensam identitet

Nationen är en naturlig gemenskap som hotas av osund nationalism

En blick säger mer än tusen ord
Därför är nationaldagen bluff och båg

Vi bör bejaka och njuta av vårt arv


Använd nationaldagen i kampen mot hatbrotten

Reinfeldts bild av invandrares utanförskap är inte sann

Rätt av Reinfeldt att tala om ras

Reinfeldt i gott sällskap när han pratar om etnicitet

Kontraproduktivt att klaga på begreppet ”etnisk svensk”

Folkhyfs är en bristvara i den svenska kulturen

Svenskt självhat är också en form av nationalism

Medborgarskapet kan skapa inkluderande gemenskap

Ge oss vår nationaldag tillbaka


För mig finns svenskheten i Värmland

Gör nationaldagen till medborgarskapets dag

Vi svenskar borde göra upp med bruksmentaliteten

Intervju: "Sverige har en lang tradition for at marchere i takt"

Politiker som hånar det svenska försvårar integrationen

Intervju: "Vi behöver ingen politik för att känna oss som svenskar"

Välfärdsstaten som nationell identitet

50-talets Sverige välkomnade mig med öppna armar

Svenskhet som "mall" för migranter

Historielöst att förneka svensk kultur

Intervju: "Integrationspolitik är kontraproduktivt"

Därför är det viktigt att få vara svensk

Vart är svenskheten och Sverige på väg?

Svensk kultur är en del av den kulturella mångfalden

Varför måste vi alltid definiera svensk kultur?

Sverige är inte hat, mygel och hyckleri
Var finns den mångkulturella infallsvinkeln hos de svenska riksdagspartierna?

Svenskhetsnormen måste synliggöras i politiken


Mänskliga rättigheter istället för ”svenskhet”
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Newsmill är en del av TV4-gruppen.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




3 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Intressant artikel. För intelligent för denna debatten troligtvis. Tror dock mycket på rädsla för det man inte känner till och rädsla för förändring, är viktigare delar än definition och försvar av gemensamma värderingar.
En typisk PK-artikel. "Svensk svenskhet"? Det vänder sig i magen. Och varför dra in muslimer i en artikelserie som handlar om den svenska kulturen?
Muslimerna är faktiskt inte en del av den svenska kulturen. Det tror jag du vet också. Men i jakten på PK-poäng är alla medel tillåtna.
Att vara svensk är inget som behöver problematiseras eller ifrågasättas. Att det ändå görs är antagligen p g a det förakt vi idag möter hos makthavare och journalister. Snacket om "töntiga saker", "barbari" och "stampa jordgolv" när man ska beskriva Sverige utan invandring, är så förnedrande, så groteskt, så historielöst att man är beredd att utse dessa politiker till landsförrädare. Eller åtminstone lämna in en fulltecknad anmälan till DO.
Det typiskt svenska ligger i hur vi tänker, hur vi beter oss mot främmande människor, hur vi gör hemmet till vår borg, hur sakliga och rationella vi kan vara. Och så vår världskända tolerans. Den som egentligen bottnar i rädsla. Svenskar vill verka goda till varje pris. Om vi sedan inte är det spelar ingen roll. Det är det yttre som gäller i vårt land.
Jämlikhet, mångfald och tolerans är ord som jag en gång tyckte var fina. Numera så blir jag alltid misstänksam och får obehagskänslor när jag hör de orden eftersom det är ord som alltid används när makthavare försvarar en misslyckad invandringspolitik.
Vad menar skribenten med att vi behöver införa en fast och stabil grund för dessa värden? Konkretisera!
Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.