Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Publicerad: 2011-05-29 19:05, Uppdaterad: 2012-02-28 11:02
När Nobelpriset i medicin gick till IVF-behandlingarnas fader i höstas var det ett stort erkännande, både för vården vi får men också för att det är bevisat att barnen mår bra. Ofrivilligt barnlösa får barn som mår utmärkt, fysiskt som psykiskt. Detta till trots tvingas vi ständigt bemöta fördomar och bekämpa godtyckliga systemfel.
Johanna Mannung är vice ordförande för Barnlängtan, patientföreningen för ofrivilligt barnlösa.
Ofrivillig barnlöshet är en sjukdom, erkänd av både riksdagen och världshälsoorganisationen WHO. Att ha låg fertilitet eller vara steril klassas också som en funktionsnedsättning enligt WHO och Socialstyrelsen, för normalt sett ska en kvinna ha fungerande äggstockar, ägglossning, äggledare och livmoder. En man ska ha tillräckligt bra spermier. För de flesta ofrivilligt barnlösa finns förutsättningarna, men lite hjälp på traven kan krävas för att få ägglossningen att ske eller för spermierna och ägget att mötas.
I vanliga fall brukar man tala om att personer med funktionsnedsättningar ska få det stöd som krävs för att så gott det går kunna delta i samhället på samma villkor, även om det fagra talet sedan inte alltid levs upp till. Men om det gäller fertilitetsrelaterade funktionsnedsättningar så gäller motsatsen - då ska vården till varje pris begränsas för att utesluta de drabbade från behandling.
Idag får 30-70% lämna landstingsvården utan att få ett första barn, bara för att politikerna inte tycker att de ska få bilda familj. Majoriteten skulle kunna få barn med mer vård. Behandlingar för syskon får paren märkligt nog bara om de skiljer sig. Reglerna som de ser ut idag ger nämligen bara vård till de par som saknar ett gemensamt barn. Sämst är landstingen i Västerbotten, Norbotten, Västernorrland och Jämtland, där motviljan mot att behandla ofrivillig barnlöshet har lett till ett regelverk som är så exkluderande att det som finns kvar bara med god vilja kan klassas som vård.
Som patientförening vet vi att många politiker anger skäl som är allt annat än rumsrena när media inte är i närheten. Vi får höra att det är naturens mening och att det kanske faktiskt inte är tänkt att vi ska få barn. Att det kanske finns genetiska defekter på oss som gör att det är bäst som det är. Men när media istället ställer frågorna får de höra om "prioriteringar" och "vi måste tänka på de cancersjuka som behöver vård först". I verkligheten tänker vi nog mer på de cancersjuka än vad de som vill begränsa vården gör. Cancer leder ofta till infertilitet, vilket hos många överlevare blir en enorm livssorg. Infertiliteten kan dessutom också öka risken för vissa sorters cancer. Ändå är det tydligen inte nog med sjukdomsåren, politikerna dessutom bort möjligheten att bilda familj.
Det finns också en allmän missuppfattning om att behandling mot ofrivillig barnlöshet är dyr vård, vilket inte stämmer med de studier på kostnadseffektiviteten som finns. Tvärtom är assisterad befruktning en vinst rent ekonomiskt för samhället. Det går inte att spara pengar genom att låta bli att ge vård som är samhällsekonomiskt lönsam att ge, så varken sparkrav eller prioriteringar håller som argument.
Sammantaget är vårdbegränsningarna ett hopkok av fördomar och okunskap. Som det ser ut idag krossar landstingspolitikerna människors drömmar om en familj på ett sätt som både leder till stort lidande för individerna och en ekonomisk förlust för samhället. Det måste få ett stopp.
M, fp och c kör över kd och föreslår att ensamstående ska ha rätt att inseminera.

Kristdemokraterna är ohederliga om barnkonventionen

Replik: Vi är överens om att barn behöver kärlek

Män reduceras till leverantörer av sperma

Replik: Därför ska ensamstående kvinnor ha rätt till insemination

Insemination av singlar öppnar för krav på surrogatmammor

Moderaterna bör rösta för att utreda frågan om surrogatmoderskap

Inkonsekventa lagar om ofrivillig barnlöshet måste åtgärdas

M måste sluta låta sig styras av en konservativ minoritet

Dags för mitt parti att bejaka surrogatmödraskap

Hög tid för en relationsneutral politik

Politikers fördomar begränsar rätten till behandling för barnlöshet

Därför bör ensamstående få rätt till assisterad befruktning

Varför tvingas jag vara fertilitetsflykting?

Pappan kan inte reduceras till en burk spermier
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Inga skattepengar, men om man vill satsa helt privat så OK.
Det är ingen mänsklig rättighet att få bli förälder.
Det är heller inte så att för att något är en erkänd sjukdom och det finns bot/behandling mot denna sjukdom det därmed också är så att allt som går att bota/behandla alltid är rätt att bota/behandla om det sker på bekostnad av andra sjukdomar som påverkar människors möjlighet att överleva.
Människan har ETT mål med sin existens, att reproducera sig.
Allt annat är underordnat denna primära funktion.
Så fort skattepengar tas upp som ett skäl för att inte göra en insats så måste man vara noga med att räkna hela kedjan ut. Om vi nu har kommit så långt att vården av ofrivilligt barnlösa ger friska barn, dvs nya friska samhällsmedborgare finns det knappast något vettigt skäl att låta bli att ge denna vård. Barnen växer upp och kan vara med och försörja samhället, föräldrarna blir lyckliga och därmed friskare (= kräver mindre vård = billigare). Det är en win-win-situation. Så låt oss hjälpas åt istället för att hela tiden fundera över vem som kostar mest pengar för samhället.