Mål- och resultatstyrningen är ännu inte införd

Det debatteras i tidningar, i tv, radio och på bloggar. TV-serien 9A väckte starka känslor hos många människor. Maceij Zarembas fem artiklar i Dagens Nyheter rörde om i hela skolsverige, även allmänheten har reagerat på beskrivningen av svensk skola. Expressen och Aftonbladet har haft sina egna artikelserier om skolan och givetvis har lärarfackens tidningar, Skolvärlden och Lärarnas tidning, en pågående diskussion om den svenska skolan och elevernas sjunkande kunskapsresultat.

Överallt har man försökt hitta förklaringar: Kommunaliseringen, politiska beslut, lärarutbildningen, Skolverket eller ideologiserad pedagogisk forskning. Alla dessa faktorer har varit bidragande orsaker till att utarma svensk skola. Det är dock förvånande att ingen av alla kunniga och erfarna debattörer har tagit upp den enskilt största orsaken till svensk skolas förfall, övergången från mål- och regelstyrning till mål- och resultatstyrning.

I och med införandet av Lpo 94 skedde ett paradigmskifte inom svensk skola. Inte sedan den svenska folkskolans införande år 1842 har något så omvälvande skett inom svensk skola. Tre stora förändringar. Huvudmannaskapet för svensk skola övergick från staten till kommunen. Styrningen av skolan gick från mål- och regelstyrning till mål- och resultatstyrning, det vill säga det är målen i läroplanen som eleverna ska uppnå - lärarkåren ges frihet att välja metodik för att ta eleverna till målen. Betygen gick, som en konsekvens av bytet av styrsystem, från relativa till kunskapsstandardbetyg. Det kanske mest omvälvande med Lpo 94 var att läroplanen satte upp en minsta godtagbara kunskapsstandard (mål att uppnå) för årskurs 5 och 9, senare även för årskurs 3 i matematik och svenska.

Svenska lärare hade under 32 år inte behövt bry sig om eleverna hade lärt in de kunskaper som skolan hade lärt ut, var nu tvungna att göra en tankevända, en synvända, ett totalt nytt sätt att se på kunskap och elevers möjligheter. Alla elever skulle nå godkända slutbetyg i årskurs 9, alla de "obegåvade" eleverna som hade 1:or och 2:or (31%) skulle plötsligt ges möjlighet att nå godkända betyg. Med läroplanen som kom 1962 (Lgr 62) infördes i Sverige relativa betyg. Det innebar att eleverna skulle få betyg efter en femgradig skala som byggde på att elevers intelligens är normalfördelad. Det innebar att 7% av eleverna skulle ha betyget 1, 24% av eleverna skulle ha betyget 2, 38% av eleverna skulle ha betyget 3, 24% av eleverna skulle ha betyget 4 och 7% av eleverna skulle ha betyget 5 (det högsta betyget). Det fanns ingen standard för kunskap, utan systemet byggde på tanken att sortera ut de elever som var begåvade för högre studier. Problemet var att det inte gick att jämföra betyg, ingen visste hur mycket en 4:a i Bagarmossen var värd i förhållande till en 4:a i Djursholm. Försvararna av det relativa betygssystemet menar att systemet var baserat för hela skolsverige och hade en lärare en ovanligt begåvad klass, kunde denne sätta fler antal 4:or och 5:or än systemet medgav. Men hur kunde man veta om ens klass var ovanligt duktig om det inte fanns en referenspunkt? Genom nationella proven sa förespråkarna för relativa betygssystemet, men dessvärre fanns det inte nationella prov i alla ämnen, t.ex. inte i SO. Så där föll den möjligheten. Och hur många har inte hört sin lärare säga att 4:orna tyvärr är slut? Med det relativa betygssystemet fick man ett kalkylerat bortfall som var ok, det fanns alltså med i lärares medvetande att en viss procent skulle misslyckas för att de inte var intelligenta nog.

Med Lgr 62 infördes också ett starkt fokus på utlärt (teach). Läroplanen talade om vilket stoff skolan skulle lära ut, men ingenstans fanns det en standard för inlärt (learn), alltså vad eleverna skulle ha lärt sig. Läroplanen styrde också vilken metodik lärare skulle använda sig av, skolan var alltså regelstyrd. Från 1962 till 1994 fungerade skolan efter detta system, läroplanerna Lgr 62, 69 och 80 var alla uppbyggda på samma sätt. De talade om vad skolan skulle lära ut och det relativa betygssystemet gjorde så att det inte fanns någon kunskapsstandard att stämma av emot, utan sorterade elever efter i förväg bestämda procentandelar.

Att ändra en människas tänkande är svårt. Att få alla Sveriges tusentals lärare att ändra sitt sätt att se på elever, kunskap och metodik, som en mål- och resultatuppföljning föreskriver, kräver en massiv fortbildningsinsats. Detta uppdrag gick till Skolverket. Lärare på Jordbromalmsskolan, där jag tidigare jobbade som SO-lärare, har berättat för mig att det kom en del fortbildningsmaterial till skolan, bland annat en VHS-kassett där Skolverkets dåvarande generaldirektör Ulf P Lundgren berättade om Lpo 94. Själva fortbildningsinsatsen fick lärarna sköta själva. Den största skolreformen på 152 år och lärarna blir svikna av ansvariga myndigheter och politiker. Här får Skolverket ta på sig ansvaret, de budgeterade fortbildningsmiljonerna användes inte, utan fanns kvar hos Skolverket vid en granskning av Riksdagens revisorer (Statens styrning av skolan - Rapport 2001/02:13).

Riksdagspolitiker med ansvar för skolfrågor, politiska partier och tjänstemän inser idag att skolan måste styras upp och något måste göras åt saken, svenska elevers kunskapsfall måste stoppas. Ett sådant komplext system som mål- och resultatstyrning har lärarkåren än idag inte fått möjlighet att lära sig, eller ens fått möjlighet att förstå. Fortbildningen lyser med sin frånvaro och antagligen är svensk skola mest budgetstyrd, än resultatstyrd. Mål- och resultatstyrningen är med andra ord inte genomförd!

I och med införandet av Lgr 11:s, hösten 2011, ville regeringen även fortsatt att lärarkåren skulle ha frihet att välja vilken metod man vill använda. Detta är utbildningsminister Jan Björklund tydlig med i den presskonferens han håller när Lgr 11 presenteras. Skolverket ville annorlunda, man vill regelstyra svensk skola och svensk lärarkår. I Lgr 11:s kursplan har reglering av lärarens metodik smugit sig in i både syftestexten, centralt innehåll och kunskapskraven. Dessutom består kursplanens centrala innehåll så mycket stoff som ska läras ut att det är tveksamt om det hinns med. Kunskapskraven är så omfattande att det är en omöjlighet att alla elever kommer att uppnå dessa kunskapskrav inlärt. Huruvida resultatstyrning kommer att införas är en kommande diskussion, men utifrån kommande läroplan Lgr 11:s kursplaner ser det problematiskt ut.

Kanske upp till halva Sveriges befolkning har med svensk skola att göra, antingen som elever, föräldrar, lärare eller personal som jobbar med skolfrågor. Svensk skola har varit en lekstuga i många, många år. Total avsaknad av styrning och uppföljning har fått makthavare att göra som de vill, pedagogiska forskare att "köra sitt eget race" och tjänstemän att strunta i fattade riksdagsbeslut. Detta har i sin tur fått tusentals elever att lämna skolan utan godtagbara kunskaper och därmed en sämre möjlighet att ta kontroll över sitt liv och i värsta fall leva i utanförskap. Det är dags att en gång för alla att göra upp med historien, men det kräver krafttag av många. Dags och släppa prestige och jobba för alla elevers rätt till kunskap.

Johan Kant

Biträdande rektor, Vikingaskolan, Haninge

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/36713

2 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Johan, jag delar helt din problembild, däremot har jag en delvis annan syn på både orsaker och botemedel. Det är sant att lärarna blev ordentligt lämnade i sticket och att det är en delorsak till skolans misslyckanden, men enligt min uppfattning är bristen på evidensbaserad forskning, utvärdering och uppföljning ännu allvarligare problem. Den här gången får vi en gedigen implementering trots att reformerna är mindre, men så länge vi inte baserar det vi gör på evidens, följer upp resultaten och utvärderar våra reformer kommer den svenska skolan att underprestera.

Permalänk | Anmäl #1 Helena von Schantz, 2011-05-27, 22:15

Helena, snälla, berätta för mig det gedigna i implementeringen. Till hösten kommer lärare runt om vårt avlånga att tillämpa sina lokala tolkningar av kunskapskraven. Då man mejlar skolverket i specifika frågor, kan de inte svara. De vet helt enkelt inte svaren i detaljerna utan hoppas att lärarna reder ut det hela, vissa på ett sätt, andra på något annat. Situationen ser väldigt olika ut beroende på vilken skola man betraktar. Själv har jag på min friskola t.ex. inte erbjudits en enda infoträff med skolverket kring reformen.

Permalänk | Anmäl #2 pekka karvonen, 2011-05-28, 23:56

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.