Etiska revolutioner och realpolitiska spel

Tragiska men nydanande historiska händelser äger rum på många håll i arabvärlden! För knappt ett halvår sedan lämnade jag ett Egypten som hade styrts av samme despot i över 30 år. Idag sitter både despoten, hans båda söner och tjugo av hans ministrar i fängelse och väntar på sina rättegångar. Egypten genomgår en omvälvning utan motstycke i dess moderna historia. Men viktigare än så är att denna gnista har spridit sig till både nära och fjärran länder.

I en av mina tidigare artiklar som ägnats revolutionerna i arabvärlden skrev jag lite svävande om att detta kanske var den första etiska revolutionen i mänsklighetens historia. Tre månader senare läser jag samma ord i ett manifest om det spanska civila upproret som pågått sedan den 15 maj. Texten lyder: "We need an ethical revolution. Instead of placing money above human beings, we shall put it back to our service. We are people, not products."

Och igen hör jag samma slogan, som miljontals araber skanderar än idag, eka över spanska gator och torg: "Folket Vill Kullkasta Systemet!" För det handlar inte om ett regerings- eller partibyte utan om något så ovanligt som "ett systembyte". Kommer det att lyckas? Tveksamt! Idén är så pass farlig för makthavarnas fortsatta dominans att den lär bekämpas på alla möjliga sätt. Kontra-revolutionen härjar fritt i de länder som rest sig först, och i de länder som ännu inte lyckats bryta sig loss ur despotins järngrepp stöter rörelsen på patrull.

Makthavarna kommer att göra allt de förmår för att bryta trenden. Kommer de att lyckas? Förmodligen gör de det på kort sikt men på lång sikt har fröet såtts och den kommande generationen lär nog vara ihärdigare och klarsyntare än vad vi någonsin har varit. Det ovanliga med denna rörelse är dess "opartiskhet" vad anbelangar politiska färger. Många har förstått att den traditionella vänstern egentligen tillhör samma "system" som den traditionella högern. Kommer det att växa fram nya sorters rörelser som kan samarbeta mot det gamla systemet? Kommer man någonsin att kunna bryta penningens makt? Eller se på realpolitiken som ett brott mot alla etiska regler och därmed mot mänskligheten? Det är långt dit! Rörelser som har all historisk rätt på sin sida har gång på gång genom historien snubblat över realpolitikens grop och förlorat sin revolutionära legitimitet för kortsiktiga taktiska vinster. Igår fick jag detta bekräftat för mig när jag hörde Hizbullahs ledare försvara de syriska ledarnas absoluta rätt att slå tillbaka mot ett obeväpnat folk.

Ett av de särdrag som präglat de arabiska revolutionerna har varit deras icke-våldsfilosofi. Den har bemötts i länder som Syrien, Libyen och Jemen med samma gamla våldsanda som utmärkt tyranniska system genom hela vår historia. I Marocko däremot ägde många fredliga demonstrationer rum i landets samtliga städer de senaste tre månaderna. Regeringen gick varsamt fram och man lät folket demonstrera till en början. Men när kraven blev fler och till och med läkarna anslöt sig till proteströrelsen, small det plötsligt till i Marrakesh. En bomb exploderade på en restaurang med ett tiotal döda turister som resultat. Det hela påminde om bomben som small i en kyrka i Alexandria strax före den egyptiska revolutionens avspark. Det framkom senare att den egyptiska regeringen var inblandad i detta attentat.

Ytterligare en så kallad falsk flagg som gör att man kan lägga skulden på "terrorister" och rättfärdiga den fortsatta odemokratin i landet? Blev demonstrationerna för mycket för de marockanska makthavarna så de måste vifta med "terrorn" för att rättfärdiga det fortsatta förtrycket? Hursomhelst, nu var man mindre benägen att tolerera folkets demokratiska rätt att demonstrera. Ett nytt läkartåg med över 8000 läkare bemöttes häromdan med onödiga krafttag av polisen och ett fyrtiotal läkare fick föras till sjukhus med svåra skador. En läkare berättar hur polisen slog till direkt mot huvudet. Man ville ge ett avskräckande exempel. För om läkarna i landet behandlas på det viset hur blir det då när de fattiga reser sig!

Falsk flagg-operationer och psykologisk krigsföring (inklusive fenomenet med den tystlåtna median i länder som kallar sig demokratiska) är urgamla strategier som har som målsättning att bevara status quo i samhället. Den nittioårige spanske filosofen José Luis Sampedro Sáez, en av det spanska upprorets andliga ledare, har sagt i en intervju http://www.youtube.com/watch?v=LOmh3jcV28g att "det gamla systemet befinner sig i total upplösning", "den allmänna opinionen avspeglar inte allmänhetens opinion längre" utan är en produkt av den penningstarka elitens kontroll över median som inte längre vågar säga emot sin arbetsgivare. Och när median inte längre är betrodd av folket (som söker sig till alternativa medier) kommer kampen att hårdna och lögnerna att mångfaldigas.

Marknadsanpassade religiösa och ideologiska reliker från det förflutna är en given del av det realpolitiska spel som ser till att de rika blir allt rikare och de fattiga allt fattigare i en globaliserad värld. Det är mot detta realpolitiska spel som miljontals människor har rest sig i arabvärlden och på andra håll i världen. "Democracia real, ya!" heter det på spanska. Ett planetärt medvetande sprider sig som ogräs under denna mänsklighetens vår. Begrepp och uttryckssätt dyker upp på olika håll i världen utan att man riktigt vet hur de spridit sig och slagit rot. Plötsligt upptäcker människor att de inte är så ensamma, att många andra tänker och känner likadant. Det sista marknadens väktare vill är människor som är måna om sin frihet och sin värdighet. Den spanska uppresningen kanske blir en kortvarig rörelse. Men det nya folket har precis kommit till världen och kortvariga rörelser som kväses med våld kan också växa till ett globalt medvetande som uppfinner sitt eget system, sin egen ordning. Ännu finns det hopp.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/36702

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Håller med. De enda som kan ge arabvärlden en bra framtid är som nu i Egypten - det muslimska brödraskapet. Se hur etiska dem är. De öppnade Gaza fängelset direkt. Vi såg glada palestinier gå över till Egypten idag. Lyckliga efter mubaraks fall. Tacka brödraskapet - de enda riktiga arabnationalisterna och muslimska demokraterna!

Permalänk | Anmäl #1 Ahmed Ahmed, 2011-05-28, 21:48

Jag håller med, #1 Ahmed Ahmed, om det korrekta i att öppna gränsen mellan Gazaremsan och Egypten.

Palestinierna på Gazaremsan hör ju rätteligen till Egypten och ska försörjas av Egypten och inte av t.ex. Sverige som inte har något med saken att göra.

Fullvärdiga medborgarskap i Egypten för dessa palestinier är en självklarhet liksom medborgarskap i Jordanien för palestinierna på Västbanken och resten av Israel.

Kan vi dessutom få araberna att lämna Israel så blir det fred också.

Det ser verkligen lovande ut nu.

Permalänk | Anmäl #2 Bo T, 2011-05-29, 09:28

Annars intressant artikel som Hesham Bahari skrivit. Överfört på Sverige är det den av samhällsliten påtvingade massinvandringen och islamiseringen av landet som folket vill resa sig mot.

Permalänk | Anmäl #3 Bo T, 2011-05-29, 09:40

Tack Hesham. Vilken utomordentlig diagnos på människornas situation, också här i väst.

"den allmänna opinionen avspeglar inte allmänhetens opinion längre" utan är en produkt av den penningstarka elitens kontroll över median som inte längre vågar säga emot sin arbetsgivare. Och när median inte längre är betrodd av folket (som söker sig till alternativa medier) kommer kampen att hårdna och lögnerna att mångfaldigas."

Här på Newsmill kan man ta del av en historieskrivning som ger läsaren intrycket att judarnas fördrivning av palestinier och arabernars fördrivning av judar i samband med Israels bildande är jämförbara storheter och borde gå på ett ut. Ja, man kan, om man vore ovetande om konflikten i övrigt, få intrycket att mest rättvist ur ett judiskt perspektiv vore att återgå till de arabisk/judiska ägarförhållanden som rådde före 1948. Fakta, som att sionistiska organisationer med löften, mutor och även rena terrordåd gjorde allt för att få orientaliska judar att flytta till israel tycks ha försvunnit ur det allmänna medvetandet. En ofrånkomlig följd av dagens realpolitik kanske?

Permalänk | Anmäl #4 Gösta Lilja, 2011-05-29, 11:04

Gösta Lilja, det kan jag ju inte annat än instämma i, då jag själv för fyra år sedan uttryckte det med egna ord: "Istället för attitydundersökningar skulle man helt enkelt kunna intervjua den allmänna opinionen i olika frågor. Det finns i Sverige ett litet fåtal personer, som utgör den allmänna opinionen inom sina respektive ämnesområden. Det vill säga, när den allmänna opinionen ska skapas så får dessa "den allmänna opinionen" - personer uttala sig, och så är saken biff." "Censurens megafoner", Leif Erlingsson 2007-01-21.

Permalänk | Anmäl #5 Leif Erlingsson, 2011-05-30, 21:37