Skolans sämsta lärare har ofta lärarexamen

Jag håller helt med dig och tror att det är precis som du säger. Att någon har en lärarlicens är inte alls någon garanti för att det är en duktig, kompetent och omtyckt lärare. Den kanske viktigaste uppgiften för en lärare är att få eleverna att lyssna, att vilja lära sig, att väcka deras intresse och nyfikenhet. Plus förmågan att skapa ett bra klimat i klassrummet. Jag tror att den kompetensen sitter mer i lärarens personlighet och erfarenhet än vad den sitter i en lärarexamen.

Det är otroligt synd om duktiga och omtyckta (av eleverna) lärare inte längre ska få jobba kvar bara för att de inte har någon licens. Som Kristian Fredriksson skriver, genomför i stället en kvalitetskontroll av alla lärare, där också eleverna får komma till tals.

Om jag bara går till mig själv så har jag haft fler dåliga lärare än bra, och några har varit riktigt usla. Såvitt jag vet så har alla haft en lärarexamen. Det dåliga har inte suttit i lärarnas ämneskunskaper, utan i personligheten, engagemanget och i förmågan att lära ut. Jag tror inte jag har haft en enda lärare som fått mig att tycka att lektionerna är roliga och intressanta.

En tråkig lärare och ett stökigt klassrum lägger ingen grund för inlärning. Man löser ingenting genom att införa en lärarlicens. Jag tror vi går miste om många bra lärare. Att svenska elevers tillgodogörande av kunskaper sjunker är verkligen inte bra, men dock inte förvånande. De förutsättningar som behövs för inlärning finns helt enkelt inte där, och det har inget med de enskildas förmågor att göra.

Håller verkligen med. Några av mina mest inspirerande lärare var obehöriga. Flera välmeriterade och (alltför!) erfarna lärare kunde däremot ha ersatts av bandspelare...

Amen. Som varande både lärare (icke praktisernade sedan 1986) och f.d. rektor så håller jag med dig helt. Förstår att lärarfackens våta dröm är att höja allas löner rejält, men jag skulle vilja göra något annat nämligen att höja de bra lärarnas löner rejält och tipsa de andra om att göra något annat i stället. En bra lärare är inte nödvändigtvis rektors favorit, men nu premieras ögontjänare, smilfinkar och servila jasägare medan de stringenta och kraftfulla lärare som älskar sina elever och blir älskad av dem som vill utvecklas i skolan, ofta får kritik för att de omotiverade tycket illa om ordning och reda, uppföljning och utvärdering.

De flesta dåliga civilingenjörer har också examen...

Tycker artikeln visar på det meningslösa med att införa lärarlegitimering. Det varken ökar eller minskar kvaliteten.
Ännu en menlös kostsam byråkratreform från Björklund...

Det är skolan som måste reformeras, inte skolbyråkratin.

Kristian F. har helt rätt. Ta en lärare med akademisk examen som undervisat länge i dessa ämnen. Hon är inte alltid mindre lämpad en lärare som har lärarutbildning vid någon undermålig lärarutbildningsanstalt. Hur många söker varje utbildningsplats? Hur många underkänns under utbildningen?
Högskoleverket har ju lagt ner många lärarutbildningar vid universitet och högskolor; det var på tiden.

Kristian har till viss del rätt. En kvalitetskontroll är verkligen behövlig. Men det blir lätt att man hyllar obehöriga lärare lite väl mycket.. Jag ser ofta hur de får någon slags martyrstatus. Personligen var den värsta läraren jag träffat obehörig. Hon undervisade i ämnet matematik, ett ämne som hon inte hade någon utbildning alls inom. Hon berättade hur hon de första åren fått be de smartaste eleverna om hjälp. Eleverna hade alltså fått lära henne matematik. Jag hörde själv hur hon sa till elever att det inte går att plugga till ett matteprov, antingen kan du det eller så kan du det inte.

Det finns bra och dåliga lärare ur båda läger, men på sistone verkar folk glömma bort att det finns dåliga obehöriga lärare. Och att dessa obehöriga lärare tar jobb från oss som faktiskt tagit oss igenom fem års högskolestudier med tillhörande skulder..
Med en bra lärarutbildning och legitimationskrav får vi åtminstone en viss lägstanivå på våra lärare, då kan inte vem som helst ställa sig i ett klassrum och säga saker. Det borde vara en rättighet för föräldrar och elever att kunna kräva att ha en behörig och välutbildad lärare inom alla ämnen.

Håller med artikeln.

Kan över huvud taget inte förstå stora delar av argumentationen i artikeln. Du skriver att "Vi vet att en examen inte på något sätt är en kvalitetsstämpel..."

Vad menar du att en examen är då om det inte på något sätt skulle vara någon form av garant för att individen har lärt sig något på lärarutbildningen? Skulle det snarare vara motsatsen? Är en legitimation/examen lika intetsägande även på andra områden? Menar du att vi lika gärna kan sluta med läkarlegitimationer eftersom de inte betyder något? Vi vet ju att en läkarlegitimation inte säger något om hur bra läkaren är i det mänskliga mötet.

En kvalitetsutvärdering vore så klart bra (hur nu den ska gå till), men det råder inga motsatsförhållanden med en lärarlegitimation. Att införa en lärarlegitimation är ETT konkret steg som jag ser som viktigt för att öka kvaliteten i skolan. Det är självklart att vi i förlängningen måste sträva efter att endast ha legitimerade lärare i skolan! Sen kan man ju diskutera kriterierna för att bli legitimerad - utöver examen från en lärarutbildning så kan man ju tänka sig att universitetsutbildade ämneslärare "endast" behöver komplettera med en termin med nödvändig pedagogik etc. Kontentan är dock att vi måste ha utbildade lärare i skolan!

Jag kan mycket väl tänka mig att det är på detta sätt i skolan. Problemet är att det inte är mätbart vilka lärare som är bra eller dåliga, annat än flera år senare genom de elever som släppts ut. Och då kan jag inte se att det just nu finns ett bättre sätt att mäta lärarens kvaliteter än en summering hans egen utbildning, en examen.

Man måste alltså jobba på två plan: med att alla ska ha examen, och att examen ska ha ett bra innehåll som måste mätas och testas. Vilket är exakt det problem som svenska skolan haft länge, att man vägrat mäta och testa kunskaperna. Vilket antagligen har gett dåliga lärare, med examen.

Ja, tyvärr är Sverige helt besatt av pappersdokumentation, kurser och formella utbildningar. Man borde enbart ha krav på ämneskunskap, den pedagogiska förmågan kan endast bedömas i en lärosituation. Pedagogik lär man sig naturligtvis inte på högskolekurser.
Att vara lärare är en konstart, alla har inte den begåvning som krävs, tyvärr, alla kan inte bli lärare och dom som är olämpliga sållas inte bort under utbildningen.

// mister J

Den helt avgörande skillnaden är att det inte finns några lagkrav på att ingenjörer måste ha en examen för att få arbeta. Har själv haft ingenjörskollegor med allt fråm högstadieutbildning till doktorsexamen. Man ska inte förakta värdet av utbildning, men att vara en bra lärare är mer en förmåga (som delvis kan tränas upp) än en mängd kunskap.

Det trista är att gruppen lärare nu kommer bli allt mer homogen, och mångfalden kommer minska. De som inte har gått lärarhögskolan har mer livserfarenhet, mer erfarenhet från arbetslivet och är skulle jag tro också i större utsträckning män.

De duktiga, svenska medelklassflickor som är arketypen för lärarkåren är inga rimliga förebilder för de som har det tufft i dagens skola: Pojkar med begränsat teoretiskt intresse, invandrarbarn, de mest begåvande. Lärarkåren behöver mer mångfald, inte mer strömlinjeformning!

Varför skulle det inte gå att mäta lärarnas kompetens? Elevernas betyg är väl det naturliga måttet? Om flera elever har goda vitsord i de flesta ämnen men dippar i en specifik lärares, finns det nog skäl för rektor att titta extra på den läraren. Men det kanske redan är försent när betygen kommer in?

Skribenten har troligen rätt. Den nuvarande ministerns åtgärder för att "förbättra" skolan är genomgående klumpiga och illa genomtänkta. De har prägeln av desperation, siktar in sig på symptomen och ignorerar grundproblemen.

Grundproblemet är
1) att skolan kommunaliserats
2) att akademiska flumpedagoger har tillåtits härja fritt
3) att skolan som följd av ovanstående inte längre är en attraktiv arbetsplats, utan en sista utväg för den som inte kommer in på någon annan utbildning!

Botemedlet vore att börja om från början. Återta det statliga huvudmannaskapet, släng ut flumpedagogerna, och använd denn finska skolan (som ligger i topp internationellt) som rättesnöre.

Men så mycket insikt har väl inte den nuvarande ansvarige ministern -- han är ju politiker.

PS: till de som påstår att det ändå är någon slags kvalitets-stämpel att en lärare är behörig - dvs. gått Lärarhögskolan - läs Lena Ragnes artikel:

http://www.newsmill.se/artikel/2011/04/19/l-rarstudenter-saknar-ofta-kom...

Mellan raderna ser man att den "utbildningen" mest är ett skämt.

@#11:
Varför skulle kravet på att alla lärare är utbildade strömlinjeforma lärarkåren? Det är ju fortfarande olika individer med olika bakgrund som går utbildningen. Att t.ex. alla matematiklärare i stort har samma utbildning förutsätter jag och om det är detta du kallar för att strömlinjeforma, så är det något bra!

Du skriver vidare att "Man ska inte förakta värdet av utbildning, men att vara en bra lärare är mer en förmåga (som delvis kan tränas upp) än en mängd kunskap." Eftersom det uppenbart är svårt att mäta förmågan (blir mest en subjektiv uppfattning - vi gillar alla olika typer av lärare) så är det väl ändå bra att man åtminstone mäter och ställer krav på den faktiska kunskapen?

@#10:
"Pedagogik lär man sig naturligtvis inte på högskolekurser."
...pedagogik lär man sig definitivt vid högskolan! Även om det i stort kan tyckas vara ett "mjukt" ämne så finns det ett antal teorier om lärande mm som är viktigt att ha en förståelse för. Det är sedan en helt annan sak hur den enskilda lärare lyckas tillämpa det man lärt sig och hur man lyckas entusiasmera eleverna. Detta är också något som är oerhört svårt att mäta eftersom det i stort blir en subjektiv uppfattning om huruvida det är en bra lärare eller inte.

#15 Patrik P, många av dom bästa lärarna saknar lärarutbildning, men man hittar dom på högskolorna. Att vara lärare handlar inte om att läsa sig till självklarheter som normalbegåvade individer tar för självklara. Att vara lärare innebär att kunna förstå varför någon inte förstår, att entuasmiera och uppmuntra, att kunna berömma och kritisera, och att själv hela tiden lära. Detta kan man inte läsa sig till, hur många grupparbeten om värdegrunden du än deltar i.
Om jag skulle vara tvungen att hitta ett sätt att sålla ut de med potential att bli lärare från de hopplösa, en i sig hopplöst svår uppgift såklart, så skulle jag inte släppa in någon på lärarutbildningen som presterar sämre än den bästa tredjedelen på högskoleprovet. Detta ensamt skulle höja kvaliteten ENORMT.
Men det skulle ge akut lärarbrist.

Om lärarhögskolorna höll genomgående hög standard skulle inte legitimationen vara ett jätteproblem, men du har det ju under en lång tid florerat en massa sidospår på lärarhögskolorna.

En duktig pedagog som inte har koll på sakkunskaperna är, trots sin eventuella trevlighet mindre intressant än en dålig pedagog som har koll på sakkunskaperna.

Pedagogi-kramarna förutsätter att det är läraren som skall mata eleverna med kunskaper via sin pedagogik, istället för eleverna som driver sin kunskapsinhämtning med läraren som stöd. Pedagogik-vurmen har helt enkelt katederundervisning som grundmall för inlärningen.

Asdf framhäver en viktig poäng, människo-barn inräknade-lär SIG saker, det är svårare att lära någon-det kallas dressyr på djur, hjärntvätt på människor se Skinner etc.
Lärare och skola tillhandehåller ramverk, kvalitetskontroll, felsökning, planering och studenten gör arbetet.

@#17 och 18:
Jag tror ni har missuppfattat vad pedagogik över huvud taget innebär. Pedagogik betyder "Läran om utbildning". Detta innebär inte på något sätt att läraren måste katederundervisa eller "mata" eleverna med kunskap. Att läsa pedagogik innebär bland annat att man får lära sig vilka olika lärstilar som finns och olika metoderoch teorier för vilket sätt att utbilda som lämpar sig bäst i olika fall.

Ett annat förtydligande - lärarutbildningen innebär inte enbart pedagogik, det inkluderar även de ämnen man läser dvs. faktakunskapen. En lärarlegitimation ska med andra ord försöka garantera att alla legitimerade lärare, förutom sin ämneskompetens också har en insikt i HUR man utbildar.

Däremot är jag väl medveten om att lärarutbildningen (läs: den del som handhar bl.a pedagogik, didaktik mm) är och har varit av väldigt bristande kvalitet på många håll. Detta har dock inte något med själva legitimationen att göra. Legitimationen talar om att du har gått en viss utbildning. Är utbildningen dålig så är det just utbildningen som måste förbättras. Det är inget argument för att inte ha en "kontrollinstans" som ger examinerade lärare en legitimation.

Det är bara att ge upp. Det går ju att säga precis vad som helst och sprida föreställningar som tacksamt tas emot av populasen, alltså är populistiska, och förstöra varje form av uppyggda insikter med några pennstreck. I följe författarens resonemang så är det ingen idé med utbildning och betyg. Det säger ingenting och kvalificerar inte till någonting. Men vad gör han då i skolan?

Att Kristian Fredriksson själv skulle ha lärarexamen framstår inte som helt troligt. Eller hur?
Nu kan jag inte bevisa min tro att en lärarexamen innebär ett skydd mot att ersätta kunskap med egna påhittade slutledningar men i KF:s fall hade det i alla fall inte kunnat gjort någon skada.
Hans artikel bygger nämligen på de två grundfel som är gemensamma för hemsnickrat tänkande.
Det första är att hitta på ett orsakssamband man själv tycker är logiskt och hävda att detta samband därför finns. KF menar att anställningstryggheten för odugliga utbildade lärare är större än för odugliga lärare utan examen. Men anställningsskyddet har inget samband med examen utan med om du är tillsvidareanställd eller visstidsanställd. Många outbildade lärare är tillsvidareanställda, framförallt i friskolor. De har lika stort anställningsskydd som examinerade.
Det andra är att göra utvalda personliga minnen som stödjer den teori man har till bevis för att den är sann. Precis den metoden används av varenda osäker unge som vill tro på horoskop.
Att vi alla minns obehöriga lärare eller vikarier som varit bra och examinerade lärare som varit dåliga säger inte ett skit mer än att båda sorterna finns. Och vem har hävdat något annat?
Att använda okritiskt analyserade personliga minnesbilder som grund för åsikten att examen är skadlig visar bara den egna britsen på genuin vetenskaplig skolning. Eller kanske den egna bristen på självförtroende och rädslan att bli objektivt bedömd.

Logiken är underbar: låt oss ha outbildade lärare för de är alltså bäst. Sen kan vi fortsätta med att byta ut alla civilingenjörer, sjuksköterskor, läkare, psykologer, apotekare, ja helt enkelt alla legitimerade med högskoleutbildning. Men vänta detta har ju provats förut nånstan få se nu ja just ja det var i Kina under kulturrrevolutionen och under Röda Khmererna då man helt enkelt svitchadeplats på utbildade och outbildade respektive avlivade alla universitetsutbildade. Det fungerade ju jättebra. Härligt med lite äkta bildningsförakt. Min erfarenhet och mina barns erfarenhet av outbildade lärare är gräslig. Men det är klart att om man provar hundra ouybildade så kan man ju hitta en pärla och under tiden får man ju räkna med lite svinn hos de svagare eleverna som inte klarar sig utan lärare. Som liksom missar ett års fysik eller franska då. Men det göär ju kanske inget fördå passar de bättre som lärare sen-eller?

Nej Sten, nu fantiserar du.
Vad som argumenteras för är att ämneskunskapen sätts i första rummet. Tänk om gymnasieungdomar kunde få gästföreläsningar av en högskoleprofessor, det vore väl fantastiskt inspirerande och ett avbrott från institutionsmalandet. Fast dom har ju inte den pedagogiska uuutbildningen som krävs.
Jag tycker lärarna ska genomgå samma nationella prov som eleverna, dom lärare som inte klarar mvg på nationella ska sparkas ut.

@#23:
Det är ingen som har sagt emot att ämneskunskapen är viktig - snarare tvärt om. Men att inte ha som krav att undervisande och betygsättande lärare har en god förståelse för hur inlärning och utbildning fungerar är inte bra!

Att ha BÅDE ämneskunskap och pedagogisk kunskap som krav är ingen motsats utan snarare en högst relevant ansats för att höja nivån på skolan!

Få utbildning av en högskoleprofessor skulle säkert kunna vara jättebra! Det skulle också kunna bli fullständigt katastrofalt! Vad är det som säger att högskoleprofessorn inte står vid katedern och maler på? Han/hon arbetar ju vid en institution :-) ....nej, åter igen - en undervisande lärare måste även ha en förståelse för utbildning och inlärning!

Argumentationen låter bestickande dvs. en impopulär obehörig lärare är lätt att göra sig av med men tar inte hänsyn till att uppföljningen av skolans viktigaste uppdrag är så usel.

Den obehörige lärare som gav glädjebetyg och lät eleverna göra kaststjärnor var riktigt populär.

För oss som i stället studerar vad eleverna kan och vad som har orsakat kunskapsluckor leder undersökningen till att de sämsta lärarna nästan alltid är obehörig och att obehöriga lärare ställer till oerhörda skador.

Jag (när jag var rektor) hadew en mattelärare som var unik.. Han kunde komma fem minuter försent till lektionen, blöt som en svamp efter att ha cyklat till skolan i regnet. Han möttes av fulla bänkrader med ivrigt väntande elever. Varför? Jo, därför att när han steg in genom dörren hälsade han på eleverna och presenterade genast dagens första övning: Jag cyklade hit i regnet, och då jag cyklade förbi fotbollsplanen så undrade jag över hur många liter vatten det hann regna på planen innan jag hade cyklat förbi. Vad tror ni? Elevernas tysta förväntan övergick omgående i en frenetisk diskussion med tillhörande problemlösning: Hur fort cyklade han? Hur mycket regnar det i liter per kvadratmeter om det regnar som idag? Hur lång tid tar det att cykla 125 meter med hans hastighet? Diskussionens vågor gick höga, man diskuterade sannolikhet, mängdförhållanden, man subtraherade och multiplicerade, gjorde överslag och värderade. När man var i stort sett enig så presenterade man sitt svar. _Mycket bra! svarade läraren, jag kom fram till ungefär detsamma.... Men jag har ett annat problem: jag bygger ju nyckelharpor som ni vet. Nu funderar jag på hur mycket större belastningen blir på halsen om jag stämmer upp nyckelharpan en oktav...? Vad tror ni? Nåväl, jag kan säga att hans mattelektioner var underbara. Jag brukade gå dit så ofta jag kunde bara av ren lust. Pedagogik behöver inte vara något som kommer ur akademins finrum, men den måste bygga på en insikt om människors vilja att lära och bästa vägen dit. Den här mannen var värd mer än sin lön. Mycket mer. Det såg man på hans elevers betyg och deras lyckliga, nästan rusiga bettenden efter hans lektioner.

@Mister J, de flesta riktigt framstående ingenjörer har civilingenjörsexamen. Ditt resonemang är alldeles bakvänt. Vi behöver riktigt framstående lärare och anställning av obehöriga "lärare" har dubbel negativ effekt då det leder till sämre förmågor hos lärare med examen.

#27 Jan Lenander

Haevdar du att inga vaerdefulla uppfiningar eller konstruktioner har gjorts av icke civilingenj;rer. Om inte sa aer fallet, skulle vi f;rbjudit dem att uppfinna f;r att de inte har licens?

Sunda f;rnuftet saeger att det finns manga kunniga maeniskor inom manga olika omr[den som inte har den formella kompetensen men som aenda presterar pa toppniva. Sa laenge ingen riskerar att bli skadad borde det vara m;jligt att visa vad man kan prestera, annars gar samh'llet misste om stora resurser. F;rmagan att undervisa ligger mer i personligheten och erfaraenheten aen i om man har betyg i pedagogik. Det aer det ingen tvekan om. En person som hela tiden fragar sig sjaelv " hur ska jag kunna f;rmedla det haer till eleverna pa baesta saett" och aer kunnig i aemnet aer att f;redra framf;r en legitimerad laerare som aer ointresserad och okunnig. Det finns manga av bada slagen i svensk skola just nu och det kommer snarare att bli saemre fram;ver aen baettre. Det aer min gissning. Varf;r leder obeh;riga laere till saemre f;rmagor hos legitimerade laerare? Jag tror att en proffessionell historiker utan laerarlegitimation kan h;ja nivan hos legitimerade historielaerare betydligt. Vilka negativa f;ljder kan det fa att fa in ett proffs i laerarkaren? M;jligen kan det orsaka avundsjuka, men det tycker jag inte aer en giltig anledning att vaegra honom eller henne arbete. Vi b;r taenka pa elevernas utbildning och inte pa laerarnas monopolstaellning i f;rsta hand. Skulle historikern visa sig vara en dalig pedagog far han helt enkelt inte fortsaetta sitt arbete, men skulle han visa sig vara en utomordentlig sadan ser jag ingen anledning att vaegra honom arbete. Jo, m;jligen om arbetsklimatet blir sa daligt pa skolan att hela verksamheten f;rs;mras pa grund av detta. Risken finns.

Vad jag har svårt att förstå är varför undervisande lärare ens ska sätta betyg. Bara genom att som elev profiliera sig på ett visst sätt (som den "seriösa", "ambitiösa" eleven) så får man rätt mycket gratis. Varje gång man inte klarar något är det "en tillfällig dipp", varje gång man har svårt för något är det lätt att få hjälp, för man är ju så ansvarsfull, skötsam och intelligent. Bara hur man interagerar med läraren kan vara skillnaden mellan två betygssteg. Det säger i alla fall min erfarenhet av skolan och jag misstänker att många håller med mig. Jag tillhörde den gruppen som läraren "gillade" när jag gick i skolan (student 2010, numera Chalmerist).

Jag tycker att det är en elevs kunskaper som ska betygssättas, inte personens förmåga att smöra för läraren och vara ögontjänare. Därför tycker jag att alla teoretiska ämnen bör tenteras från högstadiet och uppåt. Undersökningar visar på att undervisande lärare betygssätter nationella prov med visst godtycke och i allmänhet ger ett "gladare" omdöme än vad oberoende experter som inte träffat eleven ger. Alltså bör alla tentor rättas av en oberoende part. Betygen utgör en essentiell del i utvärderingen av skolan, och skolan ska inte utvärdera sig själv. Därför bör en tenta-myndighet införas som konstruerar nationella normerande tentor i alla teoretiska ämnen/kurser och som också rättar dessa (jämför AQA). Så slipper man problemet med glädjebetyg.

Då blir det också lätt att mäta lärares kvalitet. Lärare som undervisar elever som höjer sitt betyg håller hög kvalitet.

Praktiska ämnen är svårare att utvärdera. Vad gäller idrott så bör betyget i det ämnet göras ograderat godkänt/icke godkänt. Men vad gäller kurser i typ massage, matlagning och målning så måste ju undervisande lärare antagligen vara den som gör bedömningen. Men det minskar i alla fall antalet ämnen med godtycklig betygssättning ganska mycket ändå.

Sen om snacket om outbildat och utbildat hit och dit. En universitetsutbildning är mest ett prov på förmågan att sitta koncentrerad under maratonföreläsningar om två timmar i stöten med fler inkrökta begrepp och uttryck än vad som är motiverat. Jag är inte helt övertygad om att det är de personer som är bra på det som är de lämpligaste lärarna. Vad gäller professorer så finns det en hel hög av dem som inte är det minsta intresseväckande och det finns de som är superkarismatiska. Vad som är problematiskt är att en civilingenjör knappast kan undervisa i matte, teknik och fysik trots att denne antagligen både läst mer och tillämpat mer än motsvarande ämnesutbildad lärare. Jag funderar på vad som skulle hända om näringslivet i större utsträckning kunde utnyttjas för vissa typer av kurser. Varför inte anlita en verksam programmerare i programmeringskurserna? Antagligen har en sådan vid flera tillfällen redan handlett och utbildat nya anställda på sitt företag i företagets programbibliotek och rutiner. En sådan lärare tror jag skulle vara både bra och inspirerande.

Nu finns ju viss problematik med hur man skulle kunna få igång sådana samarbeten, men vad jag ser är att vi har en enorm potential som vi inte tillåter oss att utnyttja för att vi stirrar oss blinda på pedagogiska utbildningar. En kompis till pappa, numera doktor, lär ha sagt att det inte spelar ett dugg roll hur duktig pedagog läraren är om läraren inte kan ämnet. Idag är pedagogik viktigare än ämneskunskaperna. En civilingenjör läser mer matte än en gymnasiemattelärare har jag för mig. En pedagogisk utbildning är inget kvitto på att man är en bra pedagog eller lärare. Det är ett kvitto på att man har läst in ett givet antal pedagogiska teorier. Förmågan att verkligen vara en god pedagog handlar mycket mer om personlighet och övning.

Förlåt, men vad är "en bra lärare"...?

Jag vill ta mig friheten att citera några av Jan Wiklunds ord 24/5.

"...nämligen att höja de bra lärarnas löner rejält och tipsa de andra om att göra något annat i stället. En bra lärare är inte nödvändigtvis rektors favorit, men nu premieras ögontjänare, smilfinkar och servila jasägare medan de stringenta och kraftfulla lärare som älskar sina elever och blir älskad av dem som vill utvecklas i skolan, ofta får kritik för att de omotiverade tycket illa om ordning och reda, uppföljning och utvärdering...."

Det talas mer sällan om "bra svetasare" eller "bra bussförare", "bra ingenjörer" utan fast mer om att man behöver "bra lärare".
Fritiof Nilsson Piraten har i ett avsnitt av Bombi Bitt och jag en berättelse om en man som tvingas äta daggmar och belänas med tillmälet "Duktig idiot!"

Lärare arbetar ofta, särskilt inom gymnasiet där jag själv är och varit yrkesverksam, och i hög grad med elevernas personliga utveckling. Möten, gränser, dualitet som gestaltningsbegrepp diskuteras inte så ofta. Det är kanske en inte helt lätt diskussion, inte minst att hitta ett språk för att uttrycka och kommunicera.
Pedagogik är ett komplext område och det är för mig inte helt lätt att säga vad som är "bra" i det arbete jag gör. Konfronteras man för hårt med en elev kanske det påverkar elevens miljö, kanske föräldrar, kanske lokal politik...: Å andra sidan: Utan möte och dualitet då inget vettigt resultat.
Det är sorgligt när litteratur i etik inom lärarområdet tvekar att benämna lärarna en yrkeskår, som andra yrken med motsvarande kompetenser är med full sjlävklarhet.
Det är tråkigt att inte forskning och vetenskap inom lärarskap får råda, istället för romantiserad bild av personlig utveckling och lärande som lätt, fritt från arbete, fritt från tungburna nya insikter, fritt från paradigmskiften.

"Bra lärare"-begreppet tror jag kan bädda för just det Jan Wiklund talar om. Vore det då inte bättre med en rejäl utbildning och en rejäl examination av nya läarre, som säkrar att de är "bra" och sen låta oss hållas; med kanske någon tilsyn, förståss men av ett annat och kanske sakligare slag än jag upplever att vi idag har?