Svenskheten

om Svenskheten

Intervju: "Sverige har en lang tradition for at marchere i takt"

Publicerad: 2011-06-05 15:06, Uppdaterad: 2011-11-02 15:11

"Jeg læser og ser mainstream-medierne. Samförstandsidealet er blevet et af Sverige største tabuer i nyere tid - og det siger ikke så lidt. Samförstandsidealet er i mine øjne en type politisk healing, en slags overtro. En særlig svensk variant af den ingeniørmæssige utopi om, at man kan konstruere og lovgive sig frem til et harmonisk og lykkeligt samfund. Kære venner - forget it!" Det säger den danske författaren och journalisten Mikael Jalving i en intervju om svenskhet och konsensuskultur.

297 millningar
10 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Kolumnist i Jyllands-Posten och aktuell med boken "Absolut Sverige".

Behöver vi en integrationspolitik som får fler att känna sig som svenskar?

Svaret afhænger af, om et flertal af svenskere ønsker en fremtidig udvikling i Sverige, som flugter med landets historiske, kulturelle og politiske erfaringer og praksis. Om svaret er bekræftende, må Sverige have en politisk strategi for, hvordan landet og dets indbyggere vil og kan integrere flygtninge og indvandrere og deres efterkommere i det svenske samfund. Ikke at have en strategi er også en strategi - men en dårlig strategi, især når flygtninge og indvandrere kommer fra lande og regioner med en helt anden familiestruktur, kultur og religion, hvis værdier og vaner ikke altid er kompatible med værdierne og vanerne i et vestligt, sekulært-kristent, demokratisk og ligestillet samfund.

Vad spelar det svenska medborgarskapet för roll för den nationella identiteten?

Medborgerskab er ikke en abstrakt idé, der svæver i den blå luft, men knyttet til en bestemt kontekst, et territorium, et sprog, en historie, en erindring, et land og en politisk myndighed. At føle sig som svensk, dansk, fransk eller norsk er en vigtig del af det politiske borgerskab. Borgerskab er ikke noget, man trækker i en automat, men noget, der foregår i en lokal kontekst. Borgerskab skal forankres i en håndgribelig virkelighed - et sted - ellers giver begrebet ingen mening for mennesker af kød og blod. Det er derfor, at "verdensborgeskab" og "unionsborgerskab" er meningsløse termer.

Den svenska konsensuskulturen. Är den bra eller dålig?

Konsensus og enighed er gode midler til effektiv ledelse og styring og akkurat derfor hvad store kommercielle virksomheder stræber efter. Tænk om alle - inklusiv Uppdrag Granskning - tænkte ligesom Ingvar Kamprad i IKEA: Så ville der absolut ingen problemer være. Men et land er ikke en virksomhed; et land er et produkt af alle sine indbyggeres handlinger, forestillinger, drømme og kritiske potentiale. Her udgør konsensus en trussel mod pluralisme og den latente uenighed og nysgerrighed, der altid findes mellem forskellige mennesker. Da bliver konsensus til flokmentalitet, vanetænkning, blind tillid og i sidste ende til autoritær undertrykkelse.

Vad kan samförståndsidealet bero på?

På flere ting, vil jeg tro. Misforstået idealisme. På frygt. Og på en autoritær indstilling til dissens, polemik, konflikt og dermed også på et problematisk forhold til åndsfrihed. Samförstandsidealet er i mine øjne en type politisk healing, en slags overtro. En særlig svensk variant af den ingeniørmæssige utopi om, at man kan konstruere og lovgive sig frem til et harmonisk og lykkeligt samfund. Kære venner - forget it!

Har du stött på fenomenet i åsikts-Sverige?

Åh, ja, hver eneste dag, jeg læser og ser mainstream-medierne. Samförstandsidealet er blevet et af Sverige største tabuer i nyere tid - og det siger ikke så lidt.

Kan konsensuskulturen verka inkluderande?

I teorien, kanske, i regeringskansliet eller i migrationsverket, blandt de velmenende konsulenter, i integrationsrådene og ifølge imamerne. Men man kan ikke behandle mennesker som får og geder. Man er nødt til at behandle dem som mennesker, herunder som selvstændige og til tider irriterende, koleriske, om ikke ligefrem krigeriske væsener - som på et maleri af den tyske ekspressionist George Grosz. Det ligger i sagens natur, at konsensus exkluderer alle de svenskere, der oplever en anden virkelighed, end den konsensuspolitikerne taler om.

Har Sverigedemokraternas intåg i riksdagen försvagat - eller kanske förstärkt - strävan efter samförstånd i den svenska debatten?

Mit indtryk er, at den politiske stræben efter konsensus er forstærket i rigsdagen siden september 2010. Men boblen vil briste. Folk har jo øjne og ører og lever fortfarende i hverdagens virkelighed, og Sverigedemokraterne vil fortsætte med at vokse på trods af, hvad alle Sveriges K.G. Bergström'ere hævder. Jo mere, den svenske konsensus dæmoniserer partiet, jo bedre vil det gå partiet.

Debatten på internet, ändrar den medielandskapet?

Ja, helt afgjort. Newsmill er et godt eksempel. Internetmedierne udfordrer mainstream-medierne i alle lande, men intet sted så definitivt som i Sverige. Udfordringen går ikke blot på form og finansiering, men på indhold, mod og civilcourage. Her vil gammelmedierne få som fortjent - efter i årtier at have ignoreret spørgsmål, der blev afskrevet som "populistiske", "fremmedfjendtlige" eller "racistiske" - eller ved blindt at reproducere de eksisterende dogmer om Israel, genus, svensk neutralitet, EU, FN osv.

Är konsensuskulturen djupt förankrad i det svenska samhället eller är den elitistisk?

Både-og. Den svenske militærstat formåede op gennem 1500- og 1600-tallet at skabe en ganske imponerende konsensus og opbakning bag kongehus og kirke, krig og imperium, og i den forstand har Sverige en lang tradition for at marchere i takt fra bonde til hof. I løbet af de seneste 30-40 år har de politiske, akademiske og mediale eliter formået at genskabe en ny gennemgribende konsensus. Denne gang gælder det ikke krig og erobring, men fred, tolerance og multikulturalisme. Men ambitionen er den samme. Forskellen er blot, at folket er koblet helt fra. Det er just derfor, at boblen vil sprænge en skønne dag med et endnu større brag end for 300 år siden.

(1816 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/36607

10 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Hmm... Mikael Jalving brukar ha mer sting i det han säger än det här.

Jovisst, Sverige kommer att förändras - det måste det göra - på många olika sätt. Men det behöver Danmark oxå (och det vet Jalving mycket väl om).

Är inte heller säker på att den svenska "bubblan kommer att spricka" - tror mer att den kommer implodera eller pysa bort som en ballong som pruttande flyger iväg.

Mikael Jalving - jag står inte på din (konservativa) sida - men tycker att detta var lite i klenaste laget - kanske drabbad av lite "konsensuskultur" månne?

Permalänk | Anmäl #1 Henrik Ottosson, 2011-06-05, 16:38

Det värsta med den svenska konsensuskulturen är försöken att avhumanisera dem som inte tycker lika och därmed kommer den att i slutändan splittra mer än förena.

Permalänk | Anmäl #2 klas engström, 2011-06-05, 16:51

Mikael Jalving är en mycket nyanserad debattör och jag hyser stor respekt för denna man.

Permalänk | Anmäl #3 u_13581, 2011-06-05, 18:26

Lögnen om 40-talisterna där 75% gått i pension och skyhög arbetslöshet hos invandrare är TOTAL!

http://sannomin.wordpress.com/2011/06/05/lognen-om-40-talisterna-ar-total/

Svensk massinvandring handlar om att DUMPA lönerna. Se Migrationsverket!

http://sannomin.wordpress.com/2011/06/04/sa-har-dumpas-lonerna/

Arbetslösa invandrare kostar 34 miljarder per år! Bekräftat med 2 källor!

http://sannomin.wordpress.com/2011/06/04/arbetslosa-kostar-34-miljarder-...

Permalänk | Anmäl #4 Thomas Karlsson, 2011-06-05, 18:30

Mikael Jalvings inlägg är nödvändiga i den svenska insnörpta debatten. Så varför har inte hans bok "Absolut Sverige" ännu översatts till svenska?

Permalänk | Anmäl #5 Stephan Karlsson, 2011-06-06, 09:32

Det känns gott att vi utrotningshotade svenskar har en stark vän i Mikael Jalving. När jag ser Aftonbladets provocerande montagebild idag, på nationaldagen,med en svensk flagga på en moské, då befarar jag att journalisterna skriver blott och bart för varandra, och för den varma goda känslan av att vi tycker alla lika och det enda rätta.Då blir jag riktigt mörkrädd.
Rädda oss Danmark!
http://soldatmamma.blogspot.com.

Permalänk | Anmäl #6 Carina Nordén Åkerlund, 2011-06-06, 11:38

Det här med nationell identitet och karaktär är svåra grejer. Det är lätt, att som Jalving, fastna i stereotyper.

Här en äldre artikel av etnologen Åke Daun. Visserligen från tiden strax före EU, men jag tror den håller bra ännu. Man bör läsa hela artikeln men jag vill peka på vad Daun anser vara kärnan i den upplevda svenska nationella identiteten och var han menar att den hämtar sin näring.
http://dpc.uba.uva.nl/cgi/t/text/get-pdf?c=tvs;idno=1401a03

"Om man kan tala om en kärna i den svenska nationella identiteten, så är det föreställningen om modernitet. Svenskarna känner sig som delaktiga i ett modernt samhälle: högt utvecklat, högindustrialiserat, välorganiserat, humant, rättvist och demokratiskt, där politiska beslut grundats på förnuft, fakta och vetenskap. /.../

Jag tror att moderniteten som en grundbult i den svenska nationella identiteten förstärkts under de senaste decennierna, delvis på grund av en fortsatt utveckling av det svenska samhällsbygget, reformverksamheten (t ex "pappaledigheten"), men kanske i ännu högre grad till följd av de starka intrycken genom TV, "bilderna på näthinnan", av svält, social misär och allmän desorganisation på så många andra håll i världen. Det är detta jämförande perspektiv som väsentligen ger näring åt denna nationella självbild av modernitet. /.../

Svenskarna kommer att förmås "konstruera" en bild av Sverige såsom ett land bland flera i en rad materiellt och socialt utvecklade länder, vilka alla dock samtidigt brottas med svåra problem: naturförstöring, brist på pengar för offentliga utgifter, politisk turbulens och sociala spänningar. Det är de unga som framför allt kommer att se annorlunda på Sverige, medan äldre generationer i hög grad är låsta vid sina tidigare etablerade synsätt.
På liknande vis förhåller det sig antagligen med den starka betoningen av anspråkslöshet och besläktade begrepp och fenomen som moderation, "lagom", samstämmighet, konfliktundvikande och kollektiv sub-ordination.
Samhällsförändringar ger näring åt förändrade mentala orienteringar, vilka är lättast synliga bland ungdomar. Bland de unga kan man skönja markerade uttryck för individualitet, för expressivitet snarare än mode-ration, öppen konfrontation och bejakande av mångfald och olikheter (jfr Daun 1991)."

Lena Andersson recenserar etnologen Karl-Olov Arnstbergs "Typiskt svenskt. 8 essäer om det nutida Sverige". Läs gärna hela texten om hur Arnstberg och även Andersson ser på nationalism, segregation och rasism.
http://www.svd.se/kultur/litteratur/folkhemmet-fodde-extrem-individualis...

"Med ”Typiskt svenskt” vill Karl-Olov Arnstberg ringa in vad svenskheten har blivit och gjort svensken till. Han återvänder ofta till paradoxen att folkhemmet födde en extremt individualistisk människa. Välfärdsstaten gjorde invånarna så fria från varandra att den underminerades.

Förutsättningen för folkhemmet var nämligen ett starkt socialt kontrakt, att man var villig att betala för andras välfärd. Vi ville inte ta hand om dem själva men ville heller inte se någon lida, så vi köpte oss frihet med skatterna.
Resultatet av folkhemsindividualismen skördar vi
nu, menar Arnstberg, det sociala kontraktet är upplöst med fragmentering, vilsenhet och utslagning som följd. ”Individualismens värden är i Sverige oomtvistade och i detta är vi svenskar inte alls lagom utan extrema.” "

Lena Andersson recenserar i Svd Henrik Berggrens och Lars Trägårdhs "Är svensken Människa? Gemenska och oberoende i det moderna Sverige"
http://www.svd.se/kultur/litteratur/storst-av-allt-ar-oberoendet_33436.svd

"Vill man förstå det psykologiska och existentiella komplex som är Sverige och svensken, och framförallt dess historiska rötter, ska man läsa den här boken noga. I idealtypisk sammanfattning lyder dess destillat: svensken vill vara i fred. Hon vill lämna andra i fred också, på samma villkor. Därav jämlikheten."

Permalänk | Anmäl #7 Niclas Kuoppa, 2011-06-06, 13:17

För cirka 10 år sedan läste jag en National Geographic artikel som handlade om Danmark under vinterhalvåret. Ett mycket vackert och kärleksfullt porträtt skrivet av en australiensare som bott några år i Danmark, men som skiljt sig från den danska han varit gift med och flyttat tillbaka till Australien.

Men han var oxå kritisk till den bild som danskarna målar upp av sig själva, och som Mikael Jalving ger exempel på ovan.

Danskar vill gärna framställa sig som mindre punktliga, mindre taktfasta och mindre lagbundna men mer ifrågasättande än sina grannar i norr (oss svenskar) såväl som sina grannar i söder (tyskarna).

Han slutsats var att danskarna i stort sett är exakt lika punktliga, taktfasta och laglydiga som oss såväl som tyskarna (möjligen kunde han sträcka sig till "98%" så taktfasta etc).
Jag kom ihåg artikeln nu pga den något besynnerliga procentsatsen och Jalvings text om att vi "svenskar är bra på att marchera i takt".

Permalänk | Anmäl #8 Henrik Ottosson, 2011-06-06, 14:21

Jeg troede janteloven var svensk men det er den ikke den er dansk.
Jag vill leva i ett demokratiskt sekulärt samhälle och där finns det plats för mycket till skillnad mot ett sekulärt-kristet, demokratiskt och jämställt samhälle.
Vad är ett jämställt samhälle som exkluderar muslimer på sekulär-kristen grund.
Om man nu pratar om konsensus i arbetslivet så betyder det i praktiken att chefen blir mindre auktoritär, vilket vilket det i princip råde konsensus om inom verksamheter som vill växa i väst Europa.

Permalänk | Anmäl #9 Erik almgren, 2011-06-06, 19:49

#6 Håller med dig. Det faktum att möjligheten att kommentera stängde redan kl. 9, att censuren av inläggen var kraftig och att samtliga kommentarer var negativa till ledaren bekräftar din teori.
Nu har de dessutom flyttat artikeln till en mer undanskymd plats på sajten. Ett inofficiellt erkännande av klavertramp, kan man tänka sig...

Vad gäller Mikaels artikel, så är tror jag han har rätt.
När väl den kritiska massan av medborgare i Sverige fått nog av påtvingad multikultur, så kommer politikerna vända kappan efter den nya vinden. Det har hänt förr, med Ny Demokrati.
Om trenden bland väljarna står sig, har vi fem partier i Riksdagen 2014. V, C och KD åker sannolikt ut.
Reinfeldt avgår 2013.
Vi kan få ett nyval innan dess, det är ju inte helt givet att regeringen får igenom sin höstbudget. Misslyckas detta, kommer det nog ett misstroendevotum från oppositionen, alternativt anser kanske regeringen att man inte kan leda landet, när viktiga frågor inte går igenom riksdagen.
En spännande tid fram till 2014 väntar!