
Publicerad: 2011-05-26 14:05, Uppdaterad: 2011-11-02 15:11
Den liberala rörelsen har mer gemensamt med den gröna rörelsen än vad Carl B Hamilton (FP) vill erkänna. I själva verket finns det beröringspunkter mellan Folkpartiet och Miljöpartiet som handlar om grundläggande liberala värderingar, skriver Thomas af Bjur, landstingsråd i Sörmland (FP).
Jag är gruppledare för Folkpartiet Liberalerna i Landstinget Sörmland. Hälso- och sjukvårdslandstingsråd. Vice ordförande i Folkpartiets länsförbund i Sörmland. Ledamot av Folkpartiets kommunalpolitiska råd.
I ett debattinlägg på Newsmill går min partikamrat Carl B Hamilton till hårt angrepp på Miljöpartiet i allmänhet och Gustaf Fridolin i synnerhet. Hamiltons tes är att Miljöpartiets väljare står rejält till vänster och att de gör så i nära samklang med värderingarna hos det nyvalda språkröret Fridolin. De främsta argument som Hamilton lägger fram för att belägga sin tes om att Miljöpartiet står till vänster är partiets agerande i riksdagens EU-nämnd samt den vallokalsundersökning (Valu) som Sveriges Television genomför vart fjärde år.
Hamilton ägnar sedan en stor del av sin text åt att söka måla upp en bild av Fridolin som en vindflöjel som ena dagen uttalar sig på ett sätt som påvisar att han ligger nära Alliansen i sina åsikter, å andra dagen uttalar sig på ett sätt som påvisar att han ligger nära Socialdemokraterna i sina politiska åsikter.
Jag vill hävda att det är här som Hamilton går vilse. I sin iver att dela upp svensk politik i höger kontra vänster, i Allians kontra Socialdemokrati, i blåa respektive röda färger, bortser han från det faktum att det finns ytterligare en kraft som växer sig allt starkare i svensk politik. Den gröna rörelsen. Att som Hamilton välja att förhålla sig till detta i en ålderdomlig uppdelning mellan höger och vänster är enligt min mening direkt kontraproduktiv ur ett liberalt perspektiv. När styrkeförhållandena inom Alliansen ständigt förskjuts till förmån för ett stort parti på bekostnad av tre små partier använder Hamilton en retorik vars syfte är att ytterligare befästa den nu rådande blockpolitiken. När det senaste riksdagsvalet snarast handlade om vilket av det båda stora partierna som kunde framstå som mest statsbärande använder Hamilton en retorik vars syfte är att ytterligare fördjupa klyftan mellan Folkpartiet och Miljöpartiet, två partier som har mycket gemensamt. Det gör mig som liberal förbryllad.
Till skillnad från Hamilton har jag många och goda erfarenheter av att samarbeta med kloka miljöpartister. Sedan 2004 har Folkpartiet och Miljöpartiet arbetat tillsammans i Landstinget Sörmland. Sju år där liberaler och gröna tagit gemensamt ansvar för landstingets utveckling och drivit politik utifrån en gemensam grundsyn. En politik som präglats av att ständigt arbeta för att stärka individens frihet och rätt till självförverkligande kombinerat med solidaritet och ansvarstagande för kommande generationer.
I en parlamentarisk situation där Folkpartiet ingår i en minoritetsregering som är beroende av att hitta samarbetspartier ter sig Hamiltons agerande än märkligare. Istället för att inta ett öppet förhållningssätt väljer Hamilton att smälla igen dörren i ansiktet på Miljöpartiet och Fridolin. Ett mer konstruktivt agerande hade varit att öppna den liberala dörren för diskussioner med ett grönt parti som står Folkpartiet nära när det gäller exempelvis integritetsfrågor, synen på värdet av en human asyl- och flyktingpolitik, entreprenörskap, arbetskraftsinvandring och hushållsnära tjänster.
I mitt tycke är det är beklagligt att Hamilton, med utgångspunkt i en till stora delar omodern och förenklad retorik, väljer att ytterligare söka cementera ett politiskt landskap där blockpolitiken är den allenarådande doktrinen. Jag är rädd att en sådan väg går i otakt med både dagens moderna samhälle och framtidens väljarkår. Som folkpartist vill jag istället förespråka ett öppet förhållningssätt gentemot de liberala krafter som finns inom andra partier. Dialog och samverkan är alltid mer konstruktivt än skyttegravskrig.
Romson och Fridolin är nya språkrör. Kan MP bli det femte allianspartiet?

MP brukade vara en tillgång för friskolorna

Miljöpartiet måste sträva mot att bli ett brett regeringsalternativ

Dags att syna MP:s småföretagarbluff

Fridolins mp har mer gemensamt med V än med Alliansen

Därför kan Maria Wetterstrand aldrig förlåta Maud Olofsson

Gudmundson slagträ i rödgrön smutskastning

Orimligt att SvD tar order från regeringskansliet

Så skulle SvD:s ledarsida krossa Maria Wetterstrand

Folkpartiet friar till storstadsliberalerna

Maria Wetterstrand är svensk politiks nya superstjärna

Wetterstrand: De gröna ett naturligt hem för socialliberaler
Liberalismen är död, länge leve liberalismen

Gröna storstadsborgare saknar en grön höger att rösta på


I Norrköping blev det varken guld eller gröna skogar med Miljöpartiet

Wetterstrand är Sveriges mest övertygande partiledare

Stureplanscenterns grundare: rättvist att Mp och inte mitt parti lyckas i Stockholm

Alliansen med Ohly svårt handicap för gröna liberaler

Grönt ljus för Wetterstrand 2010

MP:s resemotstånd hänger ihop med SD:s främlingsfientlighet

Miljöpartiet är livsstilsfascistiskt och inte liberalt

De grönas ambitioner måste höja sig över livsstilspolitiken

Därför gör jag slut med Maria Wetterstrand


Dags för miljöpartiet att byta namn?

Utvecklingsfientligt blir aldrig liberalt, Wetterstrand

En röst på MP är en röst på Sahlin och Ohly i regeringen
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




10 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Thomas af Bjur har alldeles rätt, och just tomtar som miljö-
partister och folkpartister övertygade mig om det förnuftiga i,
att lägga min röst på Åkesson och Sverigedemokraterna.
Den gröna rörelsen är i praktiken rödgrön. Bra att Hamilton sa ifrån. Gustav Fridolin kunde lika gärna vara vänsterpartist, men då fick han inte lika stort inflytande förstås.
Visst kan man se vissa gemensamma nämnare mellan partierna såsom de agerar idag, men om du granskar de båda partiernas ideologiska grundvalar så är skillnaderna milsvida. Miljöpartiet grundar sig framförallt på ekologismen, dvs den ideologi som menar att djur och natur, det "ekologiska systemet" bör sättas före människan. Liberalismen däremot utgår ifrån människan och sätter henne i främsta rummet. Denna skillnad kanske inte är så lätt att se men där går hur som helst en fundamental skiljelinje mellan de båda ideologierna.
Att sen enskilda företrädare för mp väljer att anamma vissa liberala tankegångar är ju förvisso positivt, men det förändrar inte partiets ideologiska grundvalar, dess kärna.
Inte undra på att den politiska debatten ser ut som den gör. När en aktiv politiker inte kan skilja mellan konservativ politik, borgerlig politik och marxistisk politik då är han helt enkelt historielös och okunnig.
När jag skriver marxistisk politik så menar jag den politik som baseras på Marx ekonomiska och sociala teorier = socialismen!
Socialdemokrater är socialister. Hur renläriga de bör vara handlar rosornas krig om. Tala om för en "sann" socialdemokrat att hans idéer inte har något med socialism att göra så blir han antagligen rasande.
Vänstern är extrema socialister. Detta behöver inte ens dikuteras eftersom de helst skulle vilja benämnas kommunister om det inte vore så olämpligt för den allmänna opinionen för tillfället.
MP har med sina idéer om planhushållning, sina konstruktivistiska samhällsidéer och sin elitistiska marxistiska dialektik klart visat vilket samhälle de vill skapa - ett genomplanerat vänstersamhälle med miljöförtecken.
Det kan vara pragmatiskt betingad att försöka hålla så många dörrar öppna som möjligt, men en gul hund är en gul hund hur man än ser på den. Eller skall folkpartiet göra den rödgröna vänstern sällskap och idka verklighetsförnekelse? Eller tillhör Thomas af Bjur den i socialismen förankrade delan av folkpartiet som kallar sig för socialliberaler.
Det är bedrövligt att en "borgerlig" politiker inte verkar ha minsta aning om den borgerliga värdegrunden som framväxt sedan humanismens och upplysningens dagar.
Men å andra sidan så är folkpartiet inte heller något borgerligt liberalt parti i den klassiska liberalismens anda utan ett frokyrkoliberalt parti som alltför många gånger känt sig attraherat av socialismen. Skulle man varit ett liberalt parti i humanismens anda så skulle gränsdragningen vänsterut vara mycket lättare att upprätthålla. Dessutom skulle ett humanistiskt liberalt parti vara ett tilltalande alternativ för dem som vill ha ett mänskligt samhälle men avskyr den människoföraktande socialismen.
Thomas af Bjur. Miljöpartiet hatar civilisationen och vill att Sverige ska bli ett överbefolkat u-land.
Det förefaller mer och mer som att Folkpartiet har samma mål.
Min tro är att Thomas af Bjur inte bryr sig om ideologi. Hans intresse är makt. Artikeln är liksom taktisk till sin natur. Thomas af Bjur inser att den enda majoritet utan SD som är möjlig 2014 är alliansen+mp.
Men vi får se. Fullt möjligt att alliansen måste ta med vpk också för att få majoritet :) Och det lär ju inte ens det falska folkpartiet vara redo att göra.
Insiktsfullt av Thomas af Bjur vilket är en skön skillnad från Carl B Hamiltons inskränkthet.
Thomas har insett att politiken har fler färger än rött och blått.
I själva verket finns ett spektrum med 4 färger.
Rött till vänster med fokus på att hjälpa varandra
Blått till höger med fokus på individens frihet
Sen finns tyvärr även Bruna fläckar ända in i riksdagen.
Brunt strävar bakåt och samlar frågor drivna av de som är rädda.
Lyckligtvis finns även den starkt växande globala gröna kraften representerad.
Grönt är framåt med fokus på miljö och livskvalité
De Gröna lyfter miljöfrågorna som etablerade partier inte tycks förstå vikten av. De Gröna har även blå inslag, Frihet åt alla, men inte frihet som sker på bekostnad av förstörd miljö eller utnyttjande av andra människor eller kommande generationer.
De Gröna har även röda inslag och dessa går längre än det nya moderaternas slogans. Solidaritet med andra människor är centralt och fokus är på att skapa förutsättningar för alla att lyckas att bli lyckliga.
Det enda de Gröna inte har är bruna inslag.
Gentemot de bruna står de Gröna i diametralt motsatsförhållande.
De Gröna kommer fortsätta växa med personer som har ett öppet sinne, är förnuftiga och vill väl.
Thomas af Bjur skulle definitivt plats.
Carl B Hamilton har en hel del att lära.
Lars, din analys är inte helt korrekt.
"Rött till vänster med fokus på att hjälpa varandra
Blått till höger med fokus på individens frihet"
Detta måste vara den djupast rotade missuppfattning som finns i vårt land och i västvärlden i allmänhet. För det första har inte "rött", dvs socialism och kommunism, något fokus på att "hjälpa varandra". Det är en ideologi som strävar efter ekonomisk jämlikhet mellan människor, en ideologi som sätter staten och samhället över den enskilde människan. Det har ingenting med vänlighet eller medmänsklighet att göra. Tvärtom vill denna ideologi förhindra personlig utveckling och mänsklig strävan, den vill tvinga människor att underordna sig kollektivet, förhindra de duktiga och ambitiösa att utvecklas aldrig någonsin resa sig över sina systrar och bröder.
Detta har inget med hjälpsamhet eller medmänsklighet att göra.
Och varför skulle individuell frihet innebär att människor INTE hjälpte varann? Det finns absolut ingenting som talar för detta, tvärtom. Då människor faktiskt får medel att göra det, då de får arbeta och producera och skapa välstånd då finns också resurser att göra det. Innan vår gigantiska välfärdsstat tog form togs de utslagna i vårt samhälle om hand av andra, organisationer och folkrörelser växte fram. Utan tvång, utan skattemedel, helt frivilligt.
Sen romantiserar du den gröna rörelsen. Rekommenderar dig att ta del av de ekofilosofer och tänkare som påverkat den gröna rörelsen i såväl Europa som USA. Ganska snart inser man att det inte handlar om gröna skogar och rena sjöar som vi kan njuta av. Dessa ekologister bryr sig inte ett jota om mänsklig välfärd, de ser den tvärtom som något ont, något som "tär på naturen".
Denna ideologi är långt värre än t ex kommunismen, då kommunismen faktiskt - även om den var helt fel ute - ändå försökte förbättra människans villkor och dess välfärd. Ekologismen sätter miljön, naturen, floran och faunan, i första rummet och ser detta som det övergripande målet. En rent antimänsklig rörelse således. Sen säger jag inte att alla miljöpartister vill gå så långt eller tänker i dessa banor, men detta är miljörörelsens ideologiska rot. Och den är grön, den är röd och den är brun.
Thomas af Bjur är på en glidande skala. Jag slår vad att han är vilde om ett tag i det sörmländska parlamentet. Varför skall man som liberal idag göra upp med historielösa kollektivister?
Tillsammans med SD utgör MP ett hot mot friheten, visserligen med olika utgångspunkt, men lika fullt ett hot.
#10
Du glömde V - ett till hot för friheten.