Bodström ska ha en eloge för sin uppriktiga kritik

Thomas Bodström är nog inte färdig med politiken. Och politiken är nog inte färdig med Bodström.

Den röda tråden i hans bok "Inifrån, makten, myglet, politiken"(Norstedts 2011) är ambitionen att avslöja "Myten om Moderaterna". Enligt Bodström är det en myt att Moderaterna har gått mot mitten. Moderaterna är inte ens "nya". M står för en "klassisk högerpolitik" vilket Thomas Bodström bevisar genom en tabell där partiets nej till allmän rösträtt 1904 knyts samman med partiets ja till sänkt sjukersättning 2010.

Attacken på Moderaterna fullföljs konsekvent boken igenom. I ett kapitel betygsätts några av Sveriges mest kända politiska journalister. Bodström sänker betygen för Ekots Inger Arenander och Svenskans Göran Eriksson eftersom de ännu inte genomskådat myten om nya Moderaters mittensväng. Fredrik Reinfeldt beskrivs som en nyliberal Stockholmsmoderat som helst rekryterar likasinnade till sin regering.

Ur ett psykologiskt perspektiv är Bodströms Moderatattack lätt att förstå. Han anklagas ofta för att stå till höger i partiet. Genom sin bredsida mot "Högermoderaterna" hamnar han själv något närmare mitten; där varje karriärinriktad politiker bör och måste vara. Det är så det fungerar i politiken. Att Thomas Bodström vinnlägger sig om att argumentera politiskt tyder på att han inte har lämnat politiken.

Bodströms juridiska skolning och hans vana att företräda klienter med ibland svaga case är till fördel för honom i sitt angrepp på Moderaterna. Den sakliga grunden för fälttåget mot den Moderata myten är milt sagt lite skakig här och där. Men det låtsas inte Bodström om. Han pläderar skickligt. Bevis som talar för hans tes ges stor betydelse. Bevis som skulle kunna tala mot hans tes förtigs.

Den Moderatattackerande delen av Bodströms bok kontrasterar skarpt mot det övriga innehållet.

Jag uppfattar huvuddelen av boken som ärlig, (själv)kritisk, lärorik och nyanserad. Thomas Bodström är en modern, utbildad och socialliberal människa med födgeni och medkänsla. Hans skildringar inifrån riksdagen och regeringskansliet är ett uttryck för hur en människa med Bodströms läggning och bakgrund kan tänkas uppleva situationen.

Thomas Bodström ska ha en eloge för att han tagit sig tiden och omaket att framträda som samtida sanningsvittne i dessa frågor.

Hans kritik av märkliga och omoderna arbetsformer och rutiner bör inte viftas undan. För varje val kommer fler och fler ledamöter att ha Bodströmslutande bakgrunder och erfarenheter med sig i bagaget när de gör entré i riksdag och regering. De politiska partiernas roll som plantskolor och träningsläger för politiker är inte över. Men partierna är satta under stark konkurrens. Redan till valet 2014 sänks personvalsspärren i riksdagsvalet. Fler politiskt intresserade människor med karriärer och yrkesbakgrunder kommer att ta chansen att tränga sig fram. Dessa kommer att likt Bodström vara intresserade av riksdagen som ett uppdrag; inte som ett heltidsarbete. Då duger det inte med sura miner och interna utskällningar av ledamöter som sköter sina yrken vid sidan av sitt uppdrag i riksdagen. Tanken på riksdagsledamoten som heltidsarbetande statlig tjänsteman är en 1970-tals konstruktion som alltmer saknar bäring för vår tid. Thomas Bodström använder sig själv som murbräcka för en ny syn på riksdagsuppdraget. Tack för det.

Avslutningsvis frågan om Socialdemokratin och Bodström. Förhandskommentarerna från alla dem som inte läst boken har varit fokuserade på maktstriden som ledde till Sahlins avgång och Juholts pågång. Thomas Bodström berör ämnet, visst gör han det. Men inte på något särskilt utmärkande sätt. Trots sin personliga närhet till Mona Sahlin pekar han på hennes svaga punkter. Hon borde ha ställt kabinettsfråga när delar av partiet ville tvinga på henne ett regeringsalternativ där Vänsterpartiet ingick. Hon borde ha hållit sig kyligare i samband med LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedins AMF-kris. Hon borde ha gett karriärvägar till folk - bl a Håkan Juholt - utanför hennes egen inre krets. Kloka iakttagelser rakt igenom. Bodströms personomdömen om Carin Jämtin och Håkan Juholt är insiktsfulla och avvägda. Inga skandaliserande påhopp så långt ögat kan nå.

I ett av bokens avslutande kapitel sammanfattar Thomas Bodström elegant Socialdemokraternas nuläge med siffrorna 1-5. En vinst och fem förluster är Socialdemokraternas facit i de sex val och omröstningar som Bodström själv deltagit i. Han jämför fyndigt med minnet från en allsvensk fotbollsmatch där han spelade för AIK mot Malmö på Råsunda. AIK torskade med 1-5. Efter 0-3 i baken fick de egna fansen nog och började heja på Malmö. Vilket väl är ungefär vad som hänt i politiken.

Thomas Bodström vill ha en mer modernt spelande Socialdemokrati. Matcherna avgörs numera inte på stubbåkrar utan på konstgräsplaner inne i alltfler och alltmer flotta arenor.

Thomas Bodström platsar kanske inte längre ens i AIK: s B-lag. I Socialdemokraternas A-lag har han dock inte spelat färdigt.

Widar Andersson (15 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/36603

6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

När man får Widar Andersson, Klas Eklund, Kjell-Olof Feldt, Björn Rosengren och Göran Persson på sin sida är det läge att dra öronen åt sig...

Permalänk | Anmäl #1 Mats Blom, 2011-05-24, 13:25

Jag tror också att Bodström kan komma tillbaka.
I dagens Expressen skriver han en debattartikel där han skriver om att andra partier närmat sig socialdemokratin. V genom att inte vilja vara kommunister och moderaterna genom konceptet ”det nya arbetarpartiet” trots det så är det allt färre som känner någon samhörighet med partiet.
Bodströms poäng är att partiet måste förändras för att ta revansch http://www.expressen.se/debatt/1.2446629/thomas-bodstrom-s-a-ska-vi-lyck...
Det senaste partiledarvalet var inte lyckat. Juholt började sin partiledarbana med att göra sin bedrägeridömde ”kulbo” till en del av sitt mediala maskineri. En artikel i DI satte dock stopp för den omdömeslösheten. Någon socialdemokratisk ”Westerbergeffekt” har ännu inte synts till.
I Sifos väljarbarometer för maj så hade (s) 33,4% vilket är 0,9% sämre än i maj 2010 och 7,3% sämre än i Sifos väljarbarometer för motsvarande månad i den förra mandatperioden dvs maj 2007. Den mätningen låg också 8 månader efter ett förlustval och två månader efter ett partiledarskifte.
Partiets kris är alltså djupare idag än dagen efter valdagen 2010. Kriskommissionen har gjort sitt jobb och partiledaren har bytts ut men ändå lyfter inte partiet. Att byta ut partiledaren är en av de kraftfullare åtgärder som kan vidtas.
Ett tänkbart scenario är att om (s) om ett år fortfarande bara har stöd av 30-35% av väljarna (vilket historiskt sett är dåliga siffror) så kommer det att komma krav på drastiska åtgärder. En av dessa kan mycket väl vara ett partiledarbyte. Och då är Bodström ett hett namn.
Själv tror jag inte att han som Aftonbladet kallar ”Retro-Håkan” är rätt person för att genomföra de förändringar som krävs för att återvinna de väljare som man tappade 2006 och 2010. Men Thomas Bodström kanske är det.

Permalänk | Anmäl #2 Lars Johansson, 2011-05-24, 13:59

He he, Widar Andersson är lika matnyttig för sossarna,
som Thomas Bodström är för anständighet.

Permalänk | Anmäl #3 per svensson, 2011-05-24, 14:03

Jag tycker artikelförfattaren och Bodström verkar vara kloka personer.
Jag tror på att stryka "arbetarpartiet", det är ändå inte många som tror på det längre och kopplingen till LO blir allt mer en belastning och genererar antagligen mer proteströster emot (s) än sympati.
(S) är ett parti för medelmåttorna, dom som inte kan vill eller orkar hävda sig, dom som håller tyst om tokigheter på jobbet, dom som låter regler gå före förnuft, dom låtsas inte se fyllot som ligger blödande på trottoaren, dom som inte är bra på något, dom som är rädda och vill betala för trygghet med sin frihet.
Detta är socialdemokraternas målgrupp.

Permalänk | Anmäl #4 TAGE UNIKSSON, 2011-05-24, 16:52

Med "modernt spelande Socialdemokrati" menar både Andersson och Bodström att partiet ska gå åt ännu längre åt höger.
Det var jsut det som lett till valnederlagen.

Permalänk | Anmäl #5 Kiremaj, 2011-05-25, 14:30

PS. Ursäkta den dåliga grammatiken i sista meningen....

Permalänk | Anmäl #6 Kiremaj, 2011-05-25, 14:32