Danmark

Jonatan Forsberg-Gillving om Danmark

Svensk brist på fason fjärmar oss från nordisk gemenskap

Publicerad: 2011-05-25 13:05, Uppdaterad: 2011-11-02 15:11

När man följer med i flera länders allmänna politiska debatt slås man av i hur hög grad den svenska präglas av rätt åsikter och fel åsikter. Likt ett slags flockmentalitet tillåts vissa utsagor leva sina egna liv, såsom självklara sanningar. Andra områden är tabubelagda och vägras utrymme i offentligheten, varför dessa frågor istället ockuperas av förenklad diskussion. Det skriver läkaren och filosofen Jonatan Forsberg-Gillving.

606 millningar
16 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Småbarnsfar, läkare och politisk filosof med weblog www.jonatanforsberg.net.

Häromdagen skrev Olle Schmidt (FP) och Hans Wallmark (M) om hur inskränkthetens trend sprider sig runt om i Europa. Självfallet valde man att exemplifiera med Danmark, detta trots att vad Danmark har beslutat att genomföra är samma slags gränskontroll som Sverige redan har. I förra månaden skrev Åsa Romson, Miljöpartiets nyvalda språkrör, tillsammans med Paul Lappalainen (MP) om hur Sverige inte får gå Danmarks väg och hänvisade istället till Kanada som föredöme. Att Kanada med sina försörjningskrav, språktester, flyktingtak, utsortering efter kompetens, och så vidare, utgör rättesnöre är naturligtvis något nytt i Miljöpartistisk inställning, men på vilket sätt är det i denna fråga väsensskilt från Dansk invandringspolitik? I förra månaden skrev också Nalin Pekgul (S) om hur islamofobin har förgiftat hela det danska samhället, då Pekgul på bakgrund av illamående hon kände när hon blev kritiskt utfrågad av en dansk journalist ville bekräfta alla de förutfattade meningar hon menade att denne hade. Naturligtvis utan att sätta frågetecken vid huruvida de fördomsfulla känslorna hon hyste vid intervjun spelade roll.

I sin sista partiledardebatt valde Maria Wetterstrand (MP) att vända blickarna bort från den inhemska politiken och beskrev Danmark som ett slutet och intolerant land, och liknade vårt broderland med en gated community. Att hon är gift med en person från Finland, och har kontakt med landet, gör ju att hennes insyn i den väldigt strama finska invandringspolitiken borde vara uppenbar, men så är det givetvis mycket trevligare att sjunga i kör på slutframträdandet. Förra året menade Maria Leissner (FP) att Danmarks utvisning av romer hade rasistisk grund. Hur dessa utvisade människor hade betett sig spelade ingen roll eftersom att det är en truism att dansk politik är rasistisk. Ett tämligen magstarkt påstående om ett annat lands beslut kan man tycka, inte minst eftersom att en vecka senare visade det sig att Sverige gjorde samma sak.

Det är uppenbart att det finns många problem i dansk politik och som varm anhängare av integration i Öresundsregionen är det trist om nya gränskontroller skulle innebära praktiska hinder. Men trots att man inser detta är den svenska debatten pinsam, inte minst därför att den blundar för våra egna feltramp. Danmark har blivit en egen fantasi som man i den politiska korrekthetens namn kan sätta sig på genom att tillskriva landet allsköns etiketter, och för att inte framstå som "rasist" nickar de flesta instämmande. Detta är en falsk bild av verkligheten och frågan man bör ställa sig är varför svenska politiker har behov av att hävda sig själva med dylika fördomar.

Av vilken anledning är det Danmark som valts till syndabock i detta politiskt styrda lågintensiva mediedrev? I Norge är Fremskrittspartiet nästan dubbelt så stort som Dansk Folkeparti och Finland har som tidigare nämnt länge haft väldigt strikt asyl- och invandrarpolitik. Är det Lena Sundströms ytterst tendentiösa bok Världens lyckligaste folk som kommit att bli husgud? En skrift som är obehaglig i sitt förakt för människor utanför det homogena åsiktspaket författaren förfäktar. Det här sistnämnda sättet att resonera, det trångsynt politiskt korrekta, är för övrigt något av det som antagligen gör det svårast för invandrare att integreras i Sverige: En för oinvigda otydlig uppsättning hållningar som det är närmast omöjligt att förhålla sig till, lättast då att alienera sig själv eller också ta till kränkhetskortet. Öppna kort kräver faktiskt att man måste försvara och tänka igenom sina attityder.

Som Pan-Skandinavist är det sorgligt att se hur Sverige gång efter annan väljer att utdefiniera sig på detta osakliga sätt från den Nordiska gemenskapen. I min yrkeskår rör vi på oss mellan länderna och våra välfärdsstaters likheter har gjort att vi kan agera buffert för varandra. Många av de äldre läkarna i Danmark har sin specialistutbildning från Sverige och i Danmark idag utbildar sig många norrmän och svenskar till läkare. Av denna och andra anledningar har jag flera goda vänner i alla de nordiska länderna och vi är stolta över den förbrödring som finns mellan våra länder. Vi har en gemensam historia och betydligt mer gemensamt än vad som skiljer oss åt, men det enögda beteende Sverige uppvisar är en påtaglig och plågsamt genant nagel i ögat.

Varje gång jag hör hur det kan stå oemotsagt att hänvisa till Danmark som rasistiskt skräckexempel önskar jag att dessa skulle sätta sig in en aning i dansk debatt. Här finns ett pluralistiskt åsiktsutbyte som ofta har betydande djup i områden där detta saknas i Sverige. Det finns programledare i tv och radio på bästa sändningstid från många etniciteter. Men även om hudfärgen och religionen är annorlunda än den statistiskt genomsnittlige dansken talar de utan svår brytning. Beträffande islamofobi-anklagelserna kan det nämnas framstående politiker och tänkare, personligheter i populärkulturen, och så vidare, alla som är sekulära muslimer. Dessutom engagerar de sig för Danmark som integrerade medborgare, deras utgångspunkt är inte den från ett parallellt samfund. Det framstår för mig otvivelaktigt som att Sverige behöver sansa sin inställning till Danmark och nyansera sin bild av de andra länderna vi ser som våra nära. Den rådande svartvita världsbilden är oss ovärdig. När kritik kommer ska den vara saklig och hålla god ton, och helst ska det dessutom vara rent i eget hus innan man klagar på grannen.

Jonatan Forsberg-Gillving (6 artiklar)
http://www.jonatanforsberg.net/

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/36589

16 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jag önskar att det fanns fler som kan förhålla sig till de här frågorna som du gör. Svenskt debattklimat lever inte upp till det anspråk på öppenhet som man borde kunna förvänta sig av ett fritt samhälle. I frågor gällande invandring och jämlikhet (inkl feminism) i synnerhet och politik i allmänhet läggs mer energi på att demonisera motståndare än att förhålla sig sakligt till sakfrågor. Bra skrivet!

Permalänk | Anmäl #1 David Westman, 2011-05-25, 14:14

Du är alldelses rätt ute. Att utmana de etablerade "sanningarna" inom t ex flyktingpolitik, könsmaktsordning, homosexualitet väcker rena ramaskrina från dem som "vet". Genast kommer epiteten främlingsfientlig, rasist, mansgris, homofob och andra skymford farande istället för saklig debatt. De allra flesta av de här debattörerna inom kultur och politik tycks höra till skaran kappvändare utan egen övertygelse som grund för sina ställningstaganden.

Permalänk | Anmäl #2 Stephan Karlsson, 2011-05-25, 15:27

Mycket bra artikel.. Faktiskt en av de bättre jag har läst här på Newsmill.

Permalänk | Anmäl #3 Daniel Dynesen, 2011-05-25, 16:53

Jonatan, nu hetsar du upp dig i onödan, ta det bara stille och roligt.

Permalänk | Anmäl #4 Doktor Eleph@nt, 2011-05-25, 17:28

Men vi Svenskar, eller rättare sagt den Svenska "eliten" vet ju allt bäst, vi är ju världens pekpinne.
Vi har alltid rätt och alla andra har fel, är det inte så eller??

Permalänk | Anmäl #5 JEKJEK, 2011-05-25, 18:13

Som dansker må man takke JONATAN FORSBERG-GILLVING for denne tiltrængte artikel. Den falder på et tørt sted. Det er ikke nødvendigt at tilføje særlig meget, andet end at det er synd, at svenskere ikke kender dansk debat andet end fra dem svenske journalister allerede fæøler sig enige med, f.eks. Carsten Jensen, Suzanne Brøgger og Hanne Vibeke Holst, der har carte blanche til at tegne Danmark i Sverige.

Der er som Forsberg Gillving sikkert ved en meget livlig, folkelig og kvalificeret debat i danske aviser, meget mere end i svenske. Det meste er ikke online (kun som log in på Infomedia), så det er svært at læse fra Sverige, men jeg kan forsikre enhver om, at det Danmarks billede svenske tidninger giver, ikke er til at genkende for en dansker.

Skribenter som Kasper Støvring, Bent Blüdnikow, Morten Uhrskov, Sørine Godtfredsen, Katrine Winkel Holm, Ole Hyltoft og mange, mange andre er HELT ukendte i Sverige. Ikke mindst er islam for fænomen diskuteret på et nuanceret og højt niveau, svenskere intet aner om. Danskere ved meget mere om islam end for ti år siden. På godt og ondt.

Men HVORFOR det er sådan ........? Bud modtages med tak.

Ergo: Tak for denne artikel.

mvh från Danmark

Permalänk | Anmäl #6 Niels Wied, 2011-05-25, 22:41

Det är intressant att notera att svenska journalister ägnar tid åt att stämpla Danmark och Finland som rasister eftersom deras borgerliga regeringar inte för en lika extrem invandringspolitik som Sverige. Men vi hör inte ett ljud om Norges restriktiva invandringspolitik, kan det bero på att i Norge är det Socialdemokrater och kommunister som styr och de kan ju per definition inte vara extrema?

Permalänk | Anmäl #7 Johnny Andersson, 2011-05-26, 00:33

Invandringspolitik, könsmaktsordning/genustänk, narkotikapolitik, listan kan göras lång på områden där det finns "rätt" och "fel".
Men lägger min röst på Narkotikapolitiken som skolexemplet där det verkligen finns en "rätt åsikt" och en felaktig sådan.

Tack för bra artikel.

Permalänk | Anmäl #8 Bengt Stahl, 2011-05-26, 00:35

Det ligger en del i vad Jonatan Forsberg-Gillving säger. Själv uppskattar jag att man i Danmark förväntar sig att de som invandrar till landet i princip ska bli danskar och känna lojalitet med just Danmark. Det är samma inställning som den som gäller i USA, där de som flyttar till USA förväntas bli lojala amerikaner.
-
Så är det inte riktigt i Sverige. Våra invandrares rätt att behålla sin kultur och sin särart betraktas inte sällan av myndigheter och media som viktigare än deras förpliktelser mot sitt nya hemland, alltså Sverige. Begreppet "integration" tycks huvudsakligen betyda att Sverige ska göra det lättare för nyanlända att leva i kvar i sin egen kultur i Sverige, fast med högre materiell standard, eller åtminstone med sina levnadsomkostnader betalda av svenska myndigheter. Jag är övertygad om att det i längden är destruktivt att ge nyinflyttade människor den uppfattningen om vilka regler som gäller i Sverige.
-
Dock vill jag hävda att danskar också är inskränkta och inåtvända, fastän deras verklighetsuppfattning är annorlunda än svenskarnas. Ett paradexempel på dansk inåtvändhet är den danska chocken över att regissören Lars von Trier förvisades från Cannes efter att ha uttalat sig oerhört provocerande om bl.a. Hitler. En dansk regissörskollega till von Trier kommenterade saken med att säga att danskar måste tänka sig för innan de säger vad som helst, för det finns andra människor från andra länder som kan höra dem.

Permalänk | Anmäl #9 Ann sidbrant, 2011-05-26, 04:48

Det är en stor pinsamhet att Sveriges ansikte utåt ägnar sig åt Danmark-bashing. Jag skäms ögonen ur mig inför mina danska vänner. Därför är det en lättnad att läsa denna debattartikel som vrider om näsan på alla oseriösa Danmarkskritiker (riksdagsledamöter och partiledare inräknade). De hade behövts tagits i örat långt tidigare.

Men ingen hade väl kunnat tro att Lena Sundströms anskrämliga alster till bok skulle kunna sätta en sådan snöboll i rullning. Det liknar ren och skär mobbning, särskilt när vi här får veta att de flesta argument dessutom är lögnaktiga, i så motto att Sverige handlar likadant.

Tack för att du tar bladet från munnen, JFG. Kanske ordningen kan återställas länderna emellan om fler personer likt du tar till orda - eller tillåts få komma till orda - i Danmarksdebatten.

Permalänk | Anmäl #12 Cavatus Carlson, 2011-05-27, 23:20

Jag tackar för alla positiva kommentarer och konstaterar det ironiskt roliga i att min artikel fallit in under debatterna om integration här på Newsmill. Min text behandlar egentligen inte de olika ländernas flyktingpolitik men snarare vår relation till de nordiska bröderna. På så sätt kan den naturligtvis sägas handla om integration, eller svensk brist på dylik i den skandinaviska gemenskapen. Där namnkunniga politiker från partier som jag respekterar tillåter sig svansa med i en fantasi är pinsamt, sorgligt och oss ovärdigt. Att olika medier, med skiljda ägare och politiska färger, accepterar en truism som denna utan att ifrågasätta innehållet gör också att den journalistiska ledstjärnan blivit besudlad. Ynkligt är det.

En kamrat till mig menar att åsikten om Danmark inte är förankrad, och då åsyftar han den svenska befolkningen. Han menar att det är en markering gentemot krafter som fått parlamentariskt inflytande i Europa på senare tid. Det kan vara att han har rätt, och jag ska inte lägga mig i det demokratiskt problematiska att i så fall fördomsfullt mobba ett land snarare än att ta tjuren vid hornen och diskutera de inhemska problemen, men fegt kan det tyckas. Jag tror inte bara att det gör invandrarna en björntjänst, vilket jag nämner i artikeln, men det skapar också ett fenomen som är löjeväckande: Att varje gång en diskussion om dessa frågor dyker upp måste det konstateras, till höger och till vänster, att man tar avstånd från främlingsfientliga partier och krafter. Tro fan det, men prata då om sakerna annars ockuperas debatten av just dessa mörka krafter!

Förankrat hos befolkningen eller ej, min poäng med artikeln är att det varit förankrat i den offentliga debatten. De exempel jag nämner i artikeln är enbart ett fåtal, och det har pågått under flera år. Förhoppningsvis kan artikeln bidra till en mer nyanserad inställning till vårt grannland, och att vi i framtiden har politiska makthavare som i högre grad tänker sig om innan de uttalar svartvita förenklingar. När de ändå gör det kan man hoppas att journalister faktiskt ifrågasätter detta istället för att sjunga med - alla på en gång.

Om jag får komma med ett lördagsförslag får ni gärna vända blickarna till mina andra artiklar och diskutera ett ämne som också fördunklats av förenklingar: Den om den framtida finansieringen av välfärdsstaten. Här har vi ett saftigt äpple att bita i!

Permalänk | Anmäl #13 Jonatan Forsberg-Gillving, 2011-05-28, 11:36

Tack för en mycket bra artikel. Det är en mycket frustrerande känsla att bli kallad rasist, att bli klumpad ihop med nynazister av sådana som Lena Sundström, bara för att man värnar om sanningen. Ta mig som exempel: Jag är 60 år gammal, uppvuxen i 68-generationen, tillbringade ett par år i andra kulturer som ung, jag är gift men en muslimsk kvinna från en rysk republik. Alla hennes vänner är sekulära muslimer och de är alla uttalade fiender till den radikalisering av islam som stöds av wahbisterna i Saudiarabien. Samma saudier som trampar på och föraktar sina gästarbetare, som fängslar kvinnor som kör bil , samma saudier tillåter vi inneha agendan för islam i Sverige. De skyddas paradoxalt nog av en vänstermaffia och ett gäng miljöpartister, som dessutom slåss i debatten för kvinnors rätt och mänskliga rättigheter. Jag tror att det farligaste som finns för ett samhälle är den institutionaliserade lögnen, vem minns inte Goebbels ord "-Om man upprepar en lögn tillräckligt många gånger blir den till en sanning". Jag har sedan 25 år ingifta invandrare i släkten, känner och umgås med alla olika nationaliteter men likafullt är jag enligt PK-maffian rasist. Med vilken rätt klistrar de denna etikett på mig? För att jag slåss för att missförhållanden ska granskas i ljuset, för att jag vägrar inlemma mig i lögnarnas skara? Sverige är på väg att bli rasistiskt, och de som rår för detta är just dem som säger sig slåss för "frihet och rätt" och mot rasism! Tyvärr så leder massmedia denna process då man envetet väljer att frisera sanning, att alltid försöka hitta orsaksmodeller för invandrares kriminalitet, att utöva sin självpåtagna roll som folkbildare och sist men inte minst att de agerar som opinionsbildare i stället för att redovisa fenomen i samhället. Ledarsidan kan föra fram en tidnings värdegrund, men att ensklida journalister ska ta på sitt ansvar att tvätta sanningen så att de passar en av dem omhuldad modell, det är oförlåtligt - men ack så typiskt svenskt. Om ett par år är jag pensionär, och då flyttar jag till Malaysia, till mina vänner som är muslimer och hinduer och låter Sverige sjunka allt djupare i rasism och främlingsfientligheten. Ledda av dem som trodde att man skyddade oss mot just detta.

Permalänk | Anmäl #14 Jan Wiklund, 2011-05-28, 11:38

Denna artikel var bra- kort och gott! Överhuvudtaget så har ju då svensk debatt och press en väldigt "platt" bild av verkligheten.
Då är det bra med sajter lik denna, plus för min del france24.com
Vilket ofta ger mig fördjupningar i offentliga händelser och politik, framförallt i europa

Permalänk | Anmäl #15 Ingvar Kristenssen, 2011-08-06, 14:24

Jag vet inte vad en sekulär muslim är...ordet tycks användas på många sätt.

Det tycks kunna beteckna åtminstone tre saker:

* Icke troende, född i ett muslimskt land

* Troende muslim, som politiskt stödjer tanken på sekulär samhällsorganisation/lagstiftning

* Non-islamist, oberoende av personlig tro

Permalänk | Anmäl #16 Gunnel Gomér, 2011-09-10, 22:13

#16 Gunnel Gomér

Det var väl danskars, svenskars, finländares och norrmäns olika förhållningssätt till vissa samhällsfenomen som diskuterades. Ser inte vad din kommentar har för relevans därvidlag.

Permalänk | Anmäl #17 curt jansson, 2011-09-11, 22:41

Om jag inte förstår vad andra debattörer skriver, vad de menar...så är det svårt att vara relevant...ja :-)

Jag har svårt att hitta "grundbulten" i resonemanget.

Permalänk | Anmäl #18 Gunnel Gomér, 2011-09-11, 22:55