Svenskheten

Per Bauhn om Svenskheten

Intervju: "Vi behöver ingen politik för att känna oss som svenskar"

Publicerad: 2011-06-04 10:06, Uppdaterad: 2011-11-02 15:11

Det svenska anpassningstänkandet, sammanjämkandet av åsikter, som är inbyggt i konsensuskulturen, leder lätt till en räddhågsen relativism, där man visserligen inte själv är benägen för extremism, men där man heller inte är beredd att stå upp mot extremister i ens omvärld, säger professor Per Bauhn i en intervju om konsensuskultur och svenskhet.

313 millningar
15 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Per Bauhn, professor vid Linnéuniversitetet.

Vad avgör vem som är svensk och en del av den svenska gemenskapen?

Först och främst medborgarskapet. Med medborgarskapet följer rättigheter och skyldigheter i förhållande till den samhällsgemenskap som går under namnet Sverige. I andra hand språket. Utan det svenska språket skulle medborgarskapet bli tomt på praktisk innebörd, och man skulle inte kunna kommunicera med övriga medlemmar i samhällsgemenskapen. Men märk väl, språkets värde ligger i att det är ett nödvändigt kommunikationsredskap, inte i att det bärare av några unika moraliska eller estetiska kvaliteter. I princip skulle vilket språk som helst kunna fungera som gemensamt kommunikationsinstrument, om tillräckligt många talar det. (Med en annan historisk utveckling hade vi kanske i Norden talat ett gemensamt skandinaviskt språk, dvs., om den medeltida Kalmarunionens projekt hade fortsatt in i den nya tiden. Ett språk är, som någon uttryckt det, en dialekt med en armé. Tillfälligheter avgör vilka språk som blir standardspråk eller officiella språk. Det gör emellertid inte dessa standardspråk mindre väsentliga som just gemensamma kommunikationsmedel för ett samhälle.)

Behöver vi en integrationspolitik som får fler att känna sig som svenskar?

Det är ofta problematiskt när man med politikens medel vill få människor att "känna sig" på det ena eller andra sättet. Statens och politikens uppgifter är att erbjuda alla medborgare lika rättigheter, och att ålägga alla medborgare lika skyldigheter. Viljan att identifiera sig med ett samhälle borde rimligen ha något samband med att man ser sig som rättvist behandlad. Det behövs alltså ingen särskild politik för att man ska känna sig svensk, utan en generell politik som ser till att vi får utdelning för det vi betalar i skatt: en bättre skola än idag, en mer tillgänglig sjukvård än idag, och en effektivare polis än idag. Och, som sagt, en jämlikhet i rättigheter och skyldigheter, som innebär att människor varken lämnas i sticket när de vill, men inte kan klara sig själva, eller att de tillåts sko sig på gemensamma resurser när de kan, men inte vill ta ansvar för sig själva.

Den svenska konsensuskulturen. Är den bra eller dålig?

Man kan givetvis peka på att det är bra för den politiska stabiliteten och för den medborgerliga jämlikheten att politiska beslut är väl förankrade, att alla tillåts ha ett ord med i laget, och att ingen körs över. Detta brukar lyftas fram när man vill säga något gott om konsensuskulturen. Men konsensuskultur är inte bara en idé om allas rätt att ha ett ord med i laget, utan också en idé om att det är rätta är det som alla råkar vara överens om. I en konsensuskultur är det viktiga inte vad som är sant eller rätt, utan vad som vinner gehör hos kollektivet. Konsensuskulturen kan vara en god jordmån för fördomar av olika slag, åtminstone när dessa har kommit att införlivas med ett kollektivs uppfattning om vad som är gott och ont, och vilka som bör ses som gärningsmän och förövare. Men än mer bekymmersamt är att konsensuskulturen tenderar att undergräva ett samhälles moraliska integritet.

Vad som är rätt eller fel blir en förhandlingsfråga, inte en fråga om att skilja mellan tyranner och tyranniets fiender. I ett sådant klimat kan Torgny Segerstedt och Lars Vilks uppfattas som större hot än Hitler och Usama bin Ladin. Den svenska neutralitetsretoriken under det kalla kriget, där man återkommande framställde USA och Sovjet som lika goda kålsupare, var ett försök att med hjälp av en skruvad verklighetsbeskrivning rättfärdiga att man inte tog ställning för frihet och mot förtryck. När politisk moral blir en fråga om förhandlingar och jämkningar, så stryks alla alternativ som kan innebära något kontroversiellt och farligt. I nästa led blir undvikandet av det kontroversiella själva ledstjärnan.

Anpassningstänkandet, sammanjämkandet av åsikter, som är inbyggt i konsensuskulturen, leder lätt till en räddhågsen relativism, där man visserligen inte själv är benägen för extremism, men där man heller inte är beredd att stå upp mot extremister i ens omvärld. (I konsensuskulturen har man en annan uppfattning om vilka som är extremister. Så kallar man dem som envisas med att hävda frihetens och rättens värde även när detta stöter despoter och fanatiker i ens omvärld och därmed vållar bryderi för konsensussamhällets officiella undfallenhet.) Ytterligare ett område där konsensustänkandet gör avtryck är rättskipningen. I stället för att ta offrets sida mot gärningsmannen väljer konsensussamhället att se dem båda som parter med legitima intressen att värna och jämka samman. Även den våldsamme angriparen har rättigheter, vilket kommer till uttryck i de rättsfall där människor döms för att ha använt för mycket våld i värnandet av sitt eget eller närståendes liv.

Vad kan samförståndsidealet bero på?

Det har djupa rötter i bondelandet Sverige. Bysamfällighetens kollektivism var en förutsättning för böndernas relativa styrka gentemot adeln, och bidrog till att säkra en relativt sett stor frihet för den svenska allmogen. Men bönderna säkrade sin frihet i allians med en enväldig kungamakt. Det handlade inte om en individuell frihet, inte heller om åsiktsfrihet eller yttrandefrihet. Snarare var det en modell för kollektivt medbestämmande. Denna kollektivistiska modell överlevde via arbetarrörelsen och blev en del av Folkhemssverige. Individualism förknippades med aristokrati och borgerskap, och eftersom dessa båda grupper kom att sätta mindre avtryck på samhällsutvecklingen i Sverige än i många andra länder, så blev det den kollektivistiska konsensusmodellen som kom att definiera det svenska samhällsprojektet.

Har du stött på fenomenet i åsikts-Sverige?

Ja, men jag kan inte påstå att konsensuskulturen har hindrat mig från att delta i samhällsdebatten. Däremot har jag förstås noterat hur lätt det är att uppfattas som extrem - att kritik av islamism beskrivs som "islamofobi", att kritik av religiösa samfunds och företrädares anspråk på särlagstiftning tolkas som "sekulär fundamentalism", osv.

Kan konsensuskulturen verka inkluderande?

Ja - till priset av att du ger upp rätten att tänka själv.

Kan konsensuskulturen verka exkluderande?

Ja - om du inte traskar patrull med flocken.

Har Sverigedemokraternas intåg i riksdagen försvagat - eller kanske förstärkt - strävan efter samförstånd i den svenska debatten?

På kort sikt har det stärkt samförståndstänkandet, i så måtto att alla partier är överens om att inte tala med SD, och t.o.m. är beredda (på kommunal nivå) att överge blockpolitiken bara för att hålla SD borta från inflytande. På lång sikt återstår att se om innehållet i samförståndet kommer att förändras. Om SD är framgångsrika i ännu ett val, så lär (något eller några av) de andra partierna antingen förhandla med SD, eller överta delar av SD:s argumentation för att återta väljare från dem.

Debatten på internet, ändrar den medielandskapet?

I en mening så är det uppenbart att det sker en sådan förändring. Framgångsrika bloggare kan få ett genomslag som gamla tiders insändarskribenter bara kunde drömma om. Å andra sidan är konkurrensen hårdare, när i princip varje person med en persondator kan bli en aktör i samhällsdebatten. Det mesta kommer att bli brus och bakgrund. Det kommer att utkristalliseras ett antal debattfora som har högre status än andra, där redaktörer granskar och i någon mening kvalitetssäkrar materialet som publiceras, och dessa fora kommer att åtnjuta högre status och ha en större möjlighet att påverka också den debatt som förs i tryckta medier. (Newsmill är väl just ett exempel på ett sådant nytt och inflytelserikt medium.)

Är konsensuskulturen djupt förankrad i det svenska samhället eller är den elitistisk?

Den har historiska rötter och är i denna mening djupt förankrad. Men sedan finns det nog mer än en nivå av konsensuskultur. Först och främst har vi den generella "folkhemsnivån", där man är rädd för att ta ställning i internationella frågor och bara vill sitta lugnt i båten till dess ovädret drar förbi. (Inte bekämpa terrorism, inte vara med i Nato, inte publicera Lars Vilks' rondellhundar, osv.)

Sedan har vi en mer specifik kultursidesnivå av konsensuskultur, där man tycker att konst ska vara "maktkritisk" (som t.ex. att vandalisera en tunnelbanevagn) och att bara reaktionärer kan mena något annat, att uteliggare och utstötta per definition vet mer om livet än vanliga Svenssons, att genusperspektiv ska "genomsyra samhället", och att vänsterextremism alltid är förståelig och högerextremism alltid förkastlig, där man gärna pratar om vikten av att förstå "den Andre" i stället för att kritisera militant islamism, osv. Inom denna miljö blir man kontroversiell om man säger att det var rätt att döda bin Ladin.

För det tredje har vi en annan specifik nivå av konsensuskultur, där man föraktar intellektuella och Stockholmare, ogillar myndigheter i största allmänhet, oroar sig för invandringen och retar sig på beslöjade kvinnor på stan. Inom denna nivå finner vi allt från Åsa-Nisseindividualister (hembränning och tjuvskytte) till Sverigedemokrater. Här blir man kontroversiell om man hävdar att det borde vara en rätt att gå i burka på stan om man så vill.

Kultursidesnivån och Åsa-Nissenivån lever på varandra, i så måtto att de förser varandra med stereotyper på sådant man ogillar. Inom respektive nivå finns en hög grad av konsensustänkande, i den bemärkelsen att man okritiskt anammar ett antal schablonföreställningar om hur världen är beskaffad och vägrar lyssna på någon med annan inställning. Man argumenterar inte med meningsmotståndare, utan försöker snarare få tyst på dem genom att skåpa ut dem eller överösa dem med nedsättande omdömen.

Nu skulle man ju kunna tänka sig att dessa olika nivåer av konsensus sammantaget borde innebära att vi faktiskt inte lever i ett konsensussamhälle, utan i ett samhälle där flera olika åsiktsriktningar bryts mot varandra. Kultursidesnivån och Åsa-Nissenivån borde vara garanter för att debatten är vital och intensiv. Så enkelt är det emellertid inte. Dessa olika nivåer av konsensus deltar inte i ett direkt utbyte med varandra. De talar förbi och över huvudet på varandra, var för sig slutna i sina små kokonger. De möts inte i ett gemensamt forum och kan därför inte bidra till ett pluralistiskt klimat för hela samhället.

Per Bauhn (5 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/36528

15 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det här är vad massinvandringen handlar om

http://sannomin50.wordpress.com/2011/06/01/mangfald/

1. Man ska tvinga svenskar och invandrare till PÅTVINGAD misslyckad mångfald och multikulturellt samhälle där svenska traditioner inte får plats!

2. Och när man TVINGAT svenskar och invandrare till PÅTVINGAD misslyckad mångfald och multikulturellt samhälle med lögnerna

Då ska lönerna DUMPAS! Nya invandrare får snitt 10.000 i månaden INNAN skatt!

Permalänk | Anmäl #1 Thomas Karlsson, 2011-06-04, 12:13

Uppfriskande intervju om konsensus. Ytterligare ett dilemma med konsensussträvandet är att tiden går åt till att diskutera cykelställsfrågor samtidigt som man därmed i praktiken överlåter åt andra att ta de viktiga besluten.

I samma härad ligger detta med ordningen i skolan, där både föräldrar och elever in absurdum förväntas engagera sig och vara mer vetande än både lärarkåren och rektorn. Är det för att då blir det "allas fel" när det faktiskt går åt skogen?

Thomas: Både svenskarna och invandrarna har väl ändå något eget ansvar Bondesamhället är borta, och det är ditt val om du vill behålla din bruksmentalitet och passivt vänta på patrons vilja eller ovilja.Dessutom visar du själv att du i högsta grad ingår i konsensusspåret när du väljer att bunta ihop svenskar för sig och invandrare för sig.

Permalänk | Anmäl #2 Åsa Carlsson, 2011-06-04, 12:54

Skolavslutningar i kyrkan var länge ett svalt diskussionsämne i Sverige, så länge vi bara hade judarna som anpassade sig till det svenska samhället. Idag har vi ett förbud mot konfessionella avslutningar. Somliga går på att detta härrör från att vi vill ha ett mer sekulärt samhälle. I verkligheten är det påtryckningar från muslimer som skapat detta förbud. Dock noterar jag med glädje att föräldrar, elever och kyrka gör motstånd och ordnar detta efter eget huvud och vägrar att underkasta sig islam. Islam, som betyder underkastelse.

Permalänk | Anmäl #3 Robert Pettersson, 2011-06-04, 13:20

stackars sverige. Stackars svenskar som måste stanna i idiotlandet sverige. Landet utan heder och stolthet, utan anständighet och värderingar. Tur för oss som har ett första hem.

Permalänk | Anmäl #4 Ahmed Ahmed, 2011-06-04, 13:37

Bra artikel som kan sammanfattas enligt följande.

Konsensus är en härskarteknik för att tysta och ignorera opposition. Samhällseleiten använder den för att åsiksprygla sina partimedlemmar och journalistkollegor.
Konsensus är pkelitens vapen att hålla demokratin ute.

De har idag tagit makten över samhällsdebatten och ställer helt egna villkor på hur och med och på vilka villkor den skall föras.
Åsiktsdiktatur är vad som skapats genom försöken att ta monoåpol på "värderingar". På vilken "värdegrund" demokratin är byggt har skitstövlarna helt ignorerat. Demokratin har säckat ihop totalt och ägs av en öliten pkelit som inte vet hur fort de ska förskingra vår medborgerliga rättigheter astt få tycka reagera och tänka som vi vill.

Nu är bekämpandet av våpr demokratiska rätt vad som står överst på den pkelitistiska agendan.

Demokratin är köööööööööööörd!

Permalänk | Anmäl #5 Berg Säker, 2011-06-04, 13:54

Ahmed Ahmed. Jag tror du är ett troll. Kan bara ta ett exempel - min pappa. Han hade synnerligen stor heder och stolthet. Principer. Att göra rätt för sig. Att inte lura någon. Inte ta mer betalt än man skulle. Behandla kvinnor med respekt, likaså andra människor. Den gammaldags hederliga, hedervärda svensken, de värderingar vi alltid haft om vad som är ansett som "en bra karl".
Du behöver inte bo här om du inte gillar oss. Åk hem. Du är fruktansvärt otacksam, på ett sätt som visar att DU är den som saknar heder. Du utnyttjar andra. Min pappa skulle aldrig låtit sig försörjas av andra, det hade varit under hans värdighet och heder. Här har du fått allt i vårt land, och har inte förmåga att känna minsta gnutta tacksamhet!

Permalänk | Anmäl #6 Viktoria Larsson, 2011-06-04, 14:25

Det bästa jag har läst på länge, att sådana röster hörs så sällan. Det finns hopp om framtiden om dessa röster hörs oftare i debatt mot det ignoranta bruset av konsensus som slätar ut all form av utvecklande dialog för samhällets bästa. Bra skrivet.

Permalänk | Anmäl #7 u_15282, 2011-06-04, 14:30

Arbetslösa invandrare kostar 34 miljarder - att sysselsätta 64 miljarder

http://sannomin.wordpress.com/2011/06/02/arbetslosa-kostar-34-miljarder-...

Nedan är vad Massinvandringen handlar om! Medveten MASSinvanring medvetten LÖNEDUMPNING!

var 3 ung invandrare arbetslös - var 5 saknar gymnasier kompetens

http://sannomin.wordpress.com/2011/06/04/var-3-ung-arbetslos/

3 olika typer av arbetslösa

http://sannomin.wordpress.com/2011/05/28/3-olika-arbetslosa/

Regeringen sänker skatter för invandrare

http://sannomin.wordpress.com/2011/05/30/klart-regeringen-sanker-skatter/

Regeringen prioriterar arbetslösa invandrare före svenskar

http://sannomin.wordpress.com/2011/05/30/regeringen-sorterar-pa-svart-oc...

Arbetslösa invandrare kostar 34 miljarder per år!

http://sannomin60.wordpress.com/2011/06/02/arbetslosa-kostar-34-miljarde...

Sysselsätta 100.000 arbetslösa invandrare kostar 64 miljarder på 5 år!

http://sannomin.wordpress.com/2011/06/01/ar-du-beredd-betala-40-60-milja...

Vilka är låtsasjobben åt invandrare för 64 miljarder på 5 år?

http://sannomin47.wordpress.com/2011/06/02/vilka-ar-latsasjobben-at-arbe...

Lögnen om 40-talisterna

http://sannomin.wordpress.com/2011/05/30/lognen-om-40-talister-och-hojd-...

Lögnen om svenskars kompetens (bytt ut 40-talisterna)

http://sannomin81.wordpress.com/2011/05/28/kompetens/

Dyra svenskar dumpas i FAS 3 - Gratis arbetskraft!

http://sannomin.wordpress.com/2011/05/29/dyr-kompetens-dumpas-i-fas-3/

Permalänk | Anmäl #8 Thomas Karlsson, 2011-06-04, 14:47

Är verkligen det svenska konsensustänkandet förkastligt? Att sträva efter att sitta still i båten, att inte splittra sammanhållningen genom att väcka ont blod hos andra grupper och individer är förvisso ett framträdande drag i det svenska samhällslivet. Men strävar inte egentligen varje samhälle efter konsensus? Även det extremt "bråkiga" USA appellerar i krissituationer till gemensamma värden och till den fosterländska känslan "vi är alla amerikaner" och "nu lägger vi motsättningarna åt sidan" och spottar tillsammans i nävarna. Fransmännen med sin notoriska demonstrationsbenägenhet beundrar den konsensuskultur som finns i Frankrikes östra, mera tyskättade delar med dess protestantiska pliktmoral och strävan efter just konsensus. Jag menar att konsensuskulturen är ett uttryck för viljan att skapa ett bra samhälle och denna kultur uppmanar alla att inse att ingen kan få sin vilja igenom utan att ständigt kompromissa och avvakta och vänta på sin tur och även att glömma och tänka om. Det är denna kultur som gör en skillnad mellan t. ex. Grekland och Sverige. Grekland är charmigt och individualistiskt men Sverige är välfungerande. I sin artikel skrev Per Bauhn om kritik av islamismen. Konsensustänkandet säger att man inte bör söka bråk. Detta innebär att man måste ge även islamister en känsla av samhörighet med sina kritiker genom att dessa skruvar ner sin kritik. I gengäld lugnar sig islamisterna. Så har det alltid fungerat i Sverige. Varför ska ett vinnande koncept ändras bara för att det är, som man numera säger, så in i (--) osexigt?

Permalänk | Anmäl #9 Pjotr Lesr, 2011-06-04, 17:34

#6. - Du tar det för personligt. Vad är det jag ska vara tacksam över? Lite pengar? Allt lidande invandrare går igenom i Sverige då? Säg först förlåt för det så kan jag skriva tack.

Permalänk | Anmäl #10 Ahmed Ahmed, 2011-06-04, 17:40

I Sverige har man urgröpt medborgarskapet i så motto att den som inte kan svenska har rätt till tolk. T o m personer som bott här i 20 år och inte bemödat sig att lära sig svenska har rätt till skattefinansierad tolk.

Ahmed #4! Om du nu tycker att Sverige är ett land som består av idioter, ska du veta att Sverige är fritt så till vida att man även har rätt att lämna landet och bo någon annanstans som man uppenbarligen uppfattar som mindre idiotiskt alternativt som sitt första hem. Vore dock kul att få veta varför du väljer bort detta första hem för toklandet Sverige. Vill du berätta?

Eftersom "Åsanissedissidenterna" inte får komma till tals, kommer aldrig någon samhällsdebatt värd namnet till stånd. Att släppa in dessa på arenan är åsiktselitisterna för fiiiiina för. Därför kommer Sverige att stå och stampa på samma fläck tills SD vinner mer och mer röster och det blir panik i leden hos åsiktshegemonisterna.

Samhällskritik får gärna ta upp cykelställs utformning, men ICKE beröra invandringspolitik, prostitutionslagen, genusparadigmet eller klimatförändringarna. Dessa är huggna i sten i Sverige. Här finns välskrivna texter om det första onämnbara ämnesområdet: www.korta.nu/jc

Permalänk | Anmäl #11 Cavatus Carlson, 2011-06-04, 19:44

På ett filosofiskt teoretiskt plan kan man ju säga att man ska ha rätt att gå med burka på stan, på samma sätt som man har rätt att ha en sopsäck på sig eller en punkutstyrsel, men på ett praktiskt plan får en burka konsekvenser även på ett filosofiskt plan då dess yttersta mening är att dölja en kvinna från männens blickar.

"Kultursidesnivån och Åsa-Nissenivån borde vara garanter för att debatten är vital och intensiv. Så enkelt är det emellertid inte. Dessa olika nivåer av konsensus deltar inte i ett direkt utbyte med varandra. " Nä och vad beror det på då? Vad beror det på att hillbillisarna inte pratar i samma rum som Jan Helin och Åsa Linderborg som förvisso har fått sin beskärda del av lidande och då är upphöjd till reaktionärens expert. Men varför får aldrig Åsa Nisse debattera med Jan Helin? Varför får Lena Sundström höja handen framför sig för att slippa se på Jimmie Åkesson när de är i samma studio utan att någon kallar det elitistiskt.

Permalänk | Anmäl #12 Maria Nilsson, 2011-06-04, 21:56

Jättebra och med det utgår jag ifrån att du inte gillar särlagstiftningar enbart pga att man är född utomlands. Särlagstiftningar har motsatt effekt alltid.

Permalänk | Anmäl #13 Maria Nilsson, 2011-06-04, 22:02

De halvfigurer som anser att svenskheten måste försvaras är samma halvfigurer som anser att heterosexualiteten måste skyddas.

De tror att om vi tillåter homosexuella i militären så kommer soldaterna att börja sätta på varandra som kaniner. Denna tro kan bara bygga på att heterosexualiteten är så svag att den inte kan stå emot homosexualiteten. Ingen heterosexuell man skulle någonsin tro det. Bögar i militären och samkönade äktenskap är inget hot mot oss heterosexuella.

Samma sak gäller svenskheten. Vi som är trygga i vår identitet som svenskar ser inget hot från invandring eller främmande kulturer. Det är inte svenskt att bära folkdräkt, så som Jimmie Åkesson.

Permalänk | Anmäl #14 u_3826, 2011-06-05, 17:56

"Kul" att det kommer så många med "Åsa-Nisse"-nivå så fort det pratas invandrare. Som påstår att det vimlar av svenska traditioner som är lika över hela sverige och som är flerhundraåriga. Traditioner som plötsligt skulle vara hotade.
Vi har självmant ändrat traditioner sedan århundraden. Som att ta bort den traditionella Julbocken och istället infört importerade traditioner som Jultomte och Julgran. Kalle Anka på julafton är ju en "svensk" tradition, men den är ju inte mer än ca 40 år.

Det enda som är utmärkande med traditioner är att de ändras hela tiden.

#12 Maria Nilsson. Så eftersom du försöker använda filosofi för att argumentera mot burka. Så med samma argumentationsteknik så kan du hävda att kvinnor bär kläder är samma förtryck.

Hur många bär över huvud taget burka i sverige? Skulle tro att det rör sig om under 100 personer av 9 miljoner. Är det verkligen ett problem att ens bry sig. De har samma rätt att bära den som du har att gå runt i manskläder (som jeans-byxor). Det är upp till dem. De kan känna sig säkra och vara ett sätt att visa sin identitet.
Vad vill du göra för att motverkar bärandet av burka? Införa lagstiftning? I så fall, skall vi även införa lagstiftning mot bärande av jeans så att underkläder syns?

#12 Maria Nilsson var är det i hans artikel som du inte förstår?
Han skrev ju att det inte behövs, att alla skall vara lika inför lagen. Oavsett var man är född.

"Statens och politikens uppgifter är att erbjuda alla medborgare lika rättigheter, och att ålägga alla medborgare lika skyldigheter."

"Det behövs alltså ingen särskild politik för att man ska känna sig svensk, utan en generell politik som ser till att vi får utdelning för det vi betalar i skatt: en bättre skola än idag, en mer tillgänglig sjukvård än idag, och en effektivare polis än idag. Och, som sagt, en jämlikhet i rättigheter och skyldigheter, som innebär att människor varken lämnas i sticket när de vill, men inte kan klara sig själva, eller att de tillåts sko sig på gemensamma resurser när de kan, men inte vill ta ansvar för sig själva."

Angående koncensus så ja, det har för och nackdelar, som allt annat.

För övrigt så finns så många ogrundade fördomar i den här tråden, som #1, #3, #8 och #11. Orkar inte ens kommenterar dem...

Permalänk | Anmäl #15 Anders Jackson, 2012-05-16, 17:12

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.