Victor Z Hahns machoattityd ett slag i ansiktet på våldsutsatta män

Jag tycker nog Victor Zahns artikel är intressant trots allt, eftersom den så brutalt tydligt visar vad feminismen går ut på.

I genomsnitt är män starkare än kvinnor. Därför är varje man starkare än varje kvinna.

I många fall är mannen förövare och kvinnan offer när det gäller våld inom en relation. Därför är mannen alltid förövare och kvinnan alltid offer när det gäller våld inom en relation.

I genomsnitt är män längre än kvinnor. Därför är varje man längre än varje kvinna.

Och så vidare.

Feminismen bortser från att det finns individer och betraktar varje person som en instans av sin grupp. Skillnader mellan gruppmedlemmar existerar inte. Vilka grupper som räknas för analysen avgörs av genusexperterna (märk t ex att feministerna struntar i muslimska mäns våld mot muslimska kvinnor eftersom "gruppen muslimer" har offerstatus och därför inte kan kritiseras).

Vad Victor Zahn gör så bra, är just att han illustrerar vad den här sortens analys mynnar ut i, utan att komma med dimridåer och skönmålningar. Jag vet inte om hans artikel är uppriktigt menad eller endast en parodi, men i vilket fall som helst är den träffsäker.

Insåg just att jag felstavade Victor Z Hahns namn. Ber om ursäkt för det.

Feminister måste förneka förminska eller förlöjliga forskning som visar att det lika ofta är en kvinnlig förövare när det gäller relationsvåld.Annars faller deras retorik om könsmaktordning samman som ett korthus.Därför hellre ljuga än att säga sanningen därför hellre ljuga än att hjälpa dessa män.

"Sedan började jag jobba som trubadur på pizzerior och barer (jag var sjutton år då). Vid åtskilliga tillfällen nöp äldre kvinnor i dessa barer mig i rumpan" skrev Martin Svensson. .

Om man efter sexton år skriver en artikel och tycker synd om sig själv på grund av att berusade kvinnor nöp en i rumpan när man var 17 så får man räkna med en reakion som den i Victor Z Hahns debattartikel.

Muaha, muahaha....stackars Martin Svensson, får på skallen av
brudarna, och skriver sen insändare på Newsmills, muahaha...
vilken hårding va?

Och sen fortsätter Ivar Arpi spektaklet, muahaha, muahaha.

Jag läste på tv3.s texttv för en vecka sedan om en kvinna som stod åtalad för att ha sparkat sin man när han fått en hjärtinfarkt.Hon var också åtalad för att ha sparkat och misshandlat sin man och två barn under flera år

Näste man till rakning - Ivar Arpi .

Man bara häpnar över gensvaret till den lyckade provokationskuppen av Zahn.

Sådär intellektuellt torftig trodde jag inte genusetablissemanget var.

#2: Gustav S:

Huvudet på spiken - dock - jag har alltid undrat vad som ligger till grund för "genusexperternas" val gällande vilka grupper de stödjer - min återkommande slutsats är den tydliga vänsterorienteringen. Offerkriteriet låter som bäst nobelt men är ju i sig både nedvärderande och tror jag helt sekundärt. Radikalfeministerna är fortfarande betydligt mer politiska än vad många (av dem) vill medge. MAO - man föredrar bl.a en muslim som slår sin fru framför en judisk israel som aktivt är emot kvinnovåld men ej är uttalad feminist. All for a "higher cause".

Victor Z Hahn mä ha uttryckt sig provokativt, men han HAR en poång. Skillnaden i styrka mellan kvinnor och män äri genomsnitt så stor att det är helt fel att jämställa mäns våld mot kvinnor och kvinnors mot män under den gemensamma beteckningen relationsvåld.

Ja, jag blev upprepade gånger blivit slagen av en kvinna en gång 1974 - av en tjej jag var ihop med när jag var 19.

Jag var den svagaste killen i klassen och hon var inte specilellt tanig. Men när jag efter ca en vecka till sist besätmde mig för att slå tillbaka insåg vi båda på en minut att jag trots detta var myclet starkare.

Ingen blev mer förvånad än jag över detta. Men så var det.

Jag tycler alltså det är pinsamt att jämföra dessa saker. Ni får gärna kalla mig "macho" om ni vill, det vore en helt ny erfarenhet för mig.... Jag brukar snarast ses som pinsamt icke-manlig etc :-)

Jag återkommer med en länk till ett inlägg jag skrivit om saken. .

Här är mitt inlägg "Den nya sortens manschauvinister". Skrevs 2009 och jag tycker det står sig.
http://www2.hemsida.net/kiremaj70/nyheter/meddel.asp?medid=804&kategori=3

PS.
Om någon nu undrar hur det slutade med det relationsdarma jag beskrev. Ja, jag slog alltså tillbaka till sist (i kombination med att hota slänga hennes stereo på golvet, för övrigt) efter att ha stått ut med att bli slagen i en vecka , och hon slutade med en gång att slåss.

Sedan levde vi, om inte lyckliga i alla våra dagar precis, så i alla fall i ett förhållande i nästan ett år efter det. Utan några slagsmål.

Om jag hade varit tjej och hon en kille som slog mig hade det knappast slutat så bra....- Så det ÄR nästan alltid en skillnad. En myclet stor skillnad.

PPS.
För att undvika alla missförsånd. Ja, det finns undantag, även om de är extremt ovanliga. Ja, det finns relationer där kvinan är starkare än mannen. Ja, det finns män som exempelvis är rullstolsbundna som blivit blåslagna av sina sambos,

Visst. Men det är och förblir extrema undantag, Att använda dessa som en förevänding för att jämställa mäns våld mot kvinnor med kvinnors våld mot män är djupt reaktionärt. .

Kön är egentligen helt oväsentligt i den här frågan. Det är den dominanta parten som slår, punkt slut. Dominant kan man vara både psykiskt och fysiskt. Därför hör feministernas "mäns våld mot kvinnor" inte hemma i en debatt om jämställdhet.

Självklart ska rättsystemet vara könsneutralt och kliniskt befriat från det organiserade manshatet, feminismen.

Men det förklarar inte gåtan varför vissa människor hänger med folk som misshandlar dem.

En bra och välformulerad artikel av Ivar Arpi.

Man ser att flera av kommentatorerna har lite kunskap om hur relationsvåld fungerar. En del verkar fortfarande tro att det enbart har med ett fysiskt styrkeförhållande att göra.

Bo T:

Det kan vara mycket svårt att förstå varför en människa stannar kvar hos en person som misshandlar. Det kan vara lika svårt att förstå hur någon kan fastna i en sekt. Det är helt enkelt inget man planerar. Personen bryts först ner psykiskt och hamnar i en slags beroendeställning, för att när sedan det första slaget kommer redan sitta fast i en destruktiv relation. Viktigt är att aldrig acceptera våld, utan att lämna personen direkt, vilket är lättare sagt än gjort. Ofta kan "förövaren" växla mellan att vara mycket kärleksfull till att vara mycket destruktiv.

Relationsvåld, handlar om kontroll. Både män och kvinnor kan bete sig på detta sätt, även om män oftast utövar grovt våld. Men det fysiska våldet är bara en del av detta kontrollbeteende.

@11, Aleksander: Tack, kul att du gillade inlägget : )

Det stämmer nog att dom flesta genusfeminister är vänster i någon bemärkelse, och framför allt är dom (oavsett höger-vänster-inriktning i ekonomiska frågor) kollektivister.

Som liberal individualist anser jag ju själv att den enskilda individen är utgångspunkten för en rimlig analys av samhället. Varje individ oavsett attribut ska vara lika inför lagen, ska få göra vad han vill så länge han inte skadar någon annan, ska skyddas mot övergrepp från andra individer osv.

Kollektivisterna krånglar däremot till det genom att ta ett makroperspektiv, där samhället betraktas som en stor smet eller en myrstack där helheten snarare än individen räknas. För att kunna säga något alls om samhället så definierar dom alltså grupper, som tillerkänns någon slags implicita rättigheter och gärna ställs mot varandra i analysen. Den här konstiga utgångspunkten gör att socialister, genusfeminister etc ofta landar i väldigt märkliga resonemang.

En av dom största orimligheterna är just rangordningen av olika grupper, där den grupp som ansest svagast får någon slags trumf. Eftersom genusfeminister uppenbarligen anser att "muslimska män" är en svag grupp (hur nedvärderande är inte det f.ö.?) så ignorerar dom övergrepp som t ex kvinnlig omskärelse och hedersmord. Eftersom gruppen "infödda svenska män" däremot är stark så kan den kritiseras, och genusfeministerna går i taket över minsta småsak, som t ex om någon välmenande familjefar köper en barbiedocka åt sin dotter och en leksaksbil åt sin son.

===============================================================

Min personliga gissning är att genusfeminismens olyckliga uppgång delvis är en direkt effekt av kommunismens rättmätiga fall. När dom kollektivistiskt lagda inte hade Sovjetunionens klasskampsperspektiv att drömma om längre så tog dom till sig feministernas könskrigsperspektiv istället. Om några år ligger väl feminismen också och ruttnar på historiens skräphög, och det ska bli intressant att se vilken slags irrlära kollektivisterna därefter plockar upp.

Jag är läkare och har en patient som från 16-40 års ålder blivit misshandlad av sin fru. Nu när han äntligen säger ifrån polisanmäler hon honom för saker som han omöjligen kan ha gjort och ska försöka ta barnen ifrån honom. när jag träffar honom senare idag har jag "nöjet" att berätta för honom om hur rättvis vårt samhälle är när det gäller att döma i vårdnadstvister (9/10 ger kvinnan rätt).
jag är så trött på feminister och er världsyn som inte stämmer med verkligheten (min mamma var högsta hönset i min familj och i flera av mina polares familjer). vissa av er förespråker ngn slags könsapartheid. gärna det. ni kan sitta där i er skittradiga värld och frysa ut varandra och snacka skit bakom ryggen. det är så ni löser problem.

Jag är undersköterska och har sett massor av våld från män mot kvinnor, i vissa fall med dödlig utgång. Jag har aldrig någonsin varit med om att en man blir svårt misshandlad av en kvinna under alla mina yrkesår. Jag har också sett mammor som kämpat för att pappan till hennes barn överhuvudtaget ska vilja träffa sina barn, jag har sett mammor som blivit misshandlade och barnen sexuellt utnyttjade av sin pappa och trots detta har papporna ändå fått delad vårdnad av barnen. Allt är inte svart eller vitt. Tyvärr är det barnen som i det långa loppet får lida mest.