Trots mail och Let´s Dance - det var tveklöst bättre förr

Vilket svammel det är ju ni på vänster sidan som har sett till att jobben har flyttats utomlands.

Jag försöker nu flytta hem produktion till Sverige det är inte lätt.

Väx upp och kavla upp ärmarna och starta företag i stället för att kräva jobb.

Ja du, jag kan i och för sig hålla med dig om att skolväsendet håller på att spåra ur fullständigt. Men när det gäller jobbfrågan tror jag att du är ute på tunn is.

Mitt företag försöker att expandera. Vi tillverkar högklassiga elektroniska artiklar som exporteras över hela världen. Tre anställda. Jag tänkte att det skulle vara kul med lite nytt blod, låt oss anställa lite unga människor, nyutexaminerade ingenjörer t ex. Alla dem vi snackat med babblar om trygghet och vill ha jättehöga löner och extra semesterveckor och bonus och allt möjligt. Löner som vi knappt har råd med.

Det känns som om ingen mer i Sverige tycker att det är roligt att jobba. Allt ska vara reglerat och innan man gör någon nytta ska man vara tillförsäkrad alla möjliga förmåner. Man kan inte tänka sig att jobba en minut extra utan att få mer pengar.

Nix, det har inte blivit någon nyanställning. Vi måste nu hitta andra lösningar. Inte för pengarnas skull utan för mentaliteten.

Lycka till Stefan. I ditt Astrid Lindgren-land räcker det väl om det finns sjukhus och dagis. Privata arbetsgivare behövs säkert inte.

Jag kan inte nog hålla med Peter Tornquist i kommentar #1. Sverige har aldrig byggts och kommer aldrig att byggas av vänsterns kravmaskiner. Skapa företag och skapa välfärd istället för att kräva att andra skall göra det!

Till skillnad från Stefan Lindborg är jag så gamal så att jag var på "Den Gamla Goda Tiden". Jag kan medela att det inte var bättre förr, med ett undantag (mångkulturen, men den gillar han ju).

Stefan Lindborg har heller aldrig rest i öststaterna. Särskilt inte under komunisttiden. Där körde man det system som Lindborg vill ha. Han vet inte vad han talar om. Eller så vet han det och ljuger medvetet vilket är ännu värre. Jag tror på det sista.

Nja Stefan, det blir (som vanligt) för mycket middagstal för meningsfränder detta. För mycket känsloutspel och för lite logisk substans.
Det som skulle imponera mer vore en större förmåga till perspektivbyten - ta ner näven och sluta tjura nu. Träna på en mer pragmatisk hållning i stället, du vet - ett steg bak för att kunna ta två steg fram?

Sent ska syndaren vakna. När Socialdemokraterna sjösatte sitt folkhemsprojekt var Vänsterpartisterna inte alls entusiastiska. Då var dessa två partier hårda rivaler. En maktkamp som slutade med att socialdemokraterna piskade vänsterpartisterna. Ibland med olagliga medel (tänk Sapo/IB). Men som Tage Erlander uttryckte saken en stabil ekonomisk utveckling är omöjlig med kommunistiska fackföreningar. Kommunisterna skulle alltså fråntas alla fackliga uppdrag vilket också verkställdes. Det som blev startskottet var att Vänsterpartiet tog över Metalls avdelning 1 under andra världskriget vilket fick sossarna att reagera eftersom ”Metallettan” bedömdes vara strategiskt viktig. Men socialdemokraterna gick i land med uppgiften att rensa ut alla Vänsterpartister från alla fackliga uppdrag. Och Tage Erlander hade antagligen rätt. Det sossarna gjorde då var en viktig förklaring till den stabila utvecklingen efter kriget.
Därför är det lite märkligt när dagens Vänsterpartister idag hyllar den socialdemokratiska folkhemmet som den västerländska civilisationens högsta nivå. Dom var ju inga anhängare av folkhemmet när det begav sig.
Det parti som Stefan Lindborg representerar har ju under huvuddelen av sin existens varit en svensk filial till SUKP (Sovjetunionens kommunistiska parti). Vänsterpartiets ideologiska rötter har till exempel granskats av Sveriges televisions ”Uppdrag granskning”. http://svt.se/2.15777/1.261666/vansterns_historieforfalskning_040928
Och för att göra en lång historia kort så kan vi citera vad en annan Socialdemokrat, Olof Palme, sa om dom back in the days.

”Dom bär diktaturen i sitt hjärta”

Den som inte levde på t.ex. 1950-talet kan kanske tro att det var bättre I Sverige då än nu. Den som levde då vet om det var så. Och det var definitivt sämre på 1950-talet för de allra flesta än det är nu. En av de saker som var betydligt bättre än nu är skolan. Främst därför att vi hade en lärarkår som var väutbildad, kunnig och stolt över sitt yrke.

I övrigt var det mesta sämre, mycket sämre.

Den som vill att samhället skall förbättras och vill göra en insats för att åstadkomma detta måste vara med att skapa de resurser som skall fördelas. Att bara kräva att andra skall skapa detta inger ingen respekt.

När du har skapat något själv som andra uppskattar så mycket att de vill köpa det av dig så har du begripit något om hur ett samhälle fungerar. Då kan du anställa någon på ett bra jobb utan skitvillkor. Kanske dyker det upp någon som liknar dig och som bara anser att det är din plikt att se till att han har ett arbete och en sådan person vill du väl då genast anställa?

Med tanke på hur du uttrycker dig i artikeln så förstår jag att detta kommer inte att hända. För dig är allting någon annans ansvar.

Srefan Lindborg vill alltså förbättra samhället.
Och denna konkreta reform ska ske genom att han kavlar upp ärmarna och låter direktörerna gå på plankan.
Tack, Stefan, då vet vi.

Jag är ung så jag vet inte hur det var på 50-talet eller för den delen 60- 70- eller 80-talet, men jag vet en sak och det är att jag aldrig har hört någon person som levde då säga att det var bättre på den tiden. Visserligen är dem flesta äldre i viss mån främlingsfientliga (dem vill bara inte erkänna det) så dem klankar ofta ner på den nya läskiga mångkulturen, men jag hör sällan någon äldre som vill tillbaka till det gamla samhället som det var då.

Vänsterpartiet kommer förmodligen hänga kvar även i framtiden just pga att dem är ett missnöjesparti som ställer sig mot all form av utveckling. Sådana personer kommer alltid finnas och jag är inte förvånad över att samma personer kastar sten på polisen och tror på konspirationsteorier som att usama bin ladin fortfarande är vid liv. Just därför att dessa förvirrade människor alltid kommer att finnas så tar jag artikeln med ro.

Off topic: En liten känga till alla äldre som beklagar dem ungas dåliga studieresultat så vill jag bara påminna om att tider förändras medan skolan har stått stilla. Med det menar jag att man försöker lära ut samma sak i skolan idag som för 50 år sedan (grovt generaliserat). Jag sov genom religionstimmarna av den enkla anledningen att jag VET att religion är det största/sämsta påhitt som någonsin konstruerats och ändå ska vi lära oss smörjan. Samma sak gäller historialektionerna då man fortfarande har en väldigt biblisk synpunkt som enligt mig sällan beskriver verkligheten. Sen har man musik bild slöjd och många andra helt värdelösa ämnen som ska läras ut till ingen nytta. Man är verkligen sugen på skolan sen när gymnasiet börjar och man får börja läsa vettiga ämnen som ekonomi (fek, nek) datorkunskap (fanns inte på de äldres tid) psykologi mm. Unga är nyfikna och villiga att lära sig att arbeta på samma sätt som dem varit i alla tider, skillnaden är att vi inte sväljer allt skitsnack som förmedlas. Det är också en av dem viktigaste sakerna som skolan faktiskt lär ut, Kritiskt tänkande.

Stefan Lindborg, jag är född 1944, uppvuxen på en bruksort i Västra Sverige, och kan berätta för dig att du har fel.

Det var INTE bättre förr.

Dina möjligheter idag är många gånger större än dom var då.

Idag har det fåtal rika du talar om ersatts av en välbeställd medelklass och ett dominant statligt och institutionellt ägande.

Sverige är idag ett av världens mest jämlika länder.

Idag står en global arbetsmarknad till ditt förfogande, och självfallet utsätts du då också för global konkurrens, som pressar priserna på både standardprodukter och standardtjänster som erbjuds av många.

För att kunna ta bättre betalt måste du prestera något som folk, samhället,kunderna dvs marknaden är beredda att betala mera
för.

Så enkelt är det.

Dessutom innebär alltid Din Rättighet någon Annans Skyldighet.

Vem är skyldig dig någonting? Vad och varför?

Att kräva rättigheter är ju inte samma sak som att utveckla samhället.

Det goda samhället måste vara så utvecklat, att det stimulerar tillräckligt många att bli arbetsgivare och arbetstagare , för att det skall ha råd att ta hand om sina svaga.

Den främsta svagheten i svensk ekonomi idag är bristen på globalt växande arbetsgivare, INTE brist på arbetstagare.

Är det så att du anser dig ha RÄTT till ett arbete? VEM i så fall har SKYLDIGHET att ställa detta arbete till ditt förfogande?

Är det orättvist att arbetsgivare blir rikare än arbetstagare?

Stefan, svenskarna har sedan två val förkastat socialismen, och därför är det inte konstigt om V blir mindre och mindre i takt med att ni paradoxalt nog utvecklar en konservatism som allt färre är intresserade av.

Spill ditt krut på att skapa istället för att kräva, är mitt råd.

Jo nog var det bättre förr.
(har inte snart alla generationer påstått detta?)

Jo visst växte Sveriges ekonomi oerhört under 50, 60 och börjar av 70-talen.

Men vad berodde då detta på?

I början av seklet så var Sverige världens 5:e fattigaste land och förblev så fram till 1:a världskrigets slut.

Den "välfärd" som artikelörfattaren hänvisar till har de factio sin grund i den enorma exportmarknad som återuppbyggnaden av ett i övrigt sönderbombat Europa genererade.

Efter 2:a världskriget så stod Sverige ganska ensamt i Europa om att ha en intakt infrastruktur samtidigt som övriga Europa fick den sk. Marshallhjälpen vilket gav dess söndebombade länder en ekonomisk möjlighet att importera Svenska produkter till sin åtruppbyggnad.

I början av 70-talen så slog sig dock framför allt Japan sig in som konkuranter om denna marknad med produkter som många gånger var både bättre och billigare.

Sedan dess så har det gått mer eller mindre utför för Svensk export. (eden sk. "70-tals krisen")

Så grunden till den standardökning som vi upplevde under 50 & 60-taen var de facto den marknad som 2:a världskriget genererade.
Kort sagt att 2:a världskriget var grunden till vårt välstånd.

Det är ett skrämmande faktum att det inte finns något som är mer lönsamt än ett krig så länge man kan föra detta på annans grund.

Så för att återupprätta vårt välstånd (vilet inte är särskilt däligt i dag) så behövs ett krig där Sverige framför allt bidrar med vapenexport samt återuppbyggnad av de drabbade länderna.
Detta dock till et pris som är konkuranskraftigt på den globala exportmarknaden som uppstår.

Att som (S) & (vp) försöka lösa detta med hjälp av höjda skatter motverkar sitt syfte då höjda skatter enbart skulle fördyra våra Svenska produkter och förhindra vår konkurenshraft samt även bidra till minskad konsumtion
Vilkert skulle motver4ka sitt syfte då konsumtion är grundläggande för en sund ekonomi.

Sammanfattning: "Ge oss!"

Stefan Lindborg är inte mer en representant för "vår" generation än vad jag är och jag kan garantera att jag är glad att jag är ung under 2010-talet och inte under något av de decennier som Lindborg verkar föredra. Vi som inte bara gnäller och kräver att andra skall ta hand om oss har större möjligheter än någonsin att göra vad vi vill med våra liv. Den sortens människor som blir vänsterpartister har alltid varit tvungna att leva på andras välvilja eller på det som de lyckas tvinga mer produktiva individer att ge dem.

Santiago Calatrava, arkitekten bakom Turning Torso, sa vid ett frusterat tillfälle att "Sverige är inget land för nyskapande visionärer, utan ett land där bekvämlighet prioriteras".

Tyvärr tror jag att det ligger väldigt mycket i Calatravas uttlande, och det stämmer oxå överens med vad #2 Kurt Myrhagen skriver ovan.

Inom företagsekonomi används ibland frasen "förvärva, ärva, fördärva" för att beskriva ett familjeföretags upp- och nedgång över några generationer. "Familjeföretaget Sverige" och dess välstånd byggdes (nog) till stor del upp av de fattiga landsbygdsvisionärer som under 1800-talets slut och 1900-talets början inte stack till Amerika utan istället stack in till stan för att skapa sig en möjlighet där. Den fattige Lars Magnus Ericsson från Värmlandsskogarna är bara ett av många, många exempel. Generationerna som sedan föddes under 30-, 40-, och 50-talen var sedan de som "ärvde" och utvecklade vad våra svenska visionärer skapade (hjälpta av den exportboom som Sverige upplevde efter 2:a världskriget).

Efterföljande generationer (som jag själv tillhör) har alltmer fallit in i den bekväma "fördärva" fasen där det trygga välståndet tas som givet av högre makter, något man har rätt till.
Och liksom #2 ovan skulle jag kunna ge många exempel på detta, men från en annan sfär - högskolevärlden.
Kort och gott: dagens mest taggade ungdomar kommer alltför sällan från Sverige.

Det som jag dock gillar med Stefan Lindborgs text är att man kan ana ett jäklar anamma. Det är just jäklar anamma, uppkavlade skjortärmar och visionärt NYTÄNKANDE som behövs om vi ska kunna behålla vårt välstånd - inget annat!

Visst var det bättre förr, det fanns en tid då svenskar och företag välkomnade arbetskraft från utlandet och en tid då svenskar hade solidaritet med världens fattiga och utsatta. Den solidariteten har ersats av rasism och diskriminering i det svenska samhället och en egoism som roffar åt sig de fattiga ländernas råvaror.

Vi måste omvärdera vårt samhälle och dela med oss till andra, för om inte så kommer den fattigdomsbomb att brisera och alla hamnar i missär.

Jag blir glad av en artikel som denna, det visar att det åtminstånde finns några med känsla för rättvisa kvar i det svenska samhället.

#15. Kring 1970 stod Sverige på toppen relativt sett andra länder. Man ser ofta kommentarer som längtar tillbaka till denna tid. De länder som då var fattiga, till exempel Sydkorea, har dock inga planer på att återgå till det relativa konkurrensläge som rådde då.

"Nu är det hög tid för direktörerna att gå på plankan". Det har redan provats, ordagrant. I Kampuchea för 30 år sedan sköt man alla som ägde någonting eller som fått en utbildning. Jag är inte säker på att det spred lycka bland folket.

äntligen nån som ser hur samhället ser ut för oss som kom in på arbetsmarkaden efter att heltid och anställningstrygghet var självklarheter. känner igen mig precis, tur att det finns nån som ser strukturerna.

Var allt bättre förr med pomperipossaskatterna på 102%?
Med monopol på TV- och radio?
Med monopol på läkemedel så att den som fick fick krämpor efter Apoteket stängd glatt fick skylla sig själv?
Med närhetsprincipen där eleven inte fick välja skola utan du helt enkelt fick gå på den närmsta skolan?

Tycker du verkligen på allvar det?

#14 Ali

Du är underbar ena dan så ska du ha mer Islam i Sverige.
Nästa dag är du vänster haha.
Vi arbetsgivare anställer den som är mest lämplig för jobbet punkt slut.

Politikerna börjar sakta men säkert upptäcka det.

"Ungdomar på arbetsmarknaden har hängt löst länge nog, medan arbetsgivarna har suttit säkert. "

Om arbetsgivare sitter säkert är väl lösningen att fler blir arbetsgivare?

Nej, ingen arbetsgivare sitter säkert. VI verkar på en marknad där bara den som sköter sig får bra personal, kunder och därmed överlever. Det är hårt jobb, men vi gör det för vi gillar att skapa. Hade vi bättre förutsättningar att skapa kunde vi anställa fler.

Och bättre förr? Well. Kolla http://www.gapminder.org/world

ALLT är bättre nu än förr. Den som säger nåt annat vet inget om hur det var förr och/eller är galen.

Vem bryr sig egentligen om att det var bättre förr? Det är nu som vi behöver ta krafttag mot arbetslösheten och alla andra problem som över 20 år av högerpolitik lett till. (Ja, Socialdemokraterna sysslar med nyliberalt tjafs.)

Ta från de rika - ge tillbaka till de fattiga!

Artikelförfattaren borde läsa Andreas Berghs Den Kapitalistiska Välfärdsstaten och sluta hävda en politik som bygger på önskedrömmar. Politik handlar om vad vi kan uppnå, givet en realistisk syn på den omvärld vi lever i. När antalet jobb i den betalande sektorn inte vuxit sedan 50-talet kan man inte kräva en större och dyrare offentlig sektor. Inte heller kan man försvara en arbetsmarknadsmodell som bygger på en tillvaro där vi hade produktion och förädling lokaliserad här.

Kavla upp armarna, ja. Få igång svensk industri genom att göra svenska bruksorter konkurrenskraftiga, ja. Men en tydligt avgränsad välfärdsstat som inte curlar sina invånare är en förutsättning om analysen ska vara hållbar.

"Förskolereformen gjorde att båda föräldrarna kunde arbeta" Vad bra! Nu räckte inte en lön längre, utan man måste ha två. Samtidigt så justerades priserna så att två människors lön är precis vad som går åt för ett vanligt liv. Bortsett från det. Med denna artikel visar V att de är reaktionärer -bakåtsträvare.

Hög arbetslöshet + sönderslagen a-kassa och välfärd är moderaternas dröm. Det bäddar för att få folk att jobba så gott som gratis i moderaternas företag. Moderaterna har inte legat på latsidan utan sett till att tillskansa sig just den möjligheten, nämligen FAS3.

Efter gymnasiet jobbade en nära vän i en större butikskedja. Om någon var sjuk förväntades hon kunna hoppa in med kort varsel. Så om nån ringde klockan 9.30 en ledig sommarmorgon med strålande sol ljög hon för sitt eget bästa om att hon tyvärr var upptagen... Att säga som det var "Jag är ledig idag och vill inte jobba, men tack för att du frågade." var "dålig attityd" och då satt hon löst.

Företag behandlar alltså anställda som skit och tycker sig ha rätt att bestämma över deras tid även när de är lediga = skitvillkor.

Moderaterna har kommit på ytterligare en väldigt smart grej, nämligen att tuffa till reglerna för a-kassa så att människor istället behöver utnyttja sin socialförsäkring (som moderaterna kallar socialbidrag). Socialbidrag betalas ut av kommunen, moderaterna vältrar alltså kostnaderna från staten till kommunerna. Detta får till följd t.ex. att kommunerna tvingas dra ner på vård & omsorg.
Detta löser moderaterna genom att skaffa privata vårdförsäkringar och skicka kidsen till betalskolor. Hej USA.