Slutreplik till Öfverberg om långtidsutredarna

Per Borg drar sig ur debatten om det av honom själv kalkylerade helvetiska finansieringsgapet i en nära framtid för offentligt driven och finansierad sjukvård, barn-/ äldreomsorg, utbildning.

Det är nog klokt. För av hans eget bullrande artilleri av "kalla fakta" med ett 150-miljarders underskott och 13 kronor högre kommunalskatt år 2030 (eller kanske 2035 enl SKLs eget skräckscenario, som PB fortfarande hänvisar till) återstår tydligen - ingenting. Zero. I alla fall ingenting som PB längre tycker är värt att hänvisa till.

I stället väljer PB nu att retoriskt förminska Ulf Öfverbergs argumentation genom att framställa den som byggd på anekdotisk kunskap. UÖ kan säkert hantera detta angrepp själv på bästa sätt.

Men PBs varning för att försöka dra rimliga slutsatser ur enstaka uppgifter ekar ändå egendomligt tomt mot hans egen förfallna skräckkalkyl, konstruerad på hans egen "uppgift" om att en framtida "överkonsumtion av sjukvård, omsorg, skola" måste vara 6,4 ggr större än gällande uppskattning i t ex finansdepartementets framtidskalkyler. Ett enstaka kalkyltillägg som verkligen gjort finansdepartementets bild så oerhört mycket "mörkare". Och orimligt skrämmande.

Det är också märkligt att PB framhärdar med att "för säkerhets skull" hänvisa till SKL. I den aktuella SKL-rapporten "Framtidens utmaning. Välfärdens långsiktiga finansiering" fastlås ju redan inledningsvis att "resurser kommer inte att saknas".

Tvärtom antas den svenska ekonomin gå så bra att det privata konsumtionsutrymmet är 1000 miljarder kronor större år 2035 jmf med nu (jmf PBs 150 "saknade" miljarder) och det kommunala skatteunderlaget beräknas öka med 3,9 %/år 2015 - 2035, alla kalkylerade förändringar i demografi, sysselsättning, produktivitet osv inberäknade. Jämför detta också med att den offentliga konsumtionen för sjukvård, omsorg, skola samtidigt beräknas öka med 0,7 %/år! S k överkonsumtion inräknad.

Enligt SKLs s k demografialternativ finns alltså ingen anldening till katastrofvarning. I kap. 2, 'Problembild, Konsekvenser för de två alternativen', fastslås: "Kostnadsökningar som följer av enbart de demografiska förändringarna är hanterbara och ställer inte krav på nämnvärd ändrad finansiering de närmaste 25 åren." Möjligen, kanske, en kommunal skatteökning på 1,40 kronor per 2035.

Men PB vill bara se SKLs andra alternativ, 'Plus1alternativet', som genom PBs egen uppskrivningsmetod av "överkonsumtionen" genererar ett "finansieringsgap" på 200 miljarder kronor år 2035. Och därmed den samhällsförödande kommunala skattehöjningen på 13 kronor.

PB försöker t o m vinna katastrofstöd hos Socialstyrelsen. Men i deras "Hälso- och sjukvårdsrapport 2009" konstateras lugnt att "svensk hälso- och sjukvård har goda förutsättningar att agera utifrån de nya förutsättningarna (dvs demografiska mm), då det finns ett offentligt finansierat system, hög IT-standard och välutbildad personal." Utgångspunkten är också här en beräknad offentlig konsumtionsökning på (0,5 -) 0.7 %/år. Beträffande framtida finansiering hänvisas också till SKLs demografialternativ, dvs det som inte innehåller några skräckvisioner.

Men kanske tar PB fasta på en oerhört kryptisk och motsägelsefull eftersläng, där Soc.styrelsen säger att "utvecklingen för övrigt (?) kommer att skapa finansieringsbehov, som vida överstiger det finansieringsutrymme som skulle finnas". Ett påstående som lämnar en hel del att önska beträffande Soc.styrelsens egna tydliga krav på evidensbaserad kunskap.

Syftar "utvecklingen för övrigt" månne på den magnifika ökningen av privat konsumtion, som ligger till grund för just PBs och SKLs hittills oerhört framgångsrika skräckkalkyler?

Intresset ljuger inte, brukar det heta. Många olika grupper har kommit fram till att framtidens välfärdssystem får problem med ett så kallat finansieringsgap, enligt Per Borg. Hur kan Ulf Öfverberg komma fram till en så optimistisk prognos? När jag läste detta så förstod jag inte sammanhanget direkt och det var lite rörigt. Det kan ju vara bra att känna till vem som tycker vad för att få sammanhang. Intresset går utanför själva argumenten.

Öfverberg önskar dels mer privat sjukvårdsverksamhet och dels att man kan betala själv för att få snabbare och bättre vård inom systemet. Om det då skulle finnas förväntningar om att vården blir sämre så vore något sådant svårt politiskt. Däremot om pengarna till vårdresurserna skulle flöda så vore det lättare. Prognosen från Öfverberg är alltså gjord efter intresset.

" ... vi vill värna värderingen att angelägna behov inom vård och omsorg skall tillgodoses på ett likvärdigt sätt för alla medborgare, vilket förutsätter långtgående offentlig finansiering."

På vilket sätt förutsätter det att angelägna behov tillgodoses likvärdigt, att detta måste ske genom offentlig finansiering. Det finns inga kausala samband mellan likvärdigt och offentligt - finansieringsformen är dessutom redan idag individualiserad genom att avgifterna är knutna till lönens storlek. Detta kan lika väl tillgodoses genom lagstiftning och privat finansiering - speciellt med tanke på hur urusla politiker är att hantera andras pengar.

Vi kan skapa system lagstiftningsvägen som ger den likvärdiga vård och omsorg man eftersträvar, men där inbetalningar via uppbörd av privata medel fonderas i livbolag - utanför statens tillgrepp.

En privat lösning med samma incitament av solidaritet och lika prestationer för alla men där livbolagen ägs av försäkringstagarna och var och en utöver en viss miniminivå bestämmer sin egen ersättningsnivå och trygghetsgrad och överskotten i livbolaget används i fördelningssyfte.

Var det ideologin eller slentrianmässigt "inside the box- tänkandet" som resulterade i detta påstående ab PB?